Jag fattar inte att jag inte provade det tidigare?! Till och med JAG kan ju! ….Nåväl, mina förväntningar på min surfkapacitet var ju i förvisso i ankelnivå, men ändå. Roligt var det!

Marrakech ligger inte vid havet. Nej, men 2,5 timmes färd västerut så finner du en av de absolut mysigaste städerna i hela Marocko ( även omnämnd i blogginläggen: ”Om gnawas och festivalen i Essaouira” och ”Hos fiskmånglaren i Essaouira”)

Essaouira, även kallad ”Wind city Africa”, funkar bra som en dagsutflykt eller allra helst med en övernattning. Det är något som jag hjälper hugade resenärer att organisera genom Marrakech Travel Company

Nu inser jag att vad man absolut inte får missa är att leka ett par timmar i vågorna. Även om du åker över dagen och aldrig surfat förr, så är det faktiskt värt att ta 2 timmars kurs. -Jag lovar, har du bara muskler nog att följa instruktionerna till pricka-så står du upp på brädan inom två timmar! Otroligt!

Min enda tidigare kontakt med någon form av bräda på vatten var en windsurfing lektion långt borta på 80-talet. Jag har sällan känt mig så töntig och klumpig som när jag stod med det tunga seglet hängande och rumpan i luften, medan jag förgäves försökte få segel och rumpa att närma sig varandra till en mer värdig position.
Nu kan det ju vara så att hämningarna lossat något de senaste tjugo åren…men ”riktig surf”- Det var jätteroligt! På direkten!

Ett annat bonus är att man ändå känner sig ändå lite cool. Iallafall innan man kommit i vattnet, när man lojt bär ner sin bräda iklädd våtdräkten.

Sen är ju utsikten helt fantastisk! Och då tänker jag inte på Purpuröarna som ligger precis utanför Essaoruia utan snarare på de ”riktiga” surfarna; brunbrända med solblekta dreads och seniga muskler. -Såna muskler vill jag också ha! …på mig själv alltså.

Well, trots detta kunde jag faktiskt koncentrera mig på vad surfläraren sade. Och det gäller att lyssna för; följer du intruktionerna så står du upp! Inom två timmar. Easy, peasy,lemonsqeezy, som min dotter uttryckte det.
Den läckre surfläraren berättade att han hade däremot spenderat varje dag i två månader för att på egen hand komma på tekniken med att stå upp. Antingen är det kämparanda… eller så har man absolut inget annat för sig.

Nu är jag så exalterad att jag kanske glömde nämna att jag stod upp 2 gånger av kanske 15 försök. I ca 2 sekunder vardera-eller var det totalt? Men ändå, har man bara låga förväntningar och därtill inga större krav på resultat, så är det som en fokuserad lek.

För de 9 åriga tjejerna gick det jättebra och de stod upp både längre och oftare än jag själv lyckades. Så även om jag kanske kom på det här med surf lite väl sent, så är jag glad att min dotter börjat i tid! För dem var det verkligen bara en lek!

Pris för en 2 timmars surflektion börjar på ca 300 kronor person. Som sagt kan jag hjälpa dig organisera antingen dagstur eller flerdagstur med boende i valfri priskategori. Andra bra orter för surfning i Marocko är Sidi Kaouki strax utanför Essaouira, Taghazout som ligger söder om Essaouira på väg mot Agadir och så förstås Mirleft söder om Agadir, som jag hoppas kunna skriva om i slutet av sommaren.

Man kan surfa året runt i Marocko, men högsäsongen är sommartid. Det är också den perioden man helst spenderar vid kusten och i vattnet om man råkar vara i Marocko. Marockanska kusten kan vara ganska kall, fuktig och blåsig vintertid. Fast det beror ju på vad man jämför med förstås….

Oväntade sviter av surfandet var bränd underläpp och en väldigt öm vänstertå. Mindre oväntade mén ( så måste man ju stava det annars blir uttalet fel?) var träningsvärk i axlarna. NU borde jag ligga i hårdträning med snabba böjningar av vänstertån och armhävningar för att ge mig på det hela i slutet av sommaren igen. Men det är väl ärligt talat lite si och så med den saken. Därför står Kitesurfing på menyn för min del! Har en känsla av att det handlar mer om teknik & armstyrka än styrka & vighet. Men det hoppas jag kunna rapportera om snart!

Tydligen krävs det ca 10 intensiva dagar för att få tekniken till Kitesurfing. Men sen kan man det. Surfing däremot står du upp inom den första lektionen, men sen får du spendera resten av livet att få in snitsen. Säger surfexperten, dvs signerad.

Kolla in den här lilla filmen, visst blir man lite sugen, eller?Surf Marocko

Marrakech är kanske inte den första destinationen man förknippar med ”Cutting edge” modern konst. Men här bubblar det minsann och jag kan med gott samvete rekommendera Marrakech för den kräsne konstkännaren. Det är två helger som den konstintresserade skall lägga på minnet inför 2012: 29 feb- 4mars och 4-7 oktober.
Marrakech Art Fair och Marrakech Biennale är två helt olika events som verkligen är värda att slå mer än ett getöga på!

Marrakech Art Fair anordnas i det anrika lyxhotellet Es Saadi i Hivernage kvarteretstrax utanför medinan. Här samlas 48 gallerister från hela världen för att visa upp sina allra bästa alster inom modern konst.

Programmet innehåller även tre dagar av paneldebatter, konferenser, konstfilms-visningar och förstås långa nätter av cocktails.
Nästa gång går Marrakech Art Fair som sagt av stapeln 4-7 Oktober. En helg då stan verkligen lever upp igen efter den heta sommaren.

Närmast kommande konst event är däremot Marrakech Biennale som jag själv är involverad i. (Det är också därför det är lite dåligt med mitt bloggande sista tiden och fram till mitten av mars)

Den stora skillanden mellan Art Fair och Marrakech Biennale, är samma skillnad som mellan biennaler och mässor i allmänhet. –Under Art Fair visas konst som gallerier vet säljer bra. Marrakech Biennale är däremot helt ”non-profit” och har som avsikt att agera grogrund för unga och mindre etablerade konstnärer.

Marrakech Biennale har de tidigare 3 tillfällen kallats (AiM Arts in Marrakech). Men nu inför den fjärde omgången som kommer bli mycket större än de föregående har man även tagit ett ”större” namn.

Vanessa Branson ligger bakom Marrakech Biennalen (Richard Bransons syster, han med Virgin Air, Necker Island mm) Vanessa har alltid varit inom konstvärlden och vill göra något åt den dåliga image som arabvärlden fick i media efter 9/11.

Marrakech Biennale var första året ett litet arrangemang kring ”The Wonderful fund” en konstsamling av 64 olika verk som Vanessa och ett antal vänner hade investerat i tillsammans i önskan om att stödja unga konstnärer och använda tillfället till att ge media chans att fokusera på mer positiva händelser i arabvärlden.

Inför februari 2012 kommer ett 40-tal unga konstnärer från hela världen till Marrakech. Varje konstnär kommer skapa och bygga sina alster på plats i samarbete med lokala hantverkare. Thêatre Royal kommer vara händelsernas centrum och omvandlas under 10 veckor till en plats för fantasi och kreativitet utan gränser!

Utställningen öppnar den 29 feb- 4 mars och konsten kan beses ända till 3 juni på Thêtre Royale.

Marrakech Biennale har även ett litterar- film- och musik program som främst kommer presenteras i form a visningar, debatter och framträdande i Riad el Fenn, Institut Francais, Konstnärs recidenset; Dar Al-Ma’mûn och många andra ställen runt om stan.

Kate Winslet (En säker kvalitetstämpel i allt hon företar sig!) är ett av de stora namnen som kommer hålla föredrag.

Själv kommer jag väl knappt hinna se ryggen av Kate Winslet då jag skall hålla reda på den stora staben volontärer, som hjälper vårt lilla team att ro detta gigantiska projekt i hamn. Men det blir nog bra iallafall!
Psst!
5 dagars biljett kostar ung 1000 sek och VIP biljett, (som är ett Sesam Öppna dig till middagar med konstnärerna och andra intressanta personligheter) för ca 3000 sek per person. Vi har fortfarande några rum kvar pa Riad Saba….

Jag skall vara helt ärlig. Det tog mig 9 år innan jag vågade prova åken i Okaimden som ligger dryga timmen från Marrakech. Helt enkelt för att jag vara rädd att jag skulle vara så bortskämd efter mina två år i Whistler BC, att skidåkning i Marocko skulle te sig helt patetiskt.

Det ÄR lite patetiskt. Men det är ju samtidigt så otroligt häftigt att man faktiskt kan åka skidor bara dryga timmen från evig sol, palmer och kameler. Och de senaste åren är vi ett antal väninnor som med spänning håller koll på bergens vithet mellan november och mars. Minst ett par åk per år måste vi få in!

Säkraste säsongen är februari, mars. Men om det finns snö- Det vill säga har bara höstens första regn fallit i Marrakech-så kan man ta sig ner för pisten redan från slutet av november.

I helgen var vi ett stort gäng som tog oss uppför berget för att klimat-acklimatisera oss inför en stundande Stockholms resa. (Mina väninnor från Marrakech väntar sig -20 grader och metervis av snö, men jag förstår att Sverige inte bjuder dylik exotik denna höst )

Den timme långa färden från Marrakech slingrar sig på en smal (men helt ok) väg. Naturen är vacker och omväxlande. Berberbarn sålde nyskördade valnötter och örter längs vägen. En gubbe stod och höll en sprattlande ekorre i handen. (Tydligt var att detta var någon klurig entreprenörs-idé. Men att åka skidor med en ekorre i fickan är inte riktigt min grej.) Kvinnor stod och kokade kikärtor vid vägen som de sålde som snack i plastpåsar.

Denna gång var färden lite oroväckande. Det var tjock dimma och inte en snöflinga under hela vägen. Jag stålsatte mig inför en grå dal insvept i dimma. Men icke! Så fort vi kom upp i dalen så var vi ovan molnen: Sol, blå himmel och vita vidder!!

Okaimdens stolslift går upp till 3273m ö h. och var fram till WWII världens högsta skidlift. Här finns även 3 knapplifter som går upp till korta och lätta pister. Snön kan däremot vara svåråkt eftersom den smälter i den varma eftermiddagssolen och fryser sen under natten igen. Den här helgen var snön alldeles utmärkt på de lättare pisterna. Den högsta pistens snö var däremot helt djävulusisk och min dare-devil vän Emma höll igår på att knäcka knäet i dramatiskt fall.
I såna lägen är det lite läskigt i Okaimden, för det finns ingen helikopter eller annan nödutrustning. Det är bara att köra ner ( värsta fall i långsamma köer) för ta sig till Marrakech sjukhus…Men sånt kan man ju tänka för mycket på, då får man inte mycket gjort här i livet.

Eftersom vi har dåligt med vinterutrustning i Marrakech så är det himla bra att man kan hyra allt från vantar, varma skor, goggles: Hela kitet för en överkomlig peng! Till på köpet får man garanterat en härligt grungy stil i dessa hyrkläder….

Men stilen är verkligen det sista man behöver tänka på i Okaimden. Denna skidort borde nog rankas som världens minst snobbiga! Här ser du Marrakechbrudar stapplandes fram på stilettklackar, Berbergubbar hasandes fram i baboucher ( en typ av innetofflor) och traditionell ylletunika. Igår såg jag t om 3 kvinnor som åkte skidor i svart, heltäckande hijab – Vilken utmaning! (Sen jag flyttade till Marocko har jag ett komplicerat förhållande till kameran eftersom det i allmänhet inte uppskattas när man pekar linsen mot människor. Så dessa roliga bilder får man helt enkelt ta sig hit för att njuta av….)

Pisten må vara kort och lätt men den höga procenten nybörjare gör att man helst skall åka med ögon i nacken. Jag har aldrig sett så många, så okontrollerade och vilt tjoande åkare förr. Liksom i de marockanska trafiken blandas alla sorters fordon även i pisten: kälkar, pulkor, skidor och allehanda transportfasoner brukas hämningslöst.

Jag måste säga att jag tycker det är ganska häftigt att min dotter lär sig åka skidor i Nordafrika av alla ställen! Och igår skulle hon få en skidlärare för första gången.
Emma (med knäet) hade sagt till skidläraren Hassan (som har tränat hennes dotter) att en blond kvinna med dotter skulle komma att behöva skidlärare. Horden som hade hört samtalet mellan dem, spanade med marockansk effektivitet in mig. Jag hann inte ens hyra skidorna förrän jag hade en lång svans av 4-5 män; som alla kallade sig Hassan och som alla hävdade vara Emmas kontakt…. Eftersom jag är inte gillar intensiva försäljningsmetoder men däremot är väldigt svag för den skinntorra, väderbitna typen av äldre marockanska män, valde jag istället lille tomten Omar som sedan tog jättebra hand om Selma i pisten.

Men After Ski då? Det viktigaste av allt! Det riktiga festande får vänta till Marrakech. Men en lång vinfylld lunch på Chez Juju är ofta det centrala inslaget i våra Okaimden dagar. I den rustika stugan råder nästan lite alpkänsla med röd-vitrutiga dukar och allt och ute solen är livet helt enkelt UNDERBART!

På tisdag den 25 oktober kommer nästa nummer av RES ut. Bilaga till detta nummer är ”Marrakech- den Definitiva guiden”.
Här ger jag tips på restauranger, shopping, hammams och mycket mera. De flesta tipsen är splirrans nya och har inte skrivits om här i bloggen!

Norwegian har flyg från 799 sek enkel resa och du vet väl att du kan ta en 3 dagars resa till Marrakech? -Perfekt för att snabbladda solbatterierna!

Jag kan inte låta bli att slänga in ett foto taget av Bettan Nyvång. Bilden är från den guidade promenaden med min kollega Azziz, som jag tycker är ”den definitiva guiden i Marrakech”.
Denna coola snubbe är en av de guider som Marrakech Travel jobbar med och som kan ta dig djupt in i gränderna och avslöja denna beslöjade stads hemligheter.
OBS! Den blommiga väskan var bara Bettans souk-fynd. Den ingår inte i Azziz dagliga accessoirer!

”Mellan rock och afrikansk trans” Så beskriver sig en obskyr liten festival som nu för fjärde året tog plats uppe vid bergens fot endast en halvtimme från Marrakech. -Såklart det väckte min nyfikenhet! Så i år lyckades jag -trots en packad helg- äntligen ta mig dit på rekognocering!

Den första helgen i oktober är ofta förknippad med en massa happenings i Marrakech. I september börjar ju staden befolkas igen efter att alla (som kan) har flytt den outhärdliga hettan (vilken får svenska termometrar att bokstavligen implodera.-Jo, jag har varit med om det)
När oktober anländer har alla åter landat i vardagen; temperaturen har kommit ner i grader som främjar hjärnaktivitet och stan är oftast full av resenärer. Så den 30 sep-2 oktober i år trängdes Moonfest på agendan tillsammans med Marrakech Art Fair (som blir en blogg för sig) och givetvis en massa jobb för alla inom turistnäringen.

Lalla Takerkoust ligger bara en halvtimmes färd från Marrakech och är platsen för Moonfest. Lalla Takerkoust är en av de dammar i Höga Atlas som förser Marrakech och den omgivande slätten med färskvatten. Det är också ett populärt utflyktsmål för Marrakchis om söndagar. Här finns gott om trevliga uteserveringar kring sjön. Och utsikten över det ökenliknande landskapet, sjön och de (redan nu) delvis snötäckta bergstopparna är mycket speciell.

Efter att med mycket lock och pock lyckats släpa min kompis Lori från buffén med flödande gratis champagne och kilometervis läckra små kanapéer på Art Fairs invignings cocktail: Bytt cocktailstass mot kängor och jeans på Kosybars toalett och hämtat upp en äventyrslysten gäst på Riad Saba så bar det äntligen iväg ut på de beckmörka vägarna på uppdrag: Rock-rek i Atlas.

Efter att ha kört en halvtimme på en ganska dålig väg ut- mitt i ingenting; tagit av på en grusväg som mödosamt slingrade sig uppför en kulle, så kom vi till en liten parkering där ett tiotal bilar stod parkerade.

Vi visste att vi kommit rätt, för i mörkret längs vägen hade de senaste 10 minuterna varit massa fotgängare. När vi kommit in på festivalplatsen som omgärdades av ett snöre och vaktades av en handfull vänliga soldater, så bländades man nästan man av en väldigt proffsig JÄTTE SCEN! -Helt oväntat här mitt ute i berberland!

Själva festivalplatsen kantades av typiskt marockanska ”sultantält” där man installerat enkla serveringar. Här grillades köttspett och såldes på myntate. Festivalplatsen låg på en hög kulle precis vid sjön och bjöd säkert imponerande vyer dagtid.

På scenen härskade Hooba Hooba spirit. Ett av Marockos mest kända band och ett av de få banden som spelar något liknande rock. Eller närmare bestämt en blandning av rock och traditionell marockansk musik. Instrumenten bestod av elgitarrer och trumset ackompanjerade av metallkanstanjetter ”craqrabs” och det urgamla stränginstrumentet på getskinn ”gumbri” mm. Blandningen var inte helt oäven och den lilla men otroligt engagerade publiken fullkomligt studsade runt galna av glädje. Det var tur att de alla hade en sådär 5 kvadratmeter var- för det behövdes till deras vilda dans!

Jag och mina två kvinnliga utsände kände oss helt klart som minoritet (jag tror vi var totalt 6 kvinnnor i publiken) Vi blev först lite betänksamma då vi har erfarenhet att (vissa) marockanska män kan ha tendensen att uppföra sig som, vad jag närmast kan likna vid, ”testosteron-stinna femåringar”. Men det var helt obefogat för stämningen i denna hord av studsande män var väldigt trevlig och vi kände oss snart helt okej trots den skeva könsfördelningen.

Vi snackade lite med de två enda i publiken som inte studsade vilt. En av dem höll på med raveparties och höll bla på att organisera ett den 23 november i Höga Atlas- tillsammans med några dj’s från Malmö och Stockholm! Helt otroligt i mina öron! Och så häftigt! (Hallå! Vem är ni?!)

Moonfest bjuder på mer än Hooba Hooba och studsande berbermän. Denna kväll var bara starten på en 3 dagars festival som dagtid vänder sig till alla åldrar med olika aktiviteter som yoga, berbermusik, konstkurs för barn, workshop i berbermatlagning; i astronomi etc etc.

Bakom festivalen ligger Marockanska skogs- och vattenvårdsstyrelsen. Intäkterna från festivalen ( om det nu verkligen gick med vinst??) skall gå till ett skogsplanterings projekt kring Lalla Takerkoust dammen.

På campingplatsen har man satt upp ett antal traditionella nomadtält i kamelhår som man kan hyra för 2000Dh och bo i under hela festivalen. Så nästa år tror jag att det blir tjejgänget med alla våra barn som hyr oss ett nomadtält under Moonfest!

Från det ena till det andra tycker jag att du skall hålla utkik efter nästa nummer av RES: Den 25 oktober kommmer nämnligen ett nummer med bilagan: ”Marrakech- Den definitiva guiden!” Skriven av undertecknad och kan även köpas som app!

Vad gör man en lördag i oktober? Vad gör man med en leklysten dotter som börjar få amfibiehud mellan tårna efter att ha ägnat de senaste 7 månaderna att snorkla i poolen? Tja, vill man ha göra henne absolut överlycklig (och få en lång natts sömn därpå) så tar man henne och kompisen till Aqua Park.

Aqua Park är det senaste tillskottet på Marrakech nöjesarena. En av de platser som, vid sidan av Disneyland och traditionell cirkus, får det att krypa i skinnet på mig och att i entrén på allvar undra om jag kommer överleva denna upplevelse.
En av de platser som man förmodligen borde bojkotta som miljövidrigt pga de tusentals kubikliter vatten som går åt ”til lyst” i detta ökenlandskap för att inte tala om alla de ton miljövidrig kinesisk plast som gått åt för att skapa vidundret.

Men igår tog moderskärleken övertaget över miljöångesten och fick mig att spendera en dag ibland miljontons käckt färgad plast. Det är bara så, vatten väcker barnet inom mig och efter ett par timmar erkände jag skamset att ”Detta var ju faktiskt jädrigt kul!”

Badsäsongen (för icke badkrukor) är mellan mitten av mars till mitten/slutet oktober. Fast själv doppar jag mig ogärna innan maj. Glöm allt vad svenskt kommunalbad heter när du kommer till Marrakech! Här är ett dopp mycket dyrare. Men ofta bjuder badet på någon form av upplevelse vid sidan om, det må vara rent estetisk, nattklubbsstämning eller som i detta fallet; intensiv lek.

Fram tills nu så har Oasiria varit alla barns himmelrike i Marrakech. Oasiria är en vacker park på 10 hektar med ca fem pooler med olika teman. Enligt expertisen utlåtande ( dvs två nio-åriga flickor) så är vågbassängen fortfarande oslagbar. Oasiria passar också bättre för familjer med små barn (och äldre personer). Om man är ett större gäng, så kan man parkera sig vid den lugna poolen i skuggan av en Gazebo (hyra 200 Dh)och sedan ta sig runt till de olika poolerna. Om du kommer efter 14.00 så går entrépriset ner något och ligger på ca 180 Dh för vuxna och 120 Dh för barn. De kollar väskorna, men brukar acceptera att man har flaska vatten och lite frukt.

Men om du söker adrenalin kickar och vill leka järnet, så är det Aqua Park som gäller! Skaffa en förvaringsbox och lås in allt du inte har i vattnet och framförallt -ditt estetiska sinne! (50 Dh plus 100 Dh deposit.)
Inträdet kostade (efter 14.00) 170 Dh för vuxen och 100 Dh för barn. (När vi gick därifrån så tyckte jag faktiskt att det var värt varenda öre) De kollade inte väskan, så här verkar det som man kan ta med vatten och fika, vilket är himla dyrt på plats.

Här finns fyra torn med mellan 4-6 rutschbanor i olika former. Till varje rutschbana har man olika typer av gummibåtar och madrasser att åka på. Det hela blir väldigt interaktivt då man måste kånka med sig de olika madrasserna till tornens topp där man äntrar och susar ner.
Vissa banor ser helt livsfarliga ut; så det gäller att förlita sig på sitt eget sunda förnuft när man väljer hur mycket adrenalin kick man egentligen klarar av och om man verkligen vill roa sig med livet som insats.
Jo, vissa av dem hade jag aldrig låtit någon som är mig kär kasta sig utför. Men det finns gott om banor som man, antingen i tyst förskräckelse eller skriande förtjusning tar sig nedför.

För vad ska man annars ta sig till när det i oktober fortfarande är +35 grader och att endast plaska runt i en vanlig pöl med vatten börjar blir lite…enahanda?

FYI: Aqua park ligger ca 30 min söder om Marrakech på Route d’Ourika. Man kan inte missa parken som ligger på höger sida om vägen med plastelefanter i ingången. Say no more..

För varje år blir det allt fler festivaler i Marocko men en av de större och mest välkända är ändå Essaourias Gnawa festival som har pågått i 14 år nu och gärna kallar sig ”Woodstock Marocaine”
En musikfestival med inriktning på world music, avant garde jazz och framförallt fusion mellan dessa olika musikstilar.

Årets titel var ”Back to the roots” under vilken man framförallt fokuserade på musik från Afrika med en touch av Haïti, Iran och givetvis spännande fusions mellan dessa.

Nu helgen (23-26 juni, 2011) fylldes Essaouira av Marockos mest välkända gnawa grupper, musiker från Iran och Haïti samt kilometervis av dreadlocks!

Årets största namn (såvida man inte råkar vara world music och gnawa connaisseur av rang) var väl ända K’naan som spelade på strandscenen på lördag kväll.

Huvudscenen finns av tradition på Hassan II torget med alla dess kaféer och som ligger fint mitt i gamla Essaouira mellan medinan och hamnen.
Själva hade vi turen att hitta en restaurang med terrass precis mitt emot huvudscenen. Bättre kunde man bara inte sitta! Här serverades trerätters middag och en bekväm första parkett med utsikt över scenen och folkhavet så där lite från ovan. Perfekt!
Den terrassen är definitivt bokad till nästa år också!

I år var det även en stor scen mitt på stranden som breder ut sig strax utanför stadsmuren. Men musikupplevelserna fanns även att upptäcka i mer intima riader och restauranger runt om i stan.

Det lustiga var att de utländska turister jag pratade med hade hamnat på festivalen mest av en händelse. Jag noterade också att det bland publiken var en härlig blandning av unga, moderna marockaner; traditionellt Haik-insvepta kvinnor; officiella gubbar i svart kostym och utländska resenärer: Och alla gungade lika gillande till rytmerna!

Gnawa är kanske inte så välkänt i Sverige, men i länder som t ex Frankrike råkar man på Gnawa lite här och var. Och det är en viktig del av Marockos rika musik arv.

Men jag vill poängtera att det är en stor skillnad mellan den gnawa musik som spelas på konserter och de ursprungliga gnawa ritualerna ”Lila” som används för att framkalla trans, vilken i sin tur används för att bota alla former av åkommor.

Gnawa
Gnawa är så mycket mer än bara musik. Det är en hel religion.

De grupper som spelar på festivaler och konserter har i många fall inte de bakomliggande kunskaperna om hur de olika instrumenten och sångerna kan framkalla de olika trans-tillstånden. För det krävs specialkunskaper som tyvärr håller på att dö ut.

Bland det första jag upplevde i Marocko var faktiskt just nattliga trans ritualer med Gnawas. Det var häftigt och jag hoppas snart få tillfälle att göra om det! (Det har inte varit så ”trans-fyllt” de senaste åren, mest jobb…)

Marocko är ett spännande land delvis pga att många av gamla ritualer och kunskaper lever kvar. Det är verkligen ett land där nutid och (lite överdrivet) medeltid går hand i hand.

Gnawa är en naturreligion som har införlivats i den marockanska formen av Islam. Det är långt ifrån accepterat av alla, men är trots allt en viktig del av kulturen för många marockaner. Vad som är typiskt för vad jag kallar Marockansk Islam är just att den har införlivat många detaljer från gamla animistiska religioner.

Ordet ”gnawa” sägs komma av ”Guinnea” och musiken kom ursprungligen med de svarta slavarna som hade enkel resa till Marocko med karavan handeln. Slaveriet upphörde inte förrän långt in på 1900-talet och när slavarna släpptes fria, så var musiken och transen, det enda de hade.

Många av de frisläppta slavarna började tjäna sitt uppehälle genom att vandra från by till by och erbjuda att på sitt sätt bota olika åkommor (eller ordna trans ritualer bara för att det är en så härlig upplevelse)
I Gnawa traditionen tror man nämligen att sjukdomar är energiknutar i kroppen, som måste lösas upp.

Deras mest kända ritual kallas Gnawa Lila (lila betyder natt) och den håller, som namnet antyder, på hela natten ända till soluppgången. Musiken har nominerats efter regnbågens alla färger och stämningen under t ex den gröna musiken är väldigt annorlunda jämfört med t ex den gula musiken. Olika människor påverkas mer eller mindre av färgerna och alla har ”sin färg”

Det finns mycket spännande att berätta om Gnawa trans, men jag känner att det inte riktigt passar sig att gå djupt in på dessa urgamla kunskaper så här i cyber space…

Men om du läst så här långt, så kanske du också är galen nog att vara nyfiken på att veta mer om Gnawas musik och ritualer?
Då finns det chans till en djupdykning kring nästa års Essaouira festival. Då planerar vi att organisera en resa till Marrakech och Essaouria.
Förutom festivalpass och de vanliga Marockanska upplevelserna, så kommer vi inkludera föreläsning om gnawas och givetvis avsluta med en riktig afrikansk trans-natt!

Droppa en rad på info@mtravel.se om du vill ha mer info när vi kommit så långt!

Jag hade iofs lovat att BARA vara mamma denna helgen. -Inte blogga ( fast tjejerna tittar ju på film) Inte jobba med Arts in Marrakech konstfestival (…bara ringa borgmästaren)- Inte jobba på Riad Saba (förutom incheckningen imorgon)- Inte jobba med Marrakech Travel Company…Just så, bara en liten blogg om Agadir.

Jag får krypa till korset och be avbön…( heter det så?) Jag har aldrig tyckt om Agadir. Men nu måste jag ändra uppfattning.
Jag har inte varit i Agadir på…kanske 8 år-Minst! Då jobbade jag för Tema resor och stannade med jämna mellanrum i Agadir ngn dag mellan grupperna.

Mitt minne från Agadir har varit en sliten, charmlös charterhåla, vars enda förlåtande attribut var den enormt breda och 1 mil långa stranden…och möjligen klimatet.

Agadir drabbades nämligen 1960 av en fruktansvärd jordbävning (händer sällan-men när det händer så är det med besked) Hela den gamla byn raserades. Men den nybyggda cementfabriken klarade sig.
Tack vare den så lyckades man bygga upp Agadir på rekord fart. I 60-tals stil (Ni kan tänka er resultatet…) som sedan pyntades med kötbulls- och spaghettimenyer på tyska och svenska. -I allra bästa charterstil!

Vägen som förband Marrakech med Agadir var tills för inte så länge sedan ökänd. Landets värsta väg med högst olycksstatistik, pga av all den tunga trafik som trängdes på den smala och slingrande bergsvägen.

Kort sagt jag inte känt någon större dragningskraft till Agadir.

Fast min nyfikenhet har så sakteliga väckts. De senaste åren har jag hört många prisa Agadirs nya, fina marina; en nybyggd småbåtshamn omgärdad av läckra butiker och mysiga caféer. Och dess nya Corniche (strandpromenad) som ryktas vara bättre än den i Nice!!?

Fast om jag skall ge mig ut på en bilresa med livet som insats, så krävs det ändå lite starkare argument.
…Men så öppnades motorvägen mellan Agadir-Marrakech för en 18 månader sedan och sedan dess har Agadir varit på min lista igen.

Förra helgen lyckades vi äntligen komma iväg!

Den första timmen från Marrakech så är landskapet ganska platt och trist. Men tack vare motorvägen så slapp man den sega lastbilstrafiken och kunde smidigt och i ensam majestät glida på en- i princip- tom motorväg

(Man betalar en nominell vägtull ( ca 90 kr Marrakech-Agadir) på Marockanska motorvägar, vilket gör att många väljer de mindre ”gratisvägarna”. )

Ungefär halvvägs kommer man upp i en utlöpare av Höga Atlas bergen och vyerna blir andlöst vackra.
(De har de förvisso alltid varit men när man konstant utsätts för nära-döden upplevelser, som på den gamla vägen, så fokuserar man liksom mindre på utsikten…)

Den röda jorden och de snöklädda topparna i horisonten utgör en enastående inramning till den breda och bekväma vägen som skär rätt genom landskapet. Enda nackdelen är att man nu missar att se i Dinousarfotsteget i bergväggen. Men vet man att det finns, så räcker det för att trigga fantasin om hur gigantiska dinousarier en gång vandrat omkring i dessa dalar!

I effektivitetens namn testade vi två HELT olika boenden denna helg. Och jag kom fram till en sak: När du är i Agadir är det ett måste att bo PRECIS vid stranden.

Första natten spenderades på Villa Blanche (Jag skall erkänna att om det hade känts som ”The place!” så hade jag hållit det hemligt och bara delat web-adressen med mina bästa vänner och betalande gäster.)

Villa Blanche är alldeles nyöppnat och ett underbart läckert ställe. Perfekt för en romantisk tête a tête! Med enda ( och grava) nackdelen att man, trots havsutsikten, liksom inte kan ta sig ner till stranden!
Men om man är riktigt nykär och inte har något behov av omvärlden, så är det PERFEKT!

Med ytterligare ett ”aber”: Inta frukosten i sängen!!! I frukostrummet har det gjort samma absurda miss som i de flesta Marockanska matvaruaffärer -De spelar techno på hög volym i högtalarna!
Jag må vara gammeldags men före kl 22 och utan en hel del vin i kroppen, så klarar jag inte den musiken på offentliga platser!
Men i övrigt var sviten var helt ljuvlig, med alla små trevligheter man kan önska sig!
Och varje detalj i hela Villa Blanche var smakfull!

För de som lämnat förälskelse planeten och istället befinner sig på en betydligt kärvare planet: Småbarnsfamiljs planeten…Så är grann etablissemanget Robinson, mer realistiskt.

8 åriga Selma tyckte att ”all you can eat buffén” och de familjeinriktade aktiviteterna slog långt högre än estetiken på Villa Blanche. Själv överlevde jag mest tack vare gratis vin mellan varven av inkluderade spinning, yoga och surfing klasser…

Nä, vi hittade inte det perfekta stället att bo i Agadir denna gång. Men det är verkligen värt att stanna här några dagar: Vilken tid som helst på året!

Och tack vare att Norwegian flyger direkt till både Marrakech och Agadir så kan man ju kombinera kultur-upplevelsen i Marrakech med strandstunder i Agadir!

En av de största fördelarna med Agadir är ( förutom stranden) klimatet! Ett jämnt behagligt klimat med en 20-30 grader året runt.

Den nya Marinan var jättefin och bor du bara där eller längs Cornichen; den 1 mil långa strandpromenaden, så är Agadir faktiskt en riktigt positiv överraskning!

På min födelsedag väcktes jag smärtsamt tidigt under mycket hysch-pysch. Fick order om att ta på mig något varmt och sätta mig i en landrover med en främmande fransos vid ratten. Det var fortfarande mörkt och snart svängde vi av vägen, ut på en skumpig pist med kurs mot…ingenting, tycktes det mig först.

Det dröjde inte så länge innan jag började ana målet för färden. Det är nämligen så att varje morgon, så kollar jag två viktiga saker:
1/Syns Atlas bergen? Om de syns är morgonen fantastisk och det finns ingen annan plats på jorden jag vill vara. ( Kanske är denna kärlek till bergsvyer något man får efter att ha vuxit upp i Skåne)

2/Nästa sak som kontrolleras är om man ser några luftballonger bortom palmerna. (Ännu en liten trevlig detalj att förgylla en alltför tidig vardagsmorgon med.)

…Så när vi kom fram till hangaret av lera mitt i ingenting så anade jag redan vad som var på gång. -Vi skulle ge oss upp i en varmluftsballong! Världens första fungerande uppfinning för lufttransport.

Det tog någon halvtimme att veckla ut den 3500 kvadratmeter stora tyget, som ballongen består av, och fylla den med hundra gradig luft.

Under tiden berättade vår pilot att bröderna Montgolfier, som uppfann varmlufts ballongen var pappersfabrikörer. När ena brodern en kväll på 1780-talet såg in i öppna spisen, så drabbades han av en snilleblixt. Han hade i elden sett hur brinnande papper svävar i hetta -och hur den tankekedjan gick vet väl bara han själv…- Men han fick iallafall idén att göra en ballong i papper som han sedan skulle tända en brasa under, för att på sätt kunna ta sig fram i luften. Hmm…?!

I de första varmluftsballongerna, berättade vår pilot, lastade man så mycket hö man bara kunde och eldade sedan på hej vilt under sin pappers ballong. Det hela låter snarare som ett omständigt självmordsförsök i mina öron.

Men bröderna Montgolfière överlät äran att vara de första passagerarna till ett får, en anka och en tupp. De lyckades stanna i luften i hela 15 minuter innan de kraschade….och därefter serverades på middagsbordet.

Endast två år senare, lyckades en amerikan och en engelsman flyga över engelska kanalen-Utan att möta samma öde som pionjärerna.

En luftballong kan komma upp på 3500 meter höjd. Vi tyckte det räckte med 1000 meter-För det är här champagnen serveras!
Mycket sympatiskt sätt att spendera 7-snåret: Med ett glas champagne, svävandes på 1000 meter över marken.

Vår morgon var tyvärr lite disig. Men vyerna över marockanska gårdar och livet på landet var trots det vacker. Men jag kan tänka mig vilka vyer man får över Höga Atlas en klar morgon!! Det mest påtagliga var stillheten som uppstår när man färdas i vindens hastighet. Det känns som allt står stilla. Till och med tiden.

Efter flygturen var det inte slut på upplevelser! …Men vad man gör efter flygturen, det får du själv komma hit och ta reda på!
Det finns flera företag som flyger varmluftsballong i Marrakech. Endast ett av dessa företag är proffsiga nog att vilja flyga med. Du kan lägga till en luftballongtur till de resor som jag ordnar genom Marrakech Travel Company. Det finns flera paket i olika prisklasser.

PS
1987 gjorde Richard Branson och Per Lindstrand ett medieomsusat försök att flyga jorden runt i en varmluftsballong. De startade faktiskt från just Marrakech. Med tanke på att det är helt omöjligt att styra en varmluft ballong, låter det som ett jobbigt projekt. De lyckades vara de första att ta sig över Atlanten men ”världsomsvävningen” fullgjordes av ett par andra killar 1999.

Bland Marrakech Travel Companys utflykter har jag många älsklingar. Men den som antagligen ligger mig närmast hjärtat kallar jag ”kasbahn vid Karavanvägen”.
En tvådagars utflykt som ger ett lagom smakprov av Sahara.

Världens största öken lämnar ingen oberörd. Antingen älskar du det besinningslöst eller så vill du inte sätta din fot där.

Många tror att Marrakech ligger i Sahara. Det är förvisso en gammal karavanstad men du måste först ta dig över Nordafrikas högsta bergspass för att ens komma in i Sahara regionen.
Och när du väl tagit dig 4 timmar på serpentin vägar så har du nästan lika många timmar kvar innan du når sanddynerna.

Sahara är så mycket mer än bara sanddyner! Dessa är mest en myt. Visst är de vackra. Visst finns de. Men Sahara består endast till 5% av sanddyner. Resten är olika former av stenöken. Låter det trist? Det är det inte! Sahara är mäktigt. Omväxlande. Vackert. Rogivande.

Att vandra här ger en absurd känsla av att gå på en havsbotten-Vilket det ju också har varit minst två gånger under historiens lopp. Fiskarna är så närvarande att på vissa ställen sopar man bara bort lite sand; så ligger fossilerna där. I dagsljuset. Det ser ut som någon har dragit proppen ur ett badkar och allt levande trillat till botten samtidigt.
Sahara har skapats av vatten och hela landskapet är en estetisk upplevelse av erosion i olika stadier.

Vägen från Marrakech mot Sahara-regionen råkar vara en av Marockos vackraste. Den slingrar sig över Höga Atlas; genom dalgångar där berber brukar jorden på uråldrigt vis, den passerar byar och andlöst vacker natur. Färden går över det högsta passet i Marocko, Tiz’nTichka på 2260 m ö h. Här slingrar sig vägen mellan snötäckta toppar och djupa dalar där getterna obekymrat betar.

Om du har höjdskräck eller får åksjuka, så rekommenderar jag att du packar både ögonbindel och åksjuke tabletter!

Men om man tycker det är jobbigt att färdas i bil i serpentinsvängarna så får man sända en tanke till forna karavaner som ju faktiskt vandrade med sina fullpackade kameler längs vägen som då (innan främlingslegionen med spade i ena handen och gevär i den andra breddade den på 20-talet) endast var en smal stig….

Som överallt i Marocko så är kommersen i full gång. Bilden nedan är tagen på ca 2000 m höjd. Nära toppen kantas den smala, slingrande vägen av enkla butiker dit man kånkat en otrolig mängd kristaller och fossiler.

Om man som jag, är fascinerad av historia, så skall man absolut göra avstickaren till den legendariska Kasbah Telouet. Och för att verkligen få något ut av besöket så skall man ha läst den oförglömliga boken ”The Lords of the Atlas” av Gavin Maxwell innan eller under resan. En rafflande och sann historia om 1900 talets Marocko: Om hur berberstammar användes av fransmännen för att lägga landet under sig när deras egna soldater hade fullt upp med WWI

Kasbah Telouet som för hundra år sedan var bland det lyxigaste boende Marocko kunde uppbåda (med kranar i guld och landets största vapen arsenal) är i dag mestadels ett sandslott och dess storhet ett minne blott. Men som sagt, har man läst boken och har en gnutta fantasi så är det värt ett besök!

Kasbah Telouet tillhör Glaoui stammen, som under en fernissa av franskt protektorat styrde Marocko under första hälften av 1900-talet. Till skillnad från många andra stammar i södern tjänade de inte sina rikedomar från öken-pirateri utan från en saltgruva i närheten. Här utvinns än idag salt under enkla former, dvs hacka och spade.

Gruvarbetarna tyckte förmodligen att vårt besök var mer givande än att hacka saltblock efter det att vi alla lämnat ett litet tack för besöket. (I Marocko är jätteviktigt att alltid ha fickan full med mynt- Då är inget omöjligt!)

Väl framme vid vårt mysiga lilla kasbah hotell intogs en efterlängtad lunch innan vi drog vidare för att göra "måste" besöket i Marockos mest kända kasbah byar "Aït Ben Haddou".

Ait Ben Haddou är den mest kända kasbahn i Marocko och har tyvär blivit något av en tourist trap. Men det är trots det värt ett besök. Den är ju trots allt i varenda guide bok och faktiskt på UNESCO’s världsarvslista. Här känner du igen scener från filmer som Gladiator, Den skyddande himmeln av Bertolucci samt någon Indiana Jones film som jag själv inte sett. Det spelas in omkring 20 filmer om året runt om i Marocko.
Välkomna till vårt lilla Kasbah hotell!

Okej, jag anar vad som rör sig i skallen på dig. ”Å vad sjutton är en kasbah egentligen?” Alltså, långt i från ”Rock the Kasbah” är det helt enkelt ett fort med kreneleringar och byggd i ”stampad lera”. Söder om Höga Atlas bergen finns hundratals kasbhor. De beboddes ofta av rika stamledares storfamiljer med flera generationer och deras slavar. I Marockos kungliga huvudstäder kallas de gamla militärkvarteren för ”Kasbah”

I det franska parets lilla kasbah bjuds däremot på en stor jazz kollektion och välkylt vin-Kulturkrock när det är som allra bäst!

På morgonen vaknade jag av intensivt kvittrande från småfåglarna som installerat sig i kasbahns yttervägg. Det var lika bra att ta en liten tur i byn.

Bylivet vaknade så smått. Jag hade turen att träffa på en utrotnings hotad liten gubbe i sin ylle silham (uråldrig modell av slängkappa) Bara de senaste åren har generationen som bar traditionella kläder snabbt dött ut. För inte många åren sedan såg man dessa vackra gamla män med väderbitna ansikten på sina åsnor i Marrakech men nu är de för alltid borta…

Efter frukost så mötte vi upp med dromedarförarna Omar & Ali för att ta en tre timmars promenad genom oasen och berberbyarna omkring. Det insisterar jag att man gör under denna utflykt. För den som inte gillar att gå så finns det 4 dromedarer att rida på och för den som inte gillar att rida, så finns hotellets takterrasser.

Dromedarer är spännande djur som jag skulle kunna skriva en hel blogg om… Det allra häftigaste av deras ”party trick” är att de vid fara av överhettning kan stänga av kroppens kylsystem och kyla hjärnan separat. Till skillnad från andra djur, som har runda blodceller, så har kameldjuren avlånga blodceller. Det gör att de kan dricka enorma mängder utan att spränga blodkropparna….OK. Jag kan hålla på med dessa onödiga fakta ett bra tag. Men jag sparar resten till en mycket uttråkad dag…

Promenaden går genom oasen och dess mandelodlingar, dadelpalmer & granatäppleträd i vars skugga diverse bönor och sädeslag kämpar mot den heta solen. Vi går igenom berberbyar och kommer till slut till en gruppering grottor som beboddes i krigstider och så sent som på 60-talet när floden översvämmades hela 5 år i rad.

Efter promenaden väntar lunch och gärna en riktigt kall öl på det lilla kasbah hotellets terrass innan det är dags att återvända till Marrakech.

Två dagars turen ”Kasbah vid Karavanvägen” ingår som en del i några av de paketresor som arrangeras av Marrakech Travel Company Ni behöver inte vara mer än två personer för att göra er egen lilla karavan!

Jag säljer bara sådant jag själv tycker om. Det är väl en av fördelarna med att vara egen företagare….