Ibiza

Kategoriarkiv: Religion

Lite mera Katalonien versus Spanien-tjat

Plaza de Toros, och Mezquita. Två ord som man inte ser i samma sammanhang i Barcelona som här på bilden, tagen i Cordoba.

I Cordoba, södra Spanien, existerar la ”Corrida de Toros” (=tjurfäktning) och är en del av kulturen. I Katalonien är tjurfäktning förbjudet, sedan den 1 Januari i år. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tjurfaktning-forbjuds-i-katalonien

Den stora arenan, som ligger på Plaza Espana här i Barcelona, är numera ett shoppingcenter, Las Arenas, med tillhörande utsiktsplats på taket.  Barbarisk, blodig kultur har ersatts av… Konsumtion. Frågan är om en dag pengar och överkonsumtion också kommer at förbjudas?

La Mesquita i Cordoba är en vacker plats, med en stor innergård doftande av Azahar (apelsinblom) och porlande önskebrunnar. Turister knäpper bilder med sina moderna kameror och iPhones, och alla är välkomna. Till och med vår hund. Enligt Islam, är hundar smutsiga. Men denna slags Islam är ett museum, och finns för att beundras och tittas på. Historisk Islam.

I Barcelona, i stadsdelen Raval, finns också moskéer. De välkomnar inte varken hundar eller icke-Muslimer. När jag går med min hund i Raval, väjer Muslimer undan för henne, för att slippa röra vid henne. Här praktiseras Islam, live, på riktigt.

Flamenco, eld, passion, starka färger. I södra Spanien dansas Sevillanas och Flamenco. Dramatiska danser, med rött och svart och mörkt rosa. Stampande, hårda rytmer som pulserar som ett djuriskt spel.

I Katalonien är den traditionella dansen ”Sardanes” http://www.youtube.com/watch?v=rWnpSevDGgk som mest påminner om en stel alp-dans, med svenska Stig-Helmer-moves. Man står i en ring, och håller hand, men med så stort avstånd som det är möjligt att ha mellan varandra.

Bara kolla på kvinnan där uppe, hur hon rör sig, hur hon är klädd… Och om du orkar, kolla videon på youtube som jag postade länken till. Ha ha! Jag ÄLSKAR Barcelona, missförstå mig rätt. Men jag börjar seriöst att hålla med Katalanerna om att de borde bli självständiga. De är som Nordeuropéer, eller Tyskar, som hamnat FEL på kartan!

Häromhelgen (i Fredags) var jag på La Xampagnería med besökande kompisar från Sverige. Jag trängdes med halva Barcleona om att få komma fram och beställa mina glas med cava för €1 av de barska, svettiga barmännen. Under den intima stunden med ett gäng katalaner delade vi andningsrum och åsikter. De frågade vart jag kom ifrån. När de fick sitt (redan förväntade) svar, sa en av killarna att han köper sina möbler på IKEA. Det började hagla stereotyper mellan oss och vi dissade varandra kraftigt, i brist på annat att göra när vi stod där, mage mot mage, i trängseln.

En av killarna berättade för mig att ägaren till något framgångsrikt Katalanskt företag var Jude och Katalan. Vi enades om att detta måste vara ett utmärkt recept för framgång.

Varför?

Jo, för att Katalanerna anses vara de mest hårt arbetande i Spanien, de kallas även, enligt dessa killarna, för ”Spaniens Judar”. De har sinne för affärer och näsa för pengar. Alltså, mera som Nordeuropéer eller Tyskar, då. Och mycket mindre som Spanjorer.

I Spanien existerar saker, historien, som i ett levande museum. I Katalonien är saker mera uppdaterade. Folk hänger med, liksom. Jobbar hårt på att förändra det som behöver förändras i samhället. Bra eller dåligt. Inte vet jag. Det är väl både och…

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En resa genom Semana Santa-landet Spanien

Semana Santa i Spanien är en av de största fiestorna på året. Påsken firas med står och pompa.

Lila och svart, siden och parader.

Hela familjen är engagerad, alla är med.

Blodigt allvar, alltså.

I Andalusien, södra Spanien, firas Semana Santa på riktigt. Alla är med. Alla klär upp sig, på sitt eget vis. Här bland förföriskt doftande apelsinträd på Cordobas livliga gator, Påskaftons eftermiddag.

Fullt fokus i förberedelse för parad i Conil de la Frontera, liten kuststad nära Cadiz.

I det gassande solskenet är alla klädda i svart och kostym, Påskdagen till ära.

Jesus på parad. I varje by, i varje stad, paraderar han runt, buren av högtidliga processioner. Ackompanjerad av spöklika, långsamma trummor, rökelsedoft och massor av folk som tar foton med sin mobil, är detta höjdpunkten på Semana Santa-firandet.

Kyrkan och bländande vackra strukturer i Cadiz provinsen, södra Spanien.

Att lämna Barcelona några dagar för att resa genom Semana Santa-landet södra Spanien, var en frisk fläkt. Mera bilder och tankar om skillnader mellan Spanien och Katalonien kommer i nästa bloggpost!

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)