Ibiza

Kategoriarkiv: Illegal immigration i Barcelona

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Förlåt, men Barcelona är faktiskt inte fantastiskt!

Idag kände jag att det var dags att ge mig iväg till ett annat barrio än mitt eget, Grácia. De säger om Gráciabor, att de gärna inte lämnar sitt barrio. Jag tyckte tidigare att det lät löjligt- varför skulle man inte göra det, för?- men nu har jag insett att jag börjar bli likadan. Jag åker mera uppåt, till Sarriá och Sant Cugat, än neråt, till Raval, Gótico & El Borne.

Så nu får det vara nog, tänkte jag. Idag är det RAVALEJAR som gäller!

Raval= ett barrio i centrala Barcelona. Ravalejar= ett verb uppfunnet av Barcelonabor. Det betyder= att Ravalisera. Typ.

Att hänga i Raval. Typ.

Så det gjorde jag och Xucla idag. En eftermiddag.

Denna delen av Raval kallas Macbah. Det är namnet på det moderna muséet. Här samlas alla skejtar på den öppna platsen framför muséet.

Bredvid ligger Plaza Angel, som har utserveringar och coola små barer.

Coolt, nice, allts sådant. Såklart. Barcelona är nice och coolt och allt sådant.

Men Barcelona har även en annan sida, som jag verkligen varken kan eller vill blunda för.

Det finns fattigdom, prostitution, illegal invandring, och folk som knarkar ihjäl sig på gatorna, i desperation eller brist på hem, pengar, och kärlek.

Eller i sökandet efter något annat?

Jag vet vad det vill säga att söka. Jag har alltid blivit kallad ”sökare.” Ofta är det den ”typen” som ”söker” något. Bortom den ”vanliga.”

I Barcelona finns många sökare. Som letar mera.

Denna mannens ägodelar ryms i tre kundvagnar. Han har även en persisk matta som han rullar ut och sover på. Här ligger han mitt i coola, skejtande Barcelona, fullt av coola unga trendiga människor, som Ravalejarar, fotograferar, dricker öl, och …söker?

Inne i en liten patio-park sitter unga människor och jäser i solen. Alla är halv-hippie-aktiga, med smutsiga kläder, och de röker cigg och dricker öl.

Det gjorde säkert denna mannen också när han var i tidiga 20-årsåldern. I jakten på något ”mer”- i sitt Ravalejarande- kanske han tappade bort sig själv i ett djupt missbruk.

Jag väckte honom och sa att det såg ut som att han var på väg att ramla. Han tackade mig ödmjukast. Han var helt väck. Totalt väck. Jag vill inte spekulera om vilken drog det är han var hög på, men de som känner till den, vet vad denna ställningen brukar innebära.

Jag undrar vad han söker. Lugn? Kärlek? Trygghet?

Det är som att vi alla söker någonting. Alla vi som kom till Barcelona. Vi kom letandes efter något.

De säger att det är ”ekonomisk kris” i Spanien. Att det gör människor deprimerade. Passiva.

Jag tror att hela fokus på pengar och materialistiska mål gör oss tomma. Många av oss söker mer i livet. Ett äventyr. Inte bara ett stort fint hus. Något annat…en känsla. Inuti. Att leva för stunden, att uppskatta färger, former, och konst. Att få uttrycka oss fritt. Att få älska fritt. Att få leva våra liv som vi vill. Att inte springa i det tomma hamsterhjulet med diktatorer som kallas banker och ekonomi.

Så mycket smärta i denna kvinnans ansikte. Folk vände sig ifrån henne med avsky. De vände bort hela sina kroppar från hennes tårar och desperation. Hon behöver pengar. Till vad?

Något som dövar hennes tomhet inuti?

Vad söker hon?

Vårt samhälle är fan kaos. Pengar, hus, lån, nyaste platt TV:n.

Resten, som vägrar springa runt, runt i hamsterhjuelt, hamnar i ett vakuum, utanför systemet. Kaos, kaos, kaos.

Min nya polare, heliga hundmannen i Grácia, vägrar ta del av systemet. Han bara vägrar. Men det har blivit svårare för honom på senaste tiden. Polisen är efter honom. De tillåter inte honom att spela sin indiska flöjt på gatorna. Säkert samma med denna kvinnan. Polisen tillåter inte tiggeri. Är du inte del av systemet- springer du inte i hjulet och flåsar snällt åt banker och chefer, då ska du inte heller få lov att existera.

Tillbaka i lilla trygga bond-Grácia, utan tiggare, hänger vi en stund på familjära Plaza del Sol. Här chillar alla killar och tjejer som vägrar vara med i systemet. Å andra sidan vet jag inte hur, men de har nog något sätt att skaffa en inkomst, för de tigger inte.

Många av dem saknar tänder, har smutsiga, ihåliga kläder, och nästan alla har hundar. En av dem ääälskar Xucla och kramar henne varje gång han ser henne. Han berättade att han har nu tagit droger och druckit nonstop i 10 dagar- han tog en paus från ”verkligheten.”

Varför klarar vi inte verkligheten?

Vad flyr vi ifrån; och vad flyr vi TILL?

Vad SÖKER vi?

Sanningen måste bara vara, att det i alla fall rätt och slätt INTE är pengar.

Den ”ekonomiska krisen” är en kris i hur vårt samhälle är uppbyggt. Med sjuka, äckliga barriärer, som hindrar människor som dem jag sett idag, att delta i samhället.

Kris. Ja. Det är fan inte fantastiskt alls i Barcelona. Det är kaos. Det finns människor som inte klarar av sin verklighet, för att de inte deltar i det sjuka systemet, så de knarkar och dricker.

Men det värsta är dessa uppklädda, utklädda människor, i senaste Italienska designade kostymen, med sina fula blanka skor, som följer alla regler, och tror att de är ”fria” för att de har pengar. Som vänder bort sin kropp från en gråtande, bedjande kvinna. Som spottar på Pakistanska illegala invandrare som försöker sälja dem en ros.

Respekt till dem i världen som tar sin verklighet i sina egna händer, och skapar vad de vill av sina liv, och litar på sig själva, och väljer att inte blint följa ett sjukt system som ett får i skocken.

Respekt till de människor jag sett och mött i Raval idag, som kämpar, varje dag, för sin överlevnad. Som måste ta skit från nypressade robotar, som ser ner på dem, för att de valt att inte springa med fårskocken.

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Weekend i barcelona

Galleri i Poble Nou. Tråkig konst. Coola folk. Jävligt trevligt. Alla pratar engelska, alla pratar spanska. Vi blandar hej vilt alla språk och nationaliteter i vårt mångkulturella barcelona. Tråkig konst är skitsamma, det handlar om att mötas, prata, connecta, networka. Väldigt, väldigt nice.

Många traditionella tapasbarer /ölhak i barcelona har tagits över av människor från Kina. Såsom denna.

Två män sköter baren denna kväll.

En av dem sitter i den undre delen (restaurangen) och rullar cigaretter som han stoppar i Marlboro paket, och sedan i cigarettmaskinen.

I stora plastboxar ligger stekt kyckling, nudlar, grönsaker.

Alla som står i kön till toaletten diskuterar hur de inte skulle äta på detta stället, om de så var på väg att svälta ihjäl.

Mannen som står i baren ser ut som om han är hög. som fan.

Men vi inser när vi studerar honom närmre, att han är nästintill blind. han känner sig fram längs flaskorna och när han slår in i kassan, lägger han ögonen en centimeter från skärmen.

Wow.

Visitkort utbyts, telefonnummer likaså. Vi pratar alla språk, vi dricker öl på en kinesisk tapasbar.

We are the world.

Ha!

Happy sunday.

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Det blev en dag på stranden

Mina rockstjärnevänner och superstarhund och jag åkte till Platja de Castelldefells- en playa en halvtimmes drive söder om Barcelona.

Snacka om att känna sig helt otroligt megaöverlycklig, fri och glad! Att bo i en stad är fantastiskt men att komma ut ur den då och då är bara ännu bättre.

Det var den varmaste söndagen hittills i år, och det var svårt att hitta parkering. Men det gjorde ingenting, för stranden är så stor, lång och bred, att det fortfarande inte kändes packat trots hotet från alla bilar fyllda av potentiella störningsmoment på playan.

Vissa hade hela munderingen med sig…

Xucla älskar stranden. Jag älskar Xucla. Dubbel kärlek är en söndag på playan med rockstarvänner, superstarhund, och 20 grader (och ännu mer i solen!)

Sand. Knaster, knaster i medhavda mackan. Barndom. Minnen.

Vilken otrolig känsla av frihet, att få springa barfota längs stranden. Utan att frysa, utan att stanna för bilar, utan att det är folk överallt. Staden i all ära… Men detta är himmel!

Bara fötter…bara lycka!

Xucla träffar nya kompisar precis överallt. På stranden speciellt.

Vår meny bestöd av pastasallad med körsbärstomater och grönmögelost, grillad kyckling, avokado. Holländska wafers, färska apelsiner och jordgubbar. Kall öl.

Ja, och så kanske en kall öl till, då.

We are the future. Iphone 4, Skype calls från överallt till la platja, whatsapp messages med foton från solen. ”Nä, säger du det? Regnar det där hemma? Ja, jag sitter utan tröja och i bara shorts här på stranden!”

Blek vinterhy får komma fram. Lycklig, fri, andas. AAAH!

Solen går långsamt ner. Alla njuter av denna första varma Söndag i Spanien. Underbart. Vi är lyckliga.

Senegalesiska killar säljer väskor längs med strandpromenaden. Deras säsong har just börjat.

Vi vaknar ur vinterns dvala. Inser hur tufft det har varit. Som att vi nu kan släppa taget och andas. Springa barfota längs stranden. Njuta av jordgubbar och vänner. Men nu börjar också säsongen. Nu är det dags att ta vara på det som finns att ta vara på. Nu är det dags att börja dela med oss av Barcelona igen. Turisterna kommer, pengarna kommer.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

En mångkulturell gryta: allt i en wok

Först drack jag kaffe med Emma från Sverige. (ja innan dess hade jag ju så klart varit ute en lång runda med min Ibizeniska vovve)

Vi satt på Plaza de la Vila de Grácia (i folkmun kallat plaza Reloj, alltså plaza klocka, för dess enorma klocktorn mitt på torget) och drack kaffe och njöt av vårvärmen och folklivet och smidde planer.

Sedan träffade jag min kompis Christine från Tyskland och vi gick till en mega-stor all-you-can-eat buffet med kinesisk och japansk mat och åt tills vi fick ballongmagar och började prata viktminskningsmetoder.

Blandningen av allting var delikat. Vi avslutade med profiteroler fyllda med isande grädde som gav oss pilar av smärta i tandhalsarna, tillsammans med godismaskar och äcklig falsk creme brulée med sprutgrädde. OJ!

Hur vet man att turistsäsongen har börjat så smått, förutom att det är 18 grader i luften?

Jo: För framför Café Zurich på hörnan av Plaza Catalunya, mot Las Ramblas, står massvis med afrikanska killar och säljer kopior på typ Gucci solglasögon och Luis Vuitton-väskor.

De alla har sina gods utbredda på fina mattor på marken och pratar med turister som går förbi.

Men på en sekund förvandlas alla dessa försäljare till en grupp killar med säck på ryggen, som simultant rör sig ner i Metron. Polisen hade synts till.

När jag halade upp kameran skrek hälften åt mig ”NO PHOTO” och andra hälften blinkade år mig att det var ok, ”tranquilo”.

I kväll kommer en gammal flatmate från London till Barcelona (han själv är från Paris) och jag tänkte ta med honom på nån cool bar. Shit… vilken då? Bar Marsella för en absentha brukar ju aldrig sluta att imponera mina Barcelona- besökare… Mitt i Raval’s ”flick-distrikt” ligger denna baren som är en kvarleva från förrförra seklet och där man dricker absinth som Salvador Dali och Oscar Wilde gjorde innan de skapade sina verk. Läs mer om baren och se bilder här: http://lindadreams.blogspot.com/2011/11/getting-drunk-on-absinth-in-bar.html

Happy Friday!

Buen fin de Semana!

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)