Marrakech

Etikettarkiv: Marrakech

Ett konstnärshem

För 17 år sedan köpte en man 10 hektar stenöken med en lerhydda som enda byggnad, strax utanför Marrakech. Familjen tyckte han var lite smått galen men platsen påminde mannen om hans barndoms Spanien.

Marken stod orörd under några år till hans konstnärs-son frågade om han inte kunde börja bygga något.
Pappan, som leder Frankrikes största medie företag Vivendi, stod för pengarna och sonen, Jean-Francois Fourtou som är en världskänd konstnär fick fria händer att leka och skapa.

Idag, 12 år efter han började bygga här i Marrakech, fick jag ynnesten att komma innanför de höga murarna som omger domänen på 10 hektar. Jag kan inte tänka mig ett mer inspirerande eller upplyftande sätt att använda denna mark på! Fourtous konst är lekfull, tillåtande, provocerande och interaktiv!

När du kommit innanför portarna (och lyckats övertala vakten om att du är välkommen) om du inte redan snubblat över kalkonerna som fritt strövar i trädgården, så är det första du ser en gigantisk get på ca 3 meter som står vid poolen. Hon vänder rumpan mot dörren och bligar på dig som om hon vill säga ” Vad gör du här vid min pool, ser du inte att jag dricker”

I huvudbyggnaden finner du matsal och salong i ultramodern stil. Över matsalsbordet står en giraff staty i naturlig storlek som gracilt böjer sin långa hals över matborden. Känslan att gå under och mellan benen på giraffen för att komma ut på terrassen är….obeskrivligt mysig! Det är något jag skulle vilja göra varje dag!

Villan är privat men kan hyras (till ett ganska häftigt pris om du är ensam om att betala kalaset) för privata tillställningar. 80% av dessa inkomster går till att hjälpa föräldralösa barn i Marrakech. Man har en heltidsanställd kvinna som bla gör konstworkshops på ett lokalt barnhem. Men hennes viktigaste uppgift är att använda pengarna till att hjälpa flickorna att komma vidare, att skapa ett liv utanför barnhemmet när de börjar bli vuxna.

Vi var ett gäng på 5 kvinnor som hade ynnesten att få spendera några dygn i denna underbara oas.

Vissa delar av hemmet är byggt i mer traditionell Marockansk stil men bakom varje hörn väntar humoristiska konstinslag. Som en helt oväntad snabel som sträcks ut genom ett dörrhål- Gömmer sig verkligen en elefant i innergården??

I den stora parken som omger villan kan man gå på upptäcksfärd. Här kan man besöka en jättes hem. Jean Francois spenderade långa perioder hos sina farföräldrar och detta verk är i åminnelse av barndomen.

All hans konst är lekfull och interaktiv. I jättens hus kan du krypa upp i den gigantiska sängen; kravla upp på den stora höga stolen och skriva med den gigantiska pennan…

….eller försöka vattna blommorna utanför huset med den jättestora vattenkannan.

Ströva vidare genom parken och du finner ett uppochnervänt hus i naturlig storlek. Bara det är ju en ganska galen idé!

…Men Monsieur Fourtou har inte stannat här! Nej, han har inrett hela huset OCH man kan gå in i det och besöka allt från kök och badrum till sovrum och vardagsrum på andra våningen!

På ovanstående bild står jag alltså i köks-taket och försöker dricka från flaskan på det dukade bordet som hänger upp och ner….eller är det jag som fastnat i taket? Drack jag verkligen så mycket??

Upplevelsen ger en underbar känsla av lekfullhet som verkligen vänder upp och ner på allt. Det svåraste var att gå upp för stegen i det uppochnedvända huset och väldigt sneda huset. Väl ute igen fick man sätta sig ner en stund för att få sinnena på plats.

Domänen har massor av plats för både samvaro och ensamhet, den inbjuder till både kontemplation och lekfullhet. Hela stället genomsyras av elegans och knäpphet -Allt i lagom doser.
Vid poolen står ett stort tält som kan användas för drink, middag eller varför inte vild dans?
Som sagt, Om du verkligen vill slå på stort så kan man hyra hela stället. Kombinationen av denna outsägliga elegans tillsammans med konstens lekfullhet gör att det är en plats som känns väldigt välkommnande och som får dig att känna dig hemma mycket snabbt. Jag kan inte tänka mig en vackrare, mysigare och mer upplyftande plats att samla mina nära och kära för några dagars festligheter! ….Om jag hade pengarna.

Pax för Yasmina sviten!

Här finns 10 gästrum som kan ta max 20 personer.
Priset per natt för hela rasket är (med dagens växelkurs) ca 25 000SEK/natten. Om man delar på notan så blir det 1250SEK/natt. Faktiskt helt ok för detta otroliga ställe.
Om du vill ha mer information är du välkommen att kontakta mig på www.mtravel.se

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Dansa kring midnatt

Många kommer till Marrakech för att festa men liksom i de flesta länder så är det inte mycket lönt att ta sig till nattklubbarna innan 01.00-02.00. För oss föräldrar; oss över 40; eller vi som helt enkelt har ett liv dagtid också är det ju inte så ofta man orkar dansa till soluppgången. Hur gör man då om man vill dansa men ändå var i säng innan 03.00?

Vi är ett gäng ganska ohämmade väninnor som helst lägger oss inom rimlig tid, men vars utekvällar ändå brukar sluta med dans-oavsett var vi befinner oss. Ibland har vi mer eller mindre dansat i ett hörn bakom gardinen och i vissa fall tror jag faktiskt att etablissemanget har skaffat sig ett dansgolv efter att vi har varit där….

Lilla charmiga Nouss Nouss bar har på senaste tiden möblerat om ( var det sen vi var där och dansade loss bland borden?) och verkar nu fokusera mer på dans än på ätande (vilket man helst skall undvika här)
Någon gång i månaden kommer DJ’s in från London och Paris. Publiken är en trevlig blandning om än mestadels ung (men även vi över 40 får vara där) och stämningen är skönt avslappnad.
Baren är lika galet inredd som resten av Nouss Nouss.

Bô & Zin är en av Marrakech trevligare restauranger som jag ofta återkommer till i guider etc. Förutom årets roligaste fest som hålls i maj varje år, så satsar de på onsdagar då de emellanåt har teman och givetvis helger. Kvaliten på Bô & Zin’s DJs är tyvärr varierande men musiken är garanterat bra när ägaren själv står vid spakarna!

Lugnet före stormen....

Lugnet före stormen....

Le Zinc är egentligen en lunch restaurang i Sidi Ghanems indistri område. Om du sätter upp dig på deras nyhetsbrev så får du en inbjudan till deras roliga temafester någon fredag i månaden. Restaurangens fullständiga namn är ”Le Zinc-Bistro des copains” och festerna känns verkligen privata. Oftast med stämning ända upp till taket och en mycket bra fast meny. Det finns risk att kvällen slutar med dans på baren….OBS!De har bara öppet kvällstid för sina fester

70-tals kväll på Le Zinc....

70-tals kväll på Le Zinc....

Lotus Club har ju ett alldeles egen blogginlägg (som du kan läsa här) och nuförtiden även Burlesque show vid namn Oh-La-la! -Här befinner du dig verkligen långt ifrån jellabas och täckta ansikten….eller något annat täckt för den delen. När showen är över så har ju alla hämningar brustit och det utbryter vild dans i det lilla utrymmet mellan bar och scen. Eller, i allafall när vi var där…

Oh-Lala på Lotus Club

Oh-Lala på Lotus Club

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 2 votes)

I Fikontider

Liksom eskimåerna har 70 namn för snö, så har marockanerna….nåväl; ett antal namn för fikon. Nu har de allra första fikonen kommit på marknaden. Dessa första 20% av skörden kallas för Bakour. Resten av fikonen -Karmous- skördas i slutet av sommaren. (Jag hörde en gång för länge sedan att man även använder de omogna fikonen i matlagning, men det har jag inte fått verifierat igen-Vet du?)

fikon

fikon i spann


Om du är en riktig finsmakare så köper du inte de första fikonen på marknaden -Så simpelt! Nej, då går du upp i gryningen och plockar dem direkt från trädet-Så skall de ätas!
….Är du en enkel människa, som jag själv, får du nöja dig med att köpa dessa första dyrgripar för det hiskeliga priset av ca 30 sek/kg. Den senare skörden är däremot mycket billigare. Frukt som är i säsong kostar sällan mer än 10 kr/kg.

Fikon blir fort dåliga och är svåra att transportera. De håller endast 1-2 dagar i rumstemperatur. När man skördar dem är det bra att lägga dem direkt i kallt vatten, som på bilden, så att de inte står och ”soggar till sig”.

En av de få saker jag fortfarande kommer ihåg från gymnasiets latinlektioner är att fikonet var orsaken till att Romarna jämnade Kartago med marken under de Puniska krigen.

Enligt historien förde senatsmannen Cato den Äldre en envis kampanj om hotet från Kartago. Varenda tal i senaten avslutade han envist med ”…för övrigt anser jag att Kartago skall förstöras”
Det sägs att romarna kom till handling och verkligen bestämde att attackera Kartago, först efter det att Cato den Äldre tagit med sig ett fikon till Senaten. Han visade upp ett perfekt fikon och frågade Senaten var det kom i från. När han sade att det kom från Kartago bevisade han med ens hur nära Kartago låg Rom och hur stort hotet verkligen var.
Därefter jämnades Kartago med marken. -Härligt med onyttigt vetande!

Fikonträden är ett av de få träd i Marocko som tappar löven på vintern. De är vackra året runt men på vintern visar de sin släta gråvita stam, som ser så frestande ut att smeka. De växer vilt i väggrenarna över hela Marocko, som ett generöst inslag av naturens välvilja.
De är släkt med Mullbärsträdet som det också finns gott om i Marocko och även med Banyan trädet, ett annat av mina favoritträd, som däremot inte växer här.
Det finns över 700 sorters fikon och de har odlats i över 5000 år. Det är en gammal symbol för välstånd och fruktbarhet.

Bästa sätten att njuta av fikon hittar jag i den vackra kokboken ”Kärlek, oliver och timjan” av duktiga Anna & Fanny Bergenström:
-Skär fikonen i tunna skivor. Skiva mozzarella ost på samma sätt och varva sedan ost och fikon på ett fat. Ringla över lite god olivolja, salta, peppra svartpeppar ur kvarnen. Toppa gärna med lite myntablad.

-Du kan också skära dem i vackra klyftor, droppa lite olivolja och balsam vinäger över dem. Salta & peppra. Dekorera med små blad av Timjan eller Oregano ( vilket man repar i trädgården i Marrakech) Servera med svarta oliver, fetaost och bröd. Ett glas vitt vin-icke att förglömma!

Mmmm, så sugen jag blir! Måste köpa mer fikon på studs!
See you!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +4 (from 4 votes)

En egen dadelruska!

Får jag lov och presentera: Min alldeles egen DADELRUSKA!

Visst är den fin? Och visst blir det mycket roligare att äta dadlar när man får ta dem direkt från ruskan!

(…Eller vad det nu heter? ”dadel klase” känns lite menlöst vid ansynen av denna mäktiga anhopning.)

Som alltid när någon frukt är i säsong, så parkerar bönderna sig vid rondellerna i infarterna till Marrakech. Just nu är det säsong för dadlar, vindruvor och kaktusfikon (frukterna som växer på typiska ”mexiko-kaktusar).
Det blir ju lite lätt kaos när alla spanar frukt istället för att håll koll på trafiken i rondellerna. Själv har jag många år drömt om min egen dadelruska, så det blev TVÄRSTOPP i rondellen: Snabb prutning och affär på direkten!

Nu har ruskan flyttat hem till Riad Sabas tak som ett smakfullt (i dubbel bemärkelse) inslag till gästers och vår allas njutning.
Jo, jag tycker faktiskt att den är jädrigt snygg! De är ju fortfarande lite bleka, mina dadlar. Men det är som det ska vara. Man lägger dem alltid i solen på hustaken efter skörden, så plockar och käkar man dem efterhand som de mognar.
”matas med vindruvor, löjligt -Ro hit med dadelruskan vetja’!”

Enligt Marockanskt sätt att se på saken så är Dadelpalmen en korsning mellan växt och djur. Och det här låter ju helt galet. Men det är nämligen så att dadelpalmer har olika kön och dadlarna kommer till genom befruktning. Liksom den mänskliga sedvänjan i Marocko ( ett av de länder där månggifte fortfarande är tillåtet) så befrukar en han-palm flera hon-palmer. Kan i skrivandes stund inte komma på någon annan planta som gör så, kan du?

En annan lustig detalj att lägga till sitt onödiga vetande är att palmen inte är ett träd, utan tillhör gräsfamiljen!
Det har alltså inga årsringar utan, liksom gräs-strån, tuber genom vilka den suger upp vattnet.

Dadelpalmerna som växer överallt runt Marrakech har historiskt sett varit otroligt viktig för ekonomin. Dadlarna var ju basfödan under de flera långa månader vandringarna längs Karavanlederna, som bland annat gick mellan Timbuktou och Marrakech; två av de viktigaste handelstäderna.

När Marrakech byggdes på 1100-talet, anlade man samtidigt en enorm dadelodling som redan då konstbevattnades! På persiskt sätt grävde man tunnlar och ledde vattnet från Atlasbergen ut i odlingen. Än idag finns delar av dadelskogen kvar och kallas idag Palmeriet. (Det är här franska eliten med Sarkozy i spetsen, har sina villor och det här som man rumlar på Nikki Beach) Man kan t om se lämningar av det tusenåriga bevattnings-systemet, om man vet vad man ska titta efter.

Den inhemska dadelpalmen som också kallas ”beldi” är den som ger frukt. Den är fridlyst och det blir dryga böter om man hugger ner en palm. Därför ser man dem ofta mitt i vägar eller ibland inbyggda i hus eller kringbyggda i murar runt egendomar. Men miljontals palmer dör ändå av den obotliga svampsjukdomen Bayoud, som har härjat i Nordafrika de senaste femton åren nånting.

Och när jag tänker på det, så blir jag ännu mer tacksam att jag en gång i livet får njuta av min egen Dadelruska!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +5 (from 5 votes)