Ibiza

Kategoriarkiv: Restauranger Barcelona

Vi två i Barcelona

Vi tog fem dagars paus från Ibiza och åkte till Barcelona. Pi, sex månader, är vid detta laget en van resenär, och visar mig hur man sätter på bältet. Han har själv skrivit ett blogginlägg om resan här på min personliga blogg. 

Han blir god vän med medresenärer och underhåller alla som har turen att ha platser runt 28C.

Vi bor hos Anna från Kina, en glad och energisk tjej som hyr ut ett av sina rum i sin lägenhet i El Born genom Airbnb. Det funkade perfekt och var så kul att se saker från ett annat håll. I lägenheten bodde även en sur Italienare som hade rökhosta och var deprimerad.

Detta är vår utsikt. Från vår balkong ser vi en annan balkong. Kan inte bli mera Barcelona! Fantastiskt. Vi älskar Born, bästa barriot i Barca! Konstnärligt, vackert, fantastiska barer och restauranger. Luktar minst av kiss i hela Ciutat Vella.

Vår dörr är här till höger. Gatan heter Barra i Ferro och korsar med Banys Vells. Nära Picasso-muséet som vi besökte. Vi var på två Flamenco-shower också, den ena var Tarantos på Placa Real, den andra i en vacker restaurang mittemot Picasso-muséet.

Placa Real har ändrats sedan jag bodde i Barcelona. Det är det jag älskar med städer- dom ändras hela tiden. Det fanns minst ett, om inte två, COOLA ställen på annars så tråkigt, klassiskt turistiga Placa Real (vita bordsdukar, metallstolar, sangria och paella). Stället hette Ocana och hade ”urban tapas” och coola stolar och bord och nice inredning med stora soffor och konst, och en blomma på varje bord. Så fräscht!

Vi vandrade och vandrade, Pi älskade stadens människor och ljus. Vi hälsade på vänner, dom flesta bor i Poble Nou- det är där man ska bo med bebis, tror jag.

Vi käkade Vietnamesisk mat på min favorit Bun Bo, och takeaway sushi och bra menu del día på Taller de Tapas. Maten i Barcelona kan vara hemskt och helt underbar. Det gäller att veta vart man ska gå och inte falla i turistfällorna. Vi vandrade igenom Boquería som är en turistfälla och otroligt genuint på en och samma gång. Finns inget liknande i Barcelona. Så klart, varje barrio har sin egen Mercado, och den i Gracia är faktiskt fin också, men går inte att jämföra i storlek, variation, och färger och former. Vi var på Mercadon i Barceloneta en morgon som är klassiskt local och mega-icke-turistig. Men det känns liksom inte lika fräscht. Det är mer känsla av ett Spanien i kris och folk utan pengar, med billigare varor och inte lika färskt.

Konst, konst, konst. När man bor på Ibiza får man dagligen fantastiskt vackra vyer, men ingen konst och ingen kultur alls. Så i Barcelona känner jag mig konstant uppfylld av allt det vackra, kreativa, färgstarka. Det är så inspirerande. Här gatukonstvägg i El Born.

En annan vinkel av samma gatukonstvägg.

Här är vi på Galleri i Poble Nou och ser en fotoutställning av en Italiensk fotograf som gjort ett projekt som var ganska knasigt och bara lite underhållande. Han har fotograferat ett community någonstans i en ökenstad i södra USA, och deras konstnärliga ambitioner. Det är knasigt värre, alltså. Detta galleriet ligger på den långa huvudgatan i Poble Nou, Pujades, nummer 90.

Hemma hos pappa på ett Ibiza som nu blir tystare och lugnare för varje dag. Säsong 2013 är över om bara några dagar….

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

MACCHINA: FRÄSCHT PASTAKONCEPT MED NEW YORK-STYLING

Detta är Macchina, fräsch, ny pastarestaurang på Carrer Asturies nära Metro-stoppet Fontana på gröna linjen, Gracia, Barcelona. Finns, som du kanske ser, ingen skylt; detta är designern’s tanke, att det ska vara lite mystiskt, a la New York.

Hela inredningen är pasta-inspirerad. Gamla pasta-maskiner på väggarna och pasta-burkar som lampskärmar. Bara väggar med blottade tegelstenar- NY-style…

Lite pasta-historia för den som är intresserad… på Katalanska, så klart! Gracia är VERY Catalunya. Härligt local.

Färgglada menyer med kombinationsmöjligheter.

Mer gott att välja mellan…

…och det bästa- italienska desserter! Pannacotta med skogsbär och tiramisu. Sjuuukt gott.

Och här står själva ägaren, Elad, och gör färsk pasta. Denna dagen, förra fredagen, var det full rulle och restaurangen var fullsatt all de fyra timmarna som jag hängde där. Det brukar inte ta slut på pasta, men idag gjorde det. Luftkonditioneringen var underbar i kontrast mot dom heta Barcelonagatorna och den alkoholfria ölen var läskande i min heta strupe. Måste också nämna att toaletterna var något av det coolaste jag sett- designat i väldigt fräsch stil, med massor av små speglar på väggen. Vanligtvis är toaletter i Spanien enormt osmakliga och äckliga, men Barcelona börjar ta form även i det departementet…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En sista vecka i Barcelona

Utsikten från lägenheten i Gracia. Kommer sakna den. En vacker baksida. Stökigt och ojämnt och konturer täckta av gyllene sol.

Carrer Verdi, min gröna gata. Full av Katalanska flaggor som hänger längs med den trädkantade och mysiga gatan. Gracia, mitt barrio, är extremt katalanskt. Att vara i Spanien är inte liksom på tal. Katalonien!!! Politik och åsikter, konst och grafitti. Sådant som liksom inte känns viktigt inne i bubblan Ibiza. Jag saknar sådant mänskligt rörigt engagerat som inte finns därute i Medelhavet. Där är det mest bara natur, långsam vardag, solmogna frukter och eldar som sprakar på vintern.

Blå himmel och tvätt som hänger på tork, känns som Barcelona och Medelhavet i ett nötskal. Det är härligt stökigt, soligt och o-perfekt avslappnat. Trångt och intimt. Jag är redan van vid att bo en el campo med kuckeliku och åsneskri. Här får jag minsann veta att Katalanska tonåringarna däruppe skriker på sin mamma medan hon vispar grädde och pappan kissar.

Trappuppgångar i Raval kan kännas läskigt coola. Fula och galet snygga på samma gång. Andra halvan av just denna trappan, som befinner sig på den värsta horgatan i Raval Carrer d’en Robadors, har redan renoverats. Precis som halva Raval redan har renoverats och städats upp. Gentrifiering, hola!!!

Det här är insidan av det där tomma gapande hålet som alla byggnader i Spanien (och Katalonien) har. Fult och skräpigt och dammigt och smutsigt. Men charmigt… och sååå Barcelona. Fult och fint på samma gång. Perfekt i sin imperfektion.

Cupcakes är trendigt överallt, vad jag förstått. Skit i trender… denna red velvet grejen var helt jävla otroligt smaskigt god. Och stället som sålde den sjukt gulligt kakigt cupcakeigt. I Gótico på Calle Regomir.

Second hand shopping på Riera Baixa i Raval. Det luktar gammal garderob och det är en cool röra av allting man kan föreställa sig blandat på en och samma minimala yta.

Lilla second hand/ vintage gatan Riera Baixa, som på helgen blir lite av en streetmarket. Men under veckan ganska öde.

Alla julbelysningar är på plats och runt Placa Catalunya blinkar det för fullt i kapp med att människors kreditkort slamsas i rännorna till kassornas köpsystem. Blä. Men det tindrar i ögonen på oss Ibiza-folk. Vi är lite som lantlollor som inte kan sluta titta på allting som bjuds till att köpa och konsumera. På lilla Ibiza har man inte så värst mycket val. Det ät det simpla livet. Här finns det så mycket. Av allt.

La Vietnamita får minst tre besök som vanligt. Torrent de l’Olla, Gracia. Fräscht, färskt, nyttigt och sjukt gott. Gud vad jag kan sakna fräsch billig asiatiskt takeaway när jag är på ibiza. Å andra sidan, när jag är här, saknar jag mitt stora kök som det alltid lagas mat i. Soppor, äpplepajer, schnitzlar och potatismos. Redig husmanskost för det har vi tid till där ute i ingenstans i det simpla livet.

Speciellt denna desserten: kokosris med mangosås. Åhhhh! Fast mina pajer och kladdkakor är faktiskt goda också.

Placa del Sol på vintern är som ett härligt eftermiddagspaussollampetillhåll. Vi alla delar en liten bit av plaza, en tredjedel av en bänk, en lite bit av en trappa…. men vi delar rättvist och trängs noggrant så att alla får sin bit sol. Här i denna delen av världen vänder folk också ansiktet mot solen, som man gör i Sverige vid de få tillfällen då den visar sig, under vintermånaderna.

Bästa baren med bästa soltillfälle under dagen. Skuggorna från bänken, som syns: full av solare. Baren heter ”Sol de Nit” och det är Katalanska och min fresstule översättning är att det nog kan betyda ”Nattsol”. Kan ha fel.

Efter långa dagar med mycket gående slänger jag upp fötterna i luften så dom får vila. Inte van vid stora staden längre. Gud vad man går mycket! I morgon, lördag, flyttar vi ut det sista ur det som varit mitt hem i Gracia, Barcelona, Katalonien: inte Spanien. Nu är det nya tider.

Jag kommer nog inte sakna Barcelona. Det är en tuff stad att bo i men helt maravilloso att besöka. Besökare för alltid till Barcelona!!! Inte konstigt att BCN är en av de mest besökta städerna. Den har allt för ett tillfälligt konsumerande och avslappnande och intagande av alla sinnenas kapacitet vad gäller fult och fint och sol och asiatisk himmelsk mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

en weekend i Barcelona: vad gör jag?

Jag ska inte tråka ut er med det tråkiga, utan jag ska berätta för er om det jag gör MELLAN det tråkiga.

Nämligen:

Jag äter frukost på Grekisk-ägda LUKUMAS, ett underbart fräscht café på Torrent de L’Olla (nummer 169), den coolaste gatan i Grácia.

Frappe (iskaffe grekiskt-style) och donuts från HEAVEN. Citronkräm inuti, eller pinjenötsglasyr? Proppfulla av Nutella inuti eller marmelad? ÅÅÅH!

Självklart catchar jag upp med diverse magasin från dagstidningar. Mode, trender, och…RESOR!! Det är ju snart semestertider här i Spanien…

På väg hen från middag på La Vietnamita (Torrent de L’Olla 78) där det är självservering och full rulle med fräscha örter och chili och citronella och kokos och lime och citron och underbart allting, stannar jag svältfödd trots den underbara maten och törstar trots den underbara drycken efter det som saknas på Ibiza, nämligen: KONST! Det fräscha galleriet med nya exhibitions varje månad heter Espai [b] och ligger på nummer 158. Denna målningen är enorm och ser ut som kolonial-Sydamerika-någonting. Jag ville försvinna in i den och bara stanna där. Ett tag, i alla fall.

Inte nog med at jag åt på La Vietnamita, jag åt även en ypperligt prisvärd Menu del Día på Bun Bo Vietnam i Gótico http://www.bunbovietnam.com/ som jag kan rekommendera varmare än sommarhettan i Barcelona. Vilken fantastisk mat, vilken inredning, wow!!!

För €10 på vardagar får man förrätt, huvudrätt och efterrätt eller kaffe, och en dryck (vin, öl, vatten eller soft drink) precis som på alla andra Menu del Día-ställen i Spanien. Men denna smakupplevelsen kombinerat med hur hälsosamt det är, gör det totalt oslagbart.

…så oslagbart att jag cyklade nerför alla gator från Grácia efter jag gjort allt tråkigt på lördagen och bara råkade hamna här igen… Trots att det inte är Menu del Día på helgen! Däremot fanns det citrongräsmarinerad fisk ångad i bananblad och en jordgubbsdaiquri..och servitriserna kände igen mig och var så gulliga!

Jag tror jag har en ny passion…passionerat beroende..av Vitenamesisk mat!!!

Macba, modern konst, mitt i Raval. Så nice att vandra omkring inne på ett museum. Tillfredställer den delen av själen som får vara hungrig på Ibiza. Men… ändå hamnade jag på en utställning som handlade om just… Eivissa. (Ibiza på Catalá)

En arkitekt- nånting mötesgrej- nånting på 70-talet, i Port Sant Miqel, Eivissa. Fascinerande att se bilder. Utställningen hette ”Utopia is Possible”. Väldigt passande. För Ibiza. Till och med under Francos tid var Ibiza fritt.

På väg till den kinesiska superaffären nära Ronda Universitat snubblade jag på Pride-paradens förspel. Jag hade som tur var kameran med mig och fångade en hel den bilder som kanske kommer att bli censurerade pga snuskigt läderlesbiskt innehåll. Men så fort jag är tillsammans med min kabel som kan ladda ner mina bilder till min dator, lägger jag upp dem. Mycket juicy lovas!

Bio på kvällen. Cinemes Verdi. Carrer Verdi. Nyaste med Juliette Bonoche. Jag njöt. En polsk mamma som fick mig att skratta (de alla säger samma saker!!!) och Parisiska scener som får mig att rysa (en dag ska jag ha en Parisisk studio och skriva böcker där!) och skådespel av Juliette Binoche som bara verkar bli vackrare för varje år (fast hon var ju sååå ung i första filmen jag såg henne, Kielowski’s The Blue  …det ät så många år sedan, men det var liknande, du vet.. en film med henne regisserad av en polack. I like!)

Söndag och jag vaknade med smällande huvudvärk som snart lättade då regnet äntligen kom. Det har varit tryckande hett i dagar och regnet kom som guldmanna från himlen. Jag tog på mig shorts och paraply och gick ut och vandrade längs med Grácias glänsande gator, till ”La Nena” (Ramon y Cajal 36) som är superultramegamys på Söndagar.

Nu?

Det är fortfarande regnfriskt i luften och jag vill ut och njuta. I Sverige är det ju så underbart när det väl är sol. Här är det så underbart när det väl är regn.

Weekend i Barcelona. Vietnamesisk mat, konst, film, foto, lesbo, och regn. Halleluja och Bon Día!

Moltes Gracies per la pluja! (Tack så mycket för regnet på Katalanska)

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Mexikanska detaljer, heliga hundmän och sex…eller fem.

På det coola, fräscha grekiska caféet Lukumas på Torrent de L’Olla i Grácia är väggarna dekorerade med enkla, roliga bilder. dessutom har de underbara donuts som är glaserade med mintgrönt och puderrosa, och fantastiskt kaffe. ja tack!

Det är tjatigt kanske, men jag måste säga det igen. Barcelona är ingen helhet. Barcelona är detaljer. Detaljerna gör upp Barcelona till ett brokigt, myllrande konstverk, ett sådant som de har ovanför tandläkarstolen, som man kan kolla på i timmar och hela tiden hitta nya saker.

Frida Kahlo. ÄÄÄlskar Frida Kahlo. Så sjukt cool. Mexikanska restauranger finns det gott om i Grácia, mitt hood. I alla fall på en gata: Carrer de Torrijos. Inte mindre ä tre stycken! Men Cantina Machito är den coolaste vad gäller inredning och detaljer. Och tequila-utbud!

Det här är jag. Välkommen till min Barcelona-värld.

Mera mexikanska detaljer. Religiösa saker som blir till coola mönster.

Konstgalleri på Torrent de L’Olla. ”Espai 5”. Helt galet cool. Fullt av detaljer. En salig röra av färger och former. Och så denna bilden, som jag så klart fastnade för. ”See you in Ibiza”- en gammal billboard längs med vägen mellan San Antonio och Ibiza Town. Space, en av de största nattklubbarna. Ja, see you in Ibiza. Coming soon. Coming home.

Konstiga saker sker när man vandrar runt i ett och samma kvarter dag ut och dag in med sin hund. Som att man blir polare med denna mannen, till exempel. Första gången jag såg honom, var jag helt tagen. Det var kallt, och han gick barfota. Han är närmre två meter lång, och har alla sina hundar bundna runt midjan. Han ser ut som en vandrande helig man från Indien. Jag blev fascinerad och ville verkligen veta mera.

Nu vet jag det mesta om honom.

Wow. Vilken historia. Men det får bli en annan dag.

En fotoutställning med ”fem”= kvinnor på katalanska.

Well, för mig var det roligare att tänka på att jag och min bästa vän byter ut ordet ”sex” mot ”fem” när vi pratar framför hennes son (3 år, min gudson, bästa killen i världen!) så när jag ser detta, FEM, tänker jag på…just det!

Ha en bra onsdag… Jag ska nu till Sarriá och ha en kids yoga class! Wieee!

Bon día!

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Hur jag slutade ännu ett skitjobb i Barcelona: varje avslut är en ny början

Det vackraste med Barcelona, är detaljerna.

Som här; ett dörrhandtag till ett café i Eixample.

En dörr öppnas; en annan stängs.

Igår vaknade jag till ett högljutt ”NEEEJ” och bestämde mig för att lämna det där jobbet på den där Irländska puben med den där hemska ägaren som bara skriker och är arg hela tiden.

Så det gjorde jag. Hejdå!

Ungefär samtidigt föddes ett projekt. Ett samarbete mellan mig och två andra. En investering, ganska mycket arbete, en risk, en chansning- men jag har en bra känsla.

 

 

Xucla hade inte direkt någon åsikt om saken. Men jag är ganska säker på att hon tycker det är bra att jag inte lämnar henne 50 timmar i veckan. Ganska säker.

Jag och Xucla firade med en megalång promenad genom Barcelona. Ner genom vårt barrio, Gracia, genom Eixample, och till den här tunneln, som knyter samman med El Borne. Här finns små hål i väggen under gnisslande stålgardiner, som öppnar vid olika tidpunkter på dagen. En bar, en sytrådsaffär. Allt man kan önska sig.

Hur många skitjobb kan man ha innan man hittar ett icke-skitjobb? Hur många icke-skitjobb existerar i en stad, i ett land, där det är ekonomiskt kaos? Jag, invandrare- letar efter mina drömmar- hah. Från Sverige? Varför är du här?

Men det är jag. Jag har valt detta. Här kan jag cykla på trottoaren med min hund och ingen hötter med näven eller ringer polisen. Grannarna vill helst inte veta vad jag gör, så länge jag helst inte vet vad de gör. Vi vet precis allt om varandra, då väggarna är gjorda av papper- men vi mindar vår egen bizniz. Frihet!

Jag ger det ett år.

Jag har varit här i 8 månader. Jag har haft många jobbiga dagar.

Att sluta ett skitjobb känns inte som något större trauma längre.

Barcelona tuffar till mig.

Jag har fått många dörrar smällda i ansiktet i denna staden. Men även många som öppnat sig för mig.

En bar i Gótico. Mysigt, fyllt av ljus, konst. En flaska cava. Två män som håller hand. Frihet. Öppna dörrar.

En gata i Gótico. En sovande kille. Fängelse. Stängda dörrar. Mitt under bar himmel.

Jag drack en lemon daquiri på en Vietnamesisk restaurang för att fira dörren jag hade valt att stänga. Den heter Bun Bo och ligger i Gótico och jag rekommenderar den varmt!

Jag älskar dessa lampor, som fyller taket på denna restaurangen.

MMMM. Sedan beställde jag vårrullar, för att fira mellanrummet jag befinner mig i just nu.

Sitt ner och vänta ett slag. Betrakta rummet mellan dörrar. Mellanrummet.

Sedan tog jag en cocktail till, en delikat Mai Tai, för att fira alla de dörrar som är öppna.

När vi vandrade genom de svagt upplysta trånga gatorna i Barcelona’s pissluktande gamla stad, stannade jag vid fönstrena och tittade in. Detta är en affär. Totalt kaos. Men med vackra detaljer. Det ligger i detaljerna. Det vackra.

Innanför dörrar, värme, detaljer, ljus och lampor. Mysiga vinter- Barcelona.

Allting hänger ute, inget gömt. Man ser och man hör, men man kommenterar inte, man dömer inte. Jag vet att du har rosa slitna trosor och att du och din man hade sex igår natt, men det är din bizniz. Frihet, Barcelona, frihet.

Friheten är en känsla, och det är den känslan jag sökte och fann i Barcelona och på Ibiza. Friheten som inte kan mätas med pengar eller fast inkomst, utan en frihet i rörelse. Barcelona är rörelse. Liv, Frukt, Fläng och Färg. Ljus och pisslukt och cykla på trottoaren.

Och så då alla de där dörrarna som jag kan välja att öppna, stänga, öppna.

 

 

 


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)