Ibiza

Kategoriarkiv: Ibiza-karaktärer

Dalt Vila, Eivissa- Gamla Staden, Ibiza

Dalt Vila, UNESCO world heritage site,   är ett helt fantastiskt ställe. Gamla staden vilar uppe på en kulle och tittar ut över Medelhavet mot Formentera. Ett virrvarr av vitkalkade hus och smala gränder, varav hälften är en dead end som bara slutar i någons hem. Ofta är ingångarna till husen i marknivå, och bakom skymtas någons liv, med soffa, TV och en Maria på väggen.

Vita väggar och rosa blommor, lukt av nytvättade lakan blandas med kattpiss. Vissa torg och gator verkar uppiffade för turismen medan andra känns skumma och nästan ovälkomnande.

Traditionellt bröllop vid Ayuntamiento-byggnaden (rådhuset) med dans av äkta Ibicencos i äkta kläder.

Det är September och det regnar då och då. Turisterna hittar hit istället för till stranden. Går en runda och färundras. Tar bilder framför vackra dörrar och trappsteg.

Dom som bor här kan vara riktiga karaktärer. Som denna danska som kom på 60-talet. Riktigt trevlig dam.

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Augustihetta

Alldeles för varmt… Men samtidigt den mest intensiva tiden på hela året. Massor med plan landar dagligen, folk från hela världen är på Ibiza, musik klockan 8 på morgonen dansar över dom fuktiga fälten.

Pool, pool, pool! TACK för att du finns!! Vackra Eden, half Fransk, halv Israelisk, bor i Seoul i Korea.

Hemma hos en känd skådespelare… med utsikt över Punta Galera.

Coola Kwincy i coola poolen hemma hos oss. Mästare på vattenkrig och bomben.

Chill vid poolen hemma hos oss. Musik och ibland en sval bris.

Poolen hemma hos vänner precis efter solnedgången och Innika, halv Japansk halv Israelisk sjöjungfru, vill aldrig komma upp igen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Carolina Gynning’s Sommarprat om Ibiza

Carolina Gynning är en av årets Sommarpratare i P1, Sveriges Radio. Jag visste att hon hade någon slags koppling till Ibiza, men när jag lyssnade på hennes prat i min iPhone en molnig morgon här på Ibiza medan min fyramånaders son babblade och jag försökte förbereda mig för morgonens yogaklass, insåg jag hur mycket hon hade fastnat för ön under sina besök här. Det var härligt att höra hennes syn på Ibiza och hur hon hade upplevt den. Hon sa att ett hus på Ibiza är hennes dröm fortfarande. Att hon kände som att hon hittat hem när hon först kom hit.

Du, Carolina, jag vet vad du menar. Och det är inte så himla stor grej att flytta hit. Massor med folk som du bor här, jobbar med sina konstnärliga och kreativa grejer, med småbarn som springer nakna och drar i mammas vita klänning medan hon bakar kaka med ingredienser från trädgården. Det är inte lönt att spendera massor med pengar på ekologisk importerad mat- här växer allt, och skiftar med säsongen, i trädgården eller i grannens. Det är ett liv som slutat existera på andra platser- men här har det tagit en annan form. Folk lever ut sin dröm här. Ibiza är en levande dröm som har allt. Särskilt kändisar som vill ta det lugnt. Ingen hajar till direkt när en känd person lever ett vanligt liv här.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 2.9/10 (22 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: -14 (from 22 votes)

Ibizas privata värld

Vilka är Ibiza’s bästa sommarställen?

Svaret på denna frågan är självklar: Privat, privat, privat.

Med det menar jag privat playa, privat terass, privat villa, privat pool och privat party.

På Ibiza finns det en oändlig hemlig värld av lyx, flärd och skönhet som de flesta besökare inte får se. Det gäller nämligen att känna dom rätta människorna med dom rätta kontakterna, för att få tillgång till den hemliga, privata världen.

Ibiza är vid första anblick pyttelitet, och ibland som en vanlig Medelhavsö. Men bortom labyrinter av grusvägar gömmer sig sagoland av tomma, privata små vikar. Upp för stentrappor och in genom små dörrar i gamla hus i Dalt Vila öppnar sig en fantastisk utsikt över Ibiza stad. Bakom murar och grindar döljer sig en fräsch pool och Ibiza’s fascinerande karaktärer som skapat sina hem här.

Det gäller alltså att lära känna Ibiza’s bohemiska och flärdfulla befolkning för att se denna inre värld, som man annars lätt kan missa om man inte skrapar på dess yta. Vill du veta var och hur du gör? Kan jag tyvärr inte avslöja. Det sägs att Ibiza har sin egen vilja- en magisk, inre kraft, som avgör vem som får stanna och vem som får gå. Gudinnan Tanit vakar över sin ö och bestämmer vilka som har som sitt öde att uppleva Ibiza. Så det är bara att boka en enkel biljett och se vad som händer…

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

San Juan: Söndagsmarknad full av Kreativa Personligheter

Så anländer man då till San Juan tidigt på Söndags morgon och sätter upp sitt marknadsstånd. Det är en marknad för konst och handgjorda ting. Inga second hand skräp och kläder och så, utan bara hembakta äkta franska croissanter, konst, handgjorda tvålar och sånt. Men så fort man har satt upp sin lilla marknadsstånd är ett besök på baren obligatoriskt. En klassisk spansk bar med klassiskt spanskt innehåll. På söndagar fylld till brädden av Ibizencos som varit eller skall till kyrkan, män som har en ledig dag från frugan, kvinnor som har tait sitt fritt från mannen, marknadsbesökare och försäljare. Alla vill ha sitt kaffe och sin tostada eller kanske till och med sin öl och chips eller en hierbas (lite som vår Skåne-snaps fast sötare). Jag ville ha en tapa de tortilla de patatas (två skivor bröd med innehållet ur en tomat + olivolja + salt + peppar och en tjock skiva potatisomelett på vardera skivan) och en tostada med tomat och smält ost och en svart kaffe och en cafe con leche descafeinado. Det tog cirka 20 minuter och mycket folkspanande.

Detta är Daphna. Hon kommer från Israel och bor i en husvagn. Hon säger hembakta kakor och indiskt chai. Hon bär en röd peruk. Kanske för att sälja bättre.

Detta är vårt marknadsstånd. Noam’s bilder och mina kläder. Och till vänster vår grannes stånd.

Kailash Stockholm. Ylva Jonsson har bott på Ibiza i mer än tio år och skapar fantastiska grejer. Hon nämns här i DN’s förra artikel om Ibiza, och jag och min kollega Emma Larsson intervjuade henne på lördagsmarknaden Las Dalias, den första och största hippiemarknaden på ön, i Maj 2012 och hon nämns i vårt reportage som kommer publiceras i Göteborgs Posten i vår.

Ylva hade nyligen sina kläder på ett galleri i Lund, Studio K2, där hon sålde ut precis allting. Ylva säljer även i New York och Stockholm och säger själv att själva försäljningen går så mycket bättre i andra länder än på Ibiza, där nästan ingen har pengar. Men hon älskar ön och vill inte bo någon annanstans. Hon har ett hus uppe på en kulle nära San Juan där hon har sin workshop och skapar sina otroligt fantasifulla och magiska kläder.

Detta är Morten från Köpenhamn. Han har bott på Ibiza i cirka fem år, och hans bror Tomas har bott här i närmre 20 år. Morten är fotograf och bland annat  här kan man se hans bilder.

Vacker balkong och blå himmel.

Vår granne marknadsgranne.

San Juan husfasad.

Fotograf Noam Ofir som varit verksam på Ibiza sedan 2000. Har gjort flera olika utställningar, bla ”Inbizabell” på El Hotel Pacha 2011, ”Wow” på Ocean Drive Hotel 2010, och Moments på Atzaro 2009. Hans hemsida kan man se här  men just HÄR tar han en tugga av den delikata pizza bakad av franska bageriet ”Pandor”  som säljer mandelcroissanter, smörcroissanter, och pain au chocolate på San Juan marknaden.

Marknaden är varje Söndag från tidig-ish morgon till runt tretiden på eftermiddagen. Livemusik, solsken och härlig bystämning. Vet ej om den kommer att fortsätta till sommarhalvåret. Den började i höstas och är en ny grej som i alla fall lokalbefolkningen älskar. Något att göra under den långa vintern.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ibiza-Karaktärer #4: Jade Jagger intervjuad av RES

Tidningen RES intervjuar Jade Jagger om vad som är bäst i världen och hennes svar kan du läsa här.

Jade Jagger bor på norra Ibiza tillsammans med sina döttrar. Om hon har någon man vet jag icke!

Hon är en av öns kändisar som varit här länge, länge. Hon har ett stort, privat hus på norra delen av ön, och många vet vilken camino (grusväg) som leder dir, och många har varit på hennes privata fester. (Bland annat min pojkvän, som är en av ”the photographers” på ön.)

Jade pryder senaste Pacha Magazine’s omslag och inuti finner man en lång intervju med henne och hennes nu tonåriga döttrar. (Pacha Magazine fyllde 10 år i år, och är ett gratismagasin med mycket prestige. Pacha är den legendariska nattklubben på Ibiza, som är en av de första i sitt slag.)

Faktum är, att Jade var på omslaget av det första Pacha Magazine någonsin. Hon hade då på sig en silvrig Gucci-klänning och splashade runt i det kristallklara vattnet vid en av Formenteras stränder. Enligt Pacha var hon det självklara valet som omslagsmodell. ”Med sin rock ’n’ roll uppväxt och bohemiska livsstil är hon ett levande exempel på Ibiza’s zigenar-jetset som har gjort det till sitt livs kall att söka njutning och som gjort Ibiza känt för att vara en lekplats för en grupp med kreativa och internationella människor.”

Hon flyttade hit 1997, och säger i intervjun att hon minns mycket mer vildmark och caminos (grusvägar). När vägen till flygplatsen byggdes (den leder sedan till Santa Eulalia, San Juan, och Santa Gertrudis) kändes det som att Ibiza var på ”autobahn till det moderna livet.”

Döttrarna flyttades till ön delvis för att slippa växa upp med paparazzi konstant i hälarna. De gick i den engelskspråkiga skolan Mourna Valley och hade en idyllisk barndom i huset, med får, kycklingar, skog och sylt och marmeladgörande från alla frukter och bär som Ibiza så fritt delar med sig av.

Men när det var dags för högre utbildning tyckte Jade att det var bättre att ge döttrarna större möjligheter, och de studerar nu i London.

Döttrarna spenderar fortfarande alla somrar, jular och skollov på Ibiza, där de har stora familjemiddagar hemma i huset och vänner som hälsar på.

Döttrarna berättar i intervjun att deras vänner som kommer och hälsar på, vill gå ut till klubbarna, medan de själva är mer intresserade av att visa ”den stranden, den chiringuiton (strandbaren) först.

I RES’s intervju med Jade, frågar de ”bäst i världen” och på frågan playa, svara hon: Cala Xuclar.

Vill inte verka tjatig, men som jag skrivit innan, är detta stranden som min (finaste i hela världen) hund är döpt efter. Det är verkligen en pärla. Vacker, full av grönt smaragdvatten, en grotta, solnedgång, strand, inte många turister hittar hit, och en chiringuito med världens godaste tonfiskbocadillos och kall öl.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ibiza Karaktärer #3: Svenskar på Ibiza- Anitha Wesley Brandt

Anitha bor på Ibiza sedan 5 år tillbaka, på heltid. Innan hon flyttade hit, pendlade hon mellan Barcelona och Ibiza sedan år 2000, då hennes nuvarande man introducerade henne till Ibiza. Hon blev förälskad i dess speciella atmosfär och skönhet.

Anitha har bott i Spanien sedan 1971, då hon spenderade ett år på Mallorca, för att sedan flytta till Barcelona. Där träffade hon sin första man, som var Katalan, och gifte sig och fick barn med honom.

Anitha pratar alltså inte bara Spanska, utan även Katalanska. Jag har verkligen inte träffat många ”invandrade” som kan Katalanska! Varken i Barcelona eller på Ibiza, trots att det faktiskt är det lokala språket.

Hemma hos Anitha finns bilder från hennes tid i Barcelona, då hon tävlade med hästar. Här en bild på Anitha med Plaza Espanya och Montjuic i bakgrunden.

Man får känslan av att Anitha levt ett fullt liv i Barcelona, totalt integrerad i kulturen, språket, livet. Hon verkar så kosmopolitisk, det finns något svenskt över henne, men mera som en Bond-brud, som är svensk och väldigt vacker, har ett klassiskt svenskt namn, men levt ett liv med många skiftningar och nyanser, bortom lilla Sverige.

Men här och där syns små tecken på Sverige. Anitha är trots allt Svenska också. Inte bara Spanjorska, Katalanska, och Bond-Brud.

Eller som hon själv säger: På Ibiza känner jag mig hemma. Varken Svenska eller Spanjorska. Bara mig själv! Det finns en enorm tolerans här. 

Anitha har länge jobbat som sömmerska och med kläder. På senare år har hon börjat designa och sy kläder själv.

Faktum är, att överallt i Anithas hus finns små Svenska tecken. Här är vi i hennes systuga, en mysig liten verkstad i ett mysigt litet hus vid sidan av det stora huset hon delar med sin man och deras djur.

Anitha talar öppenhjärtligt om sitt liv och sin kärlek till Ibiza. Hon känner att ön har så mycket att erbjuda. Naturen, framförallt, som är så otroligt vacker. Och de underbara ständerna. Att kunna bo på landet, med får och vilda harar precis bakom huset, och samtidigt vara bara några minuter från världens bästa underhållning och hålligång, är en oslagbar kombination. Hon nämner även Ibiza stad, som sägs ha flest boutiquer per kvadratmeter i hela världen, med sitt speciella ”hippe chic”-mode.

Anitha har ett eget klädmärke, Linnea Ibiza. Hon skapar kläder av naturmaterial och spets, och mixar secondhand med nytt. Hennes designer är kvinnliga, coola, och väldigt Hippie Chic-Ibiza. (linnea.ibiza@hotmail.com)

Jag får en elegant känsla, stil och kvalité, blandat med äkta Ibizensk frihetskänsla av att gör vad man vill med livets material. Skapa den helhet man vill, av de delar man själv väljer,

Det enda Anitha säger att hon saknar, är att kunna hitta bra textilmaterial och andra saker man behöver, till bra priser. Utbudet är litet här, och det som finns, är dyrt. Där är fastlandet mycket bättre. Sen säger hon att folket på ön inte är så värst professionella eller seriösa. Hon tillägger att det i och för sig kanske är så på alla öar.

Men jag håller med. Att komma i tid till ett möte är inget man kan förvänta sig att någon gör här. Vi var definitivt försenade, jag och Emma, när vi kom hem till Anitha för att träffa henne. Å andra sidan, tar man ofta igen sådana saker med att gå över tiden, eller att dricka en vänlig kall öl tillsammans. Även om det är före middag.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

ibiza karaktärer #2: Dan Barak

Dan Barak, eller Dani som han mer är känd som, kommer från Israel, men har sedan många år bott utomlands.

Han spenderade många år i New York, innan han flyttade till Ibiza, tillsammans med sin fru Anna och dotter Mika.

Jag och min vän och kollega Emma Larsson, när vi gjorde vår artikel för DN om Ibiza ”Det fridfulla Ibiza” träffade Dani. I den intervjun säger Dani:

– Det bästa med Ibiza är att det precis som i en storstad finns människor från hela världen säger före detta New York-bon Dan Barak som tillbringat de senaste sju åren på ön.
– Samtidigt är du mitt i naturen och hittar nya fantastiska platser hela tiden. Det finns ett ordspråk på Ibiza som säger att du finner två vägar för varje ny du tar.

Dani har en passion.

Film.

Han har en liten filmstudio i en by på norra Ibiza, där han befinner sig tre dagar  veckan, och hyr ut filmer till Ibiza-folk.

Filmerna är av alla dess slag, men har alla en sak gemensamt: Dani har sett dem alla, och personligen köpt dem, valt ut dem, och har en speciell relation till dem alla.

De flesta filmerna är ”alternativa” eller ”konstnärliga” på något sätt; andra har ett budskap eller spirituell innebörd.

Dani tjänar egentligen inte så mycket pengar på detta, utan han gör det för sin kärlek till film och till människor på Ibiza, som kommer och stannar och pratar film en stund, medan de sitter i hans bekväma röda soffa eller bläddrar filmtitlar.

Dani visar filmer också. På sommarhalvåret sker det under bar himmel, och på vintern i ett mysigt rum med kuddar och soffor. Han har ett ganska stort följe på ön, folk som tycker om den sociala situationen; att mötas, dricka en chai, äta en bit hembakt kaka eller paj, och se en film. Han har en enorm databas med folk han känner genom film och liv och boende på Ibiza.

Dani skapar möten mellan människor. Han lever sin passion, tjänar knappt pengar på det, men blir rik på allt som händer tack vare hans passion för filmen. Dani känner de flesta ex-pats som bor på norra delen av ön. Bohemiska hippies som kom på 60-talet, unga nyförälskade-i-Ibiza-hippies och allt däremellan.

Dani är enormt omtyckt av alla som träffar honom. Han är även kallad ”ängel” och allt möjligt annat underbart. Han är ständigt leende, glad och han avslutar aldrig sina meningar. Faktum är, att Dani är väldigt speciell. Han behöver inte säga många ord, för att bli förstådd. Hans närvaro är enorm, och hans hjärta är stort och har plats för alla. Han verkar liksom finnas där, och förstå det mesta. Som en pappa, som beskyddar, med sin blotta närvaro.

Xuclas mamma är Danis hund. Hon heter Bella. Men detta är Xucla, när hon hälsar på hos sin Dani.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

NYTT PROJEKT: Ibiza-karaktärer. #1: Swami Gustav

Jag har länge funderat på denna idén. Jag, personligen, tycker den är väldigt bra. Det har inte att göra med att jag berömmer mig själv för att ha kläckt en sådan fantastiskt idé, utan snarare på att det jag kommer att skriva om är så otroligt galet intressant och konstigt och uppseendeväckande.

Häromdagen såg jag svenska Sissi’s statusuppdatering på Facebook: ”Ibiza es como la jaula de los locos”.

Sissi har bott på Ibiza i många år, men kommer från Lund. Statusen betyder: ungefär: ”Ibiza är som en bur för de tokiga.” Gökboet, typ.

Och det är sant. Nu vet jag inte exakt vad Sissi syftade på, men det gav mig en hel rad med asscoiationer.

Hippierörelsen som hittade hit på 60-talet existerar fortfarande med sina karaktärer som vägrade leva inom ramar och regler. Mängden droger och galna partyn och musik lockar hit de konstigaste typerna med de knäppaste idéerna om hur de vill leva sina liv.

Saken är, att Ibiza tolererar det mesta, och de flesta knäppisar hittar en plats här. Ibiza’s karaktärer skulle aldrig kunna leva på en fördomsfull plats eller i ett strikt religiöst samhälle. Många av dessa typer hade blivit stenade eller lynchade, utmobbade och satta i fängelse. Men här existerar de, sida vid sida med turisterna och lokalbefolkningen.

Ibiza-karaktärerna kan inte sättas i ett fack, eller beskrivas med generella termer. Men många av dem har detta gemensamt:

De har varit eller reser fortfarande mycket till Indien, de gör yoga eller meditation eller spelar indiska instrument eller indisk dans eller målar eller fotograferar eller gör något annat kreativt.

Och en sak till: De har ofta en väldigt speciell lyster i sina ögon. Det som lyser, det är SJÄLEN. Deras själ, som får fritt spelrum, som får leva som den önskar.

Karaktär #1:

Swami Gustav.

Swami Bodhi Aseem, som han kallar sig på Facebook och som sitar-artist (indiskt traditionellt instrument) heter egentligen Gustav och kommer från Tyskland. Han föddes år 1948.

Han lämnade sitt hemland när han var väldigt ung, runt 20, och har inte bott där sedan dess.

Gustav har spenderat massor med år i Indien, där han lärde sig att spela sitar direkt från en musikmästare, och har bott i London, Israel och otaliga andra länder. Men de senaste 20 åren har han kallat Ibiza sitt hem, med resor till Indien för att spela och studera sitar.

Han bor i D’alt Vila, den gamla staden, i en av de kringelkrokiga små gränderna av vitkalkade kaosartade hus byggda ovanpå varandra och in i hörn och upp på varandra. Han har ett litet krypin som liknar mest en förvaringslokal, med ett fönster med galler för, och en enorm port som han låser med hänglås när han går ut.

Gustav avskyr sina grannar eftersom de håller honom vaken hela nätterna. Han vill inte ringa polisen, eftersom de är zigenare, och han säger att han vet vad de kommer att göra om han klagar. Så han ligger sömnlös hela nätterna och lyssnar på bråk och familjeliv och ser då och då ett turisthuvud som häver sig up på fönsterblecket för att glo in på hans lilla krypin.

Han älskar D’alt Vila för känslan av historia, närheten till andra (glada, inte surt tyska) människor, och han betalar bara €400 i hyra, och har en bra relation med sina hyresvärdar (två äldre Ibizenska damer som han dricker kaffe med regelbundet.)

Gustav har massor med katter som kryper in och ut mellan gallret för hans enda fönster. För de mesta är de ute i de små gränderna, och använder allting som sin toalett. Det stinker kattpiss överallt i D’alt Vila, och många av katterna är Gustav’s.

Han har inga barn och inget jobb. Han hade ett jobb, varje säsong, fram tills detta året, då han fick sparken. Nästa år går han i pension, och kommer då få en liten summa av Spanska staten. Men tills dess har han knappt pengar och lever på extremt lite, från de små besparingar han har.

Jag träffar Gustav då jag är i det huset jag tar hand om i D’alt Vila. Jag hyr ut, tar emot gäster, och städar. Kvinnan som äger huset har en ex som var väldigt bra vän med Gustav, så Gustav har spenderat massor med tid i huset och känner till det väl.

Han katter känner till huset ännu bättre, och har en ful vana. De smiter in när ingen märker det, och bara stannar där. De tycker att de äger stället. När turisterna lämnar stället kanske en katt sitter och gyttar under en säng. Men fyra dagar senare är det nog inte lika gytt.

Gustav såg till att jag fick veta detta, på ett högst argt sätt. När han hasplat ur sig en hel radda med fula ord om katter och turister och döda katter och dumma turister, presenterade jag mig, och frågade vad han hette. Vi upptäckte att vi kanske hade ett leende till övers för varann ändå, och sa att vi väl tar en kaffe någon gång.

Jag hann inte mer än hem efter att ha mottagit turisterna, förrän han ringde. Ville ta en kaffe nästa gång jag var där. Hade snokat upp mitt nummer på något sätt.

Dagen vi skulle ses kunde jag inte svara i telefonen, och han lämnade två meddelanden, som frågade mig cirka ettusen gånger om jag verkligen skulle komma, för han hade planerat nu att vi skulle ses, och han ville inte bli lurad.

Vi möttes på det nya caféet på plaza del sol i D’alt Vila och alla satt utomhus på stentrapporna och alla var knäpptysta när jag kom, och Gustav skrek HEJ och hade en katt bredvid sig och en splitterny MAC i knät, och visade direkt sin musik, sin sitarmusik, och hela caféet lyssnade.

Han berättade om sitt liv och medan han talade, insåg jag att han har en extremt stark tic, som jag fann ganska charmig.

Jag träffar nu Gustav nästan varje gång jag är i huset. Han finns nästan ständigt i gränderna runt sitt lilla krypin i d’alt Vila. Alltid med nya historier om sina zigenargrannar och en ny sitar-bit att lyssna på.

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

coolaste croissant show

Här sitter de alla. ALLA sitter här. Transor och modeller, turister och lokalbor.

Man blir sedd och man ser.

Mitt i stan.

Hemligheten är: de bästa croissanterna i världen och så klart location, location, location.

Och så då en Salvador Dalí- kopia som ägare, det hjälper.

Dessutom alla möjliga franska himmelska kreationer som inte går att hitta någon annanstans på ön.

Coolaste, coolaste, coolaste.

Croissant Show, Eivissa.

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)