Marrakech

Tanger-Fez genom ”hasch-bergen”

Under ett antal blogginlägg (detta är nummer 2) berättar jag om rutten: Tanger till Fez, över Rifbergen, sedan igenom Mellanatlas bergen till Saharas sanddyner och Erfoud. Vidare till filmregionen och ökenstaden Ourzazate och därefter över Höga Atlas till Marrakech.

Nu fortsätter färden från Tangier över de legendariska Rifbergen till den kungliga huvudstaden Fez.

Medelhavet från Cap Spartel

Medelhavet från Cap Spartel


Dag 3 TANGER-FEZ
Färden gick först på den krokiga bergsvägen, längs det azurblå Medelhavet.
(-Är förresten Medelhavet alltid så knallblått eller är det blåare sett från den Afrikanska sidan?)
Snart svänger vägen söderut för att ta oss igenom de legendariska Rif bergen. Det är tack vare dessa berg och dess innevånare som Marocko stått emot otaliga invaderings-försök och att Marocko var det enda landet i Nordafrika som inte ingick i det Ottomanska riket.
Marockansk kvinna med tradtiionell tatuering

Marockansk kvinna med tradtiionell tatuering


I dessa svårgenomträngliga berg bor de anarkistiska Rif berberstammarna som än idag till stort lever av att odla och producera Kif, det marockanska haschet. Dessa stammar är kända för att vara självständiga och omedgörliga och inte ens Marockos mäktigaste sultaner har haft kontroll över Rifbergen. Marockos mest kände frihetshjälte AbdelKrim kom härifrån och det var här som Francos soldater fick sin träning för att senare ta över Spanien.

Mitt i bergen var det dags för en kaffepaus och och vi hittade ett större ställe som såg ut att kunna ta emot 40 personer.

Ofta stannar vi vid kaféer mitt i ingenstans; långt ifrån allt folkvimmel och som förmodligen inte haft en enda gäst den senaste veckan. När en busslast med törstiga resenärer stannar för en ”snabb” kopp på sin långa resa så får man som guide ta fram den allra grövsta tjurpiskan.

I detta fallet kändes det nästan som att starta upp hela verksamheten på 20 minuter: Det fanns inga lampor på toaletterna- ”Fram med levande ljus!” De hade inga koppar och inget kaffe redo. Mjölken? –”Kan någon fånga kon!” …Nej, men nästan!) Samtidigt som ägaren var helt fokuserad på att sälja in boende inför vårt nästa besök –Hm, don’t think there will be a next time…

Som så många gånger under mina år i servicebranchen i Marocko så önskade jag att det var gästerna som hade varit de som var pårökta och dimögda…. och inte tvärtom! Oh well, vi fick kaffe och lämnade förmodligen en schock-skadad trupp servitörer bakom oss.

Moulay-Idriss Marockoso heligaste plats

Moulay-Idriss Marockoso heligaste plats


Efter en mycket (mycket!) låååång förmiddagsfärd, så kom vi ganska skakiga fram till den heliga byn Moulay Idriss där lunchen väntade. Detta är Marockos viktigaste pilgrimsplats. Här är den helige, Moulay Idriss,begravd. Han var en av profetens Mohammeds närmsta män och grundaren till Marockos första muslimska kungadöme. Staden var stängd för icke-muslimer fram till 1912.

Bara några kilometer bort, bland de nästan Toscanska kullarna, ligger den romerska ruinstaden och Marockos svar på Pompeii; Volubilis

Volubilis

Volubilis


Norra delen av Marocko ingick under de första 200 åren e.K i det Romserska riket under namnet Mauretania Tingitana. Här odlade man mycket säd, producerade vin som sedan skeppades till Rom. ”Panem et circenses” -”Bröd och skådespel” var ju den politiska strategin för att hålla den romerska befolkningen i schack.

Då krävdes det inte bara vin och bröd utan även blodiga skådespel. Till detta behövdes vilda djur såsom Berberlejonet som spred skräck i Atlas bergen ända fram in i 1900-talet.
Fast redan under romartiden höll man på att utrota detta magnifika djur på Colliseum i Rom. Idag finns bara två exemplar kvar på Rabats djurpark och Berberlejonet räknas som en egen ras av lejon, karaktäriserat av sin exceptionella man.

Volubilis Volubilis är en av mina absoluta favoriter i Marocko och en fascinerande plats.
Tyvärr misskötts den som utomhus museum något så grymt. Totalt bortglömt av staten(??) låter man en liten maffia av guider och biljettförsäljare härja fritt. Och det är synd för,trots plundringar och jordbävningar är staden väldigt välbevarad.

Man ser tydligt stadens planläggning, kan gå längs på gatorna och med lite kunskaper eller en bra guide kommer staden till liv inför dina ögon.
Staden stod i sin prakt till sultanen Moulay Ismail plundrade den på dess dyrbara material på 1630-talet och beboddes av en spillra befolkning ända in på 1700-talet då den stora Portugisiska jordbävningen raserade de sista beboliga husen.

1800 år gammal mosaik som än ligger på plats

1800 år gammal mosaik som än ligger på plats


Grunderna till vissa hus, bland annat stadens bordell är mycket tydliga och det finns till om med kvar hela mosaikgolv som beskriver djurlivet i Marocko för 1900 år sedan.

När vi satte oss i bussen igen återstod endast en timme -på motorväg! till Fez. Efter en lång och krokig dagsfärd på ganska guppiga vägar så var vi alla ganska mörbultade.

Belöningen för denna tuffa dagsresa fick vi när vi såg hotellet i Fez: Hotell Barcelo ett splirrans nytt och mycket trevligt hotell i moderna delen av Fez.

Barcélos lobby

Barcélos lobby


Dagen därpå mötte vi upp med vår lokalguide för en promenad i Fez gigant-enorma medina. Här behöver man verkligen lokalguide!! Om jag skall jämföra Fez och Marrakech medinor, så är ju Fez medina med imponerande: mycket mycket större, med ännu smalare gränder. Men lokalpatriot som jag är tycker jag att Marrakech medina är mycket lättare att hantera. Shoppingen är mer centrerad och man hittar allt i en salig blandning utan att behöva irra runt i evigheter.
shopping i Fez

shopping i Fez

-Å andra sidan har vi inte kamelkötts slaktare i Marrakech, om det nu är något man känner sig behöva…

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +5 (from 7 votes)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *