Författararkiv: Linda Karlsson

Om Linda Karlsson

Linda lämnade Sverige för första gången för nästan 20 år sedan. Hennes stora passion i livet är resor. Idag bor hon på Ibiza där hon lever med sina två barn.

Vino & Co: holländskt hygge på vinterfredagar

Vino&Co ligger i Can Bellotera, ett litet samhälle nära byn Sant Jordi, söder om Ibiza stad.
Inte bara en välsorterad vinbutik med unika, handplockade viner från Spanien och resten av Europa – utan även ett ställe att mötas över ett glas och en bit mat på fredagar under Ibiza’s vintermånader.

Här är ju säsongen väldigt intensiv, som nog alla kan föreställa sig. En liten miniatyr-ö med ca 150,000 invånare får under en sommarsäsong cirka 3 miljoner besökare. Hela ön pumpar av aktivitet och energi. Men sen, helt plötsligt, runt slutet på oktober, så är det bara ÖVER. Det blir tyst. Kallt. Öde. Vissa delar av ön är helt nedstängda – restauranger, barer, klubbar, affärer – allt är igenbommat för vintern. Stränderna ligger öde, och man ser kanske en och annan hundägare som vandrar långsamt i den kalla sanden.

Lokalborna – los Ibicencos- lever sitt liv som dom alltid gjort. Dom har sina traditioner, vänner, familjer, jobb. Deras liv förändras ju också n’r turisterna åker hem så klart; det blir lättare att hitta parkering, att ta sig fram, mindre köer etc. Men jag tror att vi som är ”los guiris” – utlänningarna – det är vi som märker av vintermånaderna mest. Vi har ju flyttat till Ibiza kanske för att vi dragits till ljuset, havet, stränderna, livet, magin. Vi flyttade kanske inte hit för ödelagda vintermånader, precis.

Därför känns fredagarna på Vino&Co som ett ljus i mörkret. Ett familjeföretag som drivs främst av pappa och dotter, med en otrolig passion och kärlek. Det märks att båda två älskar vin, mat och sitt jobb.

På fredagar fylls hela stället av ex-pats som äter och dricker och pratar. Äntligen finns det tid att mötas, tid att ta sig tid. Säsongen är över, ingen stress existerar överhuvudtaget.

Jag var där förra fredagen, och såg ansikten jag inte sett på flera år. Jag drack ett helt underbart vitt vin, rekommenderat Rosa; ”det har smak av gröna äpplen, ett Rias Baixas-vin,” sa hon. Och wow, det var helt fantastiskt. Vi stod vid baren, mötte bekanta och vänner där. Så mysigt, så vintrigt och så hygge! Vi delade på några olika tapasrätter som var helt otroliga. Så mycket kärlek, så mycket passion för kvalité.

Varje år arrangerar Vino&Co det årliga nyårsdoppet på Salinas – en av de mest ikoniska Ibiza-stränderna. Jag hade hört talas om det men alltid tänkt”galna holländare, vad fan tänker dom, inte ens en bastu först??” – men tydligen är detta något dom gör, en holländsk tradition. På den första dagen på året springer man alltså i havet. Faktum är att det är ju en ganska cool grej.

Så förra året bestämde jag mig för att joina med min holländska kompis Katja, och mina två barn, då 3 och 5 år. Det var ett helt otroligt jippo – nära 1000 personer hade samlats på stranden. Solen sken men det var kallt. Vinet flödade och alla hade tagit med sig mat som låg upplagt på buffé bord, som alla delade. I tre omgångar sprangs det in i havet, det annonserades ut med en megafon och en nedräkning á la USA på nyårsslaget.

Vi hann med mittenrundan och sprang tillsammans med hundratals andra människor in i det kalla vattnet. Mina barn skrattade av lycka, alla skrek, alla var så sjukt uppåt och entusiastiska. Vilken bra början på året!!

Så vad kan man säga mer än HEJA HOLLAND och denna underbara blandning av passion och tradition som blandas på denna lilla vinter-ö! Vad hade Ibiza varit utan allt detta? (Samma som jag alltid tänkte under min uppväxt i Malmö och Lund… vad hade det varit utan alla fantastiska kulturer, religioner, mattraditioner?? Svar: NADA!)

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

My favourite thing to do is to go where I have never been

Förra helgen var min sista innan barnen skulle komma tillbaka från sin resa till Israel med sin pappa. 

Jag ville ju lämna Ibiza under de 16 dagarna barnen var borta, men kunde inte. Har inte kunnat lämna Ibiza knappt alls det senaste året. Sista riktiga resan jag gjorde var till Polen, för att gå på min kusins bröllop, i Augusti 2018. Sedan dess har jag bara kunnat göra kortare resor till Formentera, Mallorca och Menorca. Omständigheterna har bara varit så att under detta året har jag inte kunnat resa – en enorm sorg för en resesjäl som jag. Men det har också lett till så mycket olika reflektioner och tillväxt att jag kan inte annat än att vara tacksam också.

Jag har ju använt resor som både ett beroende, en flykt från verkligheten, flykt från att konfronteras med problem. Jag reste när jag var glad, för att fira saker, och jag reste när jag var ledsen, för att slippa tänka. Lite som en alkis alltid har en anledning att dricka har jag alltid haft en anledning att resa.

Men nu har alltså omständigheterna gjort så att jag inte kunnat använda mig av min drog. Det har varit helt för jävligt. Mitt huvud har velat spricka av alla resor jag instinktivt planerat för att fira saker eller för att slippa saker, men som jag sedan direkt har fått lägga ner redan i bara tanken, för jag har vetat att det inte går just nu.

Men detta har alltså lett till att jag har varit tvungen att ta itu med livet ”här och nu.” Det har varit en grym detox-process. Hitta nöjen här, på denna lilla ö, som du har spenderat 8 år på, och den mesta av den tiden med tanken att ”snart flyttar jag” eller ”nu sticker jag till Rom över en helg.” 

Så denna sista helgen innan barnen skulle komma tillbaka, bestämde jag mig för att det var dags att göra något som jag aldrig gjort förr. ”My favourite thing to do is to go where I have never been” är nog den frasen som bäst beskriver mig. Men sanningen är att ”det stället” alltid involverat visum, pass och flygplan. Jag har ALDRIG haft ro i själen att upptäcka och njuta av nya outforskade ställen som fanns rakt framför mina ögon. Jag har en slags romantisk syn på allting som är långt borta, och en slags snobbig avsky för allting som finns nära. Och det har varit mitt konstanta problem i livet. Mina lösningar har alltid funnits långt borta. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har brutit upp ett helt liv och bara slängt allt jag investerat i och byggt upp; bara för att börja om igen, på ett annat ställe. Men det har ju så klart aldrig löst några problem eller gjort mig lycklig. Om lyckan alltid finns ”där borta” så kan jag ju aldrig fånga den.

Det känns som att jag har tvingats att bli vuxen det senaste året. Tvingad att se mig själv precis som jag är. En rastlös resesjäl som aldrig kunnat/vågat slå rot någonstans. Vad innebär det? Antagligen att jag vill uppleva så mycket som möjligt i livet, och inte missa något. 

Jag skyller även lite på min uppväxt på Norra Fäladen i Lund, som var så otroligt mångkulturellt. Jag vill ha hela världen. Jag vill inte missa någonting. Jag vill höra tusen språk varje dag, vill äta all mat från alla världens hörn, vill höra böneutropen och afrikansk musik och känna lukten av Thai-mat.

Ibiza har extremt många kulturer i en härlig blandning. Det är en annorlunda slags blandning, inte den jag växte upp med. Men ändå. Jag har vänner från hela världen. Jag pratar tre språk dagligen och använder mig av ytterligare två, tre. Mina barn växer upp femspråkiga. Jag hör och ser folk från många andra länder dagligen. Jag har allting här. Det finns otroligt vackra ställen här, som jag aldrig varit på förr. Som denna stranden, som var en ganska häftig hajk att komma till. Jag gick själv och kom till stranden som var en vacker liten vik, med inte en enda annan levande själ. Jag badade i det kalla vattnet, jag njöt av att vara på en plats jag aldrig varit på förut.

Jag har även gått ut, på klubben Heart, en av Ibiza’s mer kända klubbar. Det var en galen uppenbarelse. Allt detta har funnits utanför min balkong i alla dessa år, och jag har alltså inte ens doppat stortån i denna världen? Jag hade SÅ KUL. Vi var Halloween-utklädda och jag fick se en helt ny värld. Jag mötte nya människor, gjorde nya bekantskaper, som ledde till att flera nya dörrar öppnades. Helt otroligt. Det kanske finns ett liv här och nu ändå? Trots allt?!

Jag har fått växa upp lite. Eller mycket. Och fått öppna ögonen inför mig själv, och förstå mina mönster. Inte roligt att stirra sig själv i vitögat, men så väldigt omvälvande och nödvändigt. 

Jag försöker hitta ett sätt att vara här och nu, på Ibiza. För just nu kan jag inte flytta härifrån. Och detta är mina barns hem. Vill jag verkligen släpa runt mina två pojkar till nya liv, om och om igen? Svar: NEJ.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Stormen kommer: ALERTA!

Igår medan jag åt en fantastisk lunch på Chiringuito Blue såg himlen ut så här. Hade några timmar tidigare fått en video skickad av en vän som befinner sig på Menorca – med HAGEL. Vaffals??

Det skickas varningar via WhatsApp grupper om ”Alerta Roja” – alltså ”röd alert” för oväder. När det kommer oväder till denna delen av Spanien, då kan det lätt spåra ut. Förra året dog fler människor när en bergsby på Mallorca formligen drunknade. Det kommer så fruktansvärt mycket regn samtidigt med ilskna stormar och blixtar och åska, att det liksom blir för mycket på små öar som inte har särskilt modern eller trygg infrastruktur.

Det talas om tornados på Mallorca just nu – hoppas att allting blir okej med alla. Vi väntar fortfarande här på Ibiza på riktigt oväder. Igår kom ett skyfall på eftermiddagen som bara varade några minuter (min äldsta son sprang ut och ”drack” regnet!)

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Because I’m HAPPY

Nu när sommaren är så här pass nära sitt slut är det som att man njuter lite extra av dessa vyer. Tog en paus ifrån skrivandet idag och körde hit. Är fortfarande lite chockad över att jag har dessa stränderna ”bakom knuten” – är tacksam.

Det är fortfarande FULLT med turister på ön, det är fortfarande VARMT SOM FAN, regnet som brukar komma runt 24:e augusti enligt lokalborna kom den 27:e och varade några timmar, sen kom högsommaren tillbaka igen. Enda skillnaden är väl att nu går temperaturen ner på natten så man kan iallafall sova okej.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Dags för nya äventyr!

Håller på och bygger upp min alldeles egna blog – från scratch! Får dock steg-för-steg hjälp av den fantastiska Nomadic Matt

Han har en kurs online som heter Supterstar Blogging

Jag bestämde mig efter mer än 10 års bloggande på färdigbyggda plattformar som till exempel Blogger och Squarespace att nu är det dags att verkligen lära mig själv hur man gör. Jag säger JA till koder och html och plugins och allt vad det är. Och boken jag skrivit, Escaping the Magic, är nu extremt nära att vara färdig och jag behöver en plattform för boken. Kommer sälja boken direkt från hemsidan via Amazon.

Och jag vill inte att det ska vara en hemsida som är styrd av ett företag eller ägd av Google – jag vill äga den själv och ha full kontroll själv. Så därför valde jag att ta denna kursen som verkligen går på djupet med hur man faktiskt gör, steg för steg, från allra första början. Jag har svettats en del, har svurit en del också för den delen, men vad fan, det går ändå framåt!!

Kommer snart att starta sociala medier connectade till hemsidan, som jag så klart kommer dela här om du vill följa mig på denna nya resan. Det är dags för ett nytt kapitel i mitt livs bok – är så, så nära nu!!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Solnedgångarna i Augusti

Solnedgångarna i Augusti måste bara vara dom bästa. Man kan stanna till sent på stranden utan att behöva ta med varma kläder. Mörkret faller lite tidigare nu, vilket gör att färgerna blir mera gyllene. Det är otroligt fuktigt i luften, klibbigt, men på ett härligt sätt. Man har vant sig vid värmen vid det här laget och man lider inte lika mycket som i juli, som kan vara en väldigt varm och jobbig sommar med nonstop sol i massor med timmar om dagen.

Augusti känns som att nu vänder det snart mot mörker, så njut. Ta vara på stunden medan den fortfarande erbjuds. Mörkret faller medan man fortfarande badar och man tittar upp på den djupblå himlen som sakta färgas av gnistrande stjärnor.

Ta vara på stunden. Den är allt vi har.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Mitt nya jobb

I juni blev jag tillfrågad av en bekant om jag ville ta hand om hans Instagram-konto. Och det ville jag verkligen! Det är typ mitt drömjobb, ju.
Som en del av dealen ville han att jag skulle ta mina egna bilder och använda. Så nuförtiden spenderar jag ofta min tid med att vandra omkring och ta bilder – precis så som jag föredrar att spendera min tid!

Jobbar just nu på att hitta fler sådana här gig, för det är VERKLIGEN roligt.
Dom här bilderna är från en av mina strosande dagar i Ibiza stad. Följer du mig på Instagram? Finns mycket Ibiza-bilder i mina stories… @lindamariakarlsson

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Min hemliga plats

Jag har en hemlig plats som jag går till ungefär en gång i veckan under sommarmånaderna. Ett ställe som alltid har en liten plats att parkera, och man behöver inte handduk och solkräm och allt det vanliga. Man bara kör dit, helst en måndagmorgon för att börja veckan på det bästa sättet, och sitter och begrundar vattnet ett tag, ser ut på Formentera, lyssnar på den Argentinska familjen som hänger här i sitt båthus varje sommar och lyssnar på nice reaggeton musik, och sen bara dyker man in och känner hur saltet helar själen. Fem minuter på träbryggan (en planka som sticker ut i vattnet liksom) och sen på med kläderna. Fortsätter dagen, men med den här underbara saltiga känslan på hela kroppen.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ett stycke paradis mitt i San Antonio: Heladería Capitulo 2

Mitt i gamla delen av San Antonio ligger ett litet stycke paradis. Framför den gamla fina kyrkan ligger en Italiensk glassbutik, Heladería Capitulo 2, med hemmagjorda italienska glassar. Uteserveringen sprider sig ut på trottoaren och liksom flyter ihop med torget. Den flyter även ihop med uteserveringen som tillhör restaurangen bredvid, som ligger på hörnan och har väldigt sköna vibbar.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Dalt Vila, Ibiza’s Gamla Stad

Om du frågar mig vad min absoluta favoritsak med Ibiza är, så är svaret: Dalt Vila. Det är ibiza’s gamla stad som ligger omringad av en mur uppe på en höjd. Det finns kanoner utsatta runt hela staden och ett museum med mera kanoner att se. Det fanns väldigt mycket pirater, tydligen!

Dalt Vila är ett UNESCO världsarv och det känns verkligen. Historiens vingslag flaxar tillsammans med de nytvättade lakanen som hänger från trånga gränder. Hemlösa katter har gjort de trånga gatorna till sitt hem; bouganevillor som är så djupt ceriserosa klättrar över de vitkalkade stenhusen.

Ibland luktar det kattpiss, ibland kommer en förförande doft av vitlök och lök och potatis – någon gör en tortilla de patatas hemma i sitt kök.

Fantastiska restauranger på Placa de la Vila har sina uteserveringar över hela torget och upp i de trånga gatorna. Massor med människor myllrar runt på detta torget i juli och augusti när kvällarna och nätterna är varma.

Om du kommer till Ibiza i sommar, missa INTE en sväng (eller fem!) här. Det är verkligen Ibiza’s essens. Känslan av frihet, historia, öliv och värme blandas med fantastiska Medelhavsinspirerade restauranger.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)