Ibiza

Kategoriarkiv: Barcelona Barrios/Stadsdelar

trång alkofylld bodega

Belamrat från golv till tak, och till och med hängande i taket. Med alkohol.

Vin, cava, mera vin och mera cava.

Bodegorna är trånga, mörka, och överbelamrade ställen, klassiska små grottor, vart man kan slinka in och ta sig ett eller två glas både billigt och skuldfritt, närsomhelst på dagen. På kvällen är det ju stängt, liksom.

Ingen tittar snett på en för att man tar ett glas vilken tid som helst under dagen. För alla andra gör det också, nämligen. Business typer med blanka skor och finslipsarna sitter med en hel flaska cava och läser lugnt och stilla tidningen. Gamla damer som tar en paus från morgonens grönsakshandling på marknaden. Alla möjliga typer. Ofta en och en, sitter de där det går att sitta, längs med belamrade väggar och skåp och hyllor.

Just denna heter ”Bodega Marin” och ligger i Grácia. Den har öppet till klockan halv nio, som en helt vanlig butik. På fredagkvällar är den belamrad inte bara med cava, men också med vindrickande människor, som spiller ut ur den fullsmockade lilla lokalen, ut på trottoaren framför. Det är trångt, det är mysigt, och det är billigt.

Det är klassik Barcelona-feeling.

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En lördag i Sants, Barcelona med El Clásico och Auschwitz-fabrik-kulturcentrum

Det var en helt vanlig lördag i Barcelona. Nämligen en sådan då Barcelona skulle möta Madrid i El Clásico, och det är helgen för en av alla tusentals helgon som firas; denna gången Sant Jordi.

Platsen är Sants. för de flesta, är detta bara namnet på en tågstation. Härifrån går tåg till hela Katalonien och till Spanien, och här går tåg och bussar till flygplatsen.

Men Sants är så mycket mer. Det är ett stort ”barrio” (=en stadsdel) som kan kallas lite av Barcelonas baksida.

Det är inte vackert, det är inget speciellt. Det har inget som lockar, det är ganska så tråkigt.

Men här bor de ”riktiga” människorna.

Bristen på coola, trendiga barer är enorm. Här är det sunkiga hål i väggen som gäller.

En cool gammal skylt, som i vilket coolt barrio som helst i världen hade tagits till vara på, och gjorts om till en retro-skylt. Men inte i Sants. Här står den kvar på sitt ställe, där den alltid stått. Affären undertill är igenmurad sedan massor av år.

Baksidan av Barcelona. Hit hittar inte en enda turist. Hit finns det ingen anledning att komma. Det är inte ”underground” så att det är coolt. Det är bara baksidan.

Men denna baksidan känns ÄKTA. Mycket mera äkta än den glättiga Gaudi-fasaden och de överdyra Sangria- och paellasäljande restaurangerna på Las Ramblas.

”Konst- inte brott” säger denna grafitti-konstnären.

Detta säger mer än bara dessa orden. Läser man mellan raderna, kan man också börja fundera på vad som är rätt, vad som är fel, vad som är bra, och vad som är dåligt. Barcelona visar upp sin bästa, leende framsida mot turisterna. Men denna äkta baksida finns, i mycket större utsträckning. Här händer det ”äkta” livet, här lever, älskar, och dör folket.

För några är Sants en ful, skamsen baksida. För andra är den sanningen.

Fult och fattigt, brukar i många städer så småningom bli coolt, ungt, och artistiskt trendigt.

Fast på något sätt känns det som att Sants har långt, långt dit. Det har inte retro-cool-känslan. Det har bara en rå äkthet.

Baksidans poesi. Poesi på baksidan.

Slitet, obebott, gammalt. Vad har hänt i dessa gapande, tomma hål, som brukade vara hem? Hur många generationer har bott, levt, älskat och hatat, precis här?

Det finns förvånansvärt lite immigranter i Sants. Det ger ännu mer känslan av att tiden stått stilla här. Det är överhuvudtaget det mesta Katalanska, och arbetsklass-aktiga, barriot i Barcelona. Grácia anses också vara väldigt Katalanskt, men här har vi även många av de tillfälliga Barcelona besökare som pluggar Spanska (och snart inser att det inte är Spanska som talas här, alls) och många av de lite ”flummigare” och ”hippie-aktiga” folket, som öppnar sin lilla drömbutik, säljandes små drömplagg, designade i Milano, eller en affär med bara tvålar, typ, från Provence.

När man vandrar mot Montjuic, alltså bortåt från Sants, mot Gran Vía som leder till L’Hospitalet och sedan mot Monjuic, kan man välja att ta vägen genom den gamla trådfabriken, som nu är mestadels parkering, och halvt typ kulturcentrum. Katalanerna har en förkärlek för kultur och konst, och konverterar allt gammalt oanvändbart till kulturella projekt. (Fantastiskt!)

Men denna läskiga gamla skelettfabrik behöver verkligen ses över ordentligt innan den görs om till kulturcentrum. Den påminner nämligen alldeles för mycket om Auschwitz. Fruktansvärt mycket.

Får en att tänka på Franco, och på Spanska inbördeskriget.

Block elva. Undrar hur många människor som har spenderat hela sitt yrkesverksamma liv här. Undrar om de stängde nyligen, på grund av krisen. Undrar hur många Sants-invånare som nu ”estan en paro” (=är arbetslösa) på grund av stängningen.

En gata i Sants är full av Sydamerikaner. Här bor de immigranter som finns i detta barriot. De är unga, och uppklädda, med tajat brallor och höga klackar. Fastän deta bara är lördag eftermiddag, är det full fest. Salsamusiken strömmar ut ur barer och klubbar, och bilar kör förbi med kepsprydda och tatuerade unga killar. Luften är full av hångel, flirt och bråk.

När matchen börjar, avstannar all trafik på vägarna, och alla samlas inuti och utanför alla caféer och barer som visar el Clasico. Folk skriker unisont, så att det ekar genom bergen som omger staden Barcelona.

Här i Sants känns gatorna övergivna. Folk är som klistrade runt de otrendiga barerna. Ölen kostar en tredjedel av vad man betalar i centrala delarna av staden, men den är samma. Estrella, så klart, the one and only, producerad i Katalonien.

El Clasico vanns av Madrid. Det var en överraskning. Barca vinner ju fan alltid.

Liver går vidare. I Sants och runt den glättiga Gaudi-fronten.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Lite mera Katalonien versus Spanien-tjat

Plaza de Toros, och Mezquita. Två ord som man inte ser i samma sammanhang i Barcelona som här på bilden, tagen i Cordoba.

I Cordoba, södra Spanien, existerar la ”Corrida de Toros” (=tjurfäktning) och är en del av kulturen. I Katalonien är tjurfäktning förbjudet, sedan den 1 Januari i år. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tjurfaktning-forbjuds-i-katalonien

Den stora arenan, som ligger på Plaza Espana här i Barcelona, är numera ett shoppingcenter, Las Arenas, med tillhörande utsiktsplats på taket.  Barbarisk, blodig kultur har ersatts av… Konsumtion. Frågan är om en dag pengar och överkonsumtion också kommer at förbjudas?

La Mesquita i Cordoba är en vacker plats, med en stor innergård doftande av Azahar (apelsinblom) och porlande önskebrunnar. Turister knäpper bilder med sina moderna kameror och iPhones, och alla är välkomna. Till och med vår hund. Enligt Islam, är hundar smutsiga. Men denna slags Islam är ett museum, och finns för att beundras och tittas på. Historisk Islam.

I Barcelona, i stadsdelen Raval, finns också moskéer. De välkomnar inte varken hundar eller icke-Muslimer. När jag går med min hund i Raval, väjer Muslimer undan för henne, för att slippa röra vid henne. Här praktiseras Islam, live, på riktigt.

Flamenco, eld, passion, starka färger. I södra Spanien dansas Sevillanas och Flamenco. Dramatiska danser, med rött och svart och mörkt rosa. Stampande, hårda rytmer som pulserar som ett djuriskt spel.

I Katalonien är den traditionella dansen ”Sardanes” http://www.youtube.com/watch?v=rWnpSevDGgk som mest påminner om en stel alp-dans, med svenska Stig-Helmer-moves. Man står i en ring, och håller hand, men med så stort avstånd som det är möjligt att ha mellan varandra.

Bara kolla på kvinnan där uppe, hur hon rör sig, hur hon är klädd… Och om du orkar, kolla videon på youtube som jag postade länken till. Ha ha! Jag ÄLSKAR Barcelona, missförstå mig rätt. Men jag börjar seriöst att hålla med Katalanerna om att de borde bli självständiga. De är som Nordeuropéer, eller Tyskar, som hamnat FEL på kartan!

Häromhelgen (i Fredags) var jag på La Xampagnería med besökande kompisar från Sverige. Jag trängdes med halva Barcleona om att få komma fram och beställa mina glas med cava för €1 av de barska, svettiga barmännen. Under den intima stunden med ett gäng katalaner delade vi andningsrum och åsikter. De frågade vart jag kom ifrån. När de fick sitt (redan förväntade) svar, sa en av killarna att han köper sina möbler på IKEA. Det började hagla stereotyper mellan oss och vi dissade varandra kraftigt, i brist på annat att göra när vi stod där, mage mot mage, i trängseln.

En av killarna berättade för mig att ägaren till något framgångsrikt Katalanskt företag var Jude och Katalan. Vi enades om att detta måste vara ett utmärkt recept för framgång.

Varför?

Jo, för att Katalanerna anses vara de mest hårt arbetande i Spanien, de kallas även, enligt dessa killarna, för ”Spaniens Judar”. De har sinne för affärer och näsa för pengar. Alltså, mera som Nordeuropéer eller Tyskar, då. Och mycket mindre som Spanjorer.

I Spanien existerar saker, historien, som i ett levande museum. I Katalonien är saker mera uppdaterade. Folk hänger med, liksom. Jobbar hårt på att förändra det som behöver förändras i samhället. Bra eller dåligt. Inte vet jag. Det är väl både och…

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Barcelona har många ansikten. detta är ett: raka linjer.

Stelt, metalliskt, modernt. Känns som en annan stad. Något futuristiskt eller kanske lite pretentiöst för att verka vara något annat.

Denna delen av Barcelona byggdes huvudsakligen inför Olympiska Spelen 1992, och har en känsla av att inte hända ihop med det andra, gamla, Barcelona.

Kalla toner och hårda kanter. Inte alls så som gamla delen av Barcelona känns. Tvärtom från Barcelona. Men en frisk fläkt av en annan känsla.

Palmer och raka vägar. Parallella situationer. Perfektionism. Allt i en strid ström. Strandpromenad och rollerblades. Lite USA, sådär, men tomt. För tomt. Vart är alla människor? Denna ödelagda låtsasby ger känslan av en amerikansk film där huvudpersonen vaknar och inser att han är den enda levande människan kvar. En mardröm? Eller ett unikt tillfälle?

Hitåt. eller ditåt. Vad säger vi om saken? Ljudet av skateboardshjul som rullar fram på tomma, raka, perfekta vägar. Ljudet av bilar som svischar förbi ovanför på la Carretera.

Kontraster, ett död träd i kontrast mot en stel byggnad, men vad känns mera mjukt? Jo, det döda trädet, som snart kommer till liv! Kalla, stela, tysta byggnader. En sval paus från Barcelona’s myllrande gautliv. Nära havet, med friska vindar.

Chiringuito= strandbar. Ett fenomen som finns överallt i Spanien, men faktum är, att den första chiringuiton någonsin i landet, uppfördes i Sitges, Katalonien. Sitges ligger cirka 45 minuters tågfärd från Barcelona och är en vacker, vit, gayvänlig turiststad, som också har många små vackra gator att gå vilse i och en strand fylld av turister på sommarhalvåret, och en strand helt tom och full av promenadplats på vinterhalvåret.

Men nu är de uppe igen! De monteras upp vid början av varje sommarsäsong, och tas bort på vintern, för att ge promenadplats.

Picaboooo! Kontraster och vila för ögonen. Inget kaos, bara raka linjer. Jag tar en paus, när jag kommer till denna nya delen av Barcelona, utan liv, utan lust, med tystnad och paus.

Barcelona har många ansikten. Detta är ett av dem.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

La Boquería, Raval, Barcelona: en fest för ögonen

St Josep: La Boquería. Metro Liceu. Tre steg bredvid Las Ramblas i centrala Barcelona.

Juicer, färska frukter, mums, mums, mums.

Färsk sparris. Wow. Plockad i närheten. Wow.

Oj då. Grisfötter. Ja, ska det vara traditionellt, så ska det vara grisfötter. Oj då.

Octopus. Puss Puss.

Boquerones. Klassisk tapas i Barcelona. Lätt friterade, ett stänk citron, en nypa salt. Enkelt. Gott.

Om fisken hade vingar… Skulle den flugit till en tallrik nära dig. Helst grillad.

Mätta och druckna går turisterna hemåt.

Säljer skinka. Jamon Jamon.

Hej Drakfrukt.

Hejdå Boquerían.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Barcelona Brinner

Strejk i Barcelona. Transportkaos. Poliser överallt som dirigerar trafiken. Metro och tåg går med ”minimal service”; dvs bara ett fåtal timmar morgon och kväll. De flesta företag har stängt. Vissa affärer och restauranger har öppet, men med stålrullgardinerna bara uppe halvvägs, i fall demonstrationståget skulle dra förbi och kasta sten eller förstöra, i protest mot att de håller öppet.

Jag pluggar Fotojournalistik. Det enda vi får höra på kursen är BLABLABLA Fotografin och Journalistiken och framförallt FOTOJOURNALISTIKEN är död. Här ser vi varför. När det händer, när Barcelona brinner, sår varenda människa med sin iPhone och fotar. Vi alla har tillgång till att förmedla information.

Jag anser att det är tvärtom- fotojournalistiken LEVER och FRODAS och information sprids snabbare än elden (!) runt planeten. Revolutioner hålls inte hemliga och diktatorer kan inte hålla en nation i fängelse. Alla vet vad som händer, tack vare detta fenomen. Jag tycker det är sjukt BRA. Inte för min yrkeskår kanske, men för jordens befolkning. Ta till exempel Bushhistmunkarnas revolution i Burma för några år sedan. Ett stängt land, en diktatur. Men med mobilkamerornas revolution, visste plötsligt hela världen vad som pågick. Fri press. Fri kommunikation. Det kan ju bara vara POSITIVT.

Överallt var det sprayat ”allmän strejk” i flera veckor innan Dagen. Alla visste, alla var beredda. Vad strejkar vi mot?

Enligt en artikel i BBC idag, http://www.bbc.co.uk/news/business-17557172, har Spanien ”Europas högsta arbetslöshet” och strejken är relaterad till arbetsmarknadsreformer som snart skall slå i kraft, designade av den nyvalda premiärministern Mariano Rajoy, i ett försök att minska arbetslösheten.

Fråga inte mig om detaljerna. Men vi alla vet att Spaniens ekonomi är kaos. Det känns som att vi är på väg mot Greklands situation, med frustrerade unga människor, som anser att bränna upp saker och förstöra, är deras enda sätt att bli hörda.

29 Mars: STÄNGT.

Så här såg det ut på de flesta gator. Sopor, sopor, sopor. Det luktade fruktansvärt i de trånga små gatorna i Gótico och Raval, där många män på kvällarna hade valt att ställa sig och urinera ovanpå soporna. (Eftersom soporna var ivägen för deras vanliga pissplats.)

För många var det en helt vanlig ledig dag. I Grácia, mitt barrio (som är mer som en lite by bortom turistBarcelona) befann sig demonstrationen tidigt på morgonen, och rörde sig sedan långsamt nedåt mot staden. Resten av dagen i Grácia var som en Söndag, och gatuartisterna som blåser gigantiska såpbubblor, tog tillfället i akt att förhäxa de skollediga barnen med sina konster, och förhoppningsvis tjäna en surt förvärvad Euro eller två från deras strejkande föräldrar.

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Gin & Tonic Trams och Blondinparets Äventyr

Sådan här var himlen från mitt fönster i stadsdelen Grácia, Barcelona, härom dagen. Det regnade och blåste rejält i nästan två dagar. Väldigt ovanligt för detta så annars typiska soliga Medelhavsklimat.

Himlen var fräsch och annorlunda.

Härligt.

Fuktigt blir det. När det regnar ute och man lagar mat hemma, blir rutorna dimmiga och man ser ingenting.

Ute i Raval på kvällen. Denna gatan är bara underbar. Dag och natt. Mellan Las Ramblas och Macbah finner man denna, som känns så…Paris. Eller Berlin. Eller Notting Hill i London. Känns INTE Barcelona, för sorry min kära stad, är det något du INTE har, så är det TRÄD.

På vissa barer får Xucla följa med in. Hon njuter verkligen av all uppmärksamhet hon får. Världens socialaste hund, som viftar på svansen åt katter. Till och med när de fräser och väser åt henne att sticka. Hon bara viftar och vill leka.

Dom säger att hundar är som sina ägare.

Jag är definitivt inte så social som min hund. Hon kan inte ha fått det från mig.

Sen säger dom att hundar liknar sina ägare. Jag vet inte, jag. Men jag har fått rätt så intressanta kommentarer. ”Que pareja!” utbrast en man en gång, när han såg oss två komma trippande. (=vilket par!)

Andra kommentarer har varit ”Rubias!” (Blondinerna! i plural, då.)

Men sanningen är att min hund får enormt mycket uppmärksamhet. Och hon hälsar på alla, lite naiv till sättet. Ungefär som jag var, när jag först flyttade till Spanien för första gången, för 13 år sedan. Alla kallade mig Rubia och jag tittade mig omkring naivt, och hälsade på alla. Till och med dom som fräste åt mig.

Kanske växer hon upp en dag, Xucla, och blir som sin osociala ägare, som tycker att idiotiska kommentarer på gatan skall ignoreras, eller om det är en riktigt ful en, skall mötas med en giftig blick.

Sedan var det då det där med Gin & Tonic i Barcelona. Av någon anledning, så är detta en enorm grej i det sociala livet här. Folk dansar över lik för att få komma till den baren som serverar den ”bästa” Gin Tonicen. Den skall serveras i ett sådant här glas som syns på bilden. Det skall finnas minst sexton olika ginsorter att välja mellan, och alla har ”sin” gin.

Det sjuka är, att de kan verkligen INTE uttala gin-namnen.

När jag jobbade på den Irländska (jävla) puben i vintras, fick jag fråga både en och fyra gånger vad som sades. ”Bombay Sapphire” kunde uttalas typ Vomvejj shaffie och när jag sa ”jaha,  bombay sapphire?” sa de, ”Nej, vomvejj shaffiie” och jag fick fråga min Irländska kollega vad det var de ville ha.

När jag serverade en Gin & Tonic till en äldre herre vid baren, i ett vanligt avlångt glas som vi serverade all sprit i, sa han att ”det var fel.” Han ville ha en ”copa”- alltså en sådan som på bilden ovan. Jag sa att vi tyvärr inte hade sådana glas.

Han blev så arg att jag trodde han skulle explodera. Han svor en radda svordomar på Spanska och Katalanska och jag uppfattade att han sa att jag hade ingen aning om hur man gjorde en äkta Gin & Tonic. Han smällde med glaset och sköt det mot mig, betalade, och stolpade ut.

Inte för att jag är någon expert, men kommer inte denna drink i från Brittiska öarna? Sedan NÄR har man i Storbrittanien serverat en Gin & Tonic ett precis bara ett SÅDANT glas?

I mitt barrio, Grácia, finns dessutom en bar med BARA gin & tonic. De stoltserar med typ femtielva sorters gin och fem (5) sorters tonic. Den ligger på Carrer d’en Vidalet om någon verkligen är intresserad.

Jag träffade en kompis till en kompis en gång som sa att hon varit på gin & tonic kurs nyligen. Hon var så petig med hur den skulle serveras, för hon visste vad det handlade om, sa hon.

Jag fattar inte. Verkligen inte.

Jag tycker det verkar tramsigt. Att Katalaner är helt vansinniga över en jävla Brittisk Gin & Tonic.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

33/45: cool Berlin-bar i Barcelona

Plötsligt befinner man sig i Berlin. Fastän man är i Barcelona. Bar 33/45, på Joaqin Costa 4, en av de trendigaste gatorna i Raval, hittar man coolaste baren, med nice detaljer och sköna omatchande skinnsoffor.

Inte bara öl, utan även gudomliga CREPES. Både saltiga och sötiga. Nutella eller hummous. Citron och socker eller ost och skinka. MMMMM! JAAAA!

Detaljerna är noga utvalda, och känslan är lite sparsammare än den vanliga stökiga dammiga myspys Barcelona-känslan. Lite mera sparsmakat, istället för att slänga in allt i ett enda kaos. Plats att andas. Lite mera tyskt.

Folket är ungt och trendigt. Klädstilar som får oss 70-talister att undra om dessa flickor och pojkar ens levde på 80-talet. Förmodligen inte, eftersom de klär sig så som vi gjorde när vi var 10 år gamla.

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

VIP’s & cava

Det är bara SÅ vackert!

Även om gatan är full av bilar och asfalt och allt sånt som alla vanliga städer har, så vet ni vad jag menar.

Dessa UNDERBARA små rosa, skimrande, karamelliga, sockriga, sprittande, pruseliskiga… OK, jag slutar nu.

Jo, det var då Barcelona vi befinner oss i, om jag inte sagt det.

Våren är här, fastän det var kallt som attans idag.

Jag var i Raval och gjorde massa ”ärenden”- typ svåra saker som att fota grejer, träffa en viktig person, äta en billig lunch, och träffa en annan viktig person.

(VIP= i detta fallet, viktiga för MIG och MITT LIV, då. Inga kändisar, eller så, alltså.)

Xucla väntar troget på mig. Var som helst, när som helst. En hund kan man alltid lita på. (Annat är det med män och sådant löst folk.)

Jag år en snuskigt billig lunch på la Xampagnerá; en klassisk Barcelona-institution, i el Bone, på väg mot Barceloneta. Ett glas cava kostar €1, och då kan man få BRUT eller ROSADO som kommer i ett sånt där litet fint champagneglas (förlåt…cavaglas) som de alltid har i amerikanska filmer på bröllop, ni vet, som står staplade, liksom) och en härlig toastad macka för typ €2.

Xucla var inte välkommen in, så jag stod med ena foten utanför och den andra innanför. Sträckte mig till baren varje gång jag sippade på mitt cava-glas. Åt min underbara macka med lagrad ost och torkad skinka och chilisås och delade den mesta skinkan med Xucla, medan en Katalansk dam från Roses gav Xucla alla kanterna från sin Fuet (nån slags korv, vet inte vad exakt; Xucla gillar det i alla fall.)

När jag skulle gå började denna Peruanska dörrvakten prata med mig. Vi har setts många gånger förr. Han var pratsugen och hämtade flera glas cava till mig, för att ha sällskap till sitt livs historia.

Han har bott här i 10 år, och jobbar 6 dagar i veckan, mellan 13.30-22, och trivs med livet. Jämfört med Peru, menar han. Han saknar sin familj, men här har han i alla fall ett jobb. Där har han bara familj.

Sen hälsade vi på Sissi på Taket. Hon är från Finland och bor på 7e våningen utan hiss.

Det var långt att gå hela vägen upp- men det är värt det. Utsikten och tystnaden. Grym.

Hon och hennes pojkvän är jättekära i varann.

Jätte.

Kära.

Så fin.

Så kär.

Härligt.

Här är jag, i ljuset på Barcelonas tak, hemma hos Sissi på sjunde våningen.

Det var helt bisarrt dimmigt här uppe i sjunde himlen. Konstigt, vitt, disigt ljus. Kallt var det också. Vi var förvirrade. Det är ju vår?

Jo, så vi var tvungna att dricka mera cava, för att lätta på den förvirrande dimman. Vi gick till Bar Absentha i Barceloneta och Xucla var varmt välkommen. Hon sträckte ut sig mellan oss i den mjuka, bruna plyschsoffan.

Fler VIP’s på Carabella. Mer cava.

Herregud!

Det är tufft att leva i Barcelona. VIP’s och cava en hel dag. Jag är utmattad. Jag önskar jag hade en platt-TV och lite grillchips.

Men nej.

I stället har jag Cafe del Mar, kinesiska nudlar, och Yogitea.

Snart åker min yogamatta fram och det är dags att detoxa all cava, jamon, ost, vitt bröd, chokladcroissants, kaffe… (åt jag ALLT det där..idag??)

Kvällen är ännu ung i Barcelona. Klockan är bara 21:56.

Efter yogan kanske jag äter middag. Grönsaker. Enbart.

Bona Nit!

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)