Ibiza

Kategoriarkiv: Gracia

En Barcelona- tilbakablick: tips till en klient från New York

fantastik-3 filmoteca-7 fuzzbox-3 laboqueria-11

The neighbourhoods, in local language the “barrios” are all very different, and each with its own ups and downs, good and bad.

In short,  Ciutat Vella (Catalan for old city) is made up of

Barceloneta: the barrio next to the beach, originally the fisherman’s barrio, many cool little bars, local feel, a lot of thief and drunks, might be the next up and coming barrio for fancy apartments, a lot of south american immigrants, not so fancy, a bit rough, narrow lanes with fragrant laundry hanging from the balcony and closer to the beach there are overpriced fish restaurants

Born: the super famous and much visited Catedral Santa Maria del Mar is here, also the Picasso museum, beautiful narrow lanes, fancy little shops, little cute bars, top area for reformed apartments for tourists, manicured, nice, posh

Gotico: the most touristy of them all, little cute squares with nice restaurants, many shops, high street shopping, label shopping, gentrified, a bit boring, comfortable, McDonalds, H&M, at night many seedy/touristy bars

Raval: The most young, hip and trendy one; think creative, skaters, graffiti, media folk, Apple products mixing with prostitutes, criminals, drug addicts/sellers and poor immigrants. To me; the most interesting one at the moment. Government trying to “clean up” so it’s changing rapidly. Home to trendy bars and restaurants, the museum MACBA, the cool street Joaqin Costa with vintage shops, bars and restaurants. This barrio is the most densely populated area in Europe, with people from all over the world.

Then there is Eixample connecting the old city with what used to be villages outside the city but have now grown together and forms part of the modern city of Barcelona. For example Gracia, local neighbourhood with lots of buzzing local life and many cute squares and less tourists.

Example is more modern, spacious and fresh than the old city, and has some great restaurants, bars and more upmarket shopping.

Higher up the mountain Tibidabo there’s an old theme park, beautiful to visit, and to see the whole city below.

I recommend Woody Allen’s “Vicky Christina Barcelona” if you haven’t seen it!

Questions?

Oh and AVOID Las Ramblas, the main street in the city! Full of thiefs and awful food and overpriced bad coffee and sangria!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

MACCHINA: FRÄSCHT PASTAKONCEPT MED NEW YORK-STYLING

Detta är Macchina, fräsch, ny pastarestaurang på Carrer Asturies nära Metro-stoppet Fontana på gröna linjen, Gracia, Barcelona. Finns, som du kanske ser, ingen skylt; detta är designern’s tanke, att det ska vara lite mystiskt, a la New York.

Hela inredningen är pasta-inspirerad. Gamla pasta-maskiner på väggarna och pasta-burkar som lampskärmar. Bara väggar med blottade tegelstenar- NY-style…

Lite pasta-historia för den som är intresserad… på Katalanska, så klart! Gracia är VERY Catalunya. Härligt local.

Färgglada menyer med kombinationsmöjligheter.

Mer gott att välja mellan…

…och det bästa- italienska desserter! Pannacotta med skogsbär och tiramisu. Sjuuukt gott.

Och här står själva ägaren, Elad, och gör färsk pasta. Denna dagen, förra fredagen, var det full rulle och restaurangen var fullsatt all de fyra timmarna som jag hängde där. Det brukar inte ta slut på pasta, men idag gjorde det. Luftkonditioneringen var underbar i kontrast mot dom heta Barcelonagatorna och den alkoholfria ölen var läskande i min heta strupe. Måste också nämna att toaletterna var något av det coolaste jag sett- designat i väldigt fräsch stil, med massor av små speglar på väggen. Vanligtvis är toaletter i Spanien enormt osmakliga och äckliga, men Barcelona börjar ta form även i det departementet…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

24 timmar i Barcelona

En paus från den glödheta brusande lilla bubblan Ibiza. Hämta passet till Pi på Svenska Konsulatet i Barcelona. Åh vad härligt att komma iväg, om bara för ett dygn! Att igen gå på Barcelona’s smala gator, så fyllda av liv, dofter och smaker. Vi anlände md bara en liten lätt väska och bebis i BabyBjörnen, blev upphämtade av vänner på flygplatsen, och landade här, i Gracia, där jag bodde i ett år.

Det kändes verkligen som att återbesöka ett före detta liv, som jag nu visade min son. Gracia. Barcelona. Stad. Frihet. Liv. Konst. Kultur. Katalonien. Jag var som ett barn, och mitt barn var minst lika förtjust som jag. Han sprattlade i BabyBjörnen och log mot alla.

Jag och Andrea strosade till en cool babyaffär, Rock 01 Baby, som har världens coolaste babykläder. Köpte bland annat hörlurar som dämpar ljud, varje Ibiza-barns-must-have, för här följer alla med överallt, inga bebisar stannar hemma när det är fest! Andrea är gravid i femte månaden så vi köpte en present till hennes lille pojke som ska komma i vinter. Vilken skillnad… för ett inte så långt tag sedan, bodde vi båda i Gracia, och kämpade med livet i Barcelona… nu är det bebisar och familj som ändrat allt och vi både verkar mycket gladare. Vi åt thaimat och pratade om livet till ljudet av alla fläktar som surrade vilt i hennes lägenhet högst upp i huset.

Spontan konst på dörrar i Gracia.

Min gamla gata, Carrer Verdi, med den fantastiska bion Cines Verdi, som visar alternativa och konstnärliga fantastiska filmer. Jag saknar denna institution mer än något annat. Min gamla gata. Verdi. Gröna Gatan. Så vacker!

För att inte tala om alla dom fantastiska plazorna i Gracia. Fyllda av liv, hundar, Estrella-burkar och solsken som klättrar neråt.

En klassisk trappa i ett klassiskt Eixample-hus i Barcelona’s nyare distrikt. Distriktet som sammankopplar gamla Barcelona (Raval, Gótico, Barceloneta, El Borne) med Grácia, som var en separat by innan.

Inne på Svenska Konsultatet hittar man matnyttig information såsom hur det gick med Estelles första steg. Och skön luftkonditionering. Killen i luckan var väldigt trevlig och skulle snart på semester till en av Ibiza’s gannöar Menorca.

Så här vandrade vi runt, glada som bara barn kan vara.

När vi hämtat passet fikade vi och sen gick vi en sväng på Macba. Pi uppskattade verkligen konsten.

Kunde inte sluta tänka på Emma när jag var här. Hon älskar detta stället. Nästan lika mycket som hon älskar Rio de Janeiro!

Metro, Placa Catalunya. Varmt som en bastu tills man kommer in i tåget där det är kylskåpskallt. Känns halvt ohälsosamt. Minns sommaren jag spenderade i Barcelona. Wow. Det är som en tryckkokare. Det svalnar inte på kvällen, och lägenhterna blir varmare och varmare ju längre in i Augusti man kommer. Phew!!

Macchina i Gracia. Andrea’s pojkväns restaurang. Grymt fräscht, värt ett helt blogginlägg, kommer snarast! Luftkonditionering och sjukt god mat. Här svalkade vi oss och åt gott tills det var dags att flyga tillbaka till lilla ön som just nu sjuder av semesterliv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Så flyttar man i Barcelona

Igår den 1 December åkte skiten ut genom fönstret från tredje våningen med rep och starka killar. Det som var kvar efter vår garage sale, och veckans annonser på Barcelonas mesta, bästa och mest kriminella sälj- och annonssajt loquo.com

Sängen sålde jag till en klasskompis på Fotojournalistikkursen för €60. Han var nöjd och det var jag med.

Balinesiska garderoben ifrån marknaden Los Encantes ska nu firas ner, förbi grannarnas balkonger och ner till Carrer Verdi, full av lördagsflanerare.

Stolta över sitt verk, med high five och ryggdunk. Ingen dog. Alla levde.

Garage sale i fortsättning på Carrer Verdi. En tjej på väg till Cine Verdi för att se en film köpte två nattduksbord från ikea för €10. Två tjejer köpte coola stolar. Jag vägrade sälja det fina bordet Elin köpte på Alzhira, den coolaste antik- och art deco butiken på Carrer Verdi/Carrer D’Or. Franskt 20-tal och ursnyggt.

Katalanska flaggor vajar i vinden längs med min före detta gata Carrer Verdi. Jag kände mig smått sentimental när jag smällde igen dörren bakom mig med de sista kopiorna av nycklar inlåsta för alltid tillsammans med alla minnena från min tid i älskade, hatade Barcelona.

På väg till Tel Aviv och svärfamiljen kändes det som en tyngd som lyftes från mina axlar. En obeskrivbar Barcelona-tyngd av högljudda grannar, iskalla lägenheter på vintern och omöjligt att få ekonomin att gå ihop. Blandade känslor. Mycket rikare på många sätt. Många fler öl druckna och mycket mer Katalansk kulturell förståelse.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En sista vecka i Barcelona

Utsikten från lägenheten i Gracia. Kommer sakna den. En vacker baksida. Stökigt och ojämnt och konturer täckta av gyllene sol.

Carrer Verdi, min gröna gata. Full av Katalanska flaggor som hänger längs med den trädkantade och mysiga gatan. Gracia, mitt barrio, är extremt katalanskt. Att vara i Spanien är inte liksom på tal. Katalonien!!! Politik och åsikter, konst och grafitti. Sådant som liksom inte känns viktigt inne i bubblan Ibiza. Jag saknar sådant mänskligt rörigt engagerat som inte finns därute i Medelhavet. Där är det mest bara natur, långsam vardag, solmogna frukter och eldar som sprakar på vintern.

Blå himmel och tvätt som hänger på tork, känns som Barcelona och Medelhavet i ett nötskal. Det är härligt stökigt, soligt och o-perfekt avslappnat. Trångt och intimt. Jag är redan van vid att bo en el campo med kuckeliku och åsneskri. Här får jag minsann veta att Katalanska tonåringarna däruppe skriker på sin mamma medan hon vispar grädde och pappan kissar.

Trappuppgångar i Raval kan kännas läskigt coola. Fula och galet snygga på samma gång. Andra halvan av just denna trappan, som befinner sig på den värsta horgatan i Raval Carrer d’en Robadors, har redan renoverats. Precis som halva Raval redan har renoverats och städats upp. Gentrifiering, hola!!!

Det här är insidan av det där tomma gapande hålet som alla byggnader i Spanien (och Katalonien) har. Fult och skräpigt och dammigt och smutsigt. Men charmigt… och sååå Barcelona. Fult och fint på samma gång. Perfekt i sin imperfektion.

Cupcakes är trendigt överallt, vad jag förstått. Skit i trender… denna red velvet grejen var helt jävla otroligt smaskigt god. Och stället som sålde den sjukt gulligt kakigt cupcakeigt. I Gótico på Calle Regomir.

Second hand shopping på Riera Baixa i Raval. Det luktar gammal garderob och det är en cool röra av allting man kan föreställa sig blandat på en och samma minimala yta.

Lilla second hand/ vintage gatan Riera Baixa, som på helgen blir lite av en streetmarket. Men under veckan ganska öde.

Alla julbelysningar är på plats och runt Placa Catalunya blinkar det för fullt i kapp med att människors kreditkort slamsas i rännorna till kassornas köpsystem. Blä. Men det tindrar i ögonen på oss Ibiza-folk. Vi är lite som lantlollor som inte kan sluta titta på allting som bjuds till att köpa och konsumera. På lilla Ibiza har man inte så värst mycket val. Det ät det simpla livet. Här finns det så mycket. Av allt.

La Vietnamita får minst tre besök som vanligt. Torrent de l’Olla, Gracia. Fräscht, färskt, nyttigt och sjukt gott. Gud vad jag kan sakna fräsch billig asiatiskt takeaway när jag är på ibiza. Å andra sidan, när jag är här, saknar jag mitt stora kök som det alltid lagas mat i. Soppor, äpplepajer, schnitzlar och potatismos. Redig husmanskost för det har vi tid till där ute i ingenstans i det simpla livet.

Speciellt denna desserten: kokosris med mangosås. Åhhhh! Fast mina pajer och kladdkakor är faktiskt goda också.

Placa del Sol på vintern är som ett härligt eftermiddagspaussollampetillhåll. Vi alla delar en liten bit av plaza, en tredjedel av en bänk, en lite bit av en trappa…. men vi delar rättvist och trängs noggrant så att alla får sin bit sol. Här i denna delen av världen vänder folk också ansiktet mot solen, som man gör i Sverige vid de få tillfällen då den visar sig, under vintermånaderna.

Bästa baren med bästa soltillfälle under dagen. Skuggorna från bänken, som syns: full av solare. Baren heter ”Sol de Nit” och det är Katalanska och min fresstule översättning är att det nog kan betyda ”Nattsol”. Kan ha fel.

Efter långa dagar med mycket gående slänger jag upp fötterna i luften så dom får vila. Inte van vid stora staden längre. Gud vad man går mycket! I morgon, lördag, flyttar vi ut det sista ur det som varit mitt hem i Gracia, Barcelona, Katalonien: inte Spanien. Nu är det nya tider.

Jag kommer nog inte sakna Barcelona. Det är en tuff stad att bo i men helt maravilloso att besöka. Besökare för alltid till Barcelona!!! Inte konstigt att BCN är en av de mest besökta städerna. Den har allt för ett tillfälligt konsumerande och avslappnande och intagande av alla sinnenas kapacitet vad gäller fult och fint och sol och asiatisk himmelsk mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

en weekend i Barcelona: vad gör jag?

Jag ska inte tråka ut er med det tråkiga, utan jag ska berätta för er om det jag gör MELLAN det tråkiga.

Nämligen:

Jag äter frukost på Grekisk-ägda LUKUMAS, ett underbart fräscht café på Torrent de L’Olla (nummer 169), den coolaste gatan i Grácia.

Frappe (iskaffe grekiskt-style) och donuts från HEAVEN. Citronkräm inuti, eller pinjenötsglasyr? Proppfulla av Nutella inuti eller marmelad? ÅÅÅH!

Självklart catchar jag upp med diverse magasin från dagstidningar. Mode, trender, och…RESOR!! Det är ju snart semestertider här i Spanien…

På väg hen från middag på La Vietnamita (Torrent de L’Olla 78) där det är självservering och full rulle med fräscha örter och chili och citronella och kokos och lime och citron och underbart allting, stannar jag svältfödd trots den underbara maten och törstar trots den underbara drycken efter det som saknas på Ibiza, nämligen: KONST! Det fräscha galleriet med nya exhibitions varje månad heter Espai [b] och ligger på nummer 158. Denna målningen är enorm och ser ut som kolonial-Sydamerika-någonting. Jag ville försvinna in i den och bara stanna där. Ett tag, i alla fall.

Inte nog med at jag åt på La Vietnamita, jag åt även en ypperligt prisvärd Menu del Día på Bun Bo Vietnam i Gótico http://www.bunbovietnam.com/ som jag kan rekommendera varmare än sommarhettan i Barcelona. Vilken fantastisk mat, vilken inredning, wow!!!

För €10 på vardagar får man förrätt, huvudrätt och efterrätt eller kaffe, och en dryck (vin, öl, vatten eller soft drink) precis som på alla andra Menu del Día-ställen i Spanien. Men denna smakupplevelsen kombinerat med hur hälsosamt det är, gör det totalt oslagbart.

…så oslagbart att jag cyklade nerför alla gator från Grácia efter jag gjort allt tråkigt på lördagen och bara råkade hamna här igen… Trots att det inte är Menu del Día på helgen! Däremot fanns det citrongräsmarinerad fisk ångad i bananblad och en jordgubbsdaiquri..och servitriserna kände igen mig och var så gulliga!

Jag tror jag har en ny passion…passionerat beroende..av Vitenamesisk mat!!!

Macba, modern konst, mitt i Raval. Så nice att vandra omkring inne på ett museum. Tillfredställer den delen av själen som får vara hungrig på Ibiza. Men… ändå hamnade jag på en utställning som handlade om just… Eivissa. (Ibiza på Catalá)

En arkitekt- nånting mötesgrej- nånting på 70-talet, i Port Sant Miqel, Eivissa. Fascinerande att se bilder. Utställningen hette ”Utopia is Possible”. Väldigt passande. För Ibiza. Till och med under Francos tid var Ibiza fritt.

På väg till den kinesiska superaffären nära Ronda Universitat snubblade jag på Pride-paradens förspel. Jag hade som tur var kameran med mig och fångade en hel den bilder som kanske kommer att bli censurerade pga snuskigt läderlesbiskt innehåll. Men så fort jag är tillsammans med min kabel som kan ladda ner mina bilder till min dator, lägger jag upp dem. Mycket juicy lovas!

Bio på kvällen. Cinemes Verdi. Carrer Verdi. Nyaste med Juliette Bonoche. Jag njöt. En polsk mamma som fick mig att skratta (de alla säger samma saker!!!) och Parisiska scener som får mig att rysa (en dag ska jag ha en Parisisk studio och skriva böcker där!) och skådespel av Juliette Binoche som bara verkar bli vackrare för varje år (fast hon var ju sååå ung i första filmen jag såg henne, Kielowski’s The Blue  …det ät så många år sedan, men det var liknande, du vet.. en film med henne regisserad av en polack. I like!)

Söndag och jag vaknade med smällande huvudvärk som snart lättade då regnet äntligen kom. Det har varit tryckande hett i dagar och regnet kom som guldmanna från himlen. Jag tog på mig shorts och paraply och gick ut och vandrade längs med Grácias glänsande gator, till ”La Nena” (Ramon y Cajal 36) som är superultramegamys på Söndagar.

Nu?

Det är fortfarande regnfriskt i luften och jag vill ut och njuta. I Sverige är det ju så underbart när det väl är sol. Här är det så underbart när det väl är regn.

Weekend i Barcelona. Vietnamesisk mat, konst, film, foto, lesbo, och regn. Halleluja och Bon Día!

Moltes Gracies per la pluja! (Tack så mycket för regnet på Katalanska)

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

trång alkofylld bodega

Belamrat från golv till tak, och till och med hängande i taket. Med alkohol.

Vin, cava, mera vin och mera cava.

Bodegorna är trånga, mörka, och överbelamrade ställen, klassiska små grottor, vart man kan slinka in och ta sig ett eller två glas både billigt och skuldfritt, närsomhelst på dagen. På kvällen är det ju stängt, liksom.

Ingen tittar snett på en för att man tar ett glas vilken tid som helst under dagen. För alla andra gör det också, nämligen. Business typer med blanka skor och finslipsarna sitter med en hel flaska cava och läser lugnt och stilla tidningen. Gamla damer som tar en paus från morgonens grönsakshandling på marknaden. Alla möjliga typer. Ofta en och en, sitter de där det går att sitta, längs med belamrade väggar och skåp och hyllor.

Just denna heter ”Bodega Marin” och ligger i Grácia. Den har öppet till klockan halv nio, som en helt vanlig butik. På fredagkvällar är den belamrad inte bara med cava, men också med vindrickande människor, som spiller ut ur den fullsmockade lilla lokalen, ut på trottoaren framför. Det är trångt, det är mysigt, och det är billigt.

Det är klassik Barcelona-feeling.

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Barcelona Brinner

Strejk i Barcelona. Transportkaos. Poliser överallt som dirigerar trafiken. Metro och tåg går med ”minimal service”; dvs bara ett fåtal timmar morgon och kväll. De flesta företag har stängt. Vissa affärer och restauranger har öppet, men med stålrullgardinerna bara uppe halvvägs, i fall demonstrationståget skulle dra förbi och kasta sten eller förstöra, i protest mot att de håller öppet.

Jag pluggar Fotojournalistik. Det enda vi får höra på kursen är BLABLABLA Fotografin och Journalistiken och framförallt FOTOJOURNALISTIKEN är död. Här ser vi varför. När det händer, när Barcelona brinner, sår varenda människa med sin iPhone och fotar. Vi alla har tillgång till att förmedla information.

Jag anser att det är tvärtom- fotojournalistiken LEVER och FRODAS och information sprids snabbare än elden (!) runt planeten. Revolutioner hålls inte hemliga och diktatorer kan inte hålla en nation i fängelse. Alla vet vad som händer, tack vare detta fenomen. Jag tycker det är sjukt BRA. Inte för min yrkeskår kanske, men för jordens befolkning. Ta till exempel Bushhistmunkarnas revolution i Burma för några år sedan. Ett stängt land, en diktatur. Men med mobilkamerornas revolution, visste plötsligt hela världen vad som pågick. Fri press. Fri kommunikation. Det kan ju bara vara POSITIVT.

Överallt var det sprayat ”allmän strejk” i flera veckor innan Dagen. Alla visste, alla var beredda. Vad strejkar vi mot?

Enligt en artikel i BBC idag, http://www.bbc.co.uk/news/business-17557172, har Spanien ”Europas högsta arbetslöshet” och strejken är relaterad till arbetsmarknadsreformer som snart skall slå i kraft, designade av den nyvalda premiärministern Mariano Rajoy, i ett försök att minska arbetslösheten.

Fråga inte mig om detaljerna. Men vi alla vet att Spaniens ekonomi är kaos. Det känns som att vi är på väg mot Greklands situation, med frustrerade unga människor, som anser att bränna upp saker och förstöra, är deras enda sätt att bli hörda.

29 Mars: STÄNGT.

Så här såg det ut på de flesta gator. Sopor, sopor, sopor. Det luktade fruktansvärt i de trånga små gatorna i Gótico och Raval, där många män på kvällarna hade valt att ställa sig och urinera ovanpå soporna. (Eftersom soporna var ivägen för deras vanliga pissplats.)

För många var det en helt vanlig ledig dag. I Grácia, mitt barrio (som är mer som en lite by bortom turistBarcelona) befann sig demonstrationen tidigt på morgonen, och rörde sig sedan långsamt nedåt mot staden. Resten av dagen i Grácia var som en Söndag, och gatuartisterna som blåser gigantiska såpbubblor, tog tillfället i akt att förhäxa de skollediga barnen med sina konster, och förhoppningsvis tjäna en surt förvärvad Euro eller två från deras strejkande föräldrar.

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Gin & Tonic Trams och Blondinparets Äventyr

Sådan här var himlen från mitt fönster i stadsdelen Grácia, Barcelona, härom dagen. Det regnade och blåste rejält i nästan två dagar. Väldigt ovanligt för detta så annars typiska soliga Medelhavsklimat.

Himlen var fräsch och annorlunda.

Härligt.

Fuktigt blir det. När det regnar ute och man lagar mat hemma, blir rutorna dimmiga och man ser ingenting.

Ute i Raval på kvällen. Denna gatan är bara underbar. Dag och natt. Mellan Las Ramblas och Macbah finner man denna, som känns så…Paris. Eller Berlin. Eller Notting Hill i London. Känns INTE Barcelona, för sorry min kära stad, är det något du INTE har, så är det TRÄD.

På vissa barer får Xucla följa med in. Hon njuter verkligen av all uppmärksamhet hon får. Världens socialaste hund, som viftar på svansen åt katter. Till och med när de fräser och väser åt henne att sticka. Hon bara viftar och vill leka.

Dom säger att hundar är som sina ägare.

Jag är definitivt inte så social som min hund. Hon kan inte ha fått det från mig.

Sen säger dom att hundar liknar sina ägare. Jag vet inte, jag. Men jag har fått rätt så intressanta kommentarer. ”Que pareja!” utbrast en man en gång, när han såg oss två komma trippande. (=vilket par!)

Andra kommentarer har varit ”Rubias!” (Blondinerna! i plural, då.)

Men sanningen är att min hund får enormt mycket uppmärksamhet. Och hon hälsar på alla, lite naiv till sättet. Ungefär som jag var, när jag först flyttade till Spanien för första gången, för 13 år sedan. Alla kallade mig Rubia och jag tittade mig omkring naivt, och hälsade på alla. Till och med dom som fräste åt mig.

Kanske växer hon upp en dag, Xucla, och blir som sin osociala ägare, som tycker att idiotiska kommentarer på gatan skall ignoreras, eller om det är en riktigt ful en, skall mötas med en giftig blick.

Sedan var det då det där med Gin & Tonic i Barcelona. Av någon anledning, så är detta en enorm grej i det sociala livet här. Folk dansar över lik för att få komma till den baren som serverar den ”bästa” Gin Tonicen. Den skall serveras i ett sådant här glas som syns på bilden. Det skall finnas minst sexton olika ginsorter att välja mellan, och alla har ”sin” gin.

Det sjuka är, att de kan verkligen INTE uttala gin-namnen.

När jag jobbade på den Irländska (jävla) puben i vintras, fick jag fråga både en och fyra gånger vad som sades. ”Bombay Sapphire” kunde uttalas typ Vomvejj shaffie och när jag sa ”jaha,  bombay sapphire?” sa de, ”Nej, vomvejj shaffiie” och jag fick fråga min Irländska kollega vad det var de ville ha.

När jag serverade en Gin & Tonic till en äldre herre vid baren, i ett vanligt avlångt glas som vi serverade all sprit i, sa han att ”det var fel.” Han ville ha en ”copa”- alltså en sådan som på bilden ovan. Jag sa att vi tyvärr inte hade sådana glas.

Han blev så arg att jag trodde han skulle explodera. Han svor en radda svordomar på Spanska och Katalanska och jag uppfattade att han sa att jag hade ingen aning om hur man gjorde en äkta Gin & Tonic. Han smällde med glaset och sköt det mot mig, betalade, och stolpade ut.

Inte för att jag är någon expert, men kommer inte denna drink i från Brittiska öarna? Sedan NÄR har man i Storbrittanien serverat en Gin & Tonic ett precis bara ett SÅDANT glas?

I mitt barrio, Grácia, finns dessutom en bar med BARA gin & tonic. De stoltserar med typ femtielva sorters gin och fem (5) sorters tonic. Den ligger på Carrer d’en Vidalet om någon verkligen är intresserad.

Jag träffade en kompis till en kompis en gång som sa att hon varit på gin & tonic kurs nyligen. Hon var så petig med hur den skulle serveras, för hon visste vad det handlade om, sa hon.

Jag fattar inte. Verkligen inte.

Jag tycker det verkar tramsigt. Att Katalaner är helt vansinniga över en jävla Brittisk Gin & Tonic.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Så vackert – och helt gratis

Det är så vackert, allting, just nu…

Våren som spricker upp, blommor som kikar fram. Jag har börjat uppskatta våren mer och mer ju äldre jag blir. Förr var jag mer fokuserad på mig själv, och hur jag såg ut, och hur jag betedde mig. Ett säkert tecken på att jag börjar bli äldre- jag skiter lite mera i mig själv och jag ägnar mig mera åt vad som händer runtomkring mig.

Till exempel, att ljuset fångas här, i dessa nyutslagna blad, som hänger som lätta, vackra fjädrar, över en siesta-tom Barcelonagata.

Eller som här: att solen fångas i dessa ting, som vajar mjukt i den svaga, varma brisen, i en tyst Barcelonapark.

Sen dog jag bara på fläcken, när jag såg ett alldeles lila träd som avtecknade sig mot den galet blå himmeln.

Det är så himla vackert, bara.

Helt gratis, också.

Nöje i Spaniens kristid.

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)