Ibiza

Kategoriarkiv: Okategoriserade

Dags för nya äventyr!

Håller på och bygger upp min alldeles egna blog – från scratch! Får dock steg-för-steg hjälp av den fantastiska Nomadic Matt

Han har en kurs online som heter Supterstar Blogging

Jag bestämde mig efter mer än 10 års bloggande på färdigbyggda plattformar som till exempel Blogger och Squarespace att nu är det dags att verkligen lära mig själv hur man gör. Jag säger JA till koder och html och plugins och allt vad det är. Och boken jag skrivit, Escaping the Magic, är nu extremt nära att vara färdig och jag behöver en plattform för boken. Kommer sälja boken direkt från hemsidan via Amazon.

Och jag vill inte att det ska vara en hemsida som är styrd av ett företag eller ägd av Google – jag vill äga den själv och ha full kontroll själv. Så därför valde jag att ta denna kursen som verkligen går på djupet med hur man faktiskt gör, steg för steg, från allra första början. Jag har svettats en del, har svurit en del också för den delen, men vad fan, det går ändå framåt!!

Kommer snart att starta sociala medier connectade till hemsidan, som jag så klart kommer dela här om du vill följa mig på denna nya resan. Det är dags för ett nytt kapitel i mitt livs bok – är så, så nära nu!!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Relationen med Mister Sol

Så, den här relationen vi har med Mister Sol, är ganska så rolig att studera.
Jag flyttade i början på mars till den andra sidan av ön; den där San Antonio ligger, ökänt för sina fyllor och britter och rödbrända överviktiga kroppar.
Här började Ibiza’s turism i slutet på 60-talet, och det var just för att denna kusten var otroligt vacker, med små klippiga vikar med kristallklart vatten och hela viken run San Antonio hade en enda lång solnedgångsdröm att erbjuda. Detta området har exploaterats som tyngst på ön och har blivit den delen av ön som de mer inbitna Ibiza-älskarna sticker näsan i vädret mot. ”Jag skulle aldrig få för mig att ens komma i närheten av San Antonio!” brukar man höra sägas. Och ja, det kan vara ganska extrema scener som utspelar sig här, men jag har på något sätt börjat gilla det. Stämningen är liksom vänligare, mindre snobbig. Mer brittisk artighet kanske? Vet inte. Men jag tycker inte så illa om det längre. Jag är ju också en som gillar förändring, så det är kanske bara det, att det är något nytt. Och jag gillar att upptäcka denna sidan, hitta mina små guldkorn och favoritställen. Måste skriva någon gång om den gamla faded glamour biografen som har funnits sedan 30-talet och nog knappt förändrats alls sedan dess. HELT underbar.

I söndags mötte vi upp på stranden Es Pouet med fem andra familjer från barnens skola. Dom är alla från Ibiza eller har bott här hela sina liv och kommer från andra delar av Spanien.
Vi parkerade bilen och gick förbi ett av alla hundratals hotell som ligger i San Antonio-bukten, och jag fick se denna synen. Hotellen ligger precis intill stranden, men folk hade placerat sig på solstolar, som alla låg på rader i poolens inhängnade område, som var asfalterat. Poolen var på en annan nivå, längre upp.
Klockan var tio på morgonen och där bara låg dom. Dom flesta pratade inte, bara låg där rakt upp och ner. Vissa läste en bok. Jag blev lite förvånad. Vad gör dom, tänkte jag. Dom bara ligger där? Är det så man gör när man är på semester på Ibiza?
Efter några minuter var vi framme på stranden där vi träffade alla spanjorerna. Nästan alla utan han som är brandman behöll kläderna på. Alla smorde in sig med solkräm flera gånger under våra tre timmar där, trots att dom hade kläder och hattar. Alla stod upp, eller satt, som om vi var på en fest eller tillställning. Föräldrarna turades om att gå några stycken åt gången för att dricka en liten öl och äta några oliver.

Ibland undrar jag vem jag är. Vilken kultur hör jag hemma i egentligen?
Jag gillar definitivt att ligga ner när jag är på stranden (så klart beroende på om jag jagar små barn eller inte) men att bara ligga rätt upp och ner på en solstol och göra ingenting, när stranden är precis bredvid, verkar ju helt bisarrt. Jag gillar att vara lite lätt solbränd, och har definitivt bikini på stranden, även fast det ”bara” är 24 grader och svinkallt enligt spanjorerna. Jag dricker också bara en endaste öl, till skillnad från dom omkring oss från England som beställer kannor av sangria (som ju kommer från södra Spanien) och kannor med öl.

Jag skulle aldrig få för mig att gå till stranden mellan klockan 11 och 18 under sommarmånaderna. Att gå dit under dagen nu är okej, för det är inte så varmt och solen är inte så stark. Under dagen drar jag ner persiennerna för att det inte ska bli för ljust och varmt i lägenheten. Runt 7 drar jag upp dom igen, för att det ska bli ljust.

Relationen med Mister Sol blir så annorlunda när man kan ta hans närvaro fö givet i sitt liv. Jag förstår att för solsvälta människor från regniga länder, kan det vara underbart att bara känna hans värme på kroppen. Men för guds skull, jag önskar jag hade fått slippa sett all denna rödbrända hud som paraderar runt i San Antonio. Som inte skyddar sig fastän skadan redan är skedd; som fortsätter sitta i solen, drickandes alkohol och rökandes samtidigt. Det ser så hemskt ut, som att man gör sig själv så mycket skada! Fattar inte…

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Vi vaknar! Äntligen!

Idag är det svinvarmt. Alltså riktigt svettigt. Och jobbigt. Den första varma dagen är alltid en sån chock för systemet och man blir samtidigt så irriterad på att plötsligt är bilköerna ännu värre och det är stört omöjligt att hitta parkering. turisterna är här, säsongen är här!
Samtidigt så är det så roligt för ögonen att ha så mycket spektakel att titta på. Det är verkligen ett ställe som drar till sig roliga, knasiga typer. Mina ögon är stora och förundrade varje gång jag kör igenom San Antonio. Alla dessa rödbrända britter som är stupfulla och vinglar ut i rondellen medan dom bråkar uppgivet med sina kompisar som inte bryr sig. Ha ha!

Säsong 2019, vi välkomnar dig! Det kommer bli min första säsong som jag inte jobbar med turister, och halleluja till det. Jag är utbränd vad gäller samma konversationer med en triljon holländare som frågar samma fråga. ”Vilken är Ibiza’s bästa strand?” Suck. Det är inget fel på frågan, det är bara fel på mig som valde att jobba med saker som är repetitiva, för jag är inte typen som klarar det riktigt.

Bilden är från en favoritgata i San Antonio, med två superbra restauranger. Es Ventall och Yenuina. Missa inte!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Pasta to die for – Yenuina

För några dagar sedan körde jag först förbi Yenuina-Laboratorio de Pasta i San Antonio och i bestämde mig för att ta dit barnen på lunch för vissa dagar äter barnen gratis och andra dagar har dom halva priset på hela menyn.

Hela stället engagerade sig i Noys njutning av denna enkla men fantastiska pasta han beställde. ”Mamma jag vill ha pasta med tomatsås.”

Hemmagjord pasta och utsökt sås som Noy njöt av i fulla drag. Plötsligt sa han, ”Mamma, varför kan inte du laga sån här pasta?” Och när jag översatte det till dom som jobbade där skattade alla.

Fantastiskt gott och enkelt ställe med stilren design. i LOVE!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Mitt i vintern: en uppdatering från min lilla ö-värld

När jag först flyttade till Ibiza, visste jag att jag inte ville spendera vintrarna här. Jag visste att det fanns väldigt lite att göra, lite människor, många ställen och butiker stänger. Väldigt ”dött” helt enkelt.

De första åren reste jag mycket. Men ju äldre barnen blivit, ju mindre kul känns det att dra bort dom sina liv. Inte alls kul. Känns mest egoistiskt. Dm har ju sina rutiner, sin skola, sina kompisar, sina aktiviteter, precis som alla vanliga barn överallt.

Så… här är jag. På den lilla blåsiga ön, där många saker har stängt. En lördagskväll på stan känns som en spökstad. Stänga restauranger och lite folk ute som rör sig.

Det gäller att ha styrka, inre styrka, för att ta sig igenom dessa långa, tråkiga månader som känns så livlösa.

Jag börjar längta till sommaren känner jag…

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 7.5/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Soliga söndagar på vinterhalvåret: Ibiza’s sleeping beauty

På söndagar åker jag ibland till Cala Martina, där det finns en fiskrestaurang med helt suverän position i solen. På sommaren undviker man ju helst solen, men på vintern vill man ju ha den. Jag tänker ofta, ofta under en vacker vinterdag, ”idag är en perfekt svensk sommardag. 20 grader och strålande sol.” Och sen blir jag direkt tillfälligt sjuk av hemlängtan och tänker på somrar i Blekinges skärgård och på sommarveckor på Näset i Skåne med farmor och mandelkubb och utedass och att hjula i sanden med faster Stina på stranden.

Jag älskade att observera personerna på bilden ovan; äldre fransoser som verkligen njöt av sol, hav, skaldjur och vitt vin. Så kan det vara här på vintern; livskvalité. Fast om det regnar är det ganska hemskt. Finns inget att göra alls!

Önskar alla en bra helg! Varma svenska sommarhälsningar från Ibiza 😉

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Hur mitt öde är sammanflätat med Eros Ramazottis

God Morgon! Buenos días! Buongiorno! Här på Ibiza är det en otroligt vacker morgon. Cirka 18 grader och soligt. Jag sitter på första parkett på Calma, med bästa utsikten över Dalt Vila och Ibiza’s gamla stad. Under sommarmånaderna är det nästintill omöjligt att få ett bord här. Musiken dunkar högt och det känns som hela ön vibrerar. Men nu är allt annorlunda- solen är mild, man hör alla förtöjda Formentera-fartyg gnissla på sin plats i marinan, och folk vänder ansiktena mot solen medan dom pratar lågmält.

Har precis skrivit ett mera personligt inlägg här på min hemsida om vad som händer i mitt liv just nu, se här

Jag lyssnar på Eros Ramazotti på Spotify i mina hörlurar. Är lite besatt av hans musik just nu. Det känns helt otroligt att hans öde är sammanflätat med mitt… jag lyssnar och tänker att han sjunger till sin älskade, Michelle Hunziker. Vet inte om det är så men jag fantiserar att det är så. Hon skilde sig från honom efter att blivit pressad av en viss kvinna i Milano, som agerade som Michelle’s spirituella guru. Denna kvinnan kallar jag Chiara i min bok. Chiara försökte också ta över mitt liv, och lyckades nästan… Hon var tvungen att fly Milano efter skandalerna med Michelle, och gömde sig på en vacker masseria i södra Italien. Det var där mitt öde ändrades, när jag anlände dit den 10 oktober 2009.

Hon lyckades också förstöra ganska mycket inom mig och min själ och det har tagit mig många år att läka skadorna. Att skriva om det var nog den största läkningsprocessen. Michelle har ju också skrivit en bok om det, ”Una Vita apparentemente perfetta,” och jag hoppas verkligen att den snart kommer ut på engelska, svenska eller spanska så jag kan läsa den. Just nu finns den bara på italienska och tyska.

Jag lyfter blicken och tittar ut över Dalt Vila, Ibiza’s gamla stad. Eros sjunger ”Se bastasse una canzone,” och jag minns mina tonår i Sverige och hans videor på MTV. Minns du?!

Önskar dig en fin helg.

Linda xox

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Barn-kalas med mest kul för vuxna

IMG_8251Dessa Ibiza-barn, alltså. Flytande i massor med språk, har sina födelsedagsfester runt sin pool, deras föräldrar grillar och dricker kall öl. Deras vänner kommer från massor med olika platser på jorden, allt är bara så chill och nice…

Detta är Mani’s födelsedagsfest. Han fyllde 2 år. Hans mamma är från Sydafrika och pappa från Israel. Gästerna på festen bor alla på Ibiza och kom från Spanien, Ibiza, Nya Zeeland, England, Sverige, Australien, Italien. Bland annat.

Alla barnen pratar lätt och byter lätt från spanska till engelska till det språket dom talar med sina föräldrar. Mina barn växer upp med fem språk. Min 4-åring byter mellan språken hur lätt som helst. Inget konstigt alls. Underbart.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 3.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: -1 (from 1 vote)

Längesen

Det var hemskt längesen jag skrev ett inlägg. Livet har inte varit helt lätt på sistone. Sen fick jag en surpuppe-kommentar också på mitt senaste inlägg så jag kom av mig helt. (Se senaste inlägget)
Påminde mig varför jag inte kan bo i Sverige (dömande människor!) och fick mig att fundera väldigt mycket på vad det är jag tycker om med Spanien (o-dömande, fria människor!) så tack för den kommentaren, surpuppan Hanna.
Nu har säsongen börjat igen. Det har varit en påsk full med solsken och turister, choklad och olika vackra stränder med kristallklart turkost vatten (inklusive en tripp till lilla grannön Formentera, himlen på jorden!)
Nej, jag kommer aldrig att bo i Sverige igen (tror jag, man vet ju aldrig) men jag kommer nog inte heller att bo väldigt länge till på Ibiza. Det är bara sådan jag är. Jag gillar nya ställen, nya språk, nya utmaningar. Det känns som jag växer som människa och blir rikare och rikare ju fler språk jag talar, ju fler kulturer jag integrerar mig i, ju mer färger som adderas till mitt livs kanvas.
IMG_0679

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Skönhet blir tråkigt

IMG_3934Det är vackert på Ibiza. Det är kanske inte det första folk tänker på i association till denna ön; ofta är det wink wink och blink blink och he he… PAAAARTY!
Men det är bara två tre månader om året som är så där intensivt party. Restren av året är det ganska dött. Jag menar, ön är levande, naturen lever, Ibicenco-folket går till kontoret och skolan och på läkarbesök och allt sånt normalt, men på party-fronten är det dött.
Ön lever och frodas. Den är vacker, rentav. Naturen är otrolig. Den ser ut som hämtad ur bibliska fantasier. Granatäpplen, knotiga olivträd och små vikar med kristallklart vatten man bara vill kasta sig i och bli till en sjöjungfru-för-alltid.
Men det blir tråkigt att bara vara i allt det vackra.
Som en otroligt vacker man eller kvinna. Som egentligen inte har en personlighet. Skönheten förför- det är det skönhet gör, det är det som händer med många av oss som landade på Ibiza och bara dog och kom till himlen- vi förfördes.
Men senare, när man upptäcker att det inte finns en substans i allt det vackra, det döljer sig ganska mycket tomhet bakom den vackra fasaden, ja… då blir det tråkigt.
Vintrarna är långa och fuktiga. Vackra, ja… men tråkiga.
Inte verkar det som att jag har särskilt mycket spännande rese-planer heller denna vintern… nu kommer den där välbekanta klaustrofobin.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)