Ibiza

Kategoriarkiv: Israel

Östeuropeiska Rötter och Rätter i Israel

Dom här pannkakorna är väldigt polska för mig. Men i Israel är dom väldigt judiska. Sak samma kanske. Hursomhelst så är dom gudomliga och fyllda med söt, vit ost och man äter dom varma, nystekta i smör, med en slags creme fraiche och kanske marmelad eller sylt. Detta var ”sista måltiden” med svärföräldrarna innan vi sa hejdå till dom (tårfyllt, på äkta sentimentalt Östeuropeiskt vis)

Såååå gott så man kan dö. Men maten i Israel är ju självklart mer än så här. Den är också totalt Mellanösterninfluerad.

Så en blanding av Östeuropa, Nordafrika, Arabländer och Judisk traditionell mat utgör både folk, mat och traditioner. Även språk och slang och sätt att vara. Vilken intressant blandning!!!

Ima (mamma) som snart ska bli safta (farmor) föddes i Israel men båda föräldrarna är från Polen. Dom lämnade Polen under andra världskriget och ville inget annat än att radera Polen ur sitt liv. Vilken jäkla land, där allt det där hände. Dom pratade inte polska med sina barn, utan bara Hebreiska, för att skapa en ny identitet i ett nytt fritt land där dom var skyddade och välkomna.

Men abba (pappa) snart ska bli sabba (farfar) pratar både Rumänska och Ungerska. Han växte upp i den delen av Ungern som var ockuperad av Rumänien, så de talade båda språken. De lämnade sitt hemland senare och behöll både språk, kultur, och en slags känsla av samhörighet med hemlandet.

Israeler delas generellt upp i två delar: dom som kommer från Östeuropa som kallas för Ashkenazi och dom som kommer från Spanien/Mellanöstern som kallas för Sephardi.

Sabba retar Safta och säger att hon är en okultiverad Sephardi som spår i kaffesump och äter hommous och pitta medan han själv gör kultiverad östeuropeisk mat och tittar i sånt där glasrör som gör mönster.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

SINAI: en visit i öknen

Dagarna bara flyter förbi i tystnaden. Dag efter dag vill man göra mindre och mindre.

Vi befinner oss i Ras Satan, Sinai. Nästan inga människor. Tystnad. Beduiner. Sand. Röda Havet.

Varje solnedgång ett nytt skådespel. De röda bergen mittemot är Saudi Arabien.

Det blir mörkt tidigt på vintern och dagarna känns korta om man inte vaknar till soluppgången. Det gjorde inte jag kan jag säga… jag sov till minst 10 på min obekväma, tunna madrass och stenkudde. Att ta med sig egna lakan rekommenderas- vi glömde. Fick sova under dammiga tunga filtar.

Maten som serveras är enkel och smakar inte så mycket. Det är som att allting simplifieras när man är här. Tar bort allt det extra som man faktiskt inte behöver i livet. Extra stress, extra smaker, extra ljud, extra saker…

Stjärnhimlen är obeskrivlig och varje natt lär man känna fler stjärnor. Det var meteorregn varje natt och många fallande stjärnor. Dom obekväma madrasserna på sanden och den tunga filten på- och voila- man ligger under stjärnhimmel och diskuterar var allting tar slut. Och plötsligt har man fått perspektiv på livet och inser hur liten man är, och hur lite det betyder med allting man vanligtvis oroar sig för.

Vägen till simpelt. En process som nog alla som kommer hit går igenom. Att ta bort, rensa. Det är som att rensa huvudet och kroppen från allt onödigt, stressigt, överdrivet, skvaller, onödigt skit som vi samlar på oss.

Röda Havet är kristallklart och revet är fullt av liv. Vattnet är varmare än luften. Fantastiskt att bada och sen ligga och torka i solen trots friska vindar. Rensande.

Beduinkvinna.

Beduinflicka.

 

Kvinnor som säljer saker på stranden är del av verkligheten här.

En annan verklighet: ännu en dramatisk solnedgång att långsamt se på.

Så fort solen börjat gå ner bakom bergstopparna tänds elden och beduinerna och besökarna samlas runt den. Ibland talar man, ibland är man stila och tyst.

Rensande för själen och meningsfullt för kroppen. En paus, en rensning, komma tillbaka till det enkla. Jag var där alldeles för kort tid, bara fyra dagar, men det kändes som en evighet som flög förbi som en solnedgång. Ett evigt ögonblick i mitt onödiga liv som jag varmt kan rekommendera till alla som stirrar ner i sin iPhoneskärm lite för mycket. Lyft blicken, se upp. Stjärnor och oändliga himlavalv får oss att hitta vår plats i det hela.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

På väg till Sinai-öknen: hej från södra Israel

Någonstans i södra Israel, en timme från Eilat, på väg till Sinai. Det blåser idag, och lokalborna tycker det är kallt. Det är cirka 17 grader. Det är tyst och vidsträckt och otroligt vackert.

I Sinai, Ras Satan, finns inte internet eller telefontäckning. Det blir en paus från det moderna livet, tillbaks till rötterna, till stället där en stor del av mänsklighetens historia har utspelats.

Vi hörs. I telepatin, om inte annat!

Ps. Följ mig på Instagram. #lindusja

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Shalom Israel: Jalla! Hommous, Pitta, Burekas….

Så efter att ha packat upp, packat ner, sålt slängt, städat (men inte så noga: i de flesta länder i världen städar man en lägenhet när man flyttar IN och inte så helt sjukt kontrollerat av poliser och myndigheter som i Sverige när man flyttar UT) lägenheten i Gracia, Barcelona, tog vi oss lördag kväll till El Prat Aeropuerto för att boarda ett halvtomt Vueling-flyg till Tel Aviv. Det tof bara 3.5 timmar och vi landade i ottan- klockan halv 5. Vi hittade vår hyrbil och körde i soluppgången den femfiliga motorvägen med stressade trafikanter in till Yafo- Tel Avis’s arabiska historiska tvillingstad, där moskéer blandas med skyltar på Hebreiska och trendiga små butiker med coola loppmarknader. Definitivt kosmopolitisk känsla, redan klockan sex på morgonen!

Det var ganska tomt på gatorna när vi kom körande i vår lilla vita Fiat hyrbil med Noam’s näsa styrd mot bästa frukosten. Han har inte varit ”hemma” på två år och det ska ätas, ätas, och ätas. På Ibiza är maten god och fräsch och allting, men maten här på andra isdan Medelhavet är något HEEEELT annat. Den är… to DIE for. En blandning av fräsch Mellanösternmat, Medelhavsgrönsaker och frukter, och hela det Österuropesiska, Yemenesiska och alla andra ställen som folk emigrerade ifrån till sitt nya land, Israel, som grundades 1948 som en judisk stat.

Nu ska jag bli lite personlig och säga att jag vägrar snacka politik just nu. Jag har en polsk mamma och en svenska pappa, är uppväxt på Norra Fäladen i norra Lund där vår högstadieskola hade 68 nationaliteter, mina bästa vänner hade föräldrar från Thailand, Nigeria, Brasilien, Syrien, Monte Negro, Island, Belgien, Spanien, Israel, Marocko, Mozambique…. listan är enormt lång, men låt mig säga en sak: Rasism existerade inte förutom den 30 November då nazister valde Lund som sin plats att demonstrera i. (Detta fenomen existerar inte längre så klart!) Vi alla var från överallt och smakade varandras föräldrars mat och skojade (ibland rätt rått) om varandras kulturella bakgrunder. Jag var kär i Micha som har en pappa från Israel och jag var kär i Valle som har en mamma från Syrien. Arab, muslim, jude…. människa.

Jag har senare blivit smått hjärntvättad efter att ha bott i Malmö, med demonstrationer på Möllan med ”Fria Palestina” och Palestinasjalar i högsta hugg, och jag tror jag jag undermevetet tog Palestinas sida, just för att min hjärna tvättades med att det var det som var det rätta. Malmö är fullt av araber och muslimer som självklart väljer att ta denna sidan och se Israel som den stora, onda, rika, vapenfyllda som agerar med USA och Storbritannien bakom sig.

När jag kom till Israel första gången för två år sedan, för att besöka Noam (min partner) såg jag en annan sida. Nämligen: båda sidor. Jag minns Auschwitz och Treblinka och alla andra läger vi varit runt på i Polen, eftersom mina föräldrar mycket angelägna om att vi skulle förstå vilka brutala handlingar som utförts väldigt nyligen. Jag såg denna lila plats där allting, enligt historien, börjar: i Jerusalem, sida vid sida, befinner sig den heligaste platsen för Judendomen och den heligaste platsen för Islam, och inte långt därifrån alla Bibliska platser och referenser till Kristendomen. Jerusalem är en blandning av alla tre religionerna, som klär sig på olika sätt och tittar i olika böcker, men dom är alla människor, från samma plats, med samma rötter, och samma historia.

Jag anser att det är fel att ”ta sida” och jag anser att det är rätt att säga att vi alla är människor som vill leva i fred, äta vår mat, skratta med våra barn, älska våra vänner, och dricka det kaffet vi föredrar på morgonen. Ingen vill ha krig. INGEN. Krig är en produkt av oljehungriga, pengastinna ledare och politiker som hjärntvättar massor med människor att tro att dom ”dör för sitt land” eller för sin religion. Helt jävla sjukt när man verkligen tittar sanningen i ögat. Det handlar inte om oss människor, detta kriget- vi är bara brickor i ett stort, elakt spel som handlar om makt och pengar.

Så, tillbaka till denna tidiga morgon i Yafo. Vi kom till stället som Noam hade planerat in på ät-resan, och vi åt en frukost före frukosten, bestående av massor med goda saker som jag inte ens minns för sedan dess har jag ätit så sjukt mycket mer goda saker. Men kolla in granatäpplena- stora som fotbollar (överdrift!) och intensivt rosa.

Så, en annan sak. Nu delar jag alltså inte längre min tid mellan Barcelona och Ibiza. Jag satsar helt och hållet på Ibiza just nu, eftersom det händer något som är relaterat till granatäpplen. Granatäpplen är ju en symbol för… fertilitet. Just det. Jag har ett litet granatäpple i min mage som sparkar rundor. Så Barcelona läggs på hyllan och minns som ett fint, men inte alltid så lätt, minne. Nu är det Ibiza och vårt B&B och vårt granatäpple som gäller på heltid, men i framtiden kommer vi definitivt att bo på andra ställen också. Jag har alltid varit dragen till Israel, Spanien, Sydafrika, Indien… det finns en del ställen som är ”på listan” att uppleva, att besöka, eller att resa i, men andra ställen som jag känner att jag vill bo i och engagera mig i. Israel är definitivt ett av dom ställena som jag känner mig väldigt engagerad och relaterad till.

När vi ätit frukosten före frukosten körde vi in till centrala Tel Aviv i jakt på den riktiga frukosten, som var jahnu (från Yemen) och burekas som serveras tillsammans med kokt ägg, stark sås, färska malda tomater, inlagd gurka och hommous… MMMMMM!

SEN… körde vi norrut, mot Pardes Hannah och Noams föräldrar och våra vänner som vi bodde hos en natt. Nu: hippieby i norra Israel som heter Klil. Nästa rapport alltså: Klil!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Moving the Love to Ibiza

Jag ger tillfälligt upp mitt liv i Barcelona och flyttar hela mitt fokus till lilla Baleariska ön Ibiza. Nostalgiskt kanske… eller kanske inte. Jag är nöjd med beslutet. Den senaste tiden har jag bara varit här ändå, men behållit min lägenhet i BCN, men nu på grund av olika omständigheter kommer jag hålla mig helt till Ibiza för ett tag.

Min slutsats om Barcelona som stad är att den är helt fantastisk att besöka, men inte så helt fantastisk att bo i. Det är högljutt, tunna väggar, hata grannarna är något ALLA gör, det dricks för mycket alkohol och det sovs för lite. Men det är kul. Sjukt kul.

Underbara små tog med sol och kall öl, underbara små trånga gator med alla regnbågens lukter (uäää) och sjukt god mat från alla väldens hörn. Sjukt nicea människor har jag mött och många historier har korsat min väg.

Jag tänker gå igenom alla mina bilder från BCN i dagarna och göra en tribute-to-Barna-blogg. Comin soon!

För nu är det full rulle med planering inför evakuering av lägenheten, som måste ske hastigt och lustigt då det inte var planerat in i kalendern men måste hända NU… innan vi flyger till Tel Aviv! Definitivt spännande att se om vi landar mitt i ett krig… UUUps.

Varma Hälsningar från mitt lilla skrivbord i vårt hus på landet mitt i mitten av en liten ö i Medelhavet. Trevlig Helg!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)