Ibiza

Kategoriarkiv: Thailand

Tempel, Nyår 2014, Mae Hong Son, På Gränsen till Burma

Jag låter bilderna nedan tala för sig själv. Mae Hong Son, en liten stad på gränsen till Burma i Norra Thailand, är en riktig pärla. Varje kväll är matmarknaden igång runt den lilla sjön, med templet som speglas i den stilla vattenytan. Nyårsafton var väldigt blygsam, med munkar som slog in 2014 på den enorma gongen, folk släppte rispapperslampor upp i skyn och lite fyrverkerier med stupor och klockor i förgrunden. Fantastisk mat, vänliga människor och storslagen natur omkring staden. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Till Pai, 10 år senare- vilket misstag! USCH!


Mina minnen från Pai är: underbara. Dimmiga risfält, vackra, långsamma morgnar, leende locals och en känsla av att tiden står stilla. Det var tio år sedan jag var här, och totalt fastnade. Så blev det INTE denna gången!

Bilderna är de få kvadratmetrarna som fortfarande var vackra. Resten var bara blä. Fullt av turister, jag menar hemskt fullt, ja hela världen var här för jul och nyår och lokalborna var trötta, sura, irriterade och rent ut sagt oförskämda och hatiska mot turister (läs: Fahranger, inte thailändska turister, som det också fanns mycket av).

Dessutom var det kallt som i Norden, rent ut sagt. Det var nere på 10 grader, alltså samma som hemma i Skåne över julen. Men när man då bor i bambuhydda ser saker lite annorlunda ut. Och inget varmvatten. Pissljummet. Alla ställen verkar nedslitna, trötta, som att ingen tar hand om dom. Smutsigt, till och med, på vissa ställen. Högar med sopor och berg av plast. Vad har HÄNT???

Jag hoppas behålla mina minnen från 10 år sen, och radera dom jag skapade nyss… vi stack härifrån snabbare än kvickt, och reste på the Mae Hong Son loop med moppe istället i fem dagar. Massor med kilometer och berg och fantastiska vyer. Och inga arga, uttröttade thailändare som hatar turister.

Synd att det blivit så här- men tyvärr är väl det inte helt ovanligt. En vacker plats, som fler och fler vill besöka, som till slut äts upp av konsumtion. Vi har sett det förr.

Om ni tycker att jag är negativ, så se denna trailern: Gringo Trails – som handlar om hur vi reser och förstör och svinar. Och ja, scenerna i slutet är från Thailand. Jag har ännu inte återbesökt Ko Phang Nang.. är rädd! Fy Fan.

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

God Jul i efterskott från Thailand

Ibiza familjen är i Thailand i tre månader (och nog Laos och Burma med) och just nu i Pai. Julafton spenderads i Chiang Mai och Juldagen på en buss till Pai.

Här är det otroligt turistigt, jag var här för 10 år sedan och shit vad det har förändrats. Jag har blivit en av dom där äldre lite bittra resenärerna som säger att det var bättre förr innan massturismen anlände… jag glömmer aldrig första gången på Bali, 2001, när en äldre man sa detta till mig. Jag tyckte han var gammal och bitter och för gammal för att resa. Ha.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Biten av en orm i centrala Bangkok

Det var en helt vanlig tisdag (eller kanske torsdag- när man är ute och reser vet man varken dag eller datum) och vi promenerade bakom det vita fortet, i Banglamphu, nära Khao San Road, runt floden och dom små gatorna där. Det var mörkt, som det är vid sjutiden, och varmt, som det är i Bangkok. Helt plötsligt skriker Noam till- och då skriker jag också- och då skriker bebis också. Vi alla tror det är en råtta, så klart. Men sen säger Noam helt chockad: det var en ORM. En ORM!!! Jag trodde inte mina öron. Han gick ett steg tillbaka för att se en gång till. Ja, en grön, halvmeterlång orm. Jag såg den. Och fick lite smått panik, så klart. Idéer som man sett i filmer, typ, ska man inte suga ut giftet? Nä. Jag ammar ju. Kan jag ju inte göra. Satt en kvinna några meter bort. Hjälp, en orm, läkare? Hon sa det finns en klinik i närheten. Vi började småspringa dit. Det tog för evigt. Noam började svettas. Jag var stressad som fan vid det här laget. Kliniken var stängd. Jag sprang upp för trapporna till hotellet ovanpå. Hon tittade på mig som jag var dum i huvudet när jag frågade om läkare, sjukhus, emergency. Inget svar. Ner igen. Taxi. Närmsta sjukhus. Alla verkade helt förvånade, som att de aldrig hört ordet förr. Men till slut, en halv timme efter att Noam blivit biten, var vi på sjukhuset, och hade det varit en giftig orm, hade han ju varit död för längesen, så klart. På sjukhuset var dom inte alls impade. Dom var mest impade över den blonda bebisen, som dom turades om att ta bilder på trots skyltarna som sa i illrött ”no photo”.

Noam kunde inte gå och foten var totalt svullen. Shit vad läskigt. Flera rundor blodprov och extremt otydliga svar från läkare som viskade bakom sina munskydd.

Bebis fick enorm uppmärksamhet som alltid. Så i alla fall han var glad.

Tydligen finns dessa halvmeterlånga gröna ormar runt floden i Bangkok. Dom bor i träden. Vi pratade med någon som sa att hon hört om en person som dog av bettet. Antar att det hade att göra mer med allergisk reaktion än med själva giftet som ormen sprutade in.

Vilken grej alltså. Jävligt oväntat! Han har fortfarande ont men han lever.

Mer bilder från Thailand på instagram @lindusja

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ibiza-Barcelona-Istanbul-Bangkok: resa med bebis, vilken grej!!!

Första stopp. Barcelona i en och en halv dag. Kallt som fan och egentligen onödigt stopp. Köpa GoPro och träffa vänner. Bodde hos en vän som har utsikt över hela staden. Såg solen gå upp över Barcelonas skyline. Staden jag känner genom alla mina promenader och cykelturer med min älskade hund Xucla. Överallt stannar folk oss och pratar med Pi.

Andra stopp. Istanbul en väldigt lång och iskall dag. Inte visste vi att det var 3 grader, regn, blåst och mörkt i Istanbul. Usch! Men väldigt god mat. Men vem kan njuta i bara converse och ingen jacka? Nä. Tyvärr gjorde inte Istanbul något alls för mig. Taksim square, döner kebab, turkiskt kaffe och turkish delight. Taxi till flygplatsen som tog två timmar. Genom en kall och frusen stad i rush hour. Men en sak kan vi konstatera: turkarna är ett enormt varmt folk. Alla älskar barn. Alla, till och med immigrationspolisen och säkerhetsvakter, stannar och pratar med honom. Tar honom i sina armar och gosar på turkiskt bebisspråk.

Khao San Road.

Jag var här 13 år sedan första gången. Sen flera gånger fram tills 2005, sista gången.

Nu, 8 år senare, kommer jag tillsammans med min familj.

Reser med barn.

Är vuxen.

Vilken skillnad!

Inget mer boxliknande rum för 80 baht på Sweety Guesthouse.

Inget mer ute sena kvällar på bussbarerna drickande vodka redbull.

Khao San Road är nu ett enormt distrikt, som sprider sig och ringlar utåt från den gata där allting började. Ett distrikt som aldrig verkar ta slut; ständigt växer och förökar sig.

Jag ser japaner och ryssar, jag hör katalanska och polska.

ALLA åker till Thailand.

Det brukade vara bara västerländska backpackers och singelmän. Unga folk, resenärer. Alla barer och restauranger visade filmer. Nu reser alla med en lätt liten I-pad och isolerar sig i sin lilla internetvärld.

Maten är fantastisk som alltid.

Staden är inte alls lika smutsig som den var.

Det är trendigt, bekvämt, organiserat.

Så lätt att vara här.

Mina senaste resor har varit i Indien, så att komma tillbaka hit är som rena semestern. Folk är inte så pushiga, det är inte så hett, det är inte så smutsigt, det är bara nice liksom.

Alla älskar barn. Vi blir välkomnade som kungligheter var vi än går. Alla vill prata med Pi och hålla honom. Vilken skillnad från mina tidigare vistelser i Thailand!

Min erfarenhet av Thailand innan är att människor ofta är otrevliga och ointresserade. Likadant nu om jag går utan min bebis. Arga, tittar inte mig i ögonen, suckar för jag stör dom i sina samtal med arbetskamrater eller i telefon. Men med bebis är det annorlunda. Alla älskar bebisar i Thailand.

Den bästa reseacessoaren jag haft hittills, utan tvekan!

Vi var i Sverige i en vecka innan denna resan började. Pi fick inte mycket uppmärksamhet någonstans när vi var ute. Min slutsats är att hur människor agerar mot bebisar och djur är en tydlig måttstock på hur varma dom är innerst inne. Sverige är kallt, på utsidan och insidan. En kall och isolerad kultur. Svenska hjärtan bultar där inne bakom dubbelglas, halsdukar och värmeelement. Men långt borta och svagt. Sverige fokuserar så mycket på det mörka, det omöjliga, det orättvisa och det grymma. Det bara känns i själen när man är där, att det är melankoliskt och att allt är stillastående svårmod. Hela landet följde Kristian Gidlunds kamp mot cancern. Alla storsäljande böcker är mörka deckare. Alla pratar om hur svårt det är. Hur omöjligt det är. Hur man måste.

Genom att resa med min son ser jag världen på ett helt annat sätt. Jag upplever saker från hans perspektiv. Jag ser världen genom hans kameralins.

Skrivet från ett medelmåttigt hotellrum, på min MacBook Air, med bilder tagna av min Iphone, i Khao San Road-distriktet, med Aljzeera på TV:n i bakgrunden som visar Mandelas memorial services live nonstop, och en gnällig febrig bebis klängande på min vänstra sida.

Tio år sedan hade det varit en filmkamera, en långsam PC på ett rökigt internetcafé, utan man och barn, bara jag, på jakt efter allt det jag har nu med ursäkten att jag reste för att finna mig själv.

                                                                      På väg från Ibiza till Barcelona

                                                                   Pi på en solig plaza i Barcelona

                                                          Min utsikt över Barcelona i en och en halv dag

                                                                      Utsikt by night

                                                   Istanbul flygplats. Turkish Airlines staff gosar med Pi

                                                                           Khao San Road

                                                                          Pi på Khao San

                                                                       Pi får massage

                                                                  Hund ligger på ett isberg

                                                       Som Tam, papayasallad- Thailands bästa mat!

                                                                         I love Thailand

                                                                   Fantastisk mat på gatorna

                                                           Pi shoppar på MBK, typ världens största varuhus

                                                                   Dricker färsk kokos

                                                                   Skåne från ett pågatåg

                                                                     Svenskt hus

                                                           Jag fastnade också i Kristian Gidlunds historia

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)