Ibiza

Kategoriarkiv: Barcelona Barrios/Stadsdelar

Alldeles för kort visit: Barcelona Blues

imageTyvärr är det redan över… Mitt besök till Barcelona. Helt för kort. Mindre än två dygn. Men jag älskade varje sekund. Förutom jetlags-svackorna av sådan extrem trötthet som bara svepte ner oss i en zombie-avgrund då, men allt annat var OK. Ja men vad fan, om jag ändå håller på och klagar kan jag lika bra nämna att jag tycker det suger att IKEA i Barcelona inte serverar köttbullar förrän klockan 12. När man är utlandsboende svensk som kommer från Asien-hållet och stannar över i Barcelona och vaknar klockan 04:30 och bara har några timmar att åka till IKEA för att äta köttbullar så tycker jag att IKEA kan vara artig nog att se till att hon får sina köttbullar med lingon. Fan också- vilken besvikelse det var. Annars var det definitivt ingen besvikelse att vara i Barcelona- jag älskade min gamla hemstad mer än någonsin. Hon är så full av mysiga barer, god mat, vackra byggnader. Vi bodde i El Born som måste vara bästa barriot. Bilden är från en tidig morgon nära gamla Born-marknaden (som nu är ett kultur centrum) dit solen letade sig ner mellan de smala gatorna, och in på denna mysiga fransk-inspirerade bar/restaurang, som spelade fransk jazz och serverade färskpressad apelsinjuice och frasiga croissanter. Bilder på väggarna från Born för hundra år sedan och morgontidningar på de slitna små träborden. Vad jag saknar dessa ställen på Ibiza. Jag ville inte alls åka hem. Ville stanna i Barcelona.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Blixtvisit till barcelona

Det är alltid nice att besöka en stad man bott i för man vet var man ska gå och man har minnen från överallt och man stöter på bekanta på gatan. Denna gången tog jag med mig min yngsta son Noy i babybjörnen för att hämta hans första pass som anlänt till Sveriges konsulat, skickat från ambassaden i Madrid. Jag bodde på Barcelo Raval, på Rambla de Raval, med utsikt över hela staden hela vägen till Tibidabo. BBC news på konstant och mycket vietnamesisk mat på Bun Bo och La Vietnamita  en promenad i Poble Sec som nu är mega trendigt med coola barer och caféer med hälsosamma superfood juicer och glutenfria alternativ och coola små butiker som denna: Zucker Haus med cupcakes och andra hemmagjorda sockriga konstverk, med original shopfront från hårfrisörer som nog varit där länge innan..

Noy var ganska nöjd med att få ha mamma för sig själv i hela 48 timmar. Lyx . Folk stoppade honom på gatan för att snacka lite och alla hjälpte oss överallt.

image image

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En Barcelona- tilbakablick: tips till en klient från New York

fantastik-3 filmoteca-7 fuzzbox-3 laboqueria-11

The neighbourhoods, in local language the “barrios” are all very different, and each with its own ups and downs, good and bad.

In short,  Ciutat Vella (Catalan for old city) is made up of

Barceloneta: the barrio next to the beach, originally the fisherman’s barrio, many cool little bars, local feel, a lot of thief and drunks, might be the next up and coming barrio for fancy apartments, a lot of south american immigrants, not so fancy, a bit rough, narrow lanes with fragrant laundry hanging from the balcony and closer to the beach there are overpriced fish restaurants

Born: the super famous and much visited Catedral Santa Maria del Mar is here, also the Picasso museum, beautiful narrow lanes, fancy little shops, little cute bars, top area for reformed apartments for tourists, manicured, nice, posh

Gotico: the most touristy of them all, little cute squares with nice restaurants, many shops, high street shopping, label shopping, gentrified, a bit boring, comfortable, McDonalds, H&M, at night many seedy/touristy bars

Raval: The most young, hip and trendy one; think creative, skaters, graffiti, media folk, Apple products mixing with prostitutes, criminals, drug addicts/sellers and poor immigrants. To me; the most interesting one at the moment. Government trying to “clean up” so it’s changing rapidly. Home to trendy bars and restaurants, the museum MACBA, the cool street Joaqin Costa with vintage shops, bars and restaurants. This barrio is the most densely populated area in Europe, with people from all over the world.

Then there is Eixample connecting the old city with what used to be villages outside the city but have now grown together and forms part of the modern city of Barcelona. For example Gracia, local neighbourhood with lots of buzzing local life and many cute squares and less tourists.

Example is more modern, spacious and fresh than the old city, and has some great restaurants, bars and more upmarket shopping.

Higher up the mountain Tibidabo there’s an old theme park, beautiful to visit, and to see the whole city below.

I recommend Woody Allen’s “Vicky Christina Barcelona” if you haven’t seen it!

Questions?

Oh and AVOID Las Ramblas, the main street in the city! Full of thiefs and awful food and overpriced bad coffee and sangria!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Impulsivt Oplanerad Roadtrip genom ett Mångskiftande Land: Spanien

Jag hade bokat en hyrbil via en brittisk hemsida. Billigt var det. Vi var på en helt oplanerad, impulsiv roadtrip, med Cadiz som vårt mål, och start i Barcelona.

När vi kom till kontoret i Barcelona för att hämta vår bil, skrek den överviktiga brittiska kvinnan bakom disken helt oprovocerat och utan förvarning, i en obarmhärtig falsett-ton att det fanns inga bilar kvar, att den hemsidan vi hade bokat med inte hade lyssnat på henne och hennes kollegor när dom hade sagt att det inte fanns fler fordon att tillgå. Något sade mig att det inte var första gången hon hade behövt yttra den meningen den morgonen, och att hon var nära en inre explosion där vi var farligt nära att vara droppen som skulle få hennes inre lava att snart rusa fram och kväva allt i sin väg.

Vi var totalt chockade och tittade stumma på varandra. Vi såg hela vår spontana roadtrip bli till ett par tråkiga dagar i Barcelona. Fast  i stan under en långhelg. Vad fan…? Det hjälpte inte hur mycket vi än försökte intala den rödblossande kvinnan att vi betalt, bokat och fått bekräftelse. Hon bara viftade bort oss och sa att det var inte hennes problem, vi måste ringa till England och prata med idioterna på hemsidan som överbokat bilar. Snacka om besvikelse och frustration, som inte blev bättre  av den totala påskstressen som rådde, med ungefär halva Spanien på resande fot, på väg hem till abuela en el pueblo.

Vi vandrade till alla biluthyrare man kan tänka sig, och alla sa bara NO- finns inga bilar tillgängliga, vad tror ni liksom, det är påsk och ALLA har hyrt bil.

Sista försöket med små förhoppningar och den krossade drömmen om roadtrippen till Costa de la Luz: äntligen hittade vi en bil. Så då äntligen fick vi vår älskade lilla vita Fiat Panda, som skulle bli vårt rullande hem dom närmsta fyra dagarna och tusentals kilometrarna.

Hur det gick med bilen som jag hade betalt, men aldrig fick? Jag fick inga pengar tillbaka, eftersom ”det står i det finstilta att man ska ringa inom en timme från tillfället då man skulle ha hämtat sin bil- annars tillfaller pengarna företaget”- aldrig mera hyra bil från något skumt, för bra för att vara sant, lågpris online företag! Och mitt mest vänliga råd till alla Spanien resenärer är att boka hyrbil i god tid och med ett etablerat företag! Spänning och impulsivitet i all ära, men utsikten att förlora resan kändes ju bara för fruktansvärt.

Så var vi då, otroligt nog, äntligen på väg. Vi bara körde, ut ur Barcelona, och västerut, in i Spanien. Bort från Katalonien och katalanskan, och in i Spanien och spanskan. Första stoppet: några timmar inpå eftermiddagen när solen börjat lägga sig i viloläge för att ta sig en gyllene, kall öl, körde vi in på en sidoväg någonstans i ingenstans och hittade ett övergivet hus omgärdat av enorma tallar och torra, vintermörka träd som sträckte sig efter värmen och ljuset och hade börjat öppna sina knoppar i fingertopparna.

Nästan direkt efter hamnade vi i vad vi trodde var en liten, liten pueblo (by) där invånarna beredde sig på Semana Santa processioner (en mycket besynnerlig spansk tradition; klädda ungefär exakt som Ku Klux Klan, går dom i långa mörka tåg genom stadens trånga gator, bankar och smäller på trummor  medan dom vaggar fram på ett skräckinjagande sätt bärande på en Jesus i plast och med katedralen som mål. Det visade sig vara en jättestor stad som vi snabbt glömde namnet på eftersom det liksom förstörde den pittoreska känslan.

Här spenderade vi natten. Hostal Jägaren. Dom hade ingen varm mat men dock ett badkar med varmt vatten. Det behövdes, eftersom det finns få ställen i världen som är så kalla som Spanien i April. Just för man ”tror” att det är varmt, så man får en sådan stark psykologisk chock när man inser, tunnkädd och i Havaianas, att det blir under 10 grader efter solen åkt neråt till Nya Zeeland. Och dessutom, ännu mera chockerande- lika kallt inomhus. Välkommen till landet som blundar för faktumet vinter och bygger hus som är designade att enbart hålla värmen UTE och som har noll värmeelement och tunna fönster och väggar.

Livet en morgon efter man frusit en hel natt och det är kallt, regningt och ruggigt. Fast vi var ju på roadtrip, och vi hade ju någon glättig spanjor som skrek ut sin glädje för den spanska popmusiken i bilens högtalare. Och vi pratade om våra drömmar, som man ska göra på roadtrip. Om vad en väg symboliserar, att resa på en väg, om att ha ett mål, att följa sin plan eller att låta vinden föra en dit det verkar bära.. Och att komma fram till att ta ödet i egna händer, att bestämma vad man vill ha, vart man vill, och inte sluta förrän man nått sitt mål.

Hundar på en balkong i Granada. Finns inte mycket att säga om saken, kanske. Vi väntar ett tag åtminstone. Återkommer till ämnet.

En katt på en balkong i Granada. Solen sken äntligen när vi kom fram till Andalusien, som sig bör. Överfulla tapasbarer med helgkänsla. Barn överallt. Kvinnor i klackar. Män uppklädda. Familjer och apelsinträd och kalla, små öl. Och så då två hundar på en balkong, och en katt på en annan. Varför fick inte dom följa med ut i påskfamiljevimlet? Kändes orättvist, liksom.

I galma stan, Granada. Så otroligt vackert, blommande hemliga patios, flamencomusik flödande från blommiga, hemliga patios, sol som letar sig ner i de smala gatorna, de skuggade gränderna, de hemliga gränderna.

Var vi sov den natten vill jag helst glömma (i ett tält på en strand, iskallt, stel i kroppen, helvete, allting fullbokat, så blir det när man åker på en totalt impulsiv oplanerad roadtrip genom ett påskland) men vi värmdes snabbt upp av alla vackra byar längs med Costa de la Luz. Detta är en av dom och alla tar sig en styrketår efter Ku Klux Klan-heterna som pågått intensivt hela morgonen.

Blåsigt värre, det kan man göra något bättre med. Elektricitet, till exempel. Vår lille Fiat Panda hade vid det här laget blivit vårt hem och kartan var kastad långt bak i det inte så rymliga baksätet och vi bara körde österut från Costa de la Luz mot Costa del Sol och stannade och picknickade i Tarifa.

Sen kom vi då till Gibraltar, som var en otroligt underlig och högst angenäm överraskning. Ta en enormt medelmåttig stad, kasta in  Medelhavet, en enorm klippa som sticker rakt upp, gör allting brittiskt, sen kasta in några muslimer och på det några judar, sen har du ett bisarrt litet ställe. Se på apor i solnedgången och ät en kebab som du betalar med engelska pund. Galet märkligt ställe som känns som att man tagit på sig sina coolaste, trendigaste kläder, men ut-och-in.

Två katter på en balkong. Börjar kännas bekant, detta temat. Eller ser vi vad vi villl se? Ser jag alla katter och hundar på balkonger för att det är det som reflekteras i mina ögon? Missar jag därmed traficking, Mc Donald’s, vackra igelkottar? Är allt jag ser det som speglar sig inifrån mig ut till min värld? Och vad säger det om mig, egentligen, att jag bara ser fångade djur, fast på en balkong??

Detta är Afrika, sett från ett Europa-perspektiv. Jag undrar hur Europa ser ut från ett Afrika-perspektiv? För det handlar mycket om perspektiv, allting. Från vilken vinkel man väljer att se. Ibland blir man så blind av sin vinkel att man inte ser den andra vinkeln. Ibland kan vi människor bli väldigt trångsynta kallas det väl, när man ”ser trångt”- alltså bara från sitt eget håll. Nej, vidga våra vyer, enda sättet, tycker jag! Högst nödvändigt i den mänskliga upplevelsen, dessutom. ”Världen är en bok och den som stannar hemma läser bara en sida” (St Augustine) är min favorit quote av alla visa quotes som existerar. Det finns ingen större perspektiv-vidgande upplevelse än att resa. Roadtrip Visdom.

Sista morgonen vaknade vi i nationalparken Cabo de Gata- en enormt speciell plats i landet Spanien. Otrolig natur. En Bond-film spelades en gång in här. Kaktusar och tomatodlingar. Lite regn, mycket sol. Här är solen på väg tillbaka från Nya Zeeland och vi hade nyss druckit en cafe con leche på en liten bar fylld med människor som hade ovidgade vyer.

Knallröda vallmo längs med vägen. Vägen från Cabo de Gata, vägen till Barcelona. Vägen som binder A till B och vägen som är ett ingenmansland mellan våra destinationer. Dom säger att man ska njuta av resan och inte fokusera så mycket på destinationen.

Jag säger man ska göra lite av båda. Ta ödet i egna händer- bestäm målet och kör ditåt, men var öppen för nya perspektiv och upplevelser under resans gång, men släpp inte ditt mål. Släpp inte din dröm. Min dröm var att ännu en gång se Cadiz. Vackra, glittrande Cadiz. Och Cabo de Gata. Otroliga, magiska och ökentorra Cabo de Gata.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Vi två i Barcelona

Vi tog fem dagars paus från Ibiza och åkte till Barcelona. Pi, sex månader, är vid detta laget en van resenär, och visar mig hur man sätter på bältet. Han har själv skrivit ett blogginlägg om resan här på min personliga blogg. 

Han blir god vän med medresenärer och underhåller alla som har turen att ha platser runt 28C.

Vi bor hos Anna från Kina, en glad och energisk tjej som hyr ut ett av sina rum i sin lägenhet i El Born genom Airbnb. Det funkade perfekt och var så kul att se saker från ett annat håll. I lägenheten bodde även en sur Italienare som hade rökhosta och var deprimerad.

Detta är vår utsikt. Från vår balkong ser vi en annan balkong. Kan inte bli mera Barcelona! Fantastiskt. Vi älskar Born, bästa barriot i Barca! Konstnärligt, vackert, fantastiska barer och restauranger. Luktar minst av kiss i hela Ciutat Vella.

Vår dörr är här till höger. Gatan heter Barra i Ferro och korsar med Banys Vells. Nära Picasso-muséet som vi besökte. Vi var på två Flamenco-shower också, den ena var Tarantos på Placa Real, den andra i en vacker restaurang mittemot Picasso-muséet.

Placa Real har ändrats sedan jag bodde i Barcelona. Det är det jag älskar med städer- dom ändras hela tiden. Det fanns minst ett, om inte två, COOLA ställen på annars så tråkigt, klassiskt turistiga Placa Real (vita bordsdukar, metallstolar, sangria och paella). Stället hette Ocana och hade ”urban tapas” och coola stolar och bord och nice inredning med stora soffor och konst, och en blomma på varje bord. Så fräscht!

Vi vandrade och vandrade, Pi älskade stadens människor och ljus. Vi hälsade på vänner, dom flesta bor i Poble Nou- det är där man ska bo med bebis, tror jag.

Vi käkade Vietnamesisk mat på min favorit Bun Bo, och takeaway sushi och bra menu del día på Taller de Tapas. Maten i Barcelona kan vara hemskt och helt underbar. Det gäller att veta vart man ska gå och inte falla i turistfällorna. Vi vandrade igenom Boquería som är en turistfälla och otroligt genuint på en och samma gång. Finns inget liknande i Barcelona. Så klart, varje barrio har sin egen Mercado, och den i Gracia är faktiskt fin också, men går inte att jämföra i storlek, variation, och färger och former. Vi var på Mercadon i Barceloneta en morgon som är klassiskt local och mega-icke-turistig. Men det känns liksom inte lika fräscht. Det är mer känsla av ett Spanien i kris och folk utan pengar, med billigare varor och inte lika färskt.

Konst, konst, konst. När man bor på Ibiza får man dagligen fantastiskt vackra vyer, men ingen konst och ingen kultur alls. Så i Barcelona känner jag mig konstant uppfylld av allt det vackra, kreativa, färgstarka. Det är så inspirerande. Här gatukonstvägg i El Born.

En annan vinkel av samma gatukonstvägg.

Här är vi på Galleri i Poble Nou och ser en fotoutställning av en Italiensk fotograf som gjort ett projekt som var ganska knasigt och bara lite underhållande. Han har fotograferat ett community någonstans i en ökenstad i södra USA, och deras konstnärliga ambitioner. Det är knasigt värre, alltså. Detta galleriet ligger på den långa huvudgatan i Poble Nou, Pujades, nummer 90.

Hemma hos pappa på ett Ibiza som nu blir tystare och lugnare för varje dag. Säsong 2013 är över om bara några dagar….

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

MACCHINA: FRÄSCHT PASTAKONCEPT MED NEW YORK-STYLING

Detta är Macchina, fräsch, ny pastarestaurang på Carrer Asturies nära Metro-stoppet Fontana på gröna linjen, Gracia, Barcelona. Finns, som du kanske ser, ingen skylt; detta är designern’s tanke, att det ska vara lite mystiskt, a la New York.

Hela inredningen är pasta-inspirerad. Gamla pasta-maskiner på väggarna och pasta-burkar som lampskärmar. Bara väggar med blottade tegelstenar- NY-style…

Lite pasta-historia för den som är intresserad… på Katalanska, så klart! Gracia är VERY Catalunya. Härligt local.

Färgglada menyer med kombinationsmöjligheter.

Mer gott att välja mellan…

…och det bästa- italienska desserter! Pannacotta med skogsbär och tiramisu. Sjuuukt gott.

Och här står själva ägaren, Elad, och gör färsk pasta. Denna dagen, förra fredagen, var det full rulle och restaurangen var fullsatt all de fyra timmarna som jag hängde där. Det brukar inte ta slut på pasta, men idag gjorde det. Luftkonditioneringen var underbar i kontrast mot dom heta Barcelonagatorna och den alkoholfria ölen var läskande i min heta strupe. Måste också nämna att toaletterna var något av det coolaste jag sett- designat i väldigt fräsch stil, med massor av små speglar på väggen. Vanligtvis är toaletter i Spanien enormt osmakliga och äckliga, men Barcelona börjar ta form även i det departementet…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

24 timmar i Barcelona

En paus från den glödheta brusande lilla bubblan Ibiza. Hämta passet till Pi på Svenska Konsulatet i Barcelona. Åh vad härligt att komma iväg, om bara för ett dygn! Att igen gå på Barcelona’s smala gator, så fyllda av liv, dofter och smaker. Vi anlände md bara en liten lätt väska och bebis i BabyBjörnen, blev upphämtade av vänner på flygplatsen, och landade här, i Gracia, där jag bodde i ett år.

Det kändes verkligen som att återbesöka ett före detta liv, som jag nu visade min son. Gracia. Barcelona. Stad. Frihet. Liv. Konst. Kultur. Katalonien. Jag var som ett barn, och mitt barn var minst lika förtjust som jag. Han sprattlade i BabyBjörnen och log mot alla.

Jag och Andrea strosade till en cool babyaffär, Rock 01 Baby, som har världens coolaste babykläder. Köpte bland annat hörlurar som dämpar ljud, varje Ibiza-barns-must-have, för här följer alla med överallt, inga bebisar stannar hemma när det är fest! Andrea är gravid i femte månaden så vi köpte en present till hennes lille pojke som ska komma i vinter. Vilken skillnad… för ett inte så långt tag sedan, bodde vi båda i Gracia, och kämpade med livet i Barcelona… nu är det bebisar och familj som ändrat allt och vi både verkar mycket gladare. Vi åt thaimat och pratade om livet till ljudet av alla fläktar som surrade vilt i hennes lägenhet högst upp i huset.

Spontan konst på dörrar i Gracia.

Min gamla gata, Carrer Verdi, med den fantastiska bion Cines Verdi, som visar alternativa och konstnärliga fantastiska filmer. Jag saknar denna institution mer än något annat. Min gamla gata. Verdi. Gröna Gatan. Så vacker!

För att inte tala om alla dom fantastiska plazorna i Gracia. Fyllda av liv, hundar, Estrella-burkar och solsken som klättrar neråt.

En klassisk trappa i ett klassiskt Eixample-hus i Barcelona’s nyare distrikt. Distriktet som sammankopplar gamla Barcelona (Raval, Gótico, Barceloneta, El Borne) med Grácia, som var en separat by innan.

Inne på Svenska Konsultatet hittar man matnyttig information såsom hur det gick med Estelles första steg. Och skön luftkonditionering. Killen i luckan var väldigt trevlig och skulle snart på semester till en av Ibiza’s gannöar Menorca.

Så här vandrade vi runt, glada som bara barn kan vara.

När vi hämtat passet fikade vi och sen gick vi en sväng på Macba. Pi uppskattade verkligen konsten.

Kunde inte sluta tänka på Emma när jag var här. Hon älskar detta stället. Nästan lika mycket som hon älskar Rio de Janeiro!

Metro, Placa Catalunya. Varmt som en bastu tills man kommer in i tåget där det är kylskåpskallt. Känns halvt ohälsosamt. Minns sommaren jag spenderade i Barcelona. Wow. Det är som en tryckkokare. Det svalnar inte på kvällen, och lägenhterna blir varmare och varmare ju längre in i Augusti man kommer. Phew!!

Macchina i Gracia. Andrea’s pojkväns restaurang. Grymt fräscht, värt ett helt blogginlägg, kommer snarast! Luftkonditionering och sjukt god mat. Här svalkade vi oss och åt gott tills det var dags att flyga tillbaka till lilla ön som just nu sjuder av semesterliv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Så flyttar man i Barcelona

Igår den 1 December åkte skiten ut genom fönstret från tredje våningen med rep och starka killar. Det som var kvar efter vår garage sale, och veckans annonser på Barcelonas mesta, bästa och mest kriminella sälj- och annonssajt loquo.com

Sängen sålde jag till en klasskompis på Fotojournalistikkursen för €60. Han var nöjd och det var jag med.

Balinesiska garderoben ifrån marknaden Los Encantes ska nu firas ner, förbi grannarnas balkonger och ner till Carrer Verdi, full av lördagsflanerare.

Stolta över sitt verk, med high five och ryggdunk. Ingen dog. Alla levde.

Garage sale i fortsättning på Carrer Verdi. En tjej på väg till Cine Verdi för att se en film köpte två nattduksbord från ikea för €10. Två tjejer köpte coola stolar. Jag vägrade sälja det fina bordet Elin köpte på Alzhira, den coolaste antik- och art deco butiken på Carrer Verdi/Carrer D’Or. Franskt 20-tal och ursnyggt.

Katalanska flaggor vajar i vinden längs med min före detta gata Carrer Verdi. Jag kände mig smått sentimental när jag smällde igen dörren bakom mig med de sista kopiorna av nycklar inlåsta för alltid tillsammans med alla minnena från min tid i älskade, hatade Barcelona.

På väg till Tel Aviv och svärfamiljen kändes det som en tyngd som lyftes från mina axlar. En obeskrivbar Barcelona-tyngd av högljudda grannar, iskalla lägenheter på vintern och omöjligt att få ekonomin att gå ihop. Blandade känslor. Mycket rikare på många sätt. Många fler öl druckna och mycket mer Katalansk kulturell förståelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En sista vecka i Barcelona

Utsikten från lägenheten i Gracia. Kommer sakna den. En vacker baksida. Stökigt och ojämnt och konturer täckta av gyllene sol.

Carrer Verdi, min gröna gata. Full av Katalanska flaggor som hänger längs med den trädkantade och mysiga gatan. Gracia, mitt barrio, är extremt katalanskt. Att vara i Spanien är inte liksom på tal. Katalonien!!! Politik och åsikter, konst och grafitti. Sådant som liksom inte känns viktigt inne i bubblan Ibiza. Jag saknar sådant mänskligt rörigt engagerat som inte finns därute i Medelhavet. Där är det mest bara natur, långsam vardag, solmogna frukter och eldar som sprakar på vintern.

Blå himmel och tvätt som hänger på tork, känns som Barcelona och Medelhavet i ett nötskal. Det är härligt stökigt, soligt och o-perfekt avslappnat. Trångt och intimt. Jag är redan van vid att bo en el campo med kuckeliku och åsneskri. Här får jag minsann veta att Katalanska tonåringarna däruppe skriker på sin mamma medan hon vispar grädde och pappan kissar.

Trappuppgångar i Raval kan kännas läskigt coola. Fula och galet snygga på samma gång. Andra halvan av just denna trappan, som befinner sig på den värsta horgatan i Raval Carrer d’en Robadors, har redan renoverats. Precis som halva Raval redan har renoverats och städats upp. Gentrifiering, hola!!!

Det här är insidan av det där tomma gapande hålet som alla byggnader i Spanien (och Katalonien) har. Fult och skräpigt och dammigt och smutsigt. Men charmigt… och sååå Barcelona. Fult och fint på samma gång. Perfekt i sin imperfektion.

Cupcakes är trendigt överallt, vad jag förstått. Skit i trender… denna red velvet grejen var helt jävla otroligt smaskigt god. Och stället som sålde den sjukt gulligt kakigt cupcakeigt. I Gótico på Calle Regomir.

Second hand shopping på Riera Baixa i Raval. Det luktar gammal garderob och det är en cool röra av allting man kan föreställa sig blandat på en och samma minimala yta.

Lilla second hand/ vintage gatan Riera Baixa, som på helgen blir lite av en streetmarket. Men under veckan ganska öde.

Alla julbelysningar är på plats och runt Placa Catalunya blinkar det för fullt i kapp med att människors kreditkort slamsas i rännorna till kassornas köpsystem. Blä. Men det tindrar i ögonen på oss Ibiza-folk. Vi är lite som lantlollor som inte kan sluta titta på allting som bjuds till att köpa och konsumera. På lilla Ibiza har man inte så värst mycket val. Det ät det simpla livet. Här finns det så mycket. Av allt.

La Vietnamita får minst tre besök som vanligt. Torrent de l’Olla, Gracia. Fräscht, färskt, nyttigt och sjukt gott. Gud vad jag kan sakna fräsch billig asiatiskt takeaway när jag är på ibiza. Å andra sidan, när jag är här, saknar jag mitt stora kök som det alltid lagas mat i. Soppor, äpplepajer, schnitzlar och potatismos. Redig husmanskost för det har vi tid till där ute i ingenstans i det simpla livet.

Speciellt denna desserten: kokosris med mangosås. Åhhhh! Fast mina pajer och kladdkakor är faktiskt goda också.

Placa del Sol på vintern är som ett härligt eftermiddagspaussollampetillhåll. Vi alla delar en liten bit av plaza, en tredjedel av en bänk, en lite bit av en trappa…. men vi delar rättvist och trängs noggrant så att alla får sin bit sol. Här i denna delen av världen vänder folk också ansiktet mot solen, som man gör i Sverige vid de få tillfällen då den visar sig, under vintermånaderna.

Bästa baren med bästa soltillfälle under dagen. Skuggorna från bänken, som syns: full av solare. Baren heter ”Sol de Nit” och det är Katalanska och min fresstule översättning är att det nog kan betyda ”Nattsol”. Kan ha fel.

Efter långa dagar med mycket gående slänger jag upp fötterna i luften så dom får vila. Inte van vid stora staden längre. Gud vad man går mycket! I morgon, lördag, flyttar vi ut det sista ur det som varit mitt hem i Gracia, Barcelona, Katalonien: inte Spanien. Nu är det nya tider.

Jag kommer nog inte sakna Barcelona. Det är en tuff stad att bo i men helt maravilloso att besöka. Besökare för alltid till Barcelona!!! Inte konstigt att BCN är en av de mest besökta städerna. Den har allt för ett tillfälligt konsumerande och avslappnande och intagande av alla sinnenas kapacitet vad gäller fult och fint och sol och asiatisk himmelsk mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

en weekend i Barcelona: vad gör jag?

Jag ska inte tråka ut er med det tråkiga, utan jag ska berätta för er om det jag gör MELLAN det tråkiga.

Nämligen:

Jag äter frukost på Grekisk-ägda LUKUMAS, ett underbart fräscht café på Torrent de L’Olla (nummer 169), den coolaste gatan i Grácia.

Frappe (iskaffe grekiskt-style) och donuts från HEAVEN. Citronkräm inuti, eller pinjenötsglasyr? Proppfulla av Nutella inuti eller marmelad? ÅÅÅH!

Självklart catchar jag upp med diverse magasin från dagstidningar. Mode, trender, och…RESOR!! Det är ju snart semestertider här i Spanien…

På väg hen från middag på La Vietnamita (Torrent de L’Olla 78) där det är självservering och full rulle med fräscha örter och chili och citronella och kokos och lime och citron och underbart allting, stannar jag svältfödd trots den underbara maten och törstar trots den underbara drycken efter det som saknas på Ibiza, nämligen: KONST! Det fräscha galleriet med nya exhibitions varje månad heter Espai [b] och ligger på nummer 158. Denna målningen är enorm och ser ut som kolonial-Sydamerika-någonting. Jag ville försvinna in i den och bara stanna där. Ett tag, i alla fall.

Inte nog med at jag åt på La Vietnamita, jag åt även en ypperligt prisvärd Menu del Día på Bun Bo Vietnam i Gótico http://www.bunbovietnam.com/ som jag kan rekommendera varmare än sommarhettan i Barcelona. Vilken fantastisk mat, vilken inredning, wow!!!

För €10 på vardagar får man förrätt, huvudrätt och efterrätt eller kaffe, och en dryck (vin, öl, vatten eller soft drink) precis som på alla andra Menu del Día-ställen i Spanien. Men denna smakupplevelsen kombinerat med hur hälsosamt det är, gör det totalt oslagbart.

…så oslagbart att jag cyklade nerför alla gator från Grácia efter jag gjort allt tråkigt på lördagen och bara råkade hamna här igen… Trots att det inte är Menu del Día på helgen! Däremot fanns det citrongräsmarinerad fisk ångad i bananblad och en jordgubbsdaiquri..och servitriserna kände igen mig och var så gulliga!

Jag tror jag har en ny passion…passionerat beroende..av Vitenamesisk mat!!!

Macba, modern konst, mitt i Raval. Så nice att vandra omkring inne på ett museum. Tillfredställer den delen av själen som får vara hungrig på Ibiza. Men… ändå hamnade jag på en utställning som handlade om just… Eivissa. (Ibiza på Catalá)

En arkitekt- nånting mötesgrej- nånting på 70-talet, i Port Sant Miqel, Eivissa. Fascinerande att se bilder. Utställningen hette ”Utopia is Possible”. Väldigt passande. För Ibiza. Till och med under Francos tid var Ibiza fritt.

På väg till den kinesiska superaffären nära Ronda Universitat snubblade jag på Pride-paradens förspel. Jag hade som tur var kameran med mig och fångade en hel den bilder som kanske kommer att bli censurerade pga snuskigt läderlesbiskt innehåll. Men så fort jag är tillsammans med min kabel som kan ladda ner mina bilder till min dator, lägger jag upp dem. Mycket juicy lovas!

Bio på kvällen. Cinemes Verdi. Carrer Verdi. Nyaste med Juliette Bonoche. Jag njöt. En polsk mamma som fick mig att skratta (de alla säger samma saker!!!) och Parisiska scener som får mig att rysa (en dag ska jag ha en Parisisk studio och skriva böcker där!) och skådespel av Juliette Binoche som bara verkar bli vackrare för varje år (fast hon var ju sååå ung i första filmen jag såg henne, Kielowski’s The Blue  …det ät så många år sedan, men det var liknande, du vet.. en film med henne regisserad av en polack. I like!)

Söndag och jag vaknade med smällande huvudvärk som snart lättade då regnet äntligen kom. Det har varit tryckande hett i dagar och regnet kom som guldmanna från himlen. Jag tog på mig shorts och paraply och gick ut och vandrade längs med Grácias glänsande gator, till ”La Nena” (Ramon y Cajal 36) som är superultramegamys på Söndagar.

Nu?

Det är fortfarande regnfriskt i luften och jag vill ut och njuta. I Sverige är det ju så underbart när det väl är sol. Här är det så underbart när det väl är regn.

Weekend i Barcelona. Vietnamesisk mat, konst, film, foto, lesbo, och regn. Halleluja och Bon Día!

Moltes Gracies per la pluja! (Tack så mycket för regnet på Katalanska)

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)