Ibiza

Kategoriarkiv: Barcelona

En hundpromenad till Carmel

En promenad, upp mot Park Guell, men sen mera uppåt och inåt, och man kommer till delen av Barcelona som heter Carmel. Det är ett berg, en skog, en stadsdel. Högt upp som tusan.

Mystiska trädgårdar lurar bakom rosa och vita grindar.

Trappor som leder mot Jesus Frälsaren.. och ett mystiskt hus med tinnar och torn.

Här uppifrån ser man La Sagrada Familia och havet. Phew det var svettigt och jobbigt att klättra upp. Jag hoppas att alla som bor här har bil!!!

Gula blommor blommar på toppen av Carmel. Staden verkar långt borta, här uppifrån.

Sen gick vi hela vägen ner till hamnen. I vattnet fanns stora fiskar. Min hund blev helt tokig. Hon ville helst hoppa i vattnet. På Ibiza får hon ju bada, menade hon på. Varför inte här?

Helt slut, sover sedan Xucla efter vår mega-hundpromenad. Jag också, efter en liten stund.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Lite mera Katalonien versus Spanien-tjat

Plaza de Toros, och Mezquita. Två ord som man inte ser i samma sammanhang i Barcelona som här på bilden, tagen i Cordoba.

I Cordoba, södra Spanien, existerar la ”Corrida de Toros” (=tjurfäktning) och är en del av kulturen. I Katalonien är tjurfäktning förbjudet, sedan den 1 Januari i år. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tjurfaktning-forbjuds-i-katalonien

Den stora arenan, som ligger på Plaza Espana här i Barcelona, är numera ett shoppingcenter, Las Arenas, med tillhörande utsiktsplats på taket.  Barbarisk, blodig kultur har ersatts av… Konsumtion. Frågan är om en dag pengar och överkonsumtion också kommer at förbjudas?

La Mesquita i Cordoba är en vacker plats, med en stor innergård doftande av Azahar (apelsinblom) och porlande önskebrunnar. Turister knäpper bilder med sina moderna kameror och iPhones, och alla är välkomna. Till och med vår hund. Enligt Islam, är hundar smutsiga. Men denna slags Islam är ett museum, och finns för att beundras och tittas på. Historisk Islam.

I Barcelona, i stadsdelen Raval, finns också moskéer. De välkomnar inte varken hundar eller icke-Muslimer. När jag går med min hund i Raval, väjer Muslimer undan för henne, för att slippa röra vid henne. Här praktiseras Islam, live, på riktigt.

Flamenco, eld, passion, starka färger. I södra Spanien dansas Sevillanas och Flamenco. Dramatiska danser, med rött och svart och mörkt rosa. Stampande, hårda rytmer som pulserar som ett djuriskt spel.

I Katalonien är den traditionella dansen ”Sardanes” http://www.youtube.com/watch?v=rWnpSevDGgk som mest påminner om en stel alp-dans, med svenska Stig-Helmer-moves. Man står i en ring, och håller hand, men med så stort avstånd som det är möjligt att ha mellan varandra.

Bara kolla på kvinnan där uppe, hur hon rör sig, hur hon är klädd… Och om du orkar, kolla videon på youtube som jag postade länken till. Ha ha! Jag ÄLSKAR Barcelona, missförstå mig rätt. Men jag börjar seriöst att hålla med Katalanerna om att de borde bli självständiga. De är som Nordeuropéer, eller Tyskar, som hamnat FEL på kartan!

Häromhelgen (i Fredags) var jag på La Xampagnería med besökande kompisar från Sverige. Jag trängdes med halva Barcleona om att få komma fram och beställa mina glas med cava för €1 av de barska, svettiga barmännen. Under den intima stunden med ett gäng katalaner delade vi andningsrum och åsikter. De frågade vart jag kom ifrån. När de fick sitt (redan förväntade) svar, sa en av killarna att han köper sina möbler på IKEA. Det började hagla stereotyper mellan oss och vi dissade varandra kraftigt, i brist på annat att göra när vi stod där, mage mot mage, i trängseln.

En av killarna berättade för mig att ägaren till något framgångsrikt Katalanskt företag var Jude och Katalan. Vi enades om att detta måste vara ett utmärkt recept för framgång.

Varför?

Jo, för att Katalanerna anses vara de mest hårt arbetande i Spanien, de kallas även, enligt dessa killarna, för ”Spaniens Judar”. De har sinne för affärer och näsa för pengar. Alltså, mera som Nordeuropéer eller Tyskar, då. Och mycket mindre som Spanjorer.

I Spanien existerar saker, historien, som i ett levande museum. I Katalonien är saker mera uppdaterade. Folk hänger med, liksom. Jobbar hårt på att förändra det som behöver förändras i samhället. Bra eller dåligt. Inte vet jag. Det är väl både och…

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Barcelona och Katalonien är så långt man kan komma från Spanien

Det första tecknet på att man lämnat Katalonien är att ölen byter namn och smak. Det är Cruzcampo som gäller i resten av landet, nämligen. I Barcelona och Katalonien är det svårt att se bortom Estrella, som produceras här, stolt och starkt.

Känslan är annorlunda. Inte bara ölen. Bortom Katalonien, finns ett annat land. Det heter Spanien.

Vi körde söderut, mot Valencia, och sedan inåt landet, mot Albacete.

Det är chockerande. Plötsligt är alla skyltar på Spanska. Alla talar Spanska. De säger ”Gracias” och ”Adios” och inte ”Merci” och ”Adeu.” Jag fattar vad alla säger. Otroligt. Kändes som att resa till ett främmande land, som talar mitt språk. Där jag inte måste be lokalbefolkningen att snälla tala ett annat språk än sitt eget, trots att jag talar ett tredje språk. Det är så konstigt, det där med Barcelona. Att komma till en stad, där man talar Spanska, men lokalbefolkningen talar Katalanska. De undrar varför vi inte lär oss deras språk om vi nu tvunget ska bo i deras stad. Vi undrar varför ingen sagt till oss att Barcelona inte ligger i Spanien. Varför ska vi lära oss ett språk som talas av så få människor? Finns ingen logik i detta. Dessutom är det ett väldigt svårt språk, både uttal och grammatik. Dessutom (igen) beter de sig så illa ibland angående sitt språk, och talar det som protest, använder det som vapen, mot immigranter och annat löst folk, från Spanien, Latinamerika och resten av Europa. De är stolta över sin kultur och vill bevara sin kultur, men på ett sätt som gör det jobbigt för oss andra att respektera. De beter sig som att de är rädda att vi ska ta deras kultur och språk. Visst, Franco gjorde det. Men han tog mycket, från alla delar av livet, som nu är fria och tillbaka i folkets händer.

Spanien och Katalonien, två vitt skilda världar. Ja. Jag håller med Katalanerna. De borde fan bli självständiga. Deras liv, språk och kultur är världsdelar från det land som vi gjorde en roadtrip genom. Otroligt skilda världar.

Passion. Religion. Tradition. Passivitet. Slöhet. Vackra landskap. Fantastisk mat.

Några av orden som beskriver vad jag kände, upplevde, och såg under min resa genom delar av landet Spanien, som inte är Katalonien.

Apelsinträden doftar himmelskt. ”Azahar” heter dessa blommor- ett ord från Arabiskan. Stora delar av södra Spanien styrdes av Morer, eller Araber, under närmare 800 år. Detta måste ha haft en stor inverkan på kulturen. Mentaliteten. Sättet. Maten. Arkitekturen. Livet. Människorna. Passionen. Allt.

Det var fantastiskt att besöka det andra landet där bortom Katalonien. Det var också fantastiskt att komma tillbaka.

Katalonien är inte alls lika vackert. Mera industriellt. Folk är mera Nordeuropeiska till sättet. Mycket mera konst, kultur. Filmer, muséer, gallerier. Folk som jobbar och kommer någorlunda i tid till avsatta möten. Fortfarande Sydeuropa, men INTE Spanien. Inte ens i närheten av Spanien. Glöm det. Spanien är ett annat land.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Barcelona har många ansikten. detta är ett: raka linjer.

Stelt, metalliskt, modernt. Känns som en annan stad. Något futuristiskt eller kanske lite pretentiöst för att verka vara något annat.

Denna delen av Barcelona byggdes huvudsakligen inför Olympiska Spelen 1992, och har en känsla av att inte hända ihop med det andra, gamla, Barcelona.

Kalla toner och hårda kanter. Inte alls så som gamla delen av Barcelona känns. Tvärtom från Barcelona. Men en frisk fläkt av en annan känsla.

Palmer och raka vägar. Parallella situationer. Perfektionism. Allt i en strid ström. Strandpromenad och rollerblades. Lite USA, sådär, men tomt. För tomt. Vart är alla människor? Denna ödelagda låtsasby ger känslan av en amerikansk film där huvudpersonen vaknar och inser att han är den enda levande människan kvar. En mardröm? Eller ett unikt tillfälle?

Hitåt. eller ditåt. Vad säger vi om saken? Ljudet av skateboardshjul som rullar fram på tomma, raka, perfekta vägar. Ljudet av bilar som svischar förbi ovanför på la Carretera.

Kontraster, ett död träd i kontrast mot en stel byggnad, men vad känns mera mjukt? Jo, det döda trädet, som snart kommer till liv! Kalla, stela, tysta byggnader. En sval paus från Barcelona’s myllrande gautliv. Nära havet, med friska vindar.

Chiringuito= strandbar. Ett fenomen som finns överallt i Spanien, men faktum är, att den första chiringuiton någonsin i landet, uppfördes i Sitges, Katalonien. Sitges ligger cirka 45 minuters tågfärd från Barcelona och är en vacker, vit, gayvänlig turiststad, som också har många små vackra gator att gå vilse i och en strand fylld av turister på sommarhalvåret, och en strand helt tom och full av promenadplats på vinterhalvåret.

Men nu är de uppe igen! De monteras upp vid början av varje sommarsäsong, och tas bort på vintern, för att ge promenadplats.

Picaboooo! Kontraster och vila för ögonen. Inget kaos, bara raka linjer. Jag tar en paus, när jag kommer till denna nya delen av Barcelona, utan liv, utan lust, med tystnad och paus.

Barcelona har många ansikten. Detta är ett av dem.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

La Boquería, Raval, Barcelona: en fest för ögonen

St Josep: La Boquería. Metro Liceu. Tre steg bredvid Las Ramblas i centrala Barcelona.

Juicer, färska frukter, mums, mums, mums.

Färsk sparris. Wow. Plockad i närheten. Wow.

Oj då. Grisfötter. Ja, ska det vara traditionellt, så ska det vara grisfötter. Oj då.

Octopus. Puss Puss.

Boquerones. Klassisk tapas i Barcelona. Lätt friterade, ett stänk citron, en nypa salt. Enkelt. Gott.

Om fisken hade vingar… Skulle den flugit till en tallrik nära dig. Helst grillad.

Mätta och druckna går turisterna hemåt.

Säljer skinka. Jamon Jamon.

Hej Drakfrukt.

Hejdå Boquerían.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Ett coolt ställe utan namn: Barcelona Upptäcktsfärd

Vi vandrade i Park Guell, jag och min fina hund Xucla. Men vi har varit där så många gånger, och vi tyckte det var dags för något nytt.

Så vi vandrade ur parken och vidare norrut.

Det var tyst och varmt.

Vägarna steg högre och högre, och Barcelona blev mer och mer som en låtsasminiatyrstad nedanför oss.

Vi stötte på en brant gata, som ledde upp till en skylt, en sådan som alla officiella turistinstitutioner har i Katalonien.

Jag undrade vad detta var. Jag hade aldrig hört talas om detta stället.

Vi klättrade uppåt, och såg massor med tonåringar som satt i grupper och rökte jointar och käkade chips i solen.

Det var som en sönderbombad utsiktsplats. Eller bunkrar som blivit till modern telemastplats.

Konstigt ställe.

Men utsikten var grym.

Vi upptäckte att det funnits hus här.

Rester av kakel, kök, och toaletter syntes tydligt, som ett rutmönster ritat av en arkitekt. Bara golv och rester, i nivåer, i etapper. Tonårsgrupperna satt i var sitt rum i var sin lägenhet. Med fullt solsken.

Bisarrt och sjukt coolt.

Här syns resterna av ett vackert kaklat typiskt Barcelonagolv, och trapporna som ledde upp till vad som varit en toalett.

På väg ner igen, hittade jag en skylt, som beskrev ställets historia.

Under Francotiden och inbördeskriget, hade denna plats servat Barcelona som utkiksplats och försvar. Här hade militären haft ett högkvarter och kunnat blicka ut över havet och alla andra potentiella anfallshåll.

Efter inbördeskrigets slut, hade bostäder byggts här, och ett helt barrio hade existerat här på Barcelonas högsta plats, i många år.

Det värsta är, att jag minns inte namnet på denna plats. Kan inte heller hitta det på Google, oavsett vad jag googlar. Kollat Lonely Planet, men finns inte med.

Finns det någon som kan säga mig vad detta coola stället heter??

 

Tacksam för hjälp!

Moltes Gracis,

Bona Tarda!

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 6.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 2 votes)

Barcelona Brinner

Strejk i Barcelona. Transportkaos. Poliser överallt som dirigerar trafiken. Metro och tåg går med ”minimal service”; dvs bara ett fåtal timmar morgon och kväll. De flesta företag har stängt. Vissa affärer och restauranger har öppet, men med stålrullgardinerna bara uppe halvvägs, i fall demonstrationståget skulle dra förbi och kasta sten eller förstöra, i protest mot att de håller öppet.

Jag pluggar Fotojournalistik. Det enda vi får höra på kursen är BLABLABLA Fotografin och Journalistiken och framförallt FOTOJOURNALISTIKEN är död. Här ser vi varför. När det händer, när Barcelona brinner, sår varenda människa med sin iPhone och fotar. Vi alla har tillgång till att förmedla information.

Jag anser att det är tvärtom- fotojournalistiken LEVER och FRODAS och information sprids snabbare än elden (!) runt planeten. Revolutioner hålls inte hemliga och diktatorer kan inte hålla en nation i fängelse. Alla vet vad som händer, tack vare detta fenomen. Jag tycker det är sjukt BRA. Inte för min yrkeskår kanske, men för jordens befolkning. Ta till exempel Bushhistmunkarnas revolution i Burma för några år sedan. Ett stängt land, en diktatur. Men med mobilkamerornas revolution, visste plötsligt hela världen vad som pågick. Fri press. Fri kommunikation. Det kan ju bara vara POSITIVT.

Överallt var det sprayat ”allmän strejk” i flera veckor innan Dagen. Alla visste, alla var beredda. Vad strejkar vi mot?

Enligt en artikel i BBC idag, http://www.bbc.co.uk/news/business-17557172, har Spanien ”Europas högsta arbetslöshet” och strejken är relaterad till arbetsmarknadsreformer som snart skall slå i kraft, designade av den nyvalda premiärministern Mariano Rajoy, i ett försök att minska arbetslösheten.

Fråga inte mig om detaljerna. Men vi alla vet att Spaniens ekonomi är kaos. Det känns som att vi är på väg mot Greklands situation, med frustrerade unga människor, som anser att bränna upp saker och förstöra, är deras enda sätt att bli hörda.

29 Mars: STÄNGT.

Så här såg det ut på de flesta gator. Sopor, sopor, sopor. Det luktade fruktansvärt i de trånga små gatorna i Gótico och Raval, där många män på kvällarna hade valt att ställa sig och urinera ovanpå soporna. (Eftersom soporna var ivägen för deras vanliga pissplats.)

För många var det en helt vanlig ledig dag. I Grácia, mitt barrio (som är mer som en lite by bortom turistBarcelona) befann sig demonstrationen tidigt på morgonen, och rörde sig sedan långsamt nedåt mot staden. Resten av dagen i Grácia var som en Söndag, och gatuartisterna som blåser gigantiska såpbubblor, tog tillfället i akt att förhäxa de skollediga barnen med sina konster, och förhoppningsvis tjäna en surt förvärvad Euro eller två från deras strejkande föräldrar.

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Gin & Tonic Trams och Blondinparets Äventyr

Sådan här var himlen från mitt fönster i stadsdelen Grácia, Barcelona, härom dagen. Det regnade och blåste rejält i nästan två dagar. Väldigt ovanligt för detta så annars typiska soliga Medelhavsklimat.

Himlen var fräsch och annorlunda.

Härligt.

Fuktigt blir det. När det regnar ute och man lagar mat hemma, blir rutorna dimmiga och man ser ingenting.

Ute i Raval på kvällen. Denna gatan är bara underbar. Dag och natt. Mellan Las Ramblas och Macbah finner man denna, som känns så…Paris. Eller Berlin. Eller Notting Hill i London. Känns INTE Barcelona, för sorry min kära stad, är det något du INTE har, så är det TRÄD.

På vissa barer får Xucla följa med in. Hon njuter verkligen av all uppmärksamhet hon får. Världens socialaste hund, som viftar på svansen åt katter. Till och med när de fräser och väser åt henne att sticka. Hon bara viftar och vill leka.

Dom säger att hundar är som sina ägare.

Jag är definitivt inte så social som min hund. Hon kan inte ha fått det från mig.

Sen säger dom att hundar liknar sina ägare. Jag vet inte, jag. Men jag har fått rätt så intressanta kommentarer. ”Que pareja!” utbrast en man en gång, när han såg oss två komma trippande. (=vilket par!)

Andra kommentarer har varit ”Rubias!” (Blondinerna! i plural, då.)

Men sanningen är att min hund får enormt mycket uppmärksamhet. Och hon hälsar på alla, lite naiv till sättet. Ungefär som jag var, när jag först flyttade till Spanien för första gången, för 13 år sedan. Alla kallade mig Rubia och jag tittade mig omkring naivt, och hälsade på alla. Till och med dom som fräste åt mig.

Kanske växer hon upp en dag, Xucla, och blir som sin osociala ägare, som tycker att idiotiska kommentarer på gatan skall ignoreras, eller om det är en riktigt ful en, skall mötas med en giftig blick.

Sedan var det då det där med Gin & Tonic i Barcelona. Av någon anledning, så är detta en enorm grej i det sociala livet här. Folk dansar över lik för att få komma till den baren som serverar den ”bästa” Gin Tonicen. Den skall serveras i ett sådant här glas som syns på bilden. Det skall finnas minst sexton olika ginsorter att välja mellan, och alla har ”sin” gin.

Det sjuka är, att de kan verkligen INTE uttala gin-namnen.

När jag jobbade på den Irländska (jävla) puben i vintras, fick jag fråga både en och fyra gånger vad som sades. ”Bombay Sapphire” kunde uttalas typ Vomvejj shaffie och när jag sa ”jaha,  bombay sapphire?” sa de, ”Nej, vomvejj shaffiie” och jag fick fråga min Irländska kollega vad det var de ville ha.

När jag serverade en Gin & Tonic till en äldre herre vid baren, i ett vanligt avlångt glas som vi serverade all sprit i, sa han att ”det var fel.” Han ville ha en ”copa”- alltså en sådan som på bilden ovan. Jag sa att vi tyvärr inte hade sådana glas.

Han blev så arg att jag trodde han skulle explodera. Han svor en radda svordomar på Spanska och Katalanska och jag uppfattade att han sa att jag hade ingen aning om hur man gjorde en äkta Gin & Tonic. Han smällde med glaset och sköt det mot mig, betalade, och stolpade ut.

Inte för att jag är någon expert, men kommer inte denna drink i från Brittiska öarna? Sedan NÄR har man i Storbrittanien serverat en Gin & Tonic ett precis bara ett SÅDANT glas?

I mitt barrio, Grácia, finns dessutom en bar med BARA gin & tonic. De stoltserar med typ femtielva sorters gin och fem (5) sorters tonic. Den ligger på Carrer d’en Vidalet om någon verkligen är intresserad.

Jag träffade en kompis till en kompis en gång som sa att hon varit på gin & tonic kurs nyligen. Hon var så petig med hur den skulle serveras, för hon visste vad det handlade om, sa hon.

Jag fattar inte. Verkligen inte.

Jag tycker det verkar tramsigt. Att Katalaner är helt vansinniga över en jävla Brittisk Gin & Tonic.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)