Ibiza

Etikettarkiv: barcelona

Alldeles för kort visit: Barcelona Blues

imageTyvärr är det redan över… Mitt besök till Barcelona. Helt för kort. Mindre än två dygn. Men jag älskade varje sekund. Förutom jetlags-svackorna av sådan extrem trötthet som bara svepte ner oss i en zombie-avgrund då, men allt annat var OK. Ja men vad fan, om jag ändå håller på och klagar kan jag lika bra nämna att jag tycker det suger att IKEA i Barcelona inte serverar köttbullar förrän klockan 12. När man är utlandsboende svensk som kommer från Asien-hållet och stannar över i Barcelona och vaknar klockan 04:30 och bara har några timmar att åka till IKEA för att äta köttbullar så tycker jag att IKEA kan vara artig nog att se till att hon får sina köttbullar med lingon. Fan också- vilken besvikelse det var. Annars var det definitivt ingen besvikelse att vara i Barcelona- jag älskade min gamla hemstad mer än någonsin. Hon är så full av mysiga barer, god mat, vackra byggnader. Vi bodde i El Born som måste vara bästa barriot. Bilden är från en tidig morgon nära gamla Born-marknaden (som nu är ett kultur centrum) dit solen letade sig ner mellan de smala gatorna, och in på denna mysiga fransk-inspirerade bar/restaurang, som spelade fransk jazz och serverade färskpressad apelsinjuice och frasiga croissanter. Bilder på väggarna från Born för hundra år sedan och morgontidningar på de slitna små träborden. Vad jag saknar dessa ställen på Ibiza. Jag ville inte alls åka hem. Ville stanna i Barcelona.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Blixtvisit till barcelona

Det är alltid nice att besöka en stad man bott i för man vet var man ska gå och man har minnen från överallt och man stöter på bekanta på gatan. Denna gången tog jag med mig min yngsta son Noy i babybjörnen för att hämta hans första pass som anlänt till Sveriges konsulat, skickat från ambassaden i Madrid. Jag bodde på Barcelo Raval, på Rambla de Raval, med utsikt över hela staden hela vägen till Tibidabo. BBC news på konstant och mycket vietnamesisk mat på Bun Bo och La Vietnamita  en promenad i Poble Sec som nu är mega trendigt med coola barer och caféer med hälsosamma superfood juicer och glutenfria alternativ och coola små butiker som denna: Zucker Haus med cupcakes och andra hemmagjorda sockriga konstverk, med original shopfront från hårfrisörer som nog varit där länge innan..

Noy var ganska nöjd med att få ha mamma för sig själv i hela 48 timmar. Lyx . Folk stoppade honom på gatan för att snacka lite och alla hjälpte oss överallt.

image image

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En Barcelona- tilbakablick: tips till en klient från New York

fantastik-3 filmoteca-7 fuzzbox-3 laboqueria-11

The neighbourhoods, in local language the “barrios” are all very different, and each with its own ups and downs, good and bad.

In short,  Ciutat Vella (Catalan for old city) is made up of

Barceloneta: the barrio next to the beach, originally the fisherman’s barrio, many cool little bars, local feel, a lot of thief and drunks, might be the next up and coming barrio for fancy apartments, a lot of south american immigrants, not so fancy, a bit rough, narrow lanes with fragrant laundry hanging from the balcony and closer to the beach there are overpriced fish restaurants

Born: the super famous and much visited Catedral Santa Maria del Mar is here, also the Picasso museum, beautiful narrow lanes, fancy little shops, little cute bars, top area for reformed apartments for tourists, manicured, nice, posh

Gotico: the most touristy of them all, little cute squares with nice restaurants, many shops, high street shopping, label shopping, gentrified, a bit boring, comfortable, McDonalds, H&M, at night many seedy/touristy bars

Raval: The most young, hip and trendy one; think creative, skaters, graffiti, media folk, Apple products mixing with prostitutes, criminals, drug addicts/sellers and poor immigrants. To me; the most interesting one at the moment. Government trying to “clean up” so it’s changing rapidly. Home to trendy bars and restaurants, the museum MACBA, the cool street Joaqin Costa with vintage shops, bars and restaurants. This barrio is the most densely populated area in Europe, with people from all over the world.

Then there is Eixample connecting the old city with what used to be villages outside the city but have now grown together and forms part of the modern city of Barcelona. For example Gracia, local neighbourhood with lots of buzzing local life and many cute squares and less tourists.

Example is more modern, spacious and fresh than the old city, and has some great restaurants, bars and more upmarket shopping.

Higher up the mountain Tibidabo there’s an old theme park, beautiful to visit, and to see the whole city below.

I recommend Woody Allen’s “Vicky Christina Barcelona” if you haven’t seen it!

Questions?

Oh and AVOID Las Ramblas, the main street in the city! Full of thiefs and awful food and overpriced bad coffee and sangria!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Tur man är autónomo och jobbar hemifrån idag!


Idag haglade det på Ibiza och jag hör att det lagt sig snö i utkanten på Barcelona! Alltså: februari verkar vara vintermånad här i Medelhavet. Hittills har det bara varit sol sol och mer sol. Men idag piskar det ner- det betyder ofta strömavbrott och trafikkaos här. Tur man jobbar hemifrån idag! Det här är mitt kontor idag. Ikväll blir det mitt sovrum igen!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Impulsivt Oplanerad Roadtrip genom ett Mångskiftande Land: Spanien

Jag hade bokat en hyrbil via en brittisk hemsida. Billigt var det. Vi var på en helt oplanerad, impulsiv roadtrip, med Cadiz som vårt mål, och start i Barcelona.

När vi kom till kontoret i Barcelona för att hämta vår bil, skrek den överviktiga brittiska kvinnan bakom disken helt oprovocerat och utan förvarning, i en obarmhärtig falsett-ton att det fanns inga bilar kvar, att den hemsidan vi hade bokat med inte hade lyssnat på henne och hennes kollegor när dom hade sagt att det inte fanns fler fordon att tillgå. Något sade mig att det inte var första gången hon hade behövt yttra den meningen den morgonen, och att hon var nära en inre explosion där vi var farligt nära att vara droppen som skulle få hennes inre lava att snart rusa fram och kväva allt i sin väg.

Vi var totalt chockade och tittade stumma på varandra. Vi såg hela vår spontana roadtrip bli till ett par tråkiga dagar i Barcelona. Fast  i stan under en långhelg. Vad fan…? Det hjälpte inte hur mycket vi än försökte intala den rödblossande kvinnan att vi betalt, bokat och fått bekräftelse. Hon bara viftade bort oss och sa att det var inte hennes problem, vi måste ringa till England och prata med idioterna på hemsidan som överbokat bilar. Snacka om besvikelse och frustration, som inte blev bättre  av den totala påskstressen som rådde, med ungefär halva Spanien på resande fot, på väg hem till abuela en el pueblo.

Vi vandrade till alla biluthyrare man kan tänka sig, och alla sa bara NO- finns inga bilar tillgängliga, vad tror ni liksom, det är påsk och ALLA har hyrt bil.

Sista försöket med små förhoppningar och den krossade drömmen om roadtrippen till Costa de la Luz: äntligen hittade vi en bil. Så då äntligen fick vi vår älskade lilla vita Fiat Panda, som skulle bli vårt rullande hem dom närmsta fyra dagarna och tusentals kilometrarna.

Hur det gick med bilen som jag hade betalt, men aldrig fick? Jag fick inga pengar tillbaka, eftersom ”det står i det finstilta att man ska ringa inom en timme från tillfället då man skulle ha hämtat sin bil- annars tillfaller pengarna företaget”- aldrig mera hyra bil från något skumt, för bra för att vara sant, lågpris online företag! Och mitt mest vänliga råd till alla Spanien resenärer är att boka hyrbil i god tid och med ett etablerat företag! Spänning och impulsivitet i all ära, men utsikten att förlora resan kändes ju bara för fruktansvärt.

Så var vi då, otroligt nog, äntligen på väg. Vi bara körde, ut ur Barcelona, och västerut, in i Spanien. Bort från Katalonien och katalanskan, och in i Spanien och spanskan. Första stoppet: några timmar inpå eftermiddagen när solen börjat lägga sig i viloläge för att ta sig en gyllene, kall öl, körde vi in på en sidoväg någonstans i ingenstans och hittade ett övergivet hus omgärdat av enorma tallar och torra, vintermörka träd som sträckte sig efter värmen och ljuset och hade börjat öppna sina knoppar i fingertopparna.

Nästan direkt efter hamnade vi i vad vi trodde var en liten, liten pueblo (by) där invånarna beredde sig på Semana Santa processioner (en mycket besynnerlig spansk tradition; klädda ungefär exakt som Ku Klux Klan, går dom i långa mörka tåg genom stadens trånga gator, bankar och smäller på trummor  medan dom vaggar fram på ett skräckinjagande sätt bärande på en Jesus i plast och med katedralen som mål. Det visade sig vara en jättestor stad som vi snabbt glömde namnet på eftersom det liksom förstörde den pittoreska känslan.

Här spenderade vi natten. Hostal Jägaren. Dom hade ingen varm mat men dock ett badkar med varmt vatten. Det behövdes, eftersom det finns få ställen i världen som är så kalla som Spanien i April. Just för man ”tror” att det är varmt, så man får en sådan stark psykologisk chock när man inser, tunnkädd och i Havaianas, att det blir under 10 grader efter solen åkt neråt till Nya Zeeland. Och dessutom, ännu mera chockerande- lika kallt inomhus. Välkommen till landet som blundar för faktumet vinter och bygger hus som är designade att enbart hålla värmen UTE och som har noll värmeelement och tunna fönster och väggar.

Livet en morgon efter man frusit en hel natt och det är kallt, regningt och ruggigt. Fast vi var ju på roadtrip, och vi hade ju någon glättig spanjor som skrek ut sin glädje för den spanska popmusiken i bilens högtalare. Och vi pratade om våra drömmar, som man ska göra på roadtrip. Om vad en väg symboliserar, att resa på en väg, om att ha ett mål, att följa sin plan eller att låta vinden föra en dit det verkar bära.. Och att komma fram till att ta ödet i egna händer, att bestämma vad man vill ha, vart man vill, och inte sluta förrän man nått sitt mål.

Hundar på en balkong i Granada. Finns inte mycket att säga om saken, kanske. Vi väntar ett tag åtminstone. Återkommer till ämnet.

En katt på en balkong i Granada. Solen sken äntligen när vi kom fram till Andalusien, som sig bör. Överfulla tapasbarer med helgkänsla. Barn överallt. Kvinnor i klackar. Män uppklädda. Familjer och apelsinträd och kalla, små öl. Och så då två hundar på en balkong, och en katt på en annan. Varför fick inte dom följa med ut i påskfamiljevimlet? Kändes orättvist, liksom.

I galma stan, Granada. Så otroligt vackert, blommande hemliga patios, flamencomusik flödande från blommiga, hemliga patios, sol som letar sig ner i de smala gatorna, de skuggade gränderna, de hemliga gränderna.

Var vi sov den natten vill jag helst glömma (i ett tält på en strand, iskallt, stel i kroppen, helvete, allting fullbokat, så blir det när man åker på en totalt impulsiv oplanerad roadtrip genom ett påskland) men vi värmdes snabbt upp av alla vackra byar längs med Costa de la Luz. Detta är en av dom och alla tar sig en styrketår efter Ku Klux Klan-heterna som pågått intensivt hela morgonen.

Blåsigt värre, det kan man göra något bättre med. Elektricitet, till exempel. Vår lille Fiat Panda hade vid det här laget blivit vårt hem och kartan var kastad långt bak i det inte så rymliga baksätet och vi bara körde österut från Costa de la Luz mot Costa del Sol och stannade och picknickade i Tarifa.

Sen kom vi då till Gibraltar, som var en otroligt underlig och högst angenäm överraskning. Ta en enormt medelmåttig stad, kasta in  Medelhavet, en enorm klippa som sticker rakt upp, gör allting brittiskt, sen kasta in några muslimer och på det några judar, sen har du ett bisarrt litet ställe. Se på apor i solnedgången och ät en kebab som du betalar med engelska pund. Galet märkligt ställe som känns som att man tagit på sig sina coolaste, trendigaste kläder, men ut-och-in.

Två katter på en balkong. Börjar kännas bekant, detta temat. Eller ser vi vad vi villl se? Ser jag alla katter och hundar på balkonger för att det är det som reflekteras i mina ögon? Missar jag därmed traficking, Mc Donald’s, vackra igelkottar? Är allt jag ser det som speglar sig inifrån mig ut till min värld? Och vad säger det om mig, egentligen, att jag bara ser fångade djur, fast på en balkong??

Detta är Afrika, sett från ett Europa-perspektiv. Jag undrar hur Europa ser ut från ett Afrika-perspektiv? För det handlar mycket om perspektiv, allting. Från vilken vinkel man väljer att se. Ibland blir man så blind av sin vinkel att man inte ser den andra vinkeln. Ibland kan vi människor bli väldigt trångsynta kallas det väl, när man ”ser trångt”- alltså bara från sitt eget håll. Nej, vidga våra vyer, enda sättet, tycker jag! Högst nödvändigt i den mänskliga upplevelsen, dessutom. ”Världen är en bok och den som stannar hemma läser bara en sida” (St Augustine) är min favorit quote av alla visa quotes som existerar. Det finns ingen större perspektiv-vidgande upplevelse än att resa. Roadtrip Visdom.

Sista morgonen vaknade vi i nationalparken Cabo de Gata- en enormt speciell plats i landet Spanien. Otrolig natur. En Bond-film spelades en gång in här. Kaktusar och tomatodlingar. Lite regn, mycket sol. Här är solen på väg tillbaka från Nya Zeeland och vi hade nyss druckit en cafe con leche på en liten bar fylld med människor som hade ovidgade vyer.

Knallröda vallmo längs med vägen. Vägen från Cabo de Gata, vägen till Barcelona. Vägen som binder A till B och vägen som är ett ingenmansland mellan våra destinationer. Dom säger att man ska njuta av resan och inte fokusera så mycket på destinationen.

Jag säger man ska göra lite av båda. Ta ödet i egna händer- bestäm målet och kör ditåt, men var öppen för nya perspektiv och upplevelser under resans gång, men släpp inte ditt mål. Släpp inte din dröm. Min dröm var att ännu en gång se Cadiz. Vackra, glittrande Cadiz. Och Cabo de Gata. Otroliga, magiska och ökentorra Cabo de Gata.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ibiza-Barcelona-Istanbul-Bangkok: resa med bebis, vilken grej!!!

Första stopp. Barcelona i en och en halv dag. Kallt som fan och egentligen onödigt stopp. Köpa GoPro och träffa vänner. Bodde hos en vän som har utsikt över hela staden. Såg solen gå upp över Barcelonas skyline. Staden jag känner genom alla mina promenader och cykelturer med min älskade hund Xucla. Överallt stannar folk oss och pratar med Pi.

Andra stopp. Istanbul en väldigt lång och iskall dag. Inte visste vi att det var 3 grader, regn, blåst och mörkt i Istanbul. Usch! Men väldigt god mat. Men vem kan njuta i bara converse och ingen jacka? Nä. Tyvärr gjorde inte Istanbul något alls för mig. Taksim square, döner kebab, turkiskt kaffe och turkish delight. Taxi till flygplatsen som tog två timmar. Genom en kall och frusen stad i rush hour. Men en sak kan vi konstatera: turkarna är ett enormt varmt folk. Alla älskar barn. Alla, till och med immigrationspolisen och säkerhetsvakter, stannar och pratar med honom. Tar honom i sina armar och gosar på turkiskt bebisspråk.

Khao San Road.

Jag var här 13 år sedan första gången. Sen flera gånger fram tills 2005, sista gången.

Nu, 8 år senare, kommer jag tillsammans med min familj.

Reser med barn.

Är vuxen.

Vilken skillnad!

Inget mer boxliknande rum för 80 baht på Sweety Guesthouse.

Inget mer ute sena kvällar på bussbarerna drickande vodka redbull.

Khao San Road är nu ett enormt distrikt, som sprider sig och ringlar utåt från den gata där allting började. Ett distrikt som aldrig verkar ta slut; ständigt växer och förökar sig.

Jag ser japaner och ryssar, jag hör katalanska och polska.

ALLA åker till Thailand.

Det brukade vara bara västerländska backpackers och singelmän. Unga folk, resenärer. Alla barer och restauranger visade filmer. Nu reser alla med en lätt liten I-pad och isolerar sig i sin lilla internetvärld.

Maten är fantastisk som alltid.

Staden är inte alls lika smutsig som den var.

Det är trendigt, bekvämt, organiserat.

Så lätt att vara här.

Mina senaste resor har varit i Indien, så att komma tillbaka hit är som rena semestern. Folk är inte så pushiga, det är inte så hett, det är inte så smutsigt, det är bara nice liksom.

Alla älskar barn. Vi blir välkomnade som kungligheter var vi än går. Alla vill prata med Pi och hålla honom. Vilken skillnad från mina tidigare vistelser i Thailand!

Min erfarenhet av Thailand innan är att människor ofta är otrevliga och ointresserade. Likadant nu om jag går utan min bebis. Arga, tittar inte mig i ögonen, suckar för jag stör dom i sina samtal med arbetskamrater eller i telefon. Men med bebis är det annorlunda. Alla älskar bebisar i Thailand.

Den bästa reseacessoaren jag haft hittills, utan tvekan!

Vi var i Sverige i en vecka innan denna resan började. Pi fick inte mycket uppmärksamhet någonstans när vi var ute. Min slutsats är att hur människor agerar mot bebisar och djur är en tydlig måttstock på hur varma dom är innerst inne. Sverige är kallt, på utsidan och insidan. En kall och isolerad kultur. Svenska hjärtan bultar där inne bakom dubbelglas, halsdukar och värmeelement. Men långt borta och svagt. Sverige fokuserar så mycket på det mörka, det omöjliga, det orättvisa och det grymma. Det bara känns i själen när man är där, att det är melankoliskt och att allt är stillastående svårmod. Hela landet följde Kristian Gidlunds kamp mot cancern. Alla storsäljande böcker är mörka deckare. Alla pratar om hur svårt det är. Hur omöjligt det är. Hur man måste.

Genom att resa med min son ser jag världen på ett helt annat sätt. Jag upplever saker från hans perspektiv. Jag ser världen genom hans kameralins.

Skrivet från ett medelmåttigt hotellrum, på min MacBook Air, med bilder tagna av min Iphone, i Khao San Road-distriktet, med Aljzeera på TV:n i bakgrunden som visar Mandelas memorial services live nonstop, och en gnällig febrig bebis klängande på min vänstra sida.

Tio år sedan hade det varit en filmkamera, en långsam PC på ett rökigt internetcafé, utan man och barn, bara jag, på jakt efter allt det jag har nu med ursäkten att jag reste för att finna mig själv.

                                                                      På väg från Ibiza till Barcelona

                                                                   Pi på en solig plaza i Barcelona

                                                          Min utsikt över Barcelona i en och en halv dag

                                                                      Utsikt by night

                                                   Istanbul flygplats. Turkish Airlines staff gosar med Pi

                                                                           Khao San Road

                                                                          Pi på Khao San

                                                                       Pi får massage

                                                                  Hund ligger på ett isberg

                                                       Som Tam, papayasallad- Thailands bästa mat!

                                                                         I love Thailand

                                                                   Fantastisk mat på gatorna

                                                           Pi shoppar på MBK, typ världens största varuhus

                                                                   Dricker färsk kokos

                                                                   Skåne från ett pågatåg

                                                                     Svenskt hus

                                                           Jag fastnade också i Kristian Gidlunds historia

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Slutet på Oktober: extremt innehållsrik månad

Det har hänt massor denna månaden. Besök i Barcelona, yoga retreat jobb i en vecka, massor med annat jobb, säsongen är officiellt slut och om två dagar kommer mina föräldrar hit. Detta kanske låter helt normalt för en normal busy storstadsmänniska men när man bor på landet på Ibiza och har en liten bebis känns det som att det är full fart. Och denna mamman är superglad! Nya projekt att hålla på med i vinter, och översättningsjobb från ett företag i Barcelona som jag sökte jobb hos för tre år sedan när jag flyttade dit och verkligen behövde jobb. Ibland kommer saker tillbaka till en- frön man har sått- när fröna är redo att växa. Inte när man vill att dom ska blomstra. Har också fått email för castings i Barcelona som jag ju inte kan gå på- men samma sak där. Frön som såddes för flera år sedan när jag flyttade till Barcelona och sökte alla möjliga och omöjliga jobb. Det var tufft att överleva där. Men nu i efterhand ser jag också att allting verkligen går i vågor i livet. Just den vågen var ett baksug. Nu rullar det på och jag surfar alla vågorna i medvind. Så länge det varar… och påminner mig själv att ingenting varar för evigt. En vacker dag kanske jag får en stor kallsup av mina fina vågor.

Morgonpromenader med Xucla och vi är båda väldigt intresserade av spindelnäten. Så himla vackra och så mycket jobb!!

Katten har varit borta hemifrån i nästan en hel månad. Vi har en ny housemate- Anja från Göteborg- och hon har en hund- Alma från Spanien, som jagade Katten i sin nyfikenhet och Katten tackade för sig och hittade antagligen ett nytt hem. Hon kommer senaste dagarna då och då och hälsar på när Alma inte är hemma, men hon verkar inte hungrig och hon ser väldigt hälsosam och frisk ut. OK! Så är det med katter. O-lojala. Ja ja.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Vi två i Barcelona

Vi tog fem dagars paus från Ibiza och åkte till Barcelona. Pi, sex månader, är vid detta laget en van resenär, och visar mig hur man sätter på bältet. Han har själv skrivit ett blogginlägg om resan här på min personliga blogg. 

Han blir god vän med medresenärer och underhåller alla som har turen att ha platser runt 28C.

Vi bor hos Anna från Kina, en glad och energisk tjej som hyr ut ett av sina rum i sin lägenhet i El Born genom Airbnb. Det funkade perfekt och var så kul att se saker från ett annat håll. I lägenheten bodde även en sur Italienare som hade rökhosta och var deprimerad.

Detta är vår utsikt. Från vår balkong ser vi en annan balkong. Kan inte bli mera Barcelona! Fantastiskt. Vi älskar Born, bästa barriot i Barca! Konstnärligt, vackert, fantastiska barer och restauranger. Luktar minst av kiss i hela Ciutat Vella.

Vår dörr är här till höger. Gatan heter Barra i Ferro och korsar med Banys Vells. Nära Picasso-muséet som vi besökte. Vi var på två Flamenco-shower också, den ena var Tarantos på Placa Real, den andra i en vacker restaurang mittemot Picasso-muséet.

Placa Real har ändrats sedan jag bodde i Barcelona. Det är det jag älskar med städer- dom ändras hela tiden. Det fanns minst ett, om inte två, COOLA ställen på annars så tråkigt, klassiskt turistiga Placa Real (vita bordsdukar, metallstolar, sangria och paella). Stället hette Ocana och hade ”urban tapas” och coola stolar och bord och nice inredning med stora soffor och konst, och en blomma på varje bord. Så fräscht!

Vi vandrade och vandrade, Pi älskade stadens människor och ljus. Vi hälsade på vänner, dom flesta bor i Poble Nou- det är där man ska bo med bebis, tror jag.

Vi käkade Vietnamesisk mat på min favorit Bun Bo, och takeaway sushi och bra menu del día på Taller de Tapas. Maten i Barcelona kan vara hemskt och helt underbar. Det gäller att veta vart man ska gå och inte falla i turistfällorna. Vi vandrade igenom Boquería som är en turistfälla och otroligt genuint på en och samma gång. Finns inget liknande i Barcelona. Så klart, varje barrio har sin egen Mercado, och den i Gracia är faktiskt fin också, men går inte att jämföra i storlek, variation, och färger och former. Vi var på Mercadon i Barceloneta en morgon som är klassiskt local och mega-icke-turistig. Men det känns liksom inte lika fräscht. Det är mer känsla av ett Spanien i kris och folk utan pengar, med billigare varor och inte lika färskt.

Konst, konst, konst. När man bor på Ibiza får man dagligen fantastiskt vackra vyer, men ingen konst och ingen kultur alls. Så i Barcelona känner jag mig konstant uppfylld av allt det vackra, kreativa, färgstarka. Det är så inspirerande. Här gatukonstvägg i El Born.

En annan vinkel av samma gatukonstvägg.

Här är vi på Galleri i Poble Nou och ser en fotoutställning av en Italiensk fotograf som gjort ett projekt som var ganska knasigt och bara lite underhållande. Han har fotograferat ett community någonstans i en ökenstad i södra USA, och deras konstnärliga ambitioner. Det är knasigt värre, alltså. Detta galleriet ligger på den långa huvudgatan i Poble Nou, Pujades, nummer 90.

Hemma hos pappa på ett Ibiza som nu blir tystare och lugnare för varje dag. Säsong 2013 är över om bara några dagar….

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

24 timmar i Barcelona

En paus från den glödheta brusande lilla bubblan Ibiza. Hämta passet till Pi på Svenska Konsulatet i Barcelona. Åh vad härligt att komma iväg, om bara för ett dygn! Att igen gå på Barcelona’s smala gator, så fyllda av liv, dofter och smaker. Vi anlände md bara en liten lätt väska och bebis i BabyBjörnen, blev upphämtade av vänner på flygplatsen, och landade här, i Gracia, där jag bodde i ett år.

Det kändes verkligen som att återbesöka ett före detta liv, som jag nu visade min son. Gracia. Barcelona. Stad. Frihet. Liv. Konst. Kultur. Katalonien. Jag var som ett barn, och mitt barn var minst lika förtjust som jag. Han sprattlade i BabyBjörnen och log mot alla.

Jag och Andrea strosade till en cool babyaffär, Rock 01 Baby, som har världens coolaste babykläder. Köpte bland annat hörlurar som dämpar ljud, varje Ibiza-barns-must-have, för här följer alla med överallt, inga bebisar stannar hemma när det är fest! Andrea är gravid i femte månaden så vi köpte en present till hennes lille pojke som ska komma i vinter. Vilken skillnad… för ett inte så långt tag sedan, bodde vi båda i Gracia, och kämpade med livet i Barcelona… nu är det bebisar och familj som ändrat allt och vi både verkar mycket gladare. Vi åt thaimat och pratade om livet till ljudet av alla fläktar som surrade vilt i hennes lägenhet högst upp i huset.

Spontan konst på dörrar i Gracia.

Min gamla gata, Carrer Verdi, med den fantastiska bion Cines Verdi, som visar alternativa och konstnärliga fantastiska filmer. Jag saknar denna institution mer än något annat. Min gamla gata. Verdi. Gröna Gatan. Så vacker!

För att inte tala om alla dom fantastiska plazorna i Gracia. Fyllda av liv, hundar, Estrella-burkar och solsken som klättrar neråt.

En klassisk trappa i ett klassiskt Eixample-hus i Barcelona’s nyare distrikt. Distriktet som sammankopplar gamla Barcelona (Raval, Gótico, Barceloneta, El Borne) med Grácia, som var en separat by innan.

Inne på Svenska Konsultatet hittar man matnyttig information såsom hur det gick med Estelles första steg. Och skön luftkonditionering. Killen i luckan var väldigt trevlig och skulle snart på semester till en av Ibiza’s gannöar Menorca.

Så här vandrade vi runt, glada som bara barn kan vara.

När vi hämtat passet fikade vi och sen gick vi en sväng på Macba. Pi uppskattade verkligen konsten.

Kunde inte sluta tänka på Emma när jag var här. Hon älskar detta stället. Nästan lika mycket som hon älskar Rio de Janeiro!

Metro, Placa Catalunya. Varmt som en bastu tills man kommer in i tåget där det är kylskåpskallt. Känns halvt ohälsosamt. Minns sommaren jag spenderade i Barcelona. Wow. Det är som en tryckkokare. Det svalnar inte på kvällen, och lägenhterna blir varmare och varmare ju längre in i Augusti man kommer. Phew!!

Macchina i Gracia. Andrea’s pojkväns restaurang. Grymt fräscht, värt ett helt blogginlägg, kommer snarast! Luftkonditionering och sjukt god mat. Här svalkade vi oss och åt gott tills det var dags att flyga tillbaka till lilla ön som just nu sjuder av semesterliv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En sista vecka i Barcelona

Utsikten från lägenheten i Gracia. Kommer sakna den. En vacker baksida. Stökigt och ojämnt och konturer täckta av gyllene sol.

Carrer Verdi, min gröna gata. Full av Katalanska flaggor som hänger längs med den trädkantade och mysiga gatan. Gracia, mitt barrio, är extremt katalanskt. Att vara i Spanien är inte liksom på tal. Katalonien!!! Politik och åsikter, konst och grafitti. Sådant som liksom inte känns viktigt inne i bubblan Ibiza. Jag saknar sådant mänskligt rörigt engagerat som inte finns därute i Medelhavet. Där är det mest bara natur, långsam vardag, solmogna frukter och eldar som sprakar på vintern.

Blå himmel och tvätt som hänger på tork, känns som Barcelona och Medelhavet i ett nötskal. Det är härligt stökigt, soligt och o-perfekt avslappnat. Trångt och intimt. Jag är redan van vid att bo en el campo med kuckeliku och åsneskri. Här får jag minsann veta att Katalanska tonåringarna däruppe skriker på sin mamma medan hon vispar grädde och pappan kissar.

Trappuppgångar i Raval kan kännas läskigt coola. Fula och galet snygga på samma gång. Andra halvan av just denna trappan, som befinner sig på den värsta horgatan i Raval Carrer d’en Robadors, har redan renoverats. Precis som halva Raval redan har renoverats och städats upp. Gentrifiering, hola!!!

Det här är insidan av det där tomma gapande hålet som alla byggnader i Spanien (och Katalonien) har. Fult och skräpigt och dammigt och smutsigt. Men charmigt… och sååå Barcelona. Fult och fint på samma gång. Perfekt i sin imperfektion.

Cupcakes är trendigt överallt, vad jag förstått. Skit i trender… denna red velvet grejen var helt jävla otroligt smaskigt god. Och stället som sålde den sjukt gulligt kakigt cupcakeigt. I Gótico på Calle Regomir.

Second hand shopping på Riera Baixa i Raval. Det luktar gammal garderob och det är en cool röra av allting man kan föreställa sig blandat på en och samma minimala yta.

Lilla second hand/ vintage gatan Riera Baixa, som på helgen blir lite av en streetmarket. Men under veckan ganska öde.

Alla julbelysningar är på plats och runt Placa Catalunya blinkar det för fullt i kapp med att människors kreditkort slamsas i rännorna till kassornas köpsystem. Blä. Men det tindrar i ögonen på oss Ibiza-folk. Vi är lite som lantlollor som inte kan sluta titta på allting som bjuds till att köpa och konsumera. På lilla Ibiza har man inte så värst mycket val. Det ät det simpla livet. Här finns det så mycket. Av allt.

La Vietnamita får minst tre besök som vanligt. Torrent de l’Olla, Gracia. Fräscht, färskt, nyttigt och sjukt gott. Gud vad jag kan sakna fräsch billig asiatiskt takeaway när jag är på ibiza. Å andra sidan, när jag är här, saknar jag mitt stora kök som det alltid lagas mat i. Soppor, äpplepajer, schnitzlar och potatismos. Redig husmanskost för det har vi tid till där ute i ingenstans i det simpla livet.

Speciellt denna desserten: kokosris med mangosås. Åhhhh! Fast mina pajer och kladdkakor är faktiskt goda också.

Placa del Sol på vintern är som ett härligt eftermiddagspaussollampetillhåll. Vi alla delar en liten bit av plaza, en tredjedel av en bänk, en lite bit av en trappa…. men vi delar rättvist och trängs noggrant så att alla får sin bit sol. Här i denna delen av världen vänder folk också ansiktet mot solen, som man gör i Sverige vid de få tillfällen då den visar sig, under vintermånaderna.

Bästa baren med bästa soltillfälle under dagen. Skuggorna från bänken, som syns: full av solare. Baren heter ”Sol de Nit” och det är Katalanska och min fresstule översättning är att det nog kan betyda ”Nattsol”. Kan ha fel.

Efter långa dagar med mycket gående slänger jag upp fötterna i luften så dom får vila. Inte van vid stora staden längre. Gud vad man går mycket! I morgon, lördag, flyttar vi ut det sista ur det som varit mitt hem i Gracia, Barcelona, Katalonien: inte Spanien. Nu är det nya tider.

Jag kommer nog inte sakna Barcelona. Det är en tuff stad att bo i men helt maravilloso att besöka. Besökare för alltid till Barcelona!!! Inte konstigt att BCN är en av de mest besökta städerna. Den har allt för ett tillfälligt konsumerande och avslappnande och intagande av alla sinnenas kapacitet vad gäller fult och fint och sol och asiatisk himmelsk mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)