Ibiza

Kategoriarkiv: Barer Barcelona

Blixtvisit till barcelona

Det är alltid nice att besöka en stad man bott i för man vet var man ska gå och man har minnen från överallt och man stöter på bekanta på gatan. Denna gången tog jag med mig min yngsta son Noy i babybjörnen för att hämta hans första pass som anlänt till Sveriges konsulat, skickat från ambassaden i Madrid. Jag bodde på Barcelo Raval, på Rambla de Raval, med utsikt över hela staden hela vägen till Tibidabo. BBC news på konstant och mycket vietnamesisk mat på Bun Bo och La Vietnamita  en promenad i Poble Sec som nu är mega trendigt med coola barer och caféer med hälsosamma superfood juicer och glutenfria alternativ och coola små butiker som denna: Zucker Haus med cupcakes och andra hemmagjorda sockriga konstverk, med original shopfront från hårfrisörer som nog varit där länge innan..

Noy var ganska nöjd med att få ha mamma för sig själv i hela 48 timmar. Lyx . Folk stoppade honom på gatan för att snacka lite och alla hjälpte oss överallt.

image image

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En sista vecka i Barcelona

Utsikten från lägenheten i Gracia. Kommer sakna den. En vacker baksida. Stökigt och ojämnt och konturer täckta av gyllene sol.

Carrer Verdi, min gröna gata. Full av Katalanska flaggor som hänger längs med den trädkantade och mysiga gatan. Gracia, mitt barrio, är extremt katalanskt. Att vara i Spanien är inte liksom på tal. Katalonien!!! Politik och åsikter, konst och grafitti. Sådant som liksom inte känns viktigt inne i bubblan Ibiza. Jag saknar sådant mänskligt rörigt engagerat som inte finns därute i Medelhavet. Där är det mest bara natur, långsam vardag, solmogna frukter och eldar som sprakar på vintern.

Blå himmel och tvätt som hänger på tork, känns som Barcelona och Medelhavet i ett nötskal. Det är härligt stökigt, soligt och o-perfekt avslappnat. Trångt och intimt. Jag är redan van vid att bo en el campo med kuckeliku och åsneskri. Här får jag minsann veta att Katalanska tonåringarna däruppe skriker på sin mamma medan hon vispar grädde och pappan kissar.

Trappuppgångar i Raval kan kännas läskigt coola. Fula och galet snygga på samma gång. Andra halvan av just denna trappan, som befinner sig på den värsta horgatan i Raval Carrer d’en Robadors, har redan renoverats. Precis som halva Raval redan har renoverats och städats upp. Gentrifiering, hola!!!

Det här är insidan av det där tomma gapande hålet som alla byggnader i Spanien (och Katalonien) har. Fult och skräpigt och dammigt och smutsigt. Men charmigt… och sååå Barcelona. Fult och fint på samma gång. Perfekt i sin imperfektion.

Cupcakes är trendigt överallt, vad jag förstått. Skit i trender… denna red velvet grejen var helt jävla otroligt smaskigt god. Och stället som sålde den sjukt gulligt kakigt cupcakeigt. I Gótico på Calle Regomir.

Second hand shopping på Riera Baixa i Raval. Det luktar gammal garderob och det är en cool röra av allting man kan föreställa sig blandat på en och samma minimala yta.

Lilla second hand/ vintage gatan Riera Baixa, som på helgen blir lite av en streetmarket. Men under veckan ganska öde.

Alla julbelysningar är på plats och runt Placa Catalunya blinkar det för fullt i kapp med att människors kreditkort slamsas i rännorna till kassornas köpsystem. Blä. Men det tindrar i ögonen på oss Ibiza-folk. Vi är lite som lantlollor som inte kan sluta titta på allting som bjuds till att köpa och konsumera. På lilla Ibiza har man inte så värst mycket val. Det ät det simpla livet. Här finns det så mycket. Av allt.

La Vietnamita får minst tre besök som vanligt. Torrent de l’Olla, Gracia. Fräscht, färskt, nyttigt och sjukt gott. Gud vad jag kan sakna fräsch billig asiatiskt takeaway när jag är på ibiza. Å andra sidan, när jag är här, saknar jag mitt stora kök som det alltid lagas mat i. Soppor, äpplepajer, schnitzlar och potatismos. Redig husmanskost för det har vi tid till där ute i ingenstans i det simpla livet.

Speciellt denna desserten: kokosris med mangosås. Åhhhh! Fast mina pajer och kladdkakor är faktiskt goda också.

Placa del Sol på vintern är som ett härligt eftermiddagspaussollampetillhåll. Vi alla delar en liten bit av plaza, en tredjedel av en bänk, en lite bit av en trappa…. men vi delar rättvist och trängs noggrant så att alla får sin bit sol. Här i denna delen av världen vänder folk också ansiktet mot solen, som man gör i Sverige vid de få tillfällen då den visar sig, under vintermånaderna.

Bästa baren med bästa soltillfälle under dagen. Skuggorna från bänken, som syns: full av solare. Baren heter ”Sol de Nit” och det är Katalanska och min fresstule översättning är att det nog kan betyda ”Nattsol”. Kan ha fel.

Efter långa dagar med mycket gående slänger jag upp fötterna i luften så dom får vila. Inte van vid stora staden längre. Gud vad man går mycket! I morgon, lördag, flyttar vi ut det sista ur det som varit mitt hem i Gracia, Barcelona, Katalonien: inte Spanien. Nu är det nya tider.

Jag kommer nog inte sakna Barcelona. Det är en tuff stad att bo i men helt maravilloso att besöka. Besökare för alltid till Barcelona!!! Inte konstigt att BCN är en av de mest besökta städerna. Den har allt för ett tillfälligt konsumerande och avslappnande och intagande av alla sinnenas kapacitet vad gäller fult och fint och sol och asiatisk himmelsk mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

en weekend i Barcelona: vad gör jag?

Jag ska inte tråka ut er med det tråkiga, utan jag ska berätta för er om det jag gör MELLAN det tråkiga.

Nämligen:

Jag äter frukost på Grekisk-ägda LUKUMAS, ett underbart fräscht café på Torrent de L’Olla (nummer 169), den coolaste gatan i Grácia.

Frappe (iskaffe grekiskt-style) och donuts från HEAVEN. Citronkräm inuti, eller pinjenötsglasyr? Proppfulla av Nutella inuti eller marmelad? ÅÅÅH!

Självklart catchar jag upp med diverse magasin från dagstidningar. Mode, trender, och…RESOR!! Det är ju snart semestertider här i Spanien…

På väg hen från middag på La Vietnamita (Torrent de L’Olla 78) där det är självservering och full rulle med fräscha örter och chili och citronella och kokos och lime och citron och underbart allting, stannar jag svältfödd trots den underbara maten och törstar trots den underbara drycken efter det som saknas på Ibiza, nämligen: KONST! Det fräscha galleriet med nya exhibitions varje månad heter Espai [b] och ligger på nummer 158. Denna målningen är enorm och ser ut som kolonial-Sydamerika-någonting. Jag ville försvinna in i den och bara stanna där. Ett tag, i alla fall.

Inte nog med at jag åt på La Vietnamita, jag åt även en ypperligt prisvärd Menu del Día på Bun Bo Vietnam i Gótico http://www.bunbovietnam.com/ som jag kan rekommendera varmare än sommarhettan i Barcelona. Vilken fantastisk mat, vilken inredning, wow!!!

För €10 på vardagar får man förrätt, huvudrätt och efterrätt eller kaffe, och en dryck (vin, öl, vatten eller soft drink) precis som på alla andra Menu del Día-ställen i Spanien. Men denna smakupplevelsen kombinerat med hur hälsosamt det är, gör det totalt oslagbart.

…så oslagbart att jag cyklade nerför alla gator från Grácia efter jag gjort allt tråkigt på lördagen och bara råkade hamna här igen… Trots att det inte är Menu del Día på helgen! Däremot fanns det citrongräsmarinerad fisk ångad i bananblad och en jordgubbsdaiquri..och servitriserna kände igen mig och var så gulliga!

Jag tror jag har en ny passion…passionerat beroende..av Vitenamesisk mat!!!

Macba, modern konst, mitt i Raval. Så nice att vandra omkring inne på ett museum. Tillfredställer den delen av själen som får vara hungrig på Ibiza. Men… ändå hamnade jag på en utställning som handlade om just… Eivissa. (Ibiza på Catalá)

En arkitekt- nånting mötesgrej- nånting på 70-talet, i Port Sant Miqel, Eivissa. Fascinerande att se bilder. Utställningen hette ”Utopia is Possible”. Väldigt passande. För Ibiza. Till och med under Francos tid var Ibiza fritt.

På väg till den kinesiska superaffären nära Ronda Universitat snubblade jag på Pride-paradens förspel. Jag hade som tur var kameran med mig och fångade en hel den bilder som kanske kommer att bli censurerade pga snuskigt läderlesbiskt innehåll. Men så fort jag är tillsammans med min kabel som kan ladda ner mina bilder till min dator, lägger jag upp dem. Mycket juicy lovas!

Bio på kvällen. Cinemes Verdi. Carrer Verdi. Nyaste med Juliette Bonoche. Jag njöt. En polsk mamma som fick mig att skratta (de alla säger samma saker!!!) och Parisiska scener som får mig att rysa (en dag ska jag ha en Parisisk studio och skriva böcker där!) och skådespel av Juliette Binoche som bara verkar bli vackrare för varje år (fast hon var ju sååå ung i första filmen jag såg henne, Kielowski’s The Blue  …det ät så många år sedan, men det var liknande, du vet.. en film med henne regisserad av en polack. I like!)

Söndag och jag vaknade med smällande huvudvärk som snart lättade då regnet äntligen kom. Det har varit tryckande hett i dagar och regnet kom som guldmanna från himlen. Jag tog på mig shorts och paraply och gick ut och vandrade längs med Grácias glänsande gator, till ”La Nena” (Ramon y Cajal 36) som är superultramegamys på Söndagar.

Nu?

Det är fortfarande regnfriskt i luften och jag vill ut och njuta. I Sverige är det ju så underbart när det väl är sol. Här är det så underbart när det väl är regn.

Weekend i Barcelona. Vietnamesisk mat, konst, film, foto, lesbo, och regn. Halleluja och Bon Día!

Moltes Gracies per la pluja! (Tack så mycket för regnet på Katalanska)

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

trång alkofylld bodega

Belamrat från golv till tak, och till och med hängande i taket. Med alkohol.

Vin, cava, mera vin och mera cava.

Bodegorna är trånga, mörka, och överbelamrade ställen, klassiska små grottor, vart man kan slinka in och ta sig ett eller två glas både billigt och skuldfritt, närsomhelst på dagen. På kvällen är det ju stängt, liksom.

Ingen tittar snett på en för att man tar ett glas vilken tid som helst under dagen. För alla andra gör det också, nämligen. Business typer med blanka skor och finslipsarna sitter med en hel flaska cava och läser lugnt och stilla tidningen. Gamla damer som tar en paus från morgonens grönsakshandling på marknaden. Alla möjliga typer. Ofta en och en, sitter de där det går att sitta, längs med belamrade väggar och skåp och hyllor.

Just denna heter ”Bodega Marin” och ligger i Grácia. Den har öppet till klockan halv nio, som en helt vanlig butik. På fredagkvällar är den belamrad inte bara med cava, men också med vindrickande människor, som spiller ut ur den fullsmockade lilla lokalen, ut på trottoaren framför. Det är trångt, det är mysigt, och det är billigt.

Det är klassik Barcelona-feeling.

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Gin & Tonic Trams och Blondinparets Äventyr

Sådan här var himlen från mitt fönster i stadsdelen Grácia, Barcelona, härom dagen. Det regnade och blåste rejält i nästan två dagar. Väldigt ovanligt för detta så annars typiska soliga Medelhavsklimat.

Himlen var fräsch och annorlunda.

Härligt.

Fuktigt blir det. När det regnar ute och man lagar mat hemma, blir rutorna dimmiga och man ser ingenting.

Ute i Raval på kvällen. Denna gatan är bara underbar. Dag och natt. Mellan Las Ramblas och Macbah finner man denna, som känns så…Paris. Eller Berlin. Eller Notting Hill i London. Känns INTE Barcelona, för sorry min kära stad, är det något du INTE har, så är det TRÄD.

På vissa barer får Xucla följa med in. Hon njuter verkligen av all uppmärksamhet hon får. Världens socialaste hund, som viftar på svansen åt katter. Till och med när de fräser och väser åt henne att sticka. Hon bara viftar och vill leka.

Dom säger att hundar är som sina ägare.

Jag är definitivt inte så social som min hund. Hon kan inte ha fått det från mig.

Sen säger dom att hundar liknar sina ägare. Jag vet inte, jag. Men jag har fått rätt så intressanta kommentarer. ”Que pareja!” utbrast en man en gång, när han såg oss två komma trippande. (=vilket par!)

Andra kommentarer har varit ”Rubias!” (Blondinerna! i plural, då.)

Men sanningen är att min hund får enormt mycket uppmärksamhet. Och hon hälsar på alla, lite naiv till sättet. Ungefär som jag var, när jag först flyttade till Spanien för första gången, för 13 år sedan. Alla kallade mig Rubia och jag tittade mig omkring naivt, och hälsade på alla. Till och med dom som fräste åt mig.

Kanske växer hon upp en dag, Xucla, och blir som sin osociala ägare, som tycker att idiotiska kommentarer på gatan skall ignoreras, eller om det är en riktigt ful en, skall mötas med en giftig blick.

Sedan var det då det där med Gin & Tonic i Barcelona. Av någon anledning, så är detta en enorm grej i det sociala livet här. Folk dansar över lik för att få komma till den baren som serverar den ”bästa” Gin Tonicen. Den skall serveras i ett sådant här glas som syns på bilden. Det skall finnas minst sexton olika ginsorter att välja mellan, och alla har ”sin” gin.

Det sjuka är, att de kan verkligen INTE uttala gin-namnen.

När jag jobbade på den Irländska (jävla) puben i vintras, fick jag fråga både en och fyra gånger vad som sades. ”Bombay Sapphire” kunde uttalas typ Vomvejj shaffie och när jag sa ”jaha,  bombay sapphire?” sa de, ”Nej, vomvejj shaffiie” och jag fick fråga min Irländska kollega vad det var de ville ha.

När jag serverade en Gin & Tonic till en äldre herre vid baren, i ett vanligt avlångt glas som vi serverade all sprit i, sa han att ”det var fel.” Han ville ha en ”copa”- alltså en sådan som på bilden ovan. Jag sa att vi tyvärr inte hade sådana glas.

Han blev så arg att jag trodde han skulle explodera. Han svor en radda svordomar på Spanska och Katalanska och jag uppfattade att han sa att jag hade ingen aning om hur man gjorde en äkta Gin & Tonic. Han smällde med glaset och sköt det mot mig, betalade, och stolpade ut.

Inte för att jag är någon expert, men kommer inte denna drink i från Brittiska öarna? Sedan NÄR har man i Storbrittanien serverat en Gin & Tonic ett precis bara ett SÅDANT glas?

I mitt barrio, Grácia, finns dessutom en bar med BARA gin & tonic. De stoltserar med typ femtielva sorters gin och fem (5) sorters tonic. Den ligger på Carrer d’en Vidalet om någon verkligen är intresserad.

Jag träffade en kompis till en kompis en gång som sa att hon varit på gin & tonic kurs nyligen. Hon var så petig med hur den skulle serveras, för hon visste vad det handlade om, sa hon.

Jag fattar inte. Verkligen inte.

Jag tycker det verkar tramsigt. Att Katalaner är helt vansinniga över en jävla Brittisk Gin & Tonic.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

33/45: cool Berlin-bar i Barcelona

Plötsligt befinner man sig i Berlin. Fastän man är i Barcelona. Bar 33/45, på Joaqin Costa 4, en av de trendigaste gatorna i Raval, hittar man coolaste baren, med nice detaljer och sköna omatchande skinnsoffor.

Inte bara öl, utan även gudomliga CREPES. Både saltiga och sötiga. Nutella eller hummous. Citron och socker eller ost och skinka. MMMMM! JAAAA!

Detaljerna är noga utvalda, och känslan är lite sparsammare än den vanliga stökiga dammiga myspys Barcelona-känslan. Lite mera sparsmakat, istället för att slänga in allt i ett enda kaos. Plats att andas. Lite mera tyskt.

Folket är ungt och trendigt. Klädstilar som får oss 70-talister att undra om dessa flickor och pojkar ens levde på 80-talet. Förmodligen inte, eftersom de klär sig så som vi gjorde när vi var 10 år gamla.

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

VIP’s & cava

Det är bara SÅ vackert!

Även om gatan är full av bilar och asfalt och allt sånt som alla vanliga städer har, så vet ni vad jag menar.

Dessa UNDERBARA små rosa, skimrande, karamelliga, sockriga, sprittande, pruseliskiga… OK, jag slutar nu.

Jo, det var då Barcelona vi befinner oss i, om jag inte sagt det.

Våren är här, fastän det var kallt som attans idag.

Jag var i Raval och gjorde massa ”ärenden”- typ svåra saker som att fota grejer, träffa en viktig person, äta en billig lunch, och träffa en annan viktig person.

(VIP= i detta fallet, viktiga för MIG och MITT LIV, då. Inga kändisar, eller så, alltså.)

Xucla väntar troget på mig. Var som helst, när som helst. En hund kan man alltid lita på. (Annat är det med män och sådant löst folk.)

Jag år en snuskigt billig lunch på la Xampagnerá; en klassisk Barcelona-institution, i el Bone, på väg mot Barceloneta. Ett glas cava kostar €1, och då kan man få BRUT eller ROSADO som kommer i ett sånt där litet fint champagneglas (förlåt…cavaglas) som de alltid har i amerikanska filmer på bröllop, ni vet, som står staplade, liksom) och en härlig toastad macka för typ €2.

Xucla var inte välkommen in, så jag stod med ena foten utanför och den andra innanför. Sträckte mig till baren varje gång jag sippade på mitt cava-glas. Åt min underbara macka med lagrad ost och torkad skinka och chilisås och delade den mesta skinkan med Xucla, medan en Katalansk dam från Roses gav Xucla alla kanterna från sin Fuet (nån slags korv, vet inte vad exakt; Xucla gillar det i alla fall.)

När jag skulle gå började denna Peruanska dörrvakten prata med mig. Vi har setts många gånger förr. Han var pratsugen och hämtade flera glas cava till mig, för att ha sällskap till sitt livs historia.

Han har bott här i 10 år, och jobbar 6 dagar i veckan, mellan 13.30-22, och trivs med livet. Jämfört med Peru, menar han. Han saknar sin familj, men här har han i alla fall ett jobb. Där har han bara familj.

Sen hälsade vi på Sissi på Taket. Hon är från Finland och bor på 7e våningen utan hiss.

Det var långt att gå hela vägen upp- men det är värt det. Utsikten och tystnaden. Grym.

Hon och hennes pojkvän är jättekära i varann.

Jätte.

Kära.

Så fin.

Så kär.

Härligt.

Här är jag, i ljuset på Barcelonas tak, hemma hos Sissi på sjunde våningen.

Det var helt bisarrt dimmigt här uppe i sjunde himlen. Konstigt, vitt, disigt ljus. Kallt var det också. Vi var förvirrade. Det är ju vår?

Jo, så vi var tvungna att dricka mera cava, för att lätta på den förvirrande dimman. Vi gick till Bar Absentha i Barceloneta och Xucla var varmt välkommen. Hon sträckte ut sig mellan oss i den mjuka, bruna plyschsoffan.

Fler VIP’s på Carabella. Mer cava.

Herregud!

Det är tufft att leva i Barcelona. VIP’s och cava en hel dag. Jag är utmattad. Jag önskar jag hade en platt-TV och lite grillchips.

Men nej.

I stället har jag Cafe del Mar, kinesiska nudlar, och Yogitea.

Snart åker min yogamatta fram och det är dags att detoxa all cava, jamon, ost, vitt bröd, chokladcroissants, kaffe… (åt jag ALLT det där..idag??)

Kvällen är ännu ung i Barcelona. Klockan är bara 21:56.

Efter yogan kanske jag äter middag. Grönsaker. Enbart.

Bona Nit!

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Lördagseftermiddag i det vårvarma katalanska gatulivet: flygande franska bulldoggar och grillade gröna lökar

Denna lilla varelsen heter Frodo. Han är den mest fantastiska hunden jag träffat. Så tålmodig. Går med på allt.

Hans ägare bor typ på Plaza del Sol, och i de billiga barerna där. Så han får hänga på torget hela tiden.

Det är ett socialt liv, definitivt trevligare för en hund att vara ute på gatan och torgen, än att sitta hemma och mögla…

Faktum är, att livet i Barcelona nu håller på att flytta ut på gatan igen, helt och hållet, efter vinterns kalla dagar. Nu är vi på plats igen. Utomhus. Där det händer.

Vi leker, pratar, dricker Estrella, hälsar, skrattar, solar. Idag gick jag ut med Xucla i den varma vårdagen, och pratade med flera olika människor, som jag inte känner- men det gör detsamma här. När vi kom utanför dörren, sprang två treåriga flickor fram till Xucla och attackerade henne med pussar och kramar. Jag och mammorna stod och vek oss av skratt över den underbara, direkta kärlekskommunikationen som pågick i typ tio minuter, mellan en hund och två småflickor.

Sedan fortsatte vi genom de soldränkta, fullsatta torgen i vårt barrio, Grácia. Det är calchots-säsong- dessa långa gröna lökar, som grillas. Kött också, så klart, och öl- massor av Estrella, Katalanernas egenproducerade öl.

På Plaza Virreina försökte jag hitta en tom stol att sitta på och dricka en kaffe, men det var omöjligt. Istället vandrade ni uppåt, till de mindre populära torgen- men de var lika fulla. Till slut väntade jag, och fick ett bord på Cafe Flanders, på Plaza Rovira i Trias, en liten plaza, inte alls så full av folk som de som ligger mera centralt, men sååå mysig. Alla var ute idag, alla drack öl, alla käkade Patatas Bravas (en annan Katalansk favvisuppfinning) och alla njöt av värmen och solen.

Jag njöt särskilt av att titta upp mot himlen och se denna husfasaden, så klassiskt Medelhavsaktig- och trädets silhuett som avtecknade sig mot den blå himmeln.

Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag är, som bor här. Jag drömde om detta för några år sedan- att ha denna vyn som min vardag.

Nu är den det. Jag satt och drack en cafe con leche och åt en bocadillo med tomate y queso (tomatens inre gegga har tryckts ut på brödet, tillsammans med olivolja och salt, sedan en färsk, lokalproducerad ost i riklig mängd, på nybakad baguette…) och bara njöt av stunden. Inga pengar knappt, knappt något jobb, knappt några sådana saker som vanligtvis definierar lycka i Sverige; men med blå himmel, Medelhavsfasader, underbart kaffe, och en SJUKT snygg servitör från Venezuela (som sa att jag var farlig för hälsan, innan jag gick- och tog sig för hjärtat. En liten flirt och komplimang så där på lördagseftermiddagen- ah! Han fick en euro i dricks från min sinande spargris. He he. Bra jobbat!)

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Mexikanska detaljer, heliga hundmän och sex…eller fem.

På det coola, fräscha grekiska caféet Lukumas på Torrent de L’Olla i Grácia är väggarna dekorerade med enkla, roliga bilder. dessutom har de underbara donuts som är glaserade med mintgrönt och puderrosa, och fantastiskt kaffe. ja tack!

Det är tjatigt kanske, men jag måste säga det igen. Barcelona är ingen helhet. Barcelona är detaljer. Detaljerna gör upp Barcelona till ett brokigt, myllrande konstverk, ett sådant som de har ovanför tandläkarstolen, som man kan kolla på i timmar och hela tiden hitta nya saker.

Frida Kahlo. ÄÄÄlskar Frida Kahlo. Så sjukt cool. Mexikanska restauranger finns det gott om i Grácia, mitt hood. I alla fall på en gata: Carrer de Torrijos. Inte mindre ä tre stycken! Men Cantina Machito är den coolaste vad gäller inredning och detaljer. Och tequila-utbud!

Det här är jag. Välkommen till min Barcelona-värld.

Mera mexikanska detaljer. Religiösa saker som blir till coola mönster.

Konstgalleri på Torrent de L’Olla. ”Espai 5”. Helt galet cool. Fullt av detaljer. En salig röra av färger och former. Och så denna bilden, som jag så klart fastnade för. ”See you in Ibiza”- en gammal billboard längs med vägen mellan San Antonio och Ibiza Town. Space, en av de största nattklubbarna. Ja, see you in Ibiza. Coming soon. Coming home.

Konstiga saker sker när man vandrar runt i ett och samma kvarter dag ut och dag in med sin hund. Som att man blir polare med denna mannen, till exempel. Första gången jag såg honom, var jag helt tagen. Det var kallt, och han gick barfota. Han är närmre två meter lång, och har alla sina hundar bundna runt midjan. Han ser ut som en vandrande helig man från Indien. Jag blev fascinerad och ville verkligen veta mera.

Nu vet jag det mesta om honom.

Wow. Vilken historia. Men det får bli en annan dag.

En fotoutställning med ”fem”= kvinnor på katalanska.

Well, för mig var det roligare att tänka på att jag och min bästa vän byter ut ordet ”sex” mot ”fem” när vi pratar framför hennes son (3 år, min gudson, bästa killen i världen!) så när jag ser detta, FEM, tänker jag på…just det!

Ha en bra onsdag… Jag ska nu till Sarriá och ha en kids yoga class! Wieee!

Bon día!

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)