Ibiza

Kategoriarkiv: La Playa Barcelona

Strandjobbare på Barceloneta: illegala arbetare på playan

Min vän och kollega Emma bad mig följa med till Barceloneta för att intervjua de som arbetar på stranden.

De som irriterar turisterna med sina ”agua-cocacola-cerveza-coldbeer-water” och ”masaje-masssaaaaage”.

De som kom till staden byggd på drömmar och visioner, för att bygga ett bättre liv. Många anlände med en båt, flyende, utan papper och tillstånd.

De arbetar i hettan på stranden och säljer sina tjänster och varor. De har ett väl utarbetat system som hjälper dem att snabbare än en skogsbrand på en Medelhavsö varna varandra om att polisen är på intåg, för att undvika arrest.

Emma skrev en otroligt intressant artikel om Barcelona efter OS, Barcelonas glättiga framsida som beskriven i Vicky Christina Barcelona och om Barcelonas baksida porträtterad i Biutiful, inspirerad av dessa illegala arbetare som kämpar sig fram i en av världens mest besökta städer. Läs den här:

http://emmajustnu.wordpress.com/drommen-om-barcelona-20-ar-efter-os/

Att Emma just refererar till de två filmerna med samma huvudrollsinehavare (Javier Bardem) är otroligt intressant, då dessa två filmer verkligen visar de två olika sidorna av Barcelona som immigranter, besökare och turister troligtvis upplever.

Att bo i Barcelona, och särskilt i det området där jag och Emma bodde, fick oss att inse att mittemellan dessa två rörliga grupper av glättig, turistig Gaudi-shopping-LasRamblas framsidan och tuff, mörk och illegal skräpsäljande överlevnad, finns en bortglömd Katalansk identitet som verkar sväva ovanför marken, på väg att glömmas bort i allt det andra så färgstarka tumultet.

Nedan finns fler bilder från den eftermiddagen på playan. Det blir så tydligt här i det gassande solskenet, hur de två världarna möts.

Inte en Katalan i sikte.

Bara toplessturister som läser böcker om Messi och konsumerar Pina Coladas och kall öl. Och så Afghaner, Kineser, Pakistanier, klädda i mörka kläder.

Vad är det riktiga, äkta Barcelona?

Katalanerna syns liksom inte till i många delar av staden. De verkar gömma sig inne i sina egna sociala cirklar, medan de andra två grupperna cirklar på ytan.

Barcelona har definitivt en identitetskris, som Emma skriver.

Eller, man kanske skulle kunna säga att hon är tripolär.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Barcelona har många ansikten. detta är ett: raka linjer.

Stelt, metalliskt, modernt. Känns som en annan stad. Något futuristiskt eller kanske lite pretentiöst för att verka vara något annat.

Denna delen av Barcelona byggdes huvudsakligen inför Olympiska Spelen 1992, och har en känsla av att inte hända ihop med det andra, gamla, Barcelona.

Kalla toner och hårda kanter. Inte alls så som gamla delen av Barcelona känns. Tvärtom från Barcelona. Men en frisk fläkt av en annan känsla.

Palmer och raka vägar. Parallella situationer. Perfektionism. Allt i en strid ström. Strandpromenad och rollerblades. Lite USA, sådär, men tomt. För tomt. Vart är alla människor? Denna ödelagda låtsasby ger känslan av en amerikansk film där huvudpersonen vaknar och inser att han är den enda levande människan kvar. En mardröm? Eller ett unikt tillfälle?

Hitåt. eller ditåt. Vad säger vi om saken? Ljudet av skateboardshjul som rullar fram på tomma, raka, perfekta vägar. Ljudet av bilar som svischar förbi ovanför på la Carretera.

Kontraster, ett död träd i kontrast mot en stel byggnad, men vad känns mera mjukt? Jo, det döda trädet, som snart kommer till liv! Kalla, stela, tysta byggnader. En sval paus från Barcelona’s myllrande gautliv. Nära havet, med friska vindar.

Chiringuito= strandbar. Ett fenomen som finns överallt i Spanien, men faktum är, att den första chiringuiton någonsin i landet, uppfördes i Sitges, Katalonien. Sitges ligger cirka 45 minuters tågfärd från Barcelona och är en vacker, vit, gayvänlig turiststad, som också har många små vackra gator att gå vilse i och en strand fylld av turister på sommarhalvåret, och en strand helt tom och full av promenadplats på vinterhalvåret.

Men nu är de uppe igen! De monteras upp vid början av varje sommarsäsong, och tas bort på vintern, för att ge promenadplats.

Picaboooo! Kontraster och vila för ögonen. Inget kaos, bara raka linjer. Jag tar en paus, när jag kommer till denna nya delen av Barcelona, utan liv, utan lust, med tystnad och paus.

Barcelona har många ansikten. Detta är ett av dem.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

VIP’s & cava

Det är bara SÅ vackert!

Även om gatan är full av bilar och asfalt och allt sånt som alla vanliga städer har, så vet ni vad jag menar.

Dessa UNDERBARA små rosa, skimrande, karamelliga, sockriga, sprittande, pruseliskiga… OK, jag slutar nu.

Jo, det var då Barcelona vi befinner oss i, om jag inte sagt det.

Våren är här, fastän det var kallt som attans idag.

Jag var i Raval och gjorde massa ”ärenden”- typ svåra saker som att fota grejer, träffa en viktig person, äta en billig lunch, och träffa en annan viktig person.

(VIP= i detta fallet, viktiga för MIG och MITT LIV, då. Inga kändisar, eller så, alltså.)

Xucla väntar troget på mig. Var som helst, när som helst. En hund kan man alltid lita på. (Annat är det med män och sådant löst folk.)

Jag år en snuskigt billig lunch på la Xampagnerá; en klassisk Barcelona-institution, i el Bone, på väg mot Barceloneta. Ett glas cava kostar €1, och då kan man få BRUT eller ROSADO som kommer i ett sånt där litet fint champagneglas (förlåt…cavaglas) som de alltid har i amerikanska filmer på bröllop, ni vet, som står staplade, liksom) och en härlig toastad macka för typ €2.

Xucla var inte välkommen in, så jag stod med ena foten utanför och den andra innanför. Sträckte mig till baren varje gång jag sippade på mitt cava-glas. Åt min underbara macka med lagrad ost och torkad skinka och chilisås och delade den mesta skinkan med Xucla, medan en Katalansk dam från Roses gav Xucla alla kanterna från sin Fuet (nån slags korv, vet inte vad exakt; Xucla gillar det i alla fall.)

När jag skulle gå började denna Peruanska dörrvakten prata med mig. Vi har setts många gånger förr. Han var pratsugen och hämtade flera glas cava till mig, för att ha sällskap till sitt livs historia.

Han har bott här i 10 år, och jobbar 6 dagar i veckan, mellan 13.30-22, och trivs med livet. Jämfört med Peru, menar han. Han saknar sin familj, men här har han i alla fall ett jobb. Där har han bara familj.

Sen hälsade vi på Sissi på Taket. Hon är från Finland och bor på 7e våningen utan hiss.

Det var långt att gå hela vägen upp- men det är värt det. Utsikten och tystnaden. Grym.

Hon och hennes pojkvän är jättekära i varann.

Jätte.

Kära.

Så fin.

Så kär.

Härligt.

Här är jag, i ljuset på Barcelonas tak, hemma hos Sissi på sjunde våningen.

Det var helt bisarrt dimmigt här uppe i sjunde himlen. Konstigt, vitt, disigt ljus. Kallt var det också. Vi var förvirrade. Det är ju vår?

Jo, så vi var tvungna att dricka mera cava, för att lätta på den förvirrande dimman. Vi gick till Bar Absentha i Barceloneta och Xucla var varmt välkommen. Hon sträckte ut sig mellan oss i den mjuka, bruna plyschsoffan.

Fler VIP’s på Carabella. Mer cava.

Herregud!

Det är tufft att leva i Barcelona. VIP’s och cava en hel dag. Jag är utmattad. Jag önskar jag hade en platt-TV och lite grillchips.

Men nej.

I stället har jag Cafe del Mar, kinesiska nudlar, och Yogitea.

Snart åker min yogamatta fram och det är dags att detoxa all cava, jamon, ost, vitt bröd, chokladcroissants, kaffe… (åt jag ALLT det där..idag??)

Kvällen är ännu ung i Barcelona. Klockan är bara 21:56.

Efter yogan kanske jag äter middag. Grönsaker. Enbart.

Bona Nit!

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Ett new york-barcelona plus flygande karameller

Vid Bogatell, stranden nära Poble Nou och lite längre ifrån turist-massorna, finns en pir, där man kan sitta nära havets ljud och se stadens silhuett.

Indiska turister posar för varandras mobilkameror med Barcelonas egna Twin Towers i bakgrunden.

Ny i Barcelona. Förälskad i staden, i livet, i solen. Huden luktar solbränd, livet är allmänt nice.

Poble Nou. New York? Ser ut så. Trapporna, fönstrena. Dessa gator, tomma, denna lördagseftermiddag. Var är vi? En ny stad. Ett annat Barcelona. Ett New Yorkigt Barcelona.

Coola fönster, lagerbyggnader, kontor och trendigt.

Jag vill öppna en yogastudio här! Finansiär? Hör av dig snarast!!!

Det var ännu en karneval i Barcelona i morse. Vad firas? ”Vet inte. Det är karneval hela tiden, ju” sa biträdet i affären.

Men det var hästar och trummor och kortege med utklädda katalaner som kastade karameller.

Seriöst. Det regnade karameller.

När vi kom tillbaka till Grácia från New York såg marken ut så här och det var klistrigt under skosulorna.

Ännu en intressant dag i mångkulturella och traditionella Barcelona.

Bona Nit!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

En barfotapromenad längs stranden: bland vindsurfare, volleybollspelare och penisblottare

Alltså det är bara SÅÅÅ nice!

Solen skiner, vintern är över. Det är officiellt: för alla spelar volleyboll! De Brasilianska rumporna kommer fram och den gyllene huden skiner. MMMM!

Jag tog av mig stövlar och strumpor efter att ha cyklat ner till stranden. Barfota i sanden. Vinden i håret. Människorna har börjat återvända till stadens vardagsrum: la playa.

Det flögs med saker. Vind och vatten och folk som njöt av frihetskänslan.

Livet händer utomhus i Barcelona. På vintern kompromissar vi i några månader, och måste frysa i våra kalla, små lägenheter. Nu är vi ute igen, fria igen.

Fri var även denna mannens penis.

Han befinner sig ungefär mitt i bilden, och försöker skjuta sitt kön uppåt, se det ska synas på bild.

Han var stor och tjock, och såg ut som en amerikan. Han hade hoodie och keps, nämligen. Även strumpor. Men inget annat på underkroppen.

Jag antar att hans penis och ville vara fri och andas, ute ur vinterns trånga gömställe.

Vad är det med män som har denna grejen? Att de måste visa upp sitt kön?

När jag var alldeles färsk i Spanien första gången (jag flyttade till Alicante när jag var 19 för att jobba som au-pair hos en svensk familj) tog jag familjens bil (med mitt alldeles färska körkort, fyra dagar gammalt) och körde till stranden lite utanför staden. Där lade jag mig på min medhavda frottéhandduk och läste The Beach av Alex Garland.

Plötsligt hörde jag en mansröst fråga mig någonting.

Jag satte mig upp, kisade mot solen, och satt öga mot öga med… just det, en penis.

Jag blev förskräckt. Jag var ungefär lika omogen som de där stenhårda avokadorna som reser långa vägar till Sverige på vintrarna för att hamna på ICA’s kyliga hyllor. Jag var dessutom naiv också, med mina fyra dagars långa vuxenliv (borta från mamma och pappa för första gången).

Hans penis stod alltså där, i ögonhöjd. Mannen var i övrigt fullt påklädd, han hade till och med strumpor och skor. Han bara stod där och såg mig våndas.

Det hände några år senare igen, på en helt tom, vidsträckt strand nära Tarifa. Den mannen låg snett bakom mig och tryckte sitt kön mot himlen, och visslade hela tiden för att jag skulle vända mig om.

Jag fattar inte grejen.

Går de hem sen, och…?

Ja ja. Hursomhelst, så var det uppfriskande promenad längs med Barcelonas playor. Jag kan även meddela att jag inte är naiv och omogen längre. Jag är nu en erfaren och vis kvinna, smarrig och geggig som en perfekt Mexikansk avokado skall vara. Man blir härdad av att bo i Spanien. He he.

Nu är det helg!

Buen fin de Semana!

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Det blev en dag på stranden

Mina rockstjärnevänner och superstarhund och jag åkte till Platja de Castelldefells- en playa en halvtimmes drive söder om Barcelona.

Snacka om att känna sig helt otroligt megaöverlycklig, fri och glad! Att bo i en stad är fantastiskt men att komma ut ur den då och då är bara ännu bättre.

Det var den varmaste söndagen hittills i år, och det var svårt att hitta parkering. Men det gjorde ingenting, för stranden är så stor, lång och bred, att det fortfarande inte kändes packat trots hotet från alla bilar fyllda av potentiella störningsmoment på playan.

Vissa hade hela munderingen med sig…

Xucla älskar stranden. Jag älskar Xucla. Dubbel kärlek är en söndag på playan med rockstarvänner, superstarhund, och 20 grader (och ännu mer i solen!)

Sand. Knaster, knaster i medhavda mackan. Barndom. Minnen.

Vilken otrolig känsla av frihet, att få springa barfota längs stranden. Utan att frysa, utan att stanna för bilar, utan att det är folk överallt. Staden i all ära… Men detta är himmel!

Bara fötter…bara lycka!

Xucla träffar nya kompisar precis överallt. På stranden speciellt.

Vår meny bestöd av pastasallad med körsbärstomater och grönmögelost, grillad kyckling, avokado. Holländska wafers, färska apelsiner och jordgubbar. Kall öl.

Ja, och så kanske en kall öl till, då.

We are the future. Iphone 4, Skype calls från överallt till la platja, whatsapp messages med foton från solen. ”Nä, säger du det? Regnar det där hemma? Ja, jag sitter utan tröja och i bara shorts här på stranden!”

Blek vinterhy får komma fram. Lycklig, fri, andas. AAAH!

Solen går långsamt ner. Alla njuter av denna första varma Söndag i Spanien. Underbart. Vi är lyckliga.

Senegalesiska killar säljer väskor längs med strandpromenaden. Deras säsong har just börjat.

Vi vaknar ur vinterns dvala. Inser hur tufft det har varit. Som att vi nu kan släppa taget och andas. Springa barfota längs stranden. Njuta av jordgubbar och vänner. Men nu börjar också säsongen. Nu är det dags att ta vara på det som finns att ta vara på. Nu är det dags att börja dela med oss av Barcelona igen. Turisterna kommer, pengarna kommer.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)