Ibiza

Kategoriarkiv: Mina Platser i Barcelona

Ett överexponerat Barcelona

Det är en underbar Söndag som jag som vanligt ville utnyttja till max med min hund Xucla och gå en lång promenad i det vackra vädret.

Vi gick uppåt, mot Park Guell. Vi har gått hit många Söndagar denna vintern. Från Park Guell kan man fortsätta ännu längre uppåt- mot toppen av Barcelona, och se både framsidan och baksidan av staden. (Med ”baksida” menar jag det som ligger bakom höjden, i dalen, liksom..bakom…eh..)

Hela vintern har vi haft parken och höjden nästan för oss själva. Vi har upptäckt naturen, doftat på blommor, andats in den friska pinjedoften. Sprungit och sjungit, skällt på vakthundar vid ödelagda byggnader, och haft ifånen spelandes opera på högsta volym, så där så det brusar.

Men nu är det över. Those days are gone.

Med våren och blommorna, kommer turisterna.

Vi har inte längre staden och parkerna och höjden för oss själva.

Från och med nu, är staden invaderad av horder. Av turister. Från hela världen. De kommer och tar all vår plats.

De spenderar även pengar, vilket nog är viktigt, antar jag. För ekonomin i allmänhet.

Men det är jobbigt. Man kan inte gå någonstans fritt. Man måste klämma sig fram i gångar, gator, och trappor. Man måste prata Engelska hela tiden och svara på frågor från Japaner som gått vilse.

Friden är över. De är här.

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Lördagseftermiddag i det vårvarma katalanska gatulivet: flygande franska bulldoggar och grillade gröna lökar

Denna lilla varelsen heter Frodo. Han är den mest fantastiska hunden jag träffat. Så tålmodig. Går med på allt.

Hans ägare bor typ på Plaza del Sol, och i de billiga barerna där. Så han får hänga på torget hela tiden.

Det är ett socialt liv, definitivt trevligare för en hund att vara ute på gatan och torgen, än att sitta hemma och mögla…

Faktum är, att livet i Barcelona nu håller på att flytta ut på gatan igen, helt och hållet, efter vinterns kalla dagar. Nu är vi på plats igen. Utomhus. Där det händer.

Vi leker, pratar, dricker Estrella, hälsar, skrattar, solar. Idag gick jag ut med Xucla i den varma vårdagen, och pratade med flera olika människor, som jag inte känner- men det gör detsamma här. När vi kom utanför dörren, sprang två treåriga flickor fram till Xucla och attackerade henne med pussar och kramar. Jag och mammorna stod och vek oss av skratt över den underbara, direkta kärlekskommunikationen som pågick i typ tio minuter, mellan en hund och två småflickor.

Sedan fortsatte vi genom de soldränkta, fullsatta torgen i vårt barrio, Grácia. Det är calchots-säsong- dessa långa gröna lökar, som grillas. Kött också, så klart, och öl- massor av Estrella, Katalanernas egenproducerade öl.

På Plaza Virreina försökte jag hitta en tom stol att sitta på och dricka en kaffe, men det var omöjligt. Istället vandrade ni uppåt, till de mindre populära torgen- men de var lika fulla. Till slut väntade jag, och fick ett bord på Cafe Flanders, på Plaza Rovira i Trias, en liten plaza, inte alls så full av folk som de som ligger mera centralt, men sååå mysig. Alla var ute idag, alla drack öl, alla käkade Patatas Bravas (en annan Katalansk favvisuppfinning) och alla njöt av värmen och solen.

Jag njöt särskilt av att titta upp mot himlen och se denna husfasaden, så klassiskt Medelhavsaktig- och trädets silhuett som avtecknade sig mot den blå himmeln.

Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag är, som bor här. Jag drömde om detta för några år sedan- att ha denna vyn som min vardag.

Nu är den det. Jag satt och drack en cafe con leche och åt en bocadillo med tomate y queso (tomatens inre gegga har tryckts ut på brödet, tillsammans med olivolja och salt, sedan en färsk, lokalproducerad ost i riklig mängd, på nybakad baguette…) och bara njöt av stunden. Inga pengar knappt, knappt något jobb, knappt några sådana saker som vanligtvis definierar lycka i Sverige; men med blå himmel, Medelhavsfasader, underbart kaffe, och en SJUKT snygg servitör från Venezuela (som sa att jag var farlig för hälsan, innan jag gick- och tog sig för hjärtat. En liten flirt och komplimang så där på lördagseftermiddagen- ah! Han fick en euro i dricks från min sinande spargris. He he. Bra jobbat!)

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Mexikanska detaljer, heliga hundmän och sex…eller fem.

På det coola, fräscha grekiska caféet Lukumas på Torrent de L’Olla i Grácia är väggarna dekorerade med enkla, roliga bilder. dessutom har de underbara donuts som är glaserade med mintgrönt och puderrosa, och fantastiskt kaffe. ja tack!

Det är tjatigt kanske, men jag måste säga det igen. Barcelona är ingen helhet. Barcelona är detaljer. Detaljerna gör upp Barcelona till ett brokigt, myllrande konstverk, ett sådant som de har ovanför tandläkarstolen, som man kan kolla på i timmar och hela tiden hitta nya saker.

Frida Kahlo. ÄÄÄlskar Frida Kahlo. Så sjukt cool. Mexikanska restauranger finns det gott om i Grácia, mitt hood. I alla fall på en gata: Carrer de Torrijos. Inte mindre ä tre stycken! Men Cantina Machito är den coolaste vad gäller inredning och detaljer. Och tequila-utbud!

Det här är jag. Välkommen till min Barcelona-värld.

Mera mexikanska detaljer. Religiösa saker som blir till coola mönster.

Konstgalleri på Torrent de L’Olla. ”Espai 5”. Helt galet cool. Fullt av detaljer. En salig röra av färger och former. Och så denna bilden, som jag så klart fastnade för. ”See you in Ibiza”- en gammal billboard längs med vägen mellan San Antonio och Ibiza Town. Space, en av de största nattklubbarna. Ja, see you in Ibiza. Coming soon. Coming home.

Konstiga saker sker när man vandrar runt i ett och samma kvarter dag ut och dag in med sin hund. Som att man blir polare med denna mannen, till exempel. Första gången jag såg honom, var jag helt tagen. Det var kallt, och han gick barfota. Han är närmre två meter lång, och har alla sina hundar bundna runt midjan. Han ser ut som en vandrande helig man från Indien. Jag blev fascinerad och ville verkligen veta mera.

Nu vet jag det mesta om honom.

Wow. Vilken historia. Men det får bli en annan dag.

En fotoutställning med ”fem”= kvinnor på katalanska.

Well, för mig var det roligare att tänka på att jag och min bästa vän byter ut ordet ”sex” mot ”fem” när vi pratar framför hennes son (3 år, min gudson, bästa killen i världen!) så när jag ser detta, FEM, tänker jag på…just det!

Ha en bra onsdag… Jag ska nu till Sarriá och ha en kids yoga class! Wieee!

Bon día!

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Det bara exploderar av liv och lust: jag är oförskämt lycklig

 

Jag kan inte beskriva hur lycklig denna hunden gör mig. Hon har förändrat mitt liv. Varje dag är ett nytt äventyr. Ut ska vi- alltid.

I den finaste hundrastgården i Barcelona växer ett mandelträd. Det exploderar just nu av blommor och doft. Gudomlig doft.

Här sitter jag under ett blommande träd och funderar på hur lycklig jag känner mig. Det är nästan oförskämt, så lycklig jag är. Trots att jag just slutat ett hemskt jobb och nu inte har ett jobb längre, trots att det är ”kris” och 21% arbetslöshet… Trots dessa moderna trauman är jag helt jävla lycklig.

Det kanske är för att det är svårt att låta bli att se att livet är lyckligt. Som träden, blommorna, färgerna och dofterna. De behöver inte jobb och pengar och inkomst och fast anställning. De vet redan vad deras jobb är, och de bara gör det. Automatiskt. Utan att klaga.

Faktum är, att sedan jag slutade mitt senaste skitjobb i Barcelona, bestämde jag mig (i samma sekund) för att bara göra det jag älskar. Att bara ägna hela dagarna till att göra det jag älskar. Som om pengar inte fanns, spenderar jag mina dagar med att vandra runt med min älskade Xucla i solen, tar bilder på allt jag vill ta bilder på, skriver på två olika projekt, skriver på två bloggar, gör yoga, och umgås med fantastiska människor.

Igår tog jag med min dator och satt och skrev utomhus medan Xucla lekte med kompisar och tränade på att morra och skälla. Detta var min utsikt; Tibidabo. Det var helt tyst- bara fåglar som kvittrade. Och så dansade ljudet av en och annan ambulanssiren upp då och då, från långt nedifrån.

Allt det gröna lyser, sprudlar, studsar runt. Det exploderar av liv och lust. Alla gör det de vill, det de ska. Det får mig att tänka på den klassiska Hinduiska boken ”Bhagavad Gita” som har som sitt budskap att ”gör det du är ämnad att göra i ditt liv- även om du inte är bra på det, gör det med hjärta och själ. Så småningom kommer ditt liv att bli helt och fullt. Tvingar du dig att göra det du inte är ämnad att göra, kommer du alltid att hamna fel. Du kommer aldrig att må fullkomligt bra. Acceptera ditt öde.”

Allt är inte vackert. Men jag väljer att se det vackra. Jag väljer min väg och mitt liv. Just nu har jag mitt liv totalt under kontroll. Det krävs att jag just nu släpper taget om all rädsla för att inte ha pengar- men om jag aldrig vågar släppa taget om den rädslan, kommer jag aldrig kunna prova att göra det jag vet att jag är ämnad att göra.

Xucla är min konstanta spegel. Var här och nu. Andas. Kärlek. Så mycket kärlek. Nyfikenhet. Glädje. Villkorslös kärlek. Här och nu. Leka. Spela. Hoppa. Skratta. Lukta. Smaka. Alla sinnen. KÄRLEK. Massor.

Att njuta av solen en stund. Vilken lycka. Fånga stunden. Carpe Diem.
Hon lär mig att leva här och nu, att lita på livet.

Kreativiteten flödar. I mitt liv, i mina omgivningar. Jag tror det är ”krisens” förtjänst. Vi är inte upptagna med 40 timmar i veckan och sedan dödströtta. Vi har tid. Vi har sol. Vi har blommor. Vi är kreativa. Vi kan utforska.
Iallafall just nu.
Vem vet vad det blir sedan.
Ingen.
Vem bryr sig?
Det luktar gott här och nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Det blev en dag på stranden

Mina rockstjärnevänner och superstarhund och jag åkte till Platja de Castelldefells- en playa en halvtimmes drive söder om Barcelona.

Snacka om att känna sig helt otroligt megaöverlycklig, fri och glad! Att bo i en stad är fantastiskt men att komma ut ur den då och då är bara ännu bättre.

Det var den varmaste söndagen hittills i år, och det var svårt att hitta parkering. Men det gjorde ingenting, för stranden är så stor, lång och bred, att det fortfarande inte kändes packat trots hotet från alla bilar fyllda av potentiella störningsmoment på playan.

Vissa hade hela munderingen med sig…

Xucla älskar stranden. Jag älskar Xucla. Dubbel kärlek är en söndag på playan med rockstarvänner, superstarhund, och 20 grader (och ännu mer i solen!)

Sand. Knaster, knaster i medhavda mackan. Barndom. Minnen.

Vilken otrolig känsla av frihet, att få springa barfota längs stranden. Utan att frysa, utan att stanna för bilar, utan att det är folk överallt. Staden i all ära… Men detta är himmel!

Bara fötter…bara lycka!

Xucla träffar nya kompisar precis överallt. På stranden speciellt.

Vår meny bestöd av pastasallad med körsbärstomater och grönmögelost, grillad kyckling, avokado. Holländska wafers, färska apelsiner och jordgubbar. Kall öl.

Ja, och så kanske en kall öl till, då.

We are the future. Iphone 4, Skype calls från överallt till la platja, whatsapp messages med foton från solen. ”Nä, säger du det? Regnar det där hemma? Ja, jag sitter utan tröja och i bara shorts här på stranden!”

Blek vinterhy får komma fram. Lycklig, fri, andas. AAAH!

Solen går långsamt ner. Alla njuter av denna första varma Söndag i Spanien. Underbart. Vi är lyckliga.

Senegalesiska killar säljer väskor längs med strandpromenaden. Deras säsong har just börjat.

Vi vaknar ur vinterns dvala. Inser hur tufft det har varit. Som att vi nu kan släppa taget och andas. Springa barfota längs stranden. Njuta av jordgubbar och vänner. Men nu börjar också säsongen. Nu är det dags att ta vara på det som finns att ta vara på. Nu är det dags att börja dela med oss av Barcelona igen. Turisterna kommer, pengarna kommer.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Bakfull i Barcelona: en promenad till el Putxet fixar det

En bit ovanför Placa Lesseps (nära Parque Guell) ligger en park, som jag nyss upptäckt, som heter ”El Putxet”

Detta är utsikten- så man kan förstå att det innefattar en del klättrande uppåt för att komma hit.

Hit har våren kommit. Fåglarna sjunger och kvittrar i det sena efermiddagsljuset och lavendeln doftar ljuvligt.

Parken är byggd i etapper. Som nivåer av park efter park. Ju längre man klättrar upp på berget, ju friskare blir luften, och staden ligger utbredd nedanför som en glittrande gyttja av fyrkantiga former.

             Mandelträden blommar.. Ååhh! Lycka!!!

…och solen glittrar gyllene.  Den letar sig igenom allt som är byggt av oss människor, och gör allting vackert.

Det här är den bästa hundrastgården jag hittat hittills i Barcelona (förutom stranden så klart)

Med utsikt över staden, med blommor och berg och buskar och gångar, är min Xucla i paradiset. (fast paradiset har många former, det är även jamon-affären, till exempel)

 Där står en gammal, sliten bänk som ger mig känslan av att sitta på samma plats som många, många öden före mig…

Jag började känna hur baksmällans dunkande sakta släppte taget om mig, där jag satt med benen i kors, på den gamla, viskande bänken.

Jag och Xucla var lika lyckliga båda två över detta spännande ställe, långt ifrån staden. Dofter, ljud, härligt långbortakänsla.

På kvällen var vi bjudna på fest, men det blev inget mer än att vi gjorde yoga, lagade nyttig mat, och gick och la oss och somnade skönt.

Bakfylledagar behöver inte vara söndagar med pizza, coca cola och filmer spenderade inomhus i soffan med åtta alvedon- i Barcelona kan det vara frisk luft, yoga, el Putxet, mandelblom och lavendeldoft, hundupptäcktsfärder och ångad broccoli.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En mångkulturell gryta: allt i en wok

Först drack jag kaffe med Emma från Sverige. (ja innan dess hade jag ju så klart varit ute en lång runda med min Ibizeniska vovve)

Vi satt på Plaza de la Vila de Grácia (i folkmun kallat plaza Reloj, alltså plaza klocka, för dess enorma klocktorn mitt på torget) och drack kaffe och njöt av vårvärmen och folklivet och smidde planer.

Sedan träffade jag min kompis Christine från Tyskland och vi gick till en mega-stor all-you-can-eat buffet med kinesisk och japansk mat och åt tills vi fick ballongmagar och började prata viktminskningsmetoder.

Blandningen av allting var delikat. Vi avslutade med profiteroler fyllda med isande grädde som gav oss pilar av smärta i tandhalsarna, tillsammans med godismaskar och äcklig falsk creme brulée med sprutgrädde. OJ!

Hur vet man att turistsäsongen har börjat så smått, förutom att det är 18 grader i luften?

Jo: För framför Café Zurich på hörnan av Plaza Catalunya, mot Las Ramblas, står massvis med afrikanska killar och säljer kopior på typ Gucci solglasögon och Luis Vuitton-väskor.

De alla har sina gods utbredda på fina mattor på marken och pratar med turister som går förbi.

Men på en sekund förvandlas alla dessa försäljare till en grupp killar med säck på ryggen, som simultant rör sig ner i Metron. Polisen hade synts till.

När jag halade upp kameran skrek hälften åt mig ”NO PHOTO” och andra hälften blinkade år mig att det var ok, ”tranquilo”.

I kväll kommer en gammal flatmate från London till Barcelona (han själv är från Paris) och jag tänkte ta med honom på nån cool bar. Shit… vilken då? Bar Marsella för en absentha brukar ju aldrig sluta att imponera mina Barcelona- besökare… Mitt i Raval’s ”flick-distrikt” ligger denna baren som är en kvarleva från förrförra seklet och där man dricker absinth som Salvador Dali och Oscar Wilde gjorde innan de skapade sina verk. Läs mer om baren och se bilder här: http://lindadreams.blogspot.com/2011/11/getting-drunk-on-absinth-in-bar.html

Happy Friday!

Buen fin de Semana!

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Att överleva och leva under en kris: solen skiner iallafall nästan alltid i Barcelona

Hur är det då att leva mitt i den dära krisen som det talas så mycket om bland alla snofsiga politiker?
Jo. Det är så här.

 

 

Att små businessar, som ”Shabby Chic Cupcakes” öppnar sin lilla butik i trendiga, bohemiska Grácia. Alla tycker det är fantastiskt, gulligt, åååh, Cupcakes! Kvinnan som driver butiken har altid drömt om att ha eget, och eftersom hon inte kunde fortsätta sitt tidigare arbete pga nedskärningar, så använde hon hela den resterande familjeförmögenheten till att öppna en business.

Vem vet hur länge det varar. Skyltar med ”Se Traspasa” syns till höger och vänster. (=business överlåts). Små butiker öppnar och stänger. Jättegulliga och så, men inte så stabilt kanske.

Sedan har vi då gamla galoscher som denna, som har hittat sitt eget finurliga sätt att tjäna sitt levebröd. (eller leve-öl)
 Han har en gammal spelmaskin, som han drar runt med, och sitter framför metro-stationer (ofta Entenca) och ibland runt Sants. Här på Placa de Sants, en söndags-eftermiddag. Han satt och snurrade på apparatens handtag samtidigt som han läste i en bok, men så fort han insåg att han skulle vara med på bidl, rätade han på ryggen och försökte se fokuserad ut. Han hoppades nog på en slant som utbyte mot bild. Men här är vi alla arbetslösa, herrn, inte ges det bort slantar till höger och vänster så där bara.
Detta huset står helt för sig själv (nästan) i all sin glans mitt på halvsunkiga Placa del Sol. Där hänger arbetslösa, hippies, knarkare, hemlösa och alla andra också. Detta huset passar liksom inte in.

Igår var jag här med min Xucla och njöt av solen. Då kom en man med långt, lockigt hår gående mot mig och stannade till. Han sa sedan: ”Det är sant som de säger, att hundar ser ut som sina ägare- ni är båda lika vackra!” Jag tyckte detta var något av det sliskigaste jag har hört, särskilt med tanke på att just denna samma man med långt lockigt hår har försökt ragga upp mig på ett lika sliskigt sätt (sin perro!) för några månader sedan. Han minns självklart inte mig, men jag glömmer aldrig ett ansikte. Han körde samma lines och samma metod som sist- försökte vara lite spirituell och ”mervetande” än andra. Han sa att han skulle kommunicera med min hund; ”bli inte avundsjuk nu” (suck!) och sen försökte han snacka in sig hos Xucla, som självklart tog mitt parti och fullkomligt ignorerade honom. Ha! Enligt honom, är han del av en global revolutionsorganisation, som hjälper politiska flyktingar, gör underground-arbete för mänskliga rättigheter och emot korruption. Jag tycker mest han vandrar omkring och raggar tjejer.

 

 

”Vad är anledningen till missnöjet i vår kultur?” Denna livscoachen menar att vi alla pysslar med helt fel saker och därför är vi missnöjda. Vi borde komma till henne på en coaching workshop, betala €60, och få hjälp med att finna vår sanna väg.

Intressant tanke! Men hur relevant är den i dessa kris-dagar? Jag tycker precis alla i Barcelona är fotografer, webdesigners, kläddesigners, konstnärer…etc etc etc… De gör precis vad de vill och tjänar ändå inga pengar…
You are the Star…in your own movie!!! Igår såg jag en fantastiskt bra film. Den heter ”hippies Forever” och handlar o hippisar på Ibiza. Där finns fortfarande folk som kom på 60-talet, som lever fullkomligt i harmoni med naturen. Enligt dessa personer, som föredrar att leva i ”communes” och ”communities” är det enda sättet för oss alla att leva i harmoni med naturen, och inte mot den. Jag tror det ligger något i det. Krisen sprider sig, naturkatastrofer blir värre och värre. Vi kan inte äta pengar (ni vet det där Indianska uttrycket) och det syns i krisens Barcelona. Det finns knappt pengar- men vi alla är kreativa konstnärer och vi alla älskar solen som gassar och den kalla, billiga ölen som man får lov att dricka mitt på dagen utan ett endaste höjt ögonbryn.
Kanske har hon rätt, livscoachen Sonia? Hade vi alla bara gjort det vi älskar, och slutat jaga den där dollarn (eller rättare sagt, €URON) hade kanske livet fallit på plats mera. Vi hade kunnat leva mer enligt naturen. som hippisarna på Ibiza som äter apelsiner och mandlar hela vintrarna och bajsar i mulltoaletter? Tja. Varför inte. Kan vi rädda os själva från jordens undergång- eller Europas och Spaniens ekonomiska kris- så varför inte. I’m in!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)