Ibiza

Kategoriarkiv: Las Playas Ibiza

My favourite thing to do is to go where I have never been

Förra helgen var min sista innan barnen skulle komma tillbaka från sin resa till Israel med sin pappa. 

Jag ville ju lämna Ibiza under de 16 dagarna barnen var borta, men kunde inte. Har inte kunnat lämna Ibiza knappt alls det senaste året. Sista riktiga resan jag gjorde var till Polen, för att gå på min kusins bröllop, i Augusti 2018. Sedan dess har jag bara kunnat göra kortare resor till Formentera, Mallorca och Menorca. Omständigheterna har bara varit så att under detta året har jag inte kunnat resa – en enorm sorg för en resesjäl som jag. Men det har också lett till så mycket olika reflektioner och tillväxt att jag kan inte annat än att vara tacksam också.

Jag har ju använt resor som både ett beroende, en flykt från verkligheten, flykt från att konfronteras med problem. Jag reste när jag var glad, för att fira saker, och jag reste när jag var ledsen, för att slippa tänka. Lite som en alkis alltid har en anledning att dricka har jag alltid haft en anledning att resa.

Men nu har alltså omständigheterna gjort så att jag inte kunnat använda mig av min drog. Det har varit helt för jävligt. Mitt huvud har velat spricka av alla resor jag instinktivt planerat för att fira saker eller för att slippa saker, men som jag sedan direkt har fått lägga ner redan i bara tanken, för jag har vetat att det inte går just nu.

Men detta har alltså lett till att jag har varit tvungen att ta itu med livet ”här och nu.” Det har varit en grym detox-process. Hitta nöjen här, på denna lilla ö, som du har spenderat 8 år på, och den mesta av den tiden med tanken att ”snart flyttar jag” eller ”nu sticker jag till Rom över en helg.” 

Så denna sista helgen innan barnen skulle komma tillbaka, bestämde jag mig för att det var dags att göra något som jag aldrig gjort förr. ”My favourite thing to do is to go where I have never been” är nog den frasen som bäst beskriver mig. Men sanningen är att ”det stället” alltid involverat visum, pass och flygplan. Jag har ALDRIG haft ro i själen att upptäcka och njuta av nya outforskade ställen som fanns rakt framför mina ögon. Jag har en slags romantisk syn på allting som är långt borta, och en slags snobbig avsky för allting som finns nära. Och det har varit mitt konstanta problem i livet. Mina lösningar har alltid funnits långt borta. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har brutit upp ett helt liv och bara slängt allt jag investerat i och byggt upp; bara för att börja om igen, på ett annat ställe. Men det har ju så klart aldrig löst några problem eller gjort mig lycklig. Om lyckan alltid finns ”där borta” så kan jag ju aldrig fånga den.

Det känns som att jag har tvingats att bli vuxen det senaste året. Tvingad att se mig själv precis som jag är. En rastlös resesjäl som aldrig kunnat/vågat slå rot någonstans. Vad innebär det? Antagligen att jag vill uppleva så mycket som möjligt i livet, och inte missa något. 

Jag skyller även lite på min uppväxt på Norra Fäladen i Lund, som var så otroligt mångkulturellt. Jag vill ha hela världen. Jag vill inte missa någonting. Jag vill höra tusen språk varje dag, vill äta all mat från alla världens hörn, vill höra böneutropen och afrikansk musik och känna lukten av Thai-mat.

Ibiza har extremt många kulturer i en härlig blandning. Det är en annorlunda slags blandning, inte den jag växte upp med. Men ändå. Jag har vänner från hela världen. Jag pratar tre språk dagligen och använder mig av ytterligare två, tre. Mina barn växer upp femspråkiga. Jag hör och ser folk från många andra länder dagligen. Jag har allting här. Det finns otroligt vackra ställen här, som jag aldrig varit på förr. Som denna stranden, som var en ganska häftig hajk att komma till. Jag gick själv och kom till stranden som var en vacker liten vik, med inte en enda annan levande själ. Jag badade i det kalla vattnet, jag njöt av att vara på en plats jag aldrig varit på förut.

Jag har även gått ut, på klubben Heart, en av Ibiza’s mer kända klubbar. Det var en galen uppenbarelse. Allt detta har funnits utanför min balkong i alla dessa år, och jag har alltså inte ens doppat stortån i denna världen? Jag hade SÅ KUL. Vi var Halloween-utklädda och jag fick se en helt ny värld. Jag mötte nya människor, gjorde nya bekantskaper, som ledde till att flera nya dörrar öppnades. Helt otroligt. Det kanske finns ett liv här och nu ändå? Trots allt?!

Jag har fått växa upp lite. Eller mycket. Och fått öppna ögonen inför mig själv, och förstå mina mönster. Inte roligt att stirra sig själv i vitögat, men så väldigt omvälvande och nödvändigt. 

Jag försöker hitta ett sätt att vara här och nu, på Ibiza. För just nu kan jag inte flytta härifrån. Och detta är mina barns hem. Vill jag verkligen släpa runt mina två pojkar till nya liv, om och om igen? Svar: NEJ.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Because I’m HAPPY

Nu när sommaren är så här pass nära sitt slut är det som att man njuter lite extra av dessa vyer. Tog en paus ifrån skrivandet idag och körde hit. Är fortfarande lite chockad över att jag har dessa stränderna ”bakom knuten” – är tacksam.

Det är fortfarande FULLT med turister på ön, det är fortfarande VARMT SOM FAN, regnet som brukar komma runt 24:e augusti enligt lokalborna kom den 27:e och varade några timmar, sen kom högsommaren tillbaka igen. Enda skillnaden är väl att nu går temperaturen ner på natten så man kan iallafall sova okej.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Min hemliga plats

Jag har en hemlig plats som jag går till ungefär en gång i veckan under sommarmånaderna. Ett ställe som alltid har en liten plats att parkera, och man behöver inte handduk och solkräm och allt det vanliga. Man bara kör dit, helst en måndagmorgon för att börja veckan på det bästa sättet, och sitter och begrundar vattnet ett tag, ser ut på Formentera, lyssnar på den Argentinska familjen som hänger här i sitt båthus varje sommar och lyssnar på nice reaggeton musik, och sen bara dyker man in och känner hur saltet helar själen. Fem minuter på träbryggan (en planka som sticker ut i vattnet liksom) och sen på med kläderna. Fortsätter dagen, men med den här underbara saltiga känslan på hela kroppen.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Härlig Söndag på Cala Escondida

Världens bästa söndag spenderade jag igår med min kompis Katja från Holland, som jag träffade år 2009 i Puglia på en yogalärarträning och som nu också bor på Ibiza, på en av mina (och dom flesta locals!) absoluta favoriter, Cala Escondida. Det är en liten strand som ligger lite gömt bredvid den väldigt kända Cala Conta och många känner inte till den ännu.
Det ligger en chiringuito här – en enkel strandbar med bambu och naturmaterial – nice chilled musik och fantastisk hälsosam mat, kall öl, kallt vitt vin, Aperol Spritz och Sangria! Allt till humana priser och inte alls följande denna obehagliga trenden med skyhöga Ibiza-priser. Detta känns jordnära, avslappnat, naturnära, äkta. Du får vara okej med att en del nakna människor spatserar förbi dig, och en del hundar också. Eftersom detta inte är en av de där ”officiella” stränderna, är allt lite mera avslappnat. Det kanske luktar en del cannabis också, för den delen.

Jag njöt verkligen av mina barnfria timmar med min vän, vi kunde äntligen catcha up och prata om allt sånt som vi gillar att prata om. Så nice!

Ha en underbar vecka! Soliga hälsningar från Ibiza!

Linda

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Plötsligt var vi omgivna av människor i plastarmband; orange för bara frukost och blått för all-inclusive

Ja, vissa hade orange plastarmband, och dom flesta hade blått. Dom med blått hade all-inclusive; dom åt alla måltiderna på hotellet.
Hotellet.
”Club xxx”, en klassiker. Kan vara varsomhelstivärlden (den varma världen) i ett anonymt komplex med fyra swimming pooler, vita plast solstolar, barn överallt, vattenstänk och plask och skrik, matsal med kollo-känsla, mat med storkökskänsla, pingisbord, ”show” varje kväll med ”artister” som är runt 14 år gamla och underhåller residenterna på ”Club xxx” som är från Syditalien, Storbritannien och olika delar av Spanien.
En mur går runt hela komplexet; en anonym, vit mur som berättar var all-inclusive börjar och slutar. En all-inclusive semester för HELA familjen, med en bar som serverar sangria och kaffe, där dom rödbrända britterna sitter och hänger över sina öl och dom plastikopererade Italienskorna sitter och röker sina smala vita fincigaretter.
Rummen går i långa längor, flera våningar, massvis med exakt likadana rum med möbler som skulle tyckt att IKEA var rena lyxen i jämförelse. En ”tavla” i varje rum; en plastig plansch av en solros som kryllat sig i den billiga ramen och obekväma sängar som är värre än militärtjänstens smala hårda saker.
Ja, här spenderade vi 2 nätter och 1 dag tillsammans med Ibiza’s lägre kategori av turism. Billigt all-inclusive.
Varför?
Därför.
Det var en fantastiskt rolig upplevelse och vi skrattade hela tiden. Barnen var ÖVERLYCKLIGA över alla pooler, lekområden, lekplatser och allt tjo och tjim. Dom ÄLSKADE matsalen med sin stressiga Mc Donald’s känsla, där alla sprang som galningar för att roffa åt sig så mycket dom bara kunde från allt-du-kan-äta-buffén.
Vi tog en paus från anonymiteten på andra kvällen och gick dom 2 minuterna till Cala Tarida, en vacker strand, om än lite väl befolkad med mycket restauranger, solstolar och båtar.
En liten runda runt hotellet, till de lokala restaurangerna; det var varmt, nära 35 grader, och vi hade just inhandlat en stor flaska Aquarius för att släcka törsten (mest för barnens skull). Vi satte oss ner på en av de två existerande restaurangerna och fick veta att vi inte fick dricka vår Aquarius eftersom ”man får inte ta med egen dryck” och då kände vi att vi blev behandlade som om vi vore idioter, och reste oss och gick till restaurang.option nummer 2, som inte klagade på att vi ville återfukta våra strupar i värmen. Beställde deras specialitet som var så fruktansvärt o-prisvärt och rent ut sagt ganska äckligt, någon olje- smör- och ostindränkt kött och grönsaksröra.
Usch. Tacky, billigt, dålig kvalité, utbrända arbetare och bara usch.
Det finns verkligen något för alla på Ibiza!
FullSizeRender-1 FullSizeRender

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En helg, tre playor och en lektion i spansk tid och kultur och tal

IMG_8172Denna helgen lyckades jag med att åka till stranden fredag eftermiddag, lördag solnedgång och söndag morgon. Detta leder mig till en liten lektion i spansk tid;

Morgon är från cirka 10 till 2.

Eftermiddag är från cirka 5 till 10.

Emmellan dessa är det siesta och natt; alltså tid för kaffe och croissant, vin och oliver, mat, skratt, vila och sömn.

Så i fredags, anlände vi Benirras klockan 7, lämnade klockan 21.40. (kvälls skiftet)

I lördags anlände vi Es Canaret 20.45, lämnade ca 21.50. (solnedgångs skiftet)

I söndags anlände vi Cala Contita (bilden) klockan 11, lämnade klockan 3. (morgon skiftet)

På sommaren när det är varmt, glider tiderna till allt senare. Kvällen är lång, morgonen är kort och sistan är het. De mörka, svala restaurangerna är fulla av folk, skrammel med tallrikar och högljudda människor som äter menu del dia och dricker en kall öl.

Detta i sin tur leder mig till en annan sak som jag mer och mer lär mig. Ju mer spanska jag talar och förstår, ju mer förstår jag om kulturen. Säger en spanjor order ”nu” betyder det inte alls NU. Utan ”nu”- ”ya” eller ”ahora” betyder ”inom snar framtid”. ”Hasta ahora” säger man om man vet att man ska ses inom en halvtimme, timme. Alltså ”tills nu”.

Jag upptäckte detta sätt att uttrycka sig första gången när jag reste i Sydafrika, 2004. De säger ”now” för någonting som är ”snart” och NOWNOW om det verkligen är NU.

”Ahora te lo digo” kan någon skriva på whatsapp. En bekant bjöd in mig till hennes födelsedag den 4 juli. Jag svarade att vi kommer. Då svarade hon, efter alla andra glada fraser, ”ya te dire donde” som betyder ungefär ”nu säger jag var det är” och eftersom festen inte är förrän 4 juli så skickar hon förmodligen adressen på morgonen den 4 juli. Mina första år i Spanien fattade jag inte dessa saker, blev besviken, irriterad och rastlös. Jag blev knäpp på allt ”ya” och ”ahora” som verkligen inte var nu, inte alls. Och sen alla de här vaga lovorden, som att ”ya lo hablaremos” vilket betyder ”nu pratar vi kanske om det i framtiden men antagligen inte men jag säger denna meningen bara så att jag inte behöver säga något definitivt för saker kan alltid ändras ju och man vet aldrig hur jag känner i morgon eller så kanske vill jag verkligen inte prata om det här så då undviker jag det med denna frasen eftersom jag är spanjor och kan inte vara helt direkt med någonting för som sagt så kan allting ändras och jag vill definitivt inte använda order nej i någons ansikte för det är lite ofint”

Phew. Alla känner vi till ”manjana manjana” och ”un servessa pår favårr” och jag kan intyga att detta säger allt om denna kulturen. Och är det inte just därför VI ÄLSKAR SPANIEN!!!???

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 8.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

S’Illot en fredagskväll i juni

imageDen väldigt vackra stranden S’Illot (katalanska för ”ön” eller möjligtvis  ”öarna” för dess små miniöar i vattnet. Otroligt vackert och fridfullt. Vi samlades för en väns födelsedag och såg solen gå ner, några hoppade i vattnet. Sen åt vi på restaurangen ovanför. Ingen höjdare, rätt dyrt, men med fantastiskt fin utsikt!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En stulen stund vid havet


Ja, så känns det när man är mamma till en liten.
Varje stund för sig själv är en blandning av njutning, frihet, ångest och skuldkänslor.
Jag tog en sådan idag. Fullt medveten om att min son hade det bra med sin pappa. Jag tog en halvtimme hör själv. Hoppade i det klara turkosa vattnet och simmade tills saltvattnet sved i ögonen. Kravlade upp på dom hala klipporna och låg och njöt av den varma solen medan dropparna rann av mig och hjärtat fortfarande bultade skönt och starkt från simturen.
Jag låg där, delad i två delar. Ena delen sa; njut du en stund till, bara ett ögonblick. Andra delen sa; gå upp, klä på dig, kör hem, gör lunch, chop chop!

Jag stannade ett extra ögonblick, innan jag kastade mig huvudstupa in i min älskade roll som mamma igen.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Beach baby


I söndags var vi först på en liten hemlig playa i norr för att fotograferas för en bok om Ibiza och dess karaktärer av fotograf Ines Schramm. Sen åt vi lunch i San Vicente, en by bestående av en kyrka och en restaurang, och en känsla av att tiden verkligen stått still. Restaurangen har nyligen gått över till en yngre generation, och denne nye generation gav oss frivilligt informationen att han ansökt om fru på en hemsida för thailändska villiga fruar. Hon kom hit med sin mamma, och nu är menyn mest thai mat, men även en del klassisk ibicebco bbq. Vilken överraskning att hitta thai mat mitt i ett Ibiza som känns som förr i tiden! Vi är ju nyligen hemkomna från Thailand där vi var i två månader, så med vora kritiska smaklökar fick det ändå godkänt.
Sen åkte vi vidare till Aguas Blancas, en annan favoritstrand i norr. Fullt med locals, kids och friends!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)