Ibiza

Kategoriarkiv: Raval

En Barcelona- tilbakablick: tips till en klient från New York

fantastik-3 filmoteca-7 fuzzbox-3 laboqueria-11

The neighbourhoods, in local language the “barrios” are all very different, and each with its own ups and downs, good and bad.

In short,  Ciutat Vella (Catalan for old city) is made up of

Barceloneta: the barrio next to the beach, originally the fisherman’s barrio, many cool little bars, local feel, a lot of thief and drunks, might be the next up and coming barrio for fancy apartments, a lot of south american immigrants, not so fancy, a bit rough, narrow lanes with fragrant laundry hanging from the balcony and closer to the beach there are overpriced fish restaurants

Born: the super famous and much visited Catedral Santa Maria del Mar is here, also the Picasso museum, beautiful narrow lanes, fancy little shops, little cute bars, top area for reformed apartments for tourists, manicured, nice, posh

Gotico: the most touristy of them all, little cute squares with nice restaurants, many shops, high street shopping, label shopping, gentrified, a bit boring, comfortable, McDonalds, H&M, at night many seedy/touristy bars

Raval: The most young, hip and trendy one; think creative, skaters, graffiti, media folk, Apple products mixing with prostitutes, criminals, drug addicts/sellers and poor immigrants. To me; the most interesting one at the moment. Government trying to “clean up” so it’s changing rapidly. Home to trendy bars and restaurants, the museum MACBA, the cool street Joaqin Costa with vintage shops, bars and restaurants. This barrio is the most densely populated area in Europe, with people from all over the world.

Then there is Eixample connecting the old city with what used to be villages outside the city but have now grown together and forms part of the modern city of Barcelona. For example Gracia, local neighbourhood with lots of buzzing local life and many cute squares and less tourists.

Example is more modern, spacious and fresh than the old city, and has some great restaurants, bars and more upmarket shopping.

Higher up the mountain Tibidabo there’s an old theme park, beautiful to visit, and to see the whole city below.

I recommend Woody Allen’s “Vicky Christina Barcelona” if you haven’t seen it!

Questions?

Oh and AVOID Las Ramblas, the main street in the city! Full of thiefs and awful food and overpriced bad coffee and sangria!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En sista vecka i Barcelona

Utsikten från lägenheten i Gracia. Kommer sakna den. En vacker baksida. Stökigt och ojämnt och konturer täckta av gyllene sol.

Carrer Verdi, min gröna gata. Full av Katalanska flaggor som hänger längs med den trädkantade och mysiga gatan. Gracia, mitt barrio, är extremt katalanskt. Att vara i Spanien är inte liksom på tal. Katalonien!!! Politik och åsikter, konst och grafitti. Sådant som liksom inte känns viktigt inne i bubblan Ibiza. Jag saknar sådant mänskligt rörigt engagerat som inte finns därute i Medelhavet. Där är det mest bara natur, långsam vardag, solmogna frukter och eldar som sprakar på vintern.

Blå himmel och tvätt som hänger på tork, känns som Barcelona och Medelhavet i ett nötskal. Det är härligt stökigt, soligt och o-perfekt avslappnat. Trångt och intimt. Jag är redan van vid att bo en el campo med kuckeliku och åsneskri. Här får jag minsann veta att Katalanska tonåringarna däruppe skriker på sin mamma medan hon vispar grädde och pappan kissar.

Trappuppgångar i Raval kan kännas läskigt coola. Fula och galet snygga på samma gång. Andra halvan av just denna trappan, som befinner sig på den värsta horgatan i Raval Carrer d’en Robadors, har redan renoverats. Precis som halva Raval redan har renoverats och städats upp. Gentrifiering, hola!!!

Det här är insidan av det där tomma gapande hålet som alla byggnader i Spanien (och Katalonien) har. Fult och skräpigt och dammigt och smutsigt. Men charmigt… och sååå Barcelona. Fult och fint på samma gång. Perfekt i sin imperfektion.

Cupcakes är trendigt överallt, vad jag förstått. Skit i trender… denna red velvet grejen var helt jävla otroligt smaskigt god. Och stället som sålde den sjukt gulligt kakigt cupcakeigt. I Gótico på Calle Regomir.

Second hand shopping på Riera Baixa i Raval. Det luktar gammal garderob och det är en cool röra av allting man kan föreställa sig blandat på en och samma minimala yta.

Lilla second hand/ vintage gatan Riera Baixa, som på helgen blir lite av en streetmarket. Men under veckan ganska öde.

Alla julbelysningar är på plats och runt Placa Catalunya blinkar det för fullt i kapp med att människors kreditkort slamsas i rännorna till kassornas köpsystem. Blä. Men det tindrar i ögonen på oss Ibiza-folk. Vi är lite som lantlollor som inte kan sluta titta på allting som bjuds till att köpa och konsumera. På lilla Ibiza har man inte så värst mycket val. Det ät det simpla livet. Här finns det så mycket. Av allt.

La Vietnamita får minst tre besök som vanligt. Torrent de l’Olla, Gracia. Fräscht, färskt, nyttigt och sjukt gott. Gud vad jag kan sakna fräsch billig asiatiskt takeaway när jag är på ibiza. Å andra sidan, när jag är här, saknar jag mitt stora kök som det alltid lagas mat i. Soppor, äpplepajer, schnitzlar och potatismos. Redig husmanskost för det har vi tid till där ute i ingenstans i det simpla livet.

Speciellt denna desserten: kokosris med mangosås. Åhhhh! Fast mina pajer och kladdkakor är faktiskt goda också.

Placa del Sol på vintern är som ett härligt eftermiddagspaussollampetillhåll. Vi alla delar en liten bit av plaza, en tredjedel av en bänk, en lite bit av en trappa…. men vi delar rättvist och trängs noggrant så att alla får sin bit sol. Här i denna delen av världen vänder folk också ansiktet mot solen, som man gör i Sverige vid de få tillfällen då den visar sig, under vintermånaderna.

Bästa baren med bästa soltillfälle under dagen. Skuggorna från bänken, som syns: full av solare. Baren heter ”Sol de Nit” och det är Katalanska och min fresstule översättning är att det nog kan betyda ”Nattsol”. Kan ha fel.

Efter långa dagar med mycket gående slänger jag upp fötterna i luften så dom får vila. Inte van vid stora staden längre. Gud vad man går mycket! I morgon, lördag, flyttar vi ut det sista ur det som varit mitt hem i Gracia, Barcelona, Katalonien: inte Spanien. Nu är det nya tider.

Jag kommer nog inte sakna Barcelona. Det är en tuff stad att bo i men helt maravilloso att besöka. Besökare för alltid till Barcelona!!! Inte konstigt att BCN är en av de mest besökta städerna. Den har allt för ett tillfälligt konsumerande och avslappnande och intagande av alla sinnenas kapacitet vad gäller fult och fint och sol och asiatisk himmelsk mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Lite mera Katalonien versus Spanien-tjat

Plaza de Toros, och Mezquita. Två ord som man inte ser i samma sammanhang i Barcelona som här på bilden, tagen i Cordoba.

I Cordoba, södra Spanien, existerar la ”Corrida de Toros” (=tjurfäktning) och är en del av kulturen. I Katalonien är tjurfäktning förbjudet, sedan den 1 Januari i år. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tjurfaktning-forbjuds-i-katalonien

Den stora arenan, som ligger på Plaza Espana här i Barcelona, är numera ett shoppingcenter, Las Arenas, med tillhörande utsiktsplats på taket.  Barbarisk, blodig kultur har ersatts av… Konsumtion. Frågan är om en dag pengar och överkonsumtion också kommer at förbjudas?

La Mesquita i Cordoba är en vacker plats, med en stor innergård doftande av Azahar (apelsinblom) och porlande önskebrunnar. Turister knäpper bilder med sina moderna kameror och iPhones, och alla är välkomna. Till och med vår hund. Enligt Islam, är hundar smutsiga. Men denna slags Islam är ett museum, och finns för att beundras och tittas på. Historisk Islam.

I Barcelona, i stadsdelen Raval, finns också moskéer. De välkomnar inte varken hundar eller icke-Muslimer. När jag går med min hund i Raval, väjer Muslimer undan för henne, för att slippa röra vid henne. Här praktiseras Islam, live, på riktigt.

Flamenco, eld, passion, starka färger. I södra Spanien dansas Sevillanas och Flamenco. Dramatiska danser, med rött och svart och mörkt rosa. Stampande, hårda rytmer som pulserar som ett djuriskt spel.

I Katalonien är den traditionella dansen ”Sardanes” http://www.youtube.com/watch?v=rWnpSevDGgk som mest påminner om en stel alp-dans, med svenska Stig-Helmer-moves. Man står i en ring, och håller hand, men med så stort avstånd som det är möjligt att ha mellan varandra.

Bara kolla på kvinnan där uppe, hur hon rör sig, hur hon är klädd… Och om du orkar, kolla videon på youtube som jag postade länken till. Ha ha! Jag ÄLSKAR Barcelona, missförstå mig rätt. Men jag börjar seriöst att hålla med Katalanerna om att de borde bli självständiga. De är som Nordeuropéer, eller Tyskar, som hamnat FEL på kartan!

Häromhelgen (i Fredags) var jag på La Xampagnería med besökande kompisar från Sverige. Jag trängdes med halva Barcleona om att få komma fram och beställa mina glas med cava för €1 av de barska, svettiga barmännen. Under den intima stunden med ett gäng katalaner delade vi andningsrum och åsikter. De frågade vart jag kom ifrån. När de fick sitt (redan förväntade) svar, sa en av killarna att han köper sina möbler på IKEA. Det började hagla stereotyper mellan oss och vi dissade varandra kraftigt, i brist på annat att göra när vi stod där, mage mot mage, i trängseln.

En av killarna berättade för mig att ägaren till något framgångsrikt Katalanskt företag var Jude och Katalan. Vi enades om att detta måste vara ett utmärkt recept för framgång.

Varför?

Jo, för att Katalanerna anses vara de mest hårt arbetande i Spanien, de kallas även, enligt dessa killarna, för ”Spaniens Judar”. De har sinne för affärer och näsa för pengar. Alltså, mera som Nordeuropéer eller Tyskar, då. Och mycket mindre som Spanjorer.

I Spanien existerar saker, historien, som i ett levande museum. I Katalonien är saker mera uppdaterade. Folk hänger med, liksom. Jobbar hårt på att förändra det som behöver förändras i samhället. Bra eller dåligt. Inte vet jag. Det är väl både och…

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

33/45: cool Berlin-bar i Barcelona

Plötsligt befinner man sig i Berlin. Fastän man är i Barcelona. Bar 33/45, på Joaqin Costa 4, en av de trendigaste gatorna i Raval, hittar man coolaste baren, med nice detaljer och sköna omatchande skinnsoffor.

Inte bara öl, utan även gudomliga CREPES. Både saltiga och sötiga. Nutella eller hummous. Citron och socker eller ost och skinka. MMMMM! JAAAA!

Detaljerna är noga utvalda, och känslan är lite sparsammare än den vanliga stökiga dammiga myspys Barcelona-känslan. Lite mera sparsmakat, istället för att slänga in allt i ett enda kaos. Plats att andas. Lite mera tyskt.

Folket är ungt och trendigt. Klädstilar som får oss 70-talister att undra om dessa flickor och pojkar ens levde på 80-talet. Förmodligen inte, eftersom de klär sig så som vi gjorde när vi var 10 år gamla.

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

VIP’s & cava

Det är bara SÅ vackert!

Även om gatan är full av bilar och asfalt och allt sånt som alla vanliga städer har, så vet ni vad jag menar.

Dessa UNDERBARA små rosa, skimrande, karamelliga, sockriga, sprittande, pruseliskiga… OK, jag slutar nu.

Jo, det var då Barcelona vi befinner oss i, om jag inte sagt det.

Våren är här, fastän det var kallt som attans idag.

Jag var i Raval och gjorde massa ”ärenden”- typ svåra saker som att fota grejer, träffa en viktig person, äta en billig lunch, och träffa en annan viktig person.

(VIP= i detta fallet, viktiga för MIG och MITT LIV, då. Inga kändisar, eller så, alltså.)

Xucla väntar troget på mig. Var som helst, när som helst. En hund kan man alltid lita på. (Annat är det med män och sådant löst folk.)

Jag år en snuskigt billig lunch på la Xampagnerá; en klassisk Barcelona-institution, i el Bone, på väg mot Barceloneta. Ett glas cava kostar €1, och då kan man få BRUT eller ROSADO som kommer i ett sånt där litet fint champagneglas (förlåt…cavaglas) som de alltid har i amerikanska filmer på bröllop, ni vet, som står staplade, liksom) och en härlig toastad macka för typ €2.

Xucla var inte välkommen in, så jag stod med ena foten utanför och den andra innanför. Sträckte mig till baren varje gång jag sippade på mitt cava-glas. Åt min underbara macka med lagrad ost och torkad skinka och chilisås och delade den mesta skinkan med Xucla, medan en Katalansk dam från Roses gav Xucla alla kanterna från sin Fuet (nån slags korv, vet inte vad exakt; Xucla gillar det i alla fall.)

När jag skulle gå började denna Peruanska dörrvakten prata med mig. Vi har setts många gånger förr. Han var pratsugen och hämtade flera glas cava till mig, för att ha sällskap till sitt livs historia.

Han har bott här i 10 år, och jobbar 6 dagar i veckan, mellan 13.30-22, och trivs med livet. Jämfört med Peru, menar han. Han saknar sin familj, men här har han i alla fall ett jobb. Där har han bara familj.

Sen hälsade vi på Sissi på Taket. Hon är från Finland och bor på 7e våningen utan hiss.

Det var långt att gå hela vägen upp- men det är värt det. Utsikten och tystnaden. Grym.

Hon och hennes pojkvän är jättekära i varann.

Jätte.

Kära.

Så fin.

Så kär.

Härligt.

Här är jag, i ljuset på Barcelonas tak, hemma hos Sissi på sjunde våningen.

Det var helt bisarrt dimmigt här uppe i sjunde himlen. Konstigt, vitt, disigt ljus. Kallt var det också. Vi var förvirrade. Det är ju vår?

Jo, så vi var tvungna att dricka mera cava, för att lätta på den förvirrande dimman. Vi gick till Bar Absentha i Barceloneta och Xucla var varmt välkommen. Hon sträckte ut sig mellan oss i den mjuka, bruna plyschsoffan.

Fler VIP’s på Carabella. Mer cava.

Herregud!

Det är tufft att leva i Barcelona. VIP’s och cava en hel dag. Jag är utmattad. Jag önskar jag hade en platt-TV och lite grillchips.

Men nej.

I stället har jag Cafe del Mar, kinesiska nudlar, och Yogitea.

Snart åker min yogamatta fram och det är dags att detoxa all cava, jamon, ost, vitt bröd, chokladcroissants, kaffe… (åt jag ALLT det där..idag??)

Kvällen är ännu ung i Barcelona. Klockan är bara 21:56.

Efter yogan kanske jag äter middag. Grönsaker. Enbart.

Bona Nit!

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Trendiga solbrillor och pyttesmå kök: Barcelonavardagsmat

Vi träffade en trendig Brasiliansk kille härom helgen på en galleriöppning i Poble Nou.

Nu när vi spanar på Raval, tänkte vi gå och hälsa på honom i hans butik som ligger på coola Joaquin Costa.

Snacka om balla brillor…

Eller vad sägs om dessa???? Ha ha!

Bländvita skor i den ljumma vårvinden känns också helt rätt.

Fan. Jag bara skojar. Jag är ingen sån där modebloggande trendtjej alls- tvärtom. Jag HATAR nya skor. Jag var TVUNGEN att köpa nya Converse för mina gamla var FYRA år gamla och helt håliga och såg för jävliga ut. Men jag saknar dom, så att det gör ONT i min själ. Med skor är jag hemskt känslig. Med hår också, faktiskt. Jag tvingar mig till frisören en gång om året, sedan sörjer jag i månader. Sist var nyligen, på en salong vid Paseig de Grácia, där frisören var en gaykille från Aruba och ägarna till salongen var översvallande Italienare som alla pratade till mig på amerikansk engelska. Jag ville bara fly, egentligen.

Jag gillar mest slitna hårtoppar och sunkiga Converse.

Men solbrillebutiken var cool, faktiskt. Leoparder och John Lennon. Känns bra. Helt rätt. I tiden. He he.

Sen var det då köket.

Jag har ett typiska Spanskt, trångt och litet och opraktiskt kök, inklämt i en liten hörna av lägenheten. Där kan man stå, helt själv, som i en liten cell, och laga sin mat. (Hur var det med kvinnosynen nu igen?)

Inga hyllor, skåp som inte kan öppnas för den nya (-ish) gasspisen är för bred. Utrymme att förvara saker? Nope. Nada.

Välkommen till Barcelona-vardagsmat.

Så nya roomie Kim, som har bott trångt i Amsterdam förr, hade en idé, som hade fungerat där. En bräda, rör, ståltråd och några skruvar- et voilAAA!!!!

Akta ögonen!

Det blev bra. Fantastiskt bra. Snudd på tjusigt.

Sen gjorde han mig den enorma tjänsten att bryta upp luckan som har ett skåp innanför som jag inte sett, någonsin, för jag är inte så praktiskt lagd. Jag behövde denna händiga roomie. Han har gjort mitt kök till något som faktiskt skulle kunna ses som användbart, och inte bara en total irritation att behöva jobba i.

Han hjälpte mig dessutom att möblera om mitt vardagsrum, som nu är en miljard gånger bättre.

Suck.

Jag är hopplös på att göra praktiska saker. Tack gode gud för att det finns de som kommer och räddar mig.

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Förlåt, men Barcelona är faktiskt inte fantastiskt!

Idag kände jag att det var dags att ge mig iväg till ett annat barrio än mitt eget, Grácia. De säger om Gráciabor, att de gärna inte lämnar sitt barrio. Jag tyckte tidigare att det lät löjligt- varför skulle man inte göra det, för?- men nu har jag insett att jag börjar bli likadan. Jag åker mera uppåt, till Sarriá och Sant Cugat, än neråt, till Raval, Gótico & El Borne.

Så nu får det vara nog, tänkte jag. Idag är det RAVALEJAR som gäller!

Raval= ett barrio i centrala Barcelona. Ravalejar= ett verb uppfunnet av Barcelonabor. Det betyder= att Ravalisera. Typ.

Att hänga i Raval. Typ.

Så det gjorde jag och Xucla idag. En eftermiddag.

Denna delen av Raval kallas Macbah. Det är namnet på det moderna muséet. Här samlas alla skejtar på den öppna platsen framför muséet.

Bredvid ligger Plaza Angel, som har utserveringar och coola små barer.

Coolt, nice, allts sådant. Såklart. Barcelona är nice och coolt och allt sådant.

Men Barcelona har även en annan sida, som jag verkligen varken kan eller vill blunda för.

Det finns fattigdom, prostitution, illegal invandring, och folk som knarkar ihjäl sig på gatorna, i desperation eller brist på hem, pengar, och kärlek.

Eller i sökandet efter något annat?

Jag vet vad det vill säga att söka. Jag har alltid blivit kallad ”sökare.” Ofta är det den ”typen” som ”söker” något. Bortom den ”vanliga.”

I Barcelona finns många sökare. Som letar mera.

Denna mannens ägodelar ryms i tre kundvagnar. Han har även en persisk matta som han rullar ut och sover på. Här ligger han mitt i coola, skejtande Barcelona, fullt av coola unga trendiga människor, som Ravalejarar, fotograferar, dricker öl, och …söker?

Inne i en liten patio-park sitter unga människor och jäser i solen. Alla är halv-hippie-aktiga, med smutsiga kläder, och de röker cigg och dricker öl.

Det gjorde säkert denna mannen också när han var i tidiga 20-årsåldern. I jakten på något ”mer”- i sitt Ravalejarande- kanske han tappade bort sig själv i ett djupt missbruk.

Jag väckte honom och sa att det såg ut som att han var på väg att ramla. Han tackade mig ödmjukast. Han var helt väck. Totalt väck. Jag vill inte spekulera om vilken drog det är han var hög på, men de som känner till den, vet vad denna ställningen brukar innebära.

Jag undrar vad han söker. Lugn? Kärlek? Trygghet?

Det är som att vi alla söker någonting. Alla vi som kom till Barcelona. Vi kom letandes efter något.

De säger att det är ”ekonomisk kris” i Spanien. Att det gör människor deprimerade. Passiva.

Jag tror att hela fokus på pengar och materialistiska mål gör oss tomma. Många av oss söker mer i livet. Ett äventyr. Inte bara ett stort fint hus. Något annat…en känsla. Inuti. Att leva för stunden, att uppskatta färger, former, och konst. Att få uttrycka oss fritt. Att få älska fritt. Att få leva våra liv som vi vill. Att inte springa i det tomma hamsterhjulet med diktatorer som kallas banker och ekonomi.

Så mycket smärta i denna kvinnans ansikte. Folk vände sig ifrån henne med avsky. De vände bort hela sina kroppar från hennes tårar och desperation. Hon behöver pengar. Till vad?

Något som dövar hennes tomhet inuti?

Vad söker hon?

Vårt samhälle är fan kaos. Pengar, hus, lån, nyaste platt TV:n.

Resten, som vägrar springa runt, runt i hamsterhjuelt, hamnar i ett vakuum, utanför systemet. Kaos, kaos, kaos.

Min nya polare, heliga hundmannen i Grácia, vägrar ta del av systemet. Han bara vägrar. Men det har blivit svårare för honom på senaste tiden. Polisen är efter honom. De tillåter inte honom att spela sin indiska flöjt på gatorna. Säkert samma med denna kvinnan. Polisen tillåter inte tiggeri. Är du inte del av systemet- springer du inte i hjulet och flåsar snällt åt banker och chefer, då ska du inte heller få lov att existera.

Tillbaka i lilla trygga bond-Grácia, utan tiggare, hänger vi en stund på familjära Plaza del Sol. Här chillar alla killar och tjejer som vägrar vara med i systemet. Å andra sidan vet jag inte hur, men de har nog något sätt att skaffa en inkomst, för de tigger inte.

Många av dem saknar tänder, har smutsiga, ihåliga kläder, och nästan alla har hundar. En av dem ääälskar Xucla och kramar henne varje gång han ser henne. Han berättade att han har nu tagit droger och druckit nonstop i 10 dagar- han tog en paus från ”verkligheten.”

Varför klarar vi inte verkligheten?

Vad flyr vi ifrån; och vad flyr vi TILL?

Vad SÖKER vi?

Sanningen måste bara vara, att det i alla fall rätt och slätt INTE är pengar.

Den ”ekonomiska krisen” är en kris i hur vårt samhälle är uppbyggt. Med sjuka, äckliga barriärer, som hindrar människor som dem jag sett idag, att delta i samhället.

Kris. Ja. Det är fan inte fantastiskt alls i Barcelona. Det är kaos. Det finns människor som inte klarar av sin verklighet, för att de inte deltar i det sjuka systemet, så de knarkar och dricker.

Men det värsta är dessa uppklädda, utklädda människor, i senaste Italienska designade kostymen, med sina fula blanka skor, som följer alla regler, och tror att de är ”fria” för att de har pengar. Som vänder bort sin kropp från en gråtande, bedjande kvinna. Som spottar på Pakistanska illegala invandrare som försöker sälja dem en ros.

Respekt till dem i världen som tar sin verklighet i sina egna händer, och skapar vad de vill av sina liv, och litar på sig själva, och väljer att inte blint följa ett sjukt system som ett får i skocken.

Respekt till de människor jag sett och mött i Raval idag, som kämpar, varje dag, för sin överlevnad. Som måste ta skit från nypressade robotar, som ser ner på dem, för att de valt att inte springa med fårskocken.

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)