Ibiza

Kategoriarkiv: Xucla

Slutet på Oktober: extremt innehållsrik månad

Det har hänt massor denna månaden. Besök i Barcelona, yoga retreat jobb i en vecka, massor med annat jobb, säsongen är officiellt slut och om två dagar kommer mina föräldrar hit. Detta kanske låter helt normalt för en normal busy storstadsmänniska men när man bor på landet på Ibiza och har en liten bebis känns det som att det är full fart. Och denna mamman är superglad! Nya projekt att hålla på med i vinter, och översättningsjobb från ett företag i Barcelona som jag sökte jobb hos för tre år sedan när jag flyttade dit och verkligen behövde jobb. Ibland kommer saker tillbaka till en- frön man har sått- när fröna är redo att växa. Inte när man vill att dom ska blomstra. Har också fått email för castings i Barcelona som jag ju inte kan gå på- men samma sak där. Frön som såddes för flera år sedan när jag flyttade till Barcelona och sökte alla möjliga och omöjliga jobb. Det var tufft att överleva där. Men nu i efterhand ser jag också att allting verkligen går i vågor i livet. Just den vågen var ett baksug. Nu rullar det på och jag surfar alla vågorna i medvind. Så länge det varar… och påminner mig själv att ingenting varar för evigt. En vacker dag kanske jag får en stor kallsup av mina fina vågor.

Morgonpromenader med Xucla och vi är båda väldigt intresserade av spindelnäten. Så himla vackra och så mycket jobb!!

Katten har varit borta hemifrån i nästan en hel månad. Vi har en ny housemate- Anja från Göteborg- och hon har en hund- Alma från Spanien, som jagade Katten i sin nyfikenhet och Katten tackade för sig och hittade antagligen ett nytt hem. Hon kommer senaste dagarna då och då och hälsar på när Alma inte är hemma, men hon verkar inte hungrig och hon ser väldigt hälsosam och frisk ut. OK! Så är det med katter. O-lojala. Ja ja.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Mina Pojkar och Picknick bakom huset

Slutet på September och slutet är så nära, men ändå känns det inte så. Det är så varmt och fortfarande så mycket folk.

En picknick bakom huset, bredvid det stora trädet, igår morse. Med bebis och hund och man och varma mackor och kaffe i termos. Härligt att försvinna en stund!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Bästa frukt- och grönsaker, bästa solnedgången och bästa siestan

På vägen till Santa Gertrudis (då räknar man alltid Ibiza stad som utgångspunkt, när man säger vägen ”till” någonstans) ligger en fantastiskt frukt- och grönsaksbutik. Den har allt- alltid färskt, senaste nytt från fält och mark och odlingar, och färska croissanter från Pan D’Or, fin olivolja, torkade frukter och nötter, med mera. Bästa!

Häromkvällen var himlen helt rosa. Bästa solnedgången! Här springer bästa hunden Xucla galet fort i allt det rosa.

Pi sover bästa vackraste fridfullaste siestan. Bästa bebisen!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Familjeliv på Ibiza

Fika i Dalt Vila efter städning av turisthus. Mindre kul, tycker Pi.

Xucla älskar turister på italienska restauranger som ger henne pizzakanter.

Noam och Pi i solnedgången på otroligt vackra Punta Galera.

Mona Lisa bild av Noam. Jag och Pi på Benirras.

Larry, också del av familjen, täckt av granatäppleblommor.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Att födas på Ibiza

I tisdags morse föddes vår lilla son. Det var utan tvekan det värsta jag har gjort i hela mitt liv, men minnena från smärtan är redan suddiga. Han är HEEEEELT underbar. Jag är heeeeelt förälskad. Han är ett mirakel. Hade jag vetat vilken underbar känsla det är att bli mamma hade jag gjort det för läääängesedan. Vilken kärlek. Vilken stor och mäktig känsla.

Vi har inte köpt en enda sak till honom. Vi har fått precis allting han och vi behöver och tusen grejer mer. Vi kom hem till ett städat hus fyllt med hemlagad, hälsosam mat, pajer, kakor, blommor i vaser och små lappar och kort.

Ibiza är ett ”community” – och jag säger en sak direkt- det är både för och nackdelar med det- men i detta fallet har det varit helt underbart. Vilken support från alla människor, vilken känsla att alla hjälper till, tar hand om oss, stöttar, ger och är så generösa.

Att sen alla skvallrar, vet allt om alla, ni vet allts sådant… det existerar ju också, men just nu svävar jag på rosa moln och ser bara hur otroligt vackert det är här med alla blommor, den kristallklara himlen, koltrasten som sjunger sittandes på en gren med himmelskt doftande apelsinblom utanför mitt nyputsade fönster, och med runt 20 grader varje dag.

Hälsningar från ett rosafärgat Ibiza som verkligen är HEEEEEELT fantastiskt just nu. Stackars Xucla blev degraderad till HUND igår när baby kom hem och det var så klart lite traumatiskt för henne men hon fattade snabbt och är nu med i gänget och jobbar som främsta säkerhetsvakt för den lille.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Lila och Gula Blommor: Parallella Världar på Ibiza

Jag går fortfarande, om än långsamt. Gravid, 40 veckor idag, alltså 9 hela månader, alltså färdigbakad liten bulle i ugnen. Men Xucla behöver ju ut och lukta och springa och kolla läget och jag mår alltid bättre när jag rör på mig.

Igår gick vi en långsam promenad och plockade dessa blommorna. Vi träffade på ”el Cabron” (ungefär skitstöveln) som vår hyresvärd kallar honom; en gamla mannen Antonio som bor precis bredvid oss och är en av två överlevande syskon från en skara av fem barn som växte upp på denna lilla kullen som vi bor på. Antonios föräldrar bodde i det första huset som byggdes på denna kullen (Can Jaume Curt) i en liten stenfinca (finca är det traditionella Ibizenska stenhuset) och alla fem barnen stannade på kullen och byggde sina egna hus här och nu ägs nästan alla hus av barn och barnbarn till Antonio och hans syskon. Som är brukligt i små bymentalitet-samhällen, bråkas det och fajtas om pengar och land, och enligt Antonio vill dom alla att han ska dö, så dom kan sälja hans land och tjäna pengar.

Antonio har haft en stroke och är halvsides förlamad. Han spottar när han pratar och han vinkar aldrig tillbaka när vi kör förbi hans hus. Han är en arg gammal gubbe full av passion och styrka och en vilja av stål. Jag lovade honom att vi inte ska promenera på hans land, eftersom det var det han ville säga mig, att Xucla kan minsann inte springa utan koppel, utan borde vara i en bur som hans hundar. Jag ansåg det bäst att säga ja, Bon Día, och bara le.

Bymentaliteten och skvallerlivet är något av det värsta med att bo på en liten, liten ö. Ögon ser allt vi gör här och alla vet allt om alla. Ibizicencos är kända för inavel, rasism och trångsynthet och det är väldigt ofta man ser folk med ögon som tittar åt flera håll och med flera höns icke hemma i hönsgården (if you know what i’m saying).

Ändå har livet på Ibiza lyckats finna en harmoni mellan traditionella sätt att leva som man alltid levt på ön, och lekplats för hippies, DJ’s, kändisar och rika Européer. Ibizencos är accepterande på många sätt, genom att tillåta sin ö att ha koloniserats till allmän lekplats, men med ett raffinerat sätt att tjäna pengar på sina hus och land som dom nästan aldrig säljer, utan bara hyr ut till oss som kommit hit från andra ställen. Det verkar fungera för alla.

Parallella världar på Ibiza. Lila och gula blommor.

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Fredag Aperitivo & Vernissage Ocean Drive Hotel

I fredags kväll var det på Ocean Drive Hotel, som ligger i Marina Botafoch, den exklusivare delen av Ibiza Stad, som det hände. Vanligtvis händer det inte alls under vintermånaderna på Ibiza förutom något private party i någons villa någonstans på ön, men fredagarna på Ocean Drive har verkligen tagit fart. Dom presenterar ofta en artist varje fredag tillsammans med aperitivon (italienskt koncept; köp en drink och det står massa goda snacks och plockmat runt hela bardisken) och dom har bra DJ’s som spelar, och det håller på tills relativt sent också. Efteråt kan man gå till en av dom få andra ställena som har öppet i Ibiza, typ Bubbles, som också ligger i Marina Botafoch. Någon gång då och då har nattklubben Pacha, 10 minuters gångväg från Botafoch, öppet också under vintern.

Vi har knappt lämnat vår mysiga vintertillvaro alls så det kändes konstigt att inte tända elden, laga middag och titta på en film hemma, utan klä upp sig och gå ut. Men eftersom Noam hade blivit tillfrågad att hänga några av sina bilder denna fredagen, fick vi ju snällt vara där och mingla och supporta. Den här bilden är tagen i Malmö, på Triangelns station, 2010.

Det var verkligen otroligt mycket folk för ett vinter-Ibiza-event. Vi hade inte väntat oss detta alls. Många av öns bigshots var där. Och en och annan kändis-DJ, som Luciano, som syns allra längst in i bilden.

Xucla, prinsesshunden som får vara med på alla partys och events, hookade up med DJ’n som delade sin hamburgare med henne. Eventet heter Burger & Gin och dom har ett specialpris på denna kombon. Gin & Tonicen kommer i ett stort kupglas och ser mumsigt gott ut men kan inte bekräftas. Burgaren är väldigt god, jag provade den med getost och karameliserad rödlök. Mums. Klockan tolv var jag redo att åka hem; höggravid är saker och ting lite annorlunda när folket börjar bli som dom ofta börjar bli när stämningen tar fart. Så jag åkte hem till mysiga hemmet medan festen nog fortsatte hela natten för dom flesta andra.

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Nya fordonet Larry och massor med solsken

Xucla och jag väntade i solen på att den nya bilen, en gammal Citroen Dyane 6 som heter Larry, skulle komma skumpandes av båten från Barcelona. Det blev en kär återsyn och det kändes helt för mycket som en film. så mycket att vi skrattade hela dagen, typ. Att sitta i denna bilen är ungefär som en scen från en gammal film där man ser hur bakgrunden är fejkad och bara flyger förbi och föraren inte tittar på vägen alls, utan bara på Ingrid Bergman eller Brigitte Bardot som sitter bredvid.

Första familjeporträttet i Larry. Larry har en choke och en väldigt märklig anordning som man växlar med. Men det är inte så farligt svårt när man vänjer sig.

Taket kan fällas ner och man känner sig som bästa moviestar on the road.

Alltså… som en Kalle Anka eller Musse Pigg tecknad film. Sjukt roligt.

Solnedgång vid Punta Galera, vackert och vintrigt.

Nyaste tillskottet till familjen: en husvagn som just nu installeras bakom huset som extrahus. En liten casita till la casa. Men den får en egen bloggpost när den är klar och hippiefierad under pinjeträden och med nästan havsutsikt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Hemliga Cala Xuclar

Hemliga Cala Xuclar har allt. Kristallklart vatten, grottor, sand, klippor, solnedgång, och en strandrestaurang som serverar färsk fisk och har thai-lampor på stranden på kvällen.

Bortom partygalna playor ligger lilla Cala Xuclar som ett fridfullt andrumshål i Ibizas Augustikaos.

Dessutom är Cala Xuclar döpt efter vår vackra hund. Det betyder inte lite, det. 😉

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

lugnet före stormen: andas IN!

Alltså, inte för att det är lugnt nu heller. Men jag väntar mig stormar. En stormande, galen säsong. Tar ett djupt andetag in NU och andas inte ut förrän….Oktober!

Galna dagar. Det går i ett. Runt, runt. Mitt i natten finner man mig drickandes vin och ätandes choklad och svarandes på emails och lyssnande på Insomnia (El Monster Mix) av Faithless. Sju timmar senare är jag i full gång med att städa, ladda upp bilder till en artikel, dricka kaffe, mata hunden, tömma sopor, mata katten, sopa golvet, byta handdukar…

På St Jordi i lördags gavs det bort kattungar. Vi fick den sista. Den som ingen ville ha. Hon har en allvarlig infektion i ögonen och ser knappt. Gravt inflammerad, sa veterinären. Men hon har en personlighet som heter duga. På väg till veterinären häromdagen, visade hon sina Eskapist-kunskaper, och gömde sig, inunder bakom inuti nånstans djupt nånstans. Till slut, efter att ha trott att hon var död i flera timmar, hittade jag henne. Wow.

Jag hade också en krock. Med vår nya (läs:gamla) jeep. Jag svängde helt för fort runt en snäv, smal kurva, och kollade framåt, och hann inte se den låga, svarta, blänkande, glansiga…BMW:n cabriolet, som hade saktat in, för den såg en skraltig gammal dammig jeep komma farande. Jag körde rakt in i denna blanka glansiga svindyra BMW och krossade vänster framljus (med mera.)

Ut kom en Italienare (så klart!) som gjorde handgester och sa ”vafan culo” ”che cazzo” ”ma” och sådana saker. Jag skämdes och sa förlåt förlåt förlåt på alla språk jag kan.

Nu, en vecka senare, har jag fått jobb på hans nyöppnade, fräscha restaurang, ”Mu Beach”, på Playa Es Figueral. Det finns en mening med allting. Speciellt på Ibiza.

Katten är jag mer kär i än någonsin. Ibland vet man inte hur mycket man tycker om någonting, förrän man nästan förlorat det.

Yogaklasser startar snart också. Kanske på lördag, kanske nästa lördag. På Ibiza vet man aldrig. Det händer när det är meningen att det ska hända.

Så nu tog jag mig ett dopp i min pool, innan jag tar min Xucla på en promenad till San Rafael, och köper ögonsalva till lilla Monstret. (Hon heter än så länge bara: Katten. På Svenska.)

Lugnet före stormen. Andas in. Säsongen rullar fram som en ångvält. Det är meningen!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)