Ibiza

Etikettarkiv: barcelona

men gud vad töntigt! men vad gör man när man är utlandsboende svensk…?

Eftersom jag befann mig i Barcelona hittade jag på någon dum ursäkt för att kunna åka till IKEA och äta köttbullar. Jag bad om extra ”la cosa roja” (den röda saken) (vad heter lingonsylt på spanska, liksom??)

Sen fanns det inget annat val än att låtsas gå igenom hela affären. Jag försökte verkligen hitta något nyttigt att köpa. Att släpa hem till Ibiza.

Tyvärr hittades inget nyttigt och jag hade ännu en ursäkt för att köpa en påse kanelgifflar.

Cykla, cykla, cykla. Uppväxt på en cykel, uppväxt i Lund (halva livet åtminstone). Där BOR man ju på sin cykel, typ. GUD vad jag saknar att cykla när jag inte cyklar. Därför är Bicing-systemet för boende i Barcelona bara så underbart. Att rulla hela vägen ner downtown från mitt barrio, Grácia, är bara oslagbart! (hem är en annan femma. ungefär som när man skulle cykla hem igen till Norra Fäladen i Lund, som verkligen kändes som ett skånskt Mount Everest.)

Gud vad töntigt med cykel kanelgifflar och köttbullar. Men det ligger i blodet. Man kan ta svensken ur Sverige, men inte Sverige ur Skånetösen.

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

en weekend i Barcelona: vad gör jag?

Jag ska inte tråka ut er med det tråkiga, utan jag ska berätta för er om det jag gör MELLAN det tråkiga.

Nämligen:

Jag äter frukost på Grekisk-ägda LUKUMAS, ett underbart fräscht café på Torrent de L’Olla (nummer 169), den coolaste gatan i Grácia.

Frappe (iskaffe grekiskt-style) och donuts från HEAVEN. Citronkräm inuti, eller pinjenötsglasyr? Proppfulla av Nutella inuti eller marmelad? ÅÅÅH!

Självklart catchar jag upp med diverse magasin från dagstidningar. Mode, trender, och…RESOR!! Det är ju snart semestertider här i Spanien…

På väg hen från middag på La Vietnamita (Torrent de L’Olla 78) där det är självservering och full rulle med fräscha örter och chili och citronella och kokos och lime och citron och underbart allting, stannar jag svältfödd trots den underbara maten och törstar trots den underbara drycken efter det som saknas på Ibiza, nämligen: KONST! Det fräscha galleriet med nya exhibitions varje månad heter Espai [b] och ligger på nummer 158. Denna målningen är enorm och ser ut som kolonial-Sydamerika-någonting. Jag ville försvinna in i den och bara stanna där. Ett tag, i alla fall.

Inte nog med at jag åt på La Vietnamita, jag åt även en ypperligt prisvärd Menu del Día på Bun Bo Vietnam i Gótico http://www.bunbovietnam.com/ som jag kan rekommendera varmare än sommarhettan i Barcelona. Vilken fantastisk mat, vilken inredning, wow!!!

För €10 på vardagar får man förrätt, huvudrätt och efterrätt eller kaffe, och en dryck (vin, öl, vatten eller soft drink) precis som på alla andra Menu del Día-ställen i Spanien. Men denna smakupplevelsen kombinerat med hur hälsosamt det är, gör det totalt oslagbart.

…så oslagbart att jag cyklade nerför alla gator från Grácia efter jag gjort allt tråkigt på lördagen och bara råkade hamna här igen… Trots att det inte är Menu del Día på helgen! Däremot fanns det citrongräsmarinerad fisk ångad i bananblad och en jordgubbsdaiquri..och servitriserna kände igen mig och var så gulliga!

Jag tror jag har en ny passion…passionerat beroende..av Vitenamesisk mat!!!

Macba, modern konst, mitt i Raval. Så nice att vandra omkring inne på ett museum. Tillfredställer den delen av själen som får vara hungrig på Ibiza. Men… ändå hamnade jag på en utställning som handlade om just… Eivissa. (Ibiza på Catalá)

En arkitekt- nånting mötesgrej- nånting på 70-talet, i Port Sant Miqel, Eivissa. Fascinerande att se bilder. Utställningen hette ”Utopia is Possible”. Väldigt passande. För Ibiza. Till och med under Francos tid var Ibiza fritt.

På väg till den kinesiska superaffären nära Ronda Universitat snubblade jag på Pride-paradens förspel. Jag hade som tur var kameran med mig och fångade en hel den bilder som kanske kommer att bli censurerade pga snuskigt läderlesbiskt innehåll. Men så fort jag är tillsammans med min kabel som kan ladda ner mina bilder till min dator, lägger jag upp dem. Mycket juicy lovas!

Bio på kvällen. Cinemes Verdi. Carrer Verdi. Nyaste med Juliette Bonoche. Jag njöt. En polsk mamma som fick mig att skratta (de alla säger samma saker!!!) och Parisiska scener som får mig att rysa (en dag ska jag ha en Parisisk studio och skriva böcker där!) och skådespel av Juliette Binoche som bara verkar bli vackrare för varje år (fast hon var ju sååå ung i första filmen jag såg henne, Kielowski’s The Blue  …det ät så många år sedan, men det var liknande, du vet.. en film med henne regisserad av en polack. I like!)

Söndag och jag vaknade med smällande huvudvärk som snart lättade då regnet äntligen kom. Det har varit tryckande hett i dagar och regnet kom som guldmanna från himlen. Jag tog på mig shorts och paraply och gick ut och vandrade längs med Grácias glänsande gator, till ”La Nena” (Ramon y Cajal 36) som är superultramegamys på Söndagar.

Nu?

Det är fortfarande regnfriskt i luften och jag vill ut och njuta. I Sverige är det ju så underbart när det väl är sol. Här är det så underbart när det väl är regn.

Weekend i Barcelona. Vietnamesisk mat, konst, film, foto, lesbo, och regn. Halleluja och Bon Día!

Moltes Gracies per la pluja! (Tack så mycket för regnet på Katalanska)

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En lördag i Sants, Barcelona med El Clásico och Auschwitz-fabrik-kulturcentrum

Det var en helt vanlig lördag i Barcelona. Nämligen en sådan då Barcelona skulle möta Madrid i El Clásico, och det är helgen för en av alla tusentals helgon som firas; denna gången Sant Jordi.

Platsen är Sants. för de flesta, är detta bara namnet på en tågstation. Härifrån går tåg till hela Katalonien och till Spanien, och här går tåg och bussar till flygplatsen.

Men Sants är så mycket mer. Det är ett stort ”barrio” (=en stadsdel) som kan kallas lite av Barcelonas baksida.

Det är inte vackert, det är inget speciellt. Det har inget som lockar, det är ganska så tråkigt.

Men här bor de ”riktiga” människorna.

Bristen på coola, trendiga barer är enorm. Här är det sunkiga hål i väggen som gäller.

En cool gammal skylt, som i vilket coolt barrio som helst i världen hade tagits till vara på, och gjorts om till en retro-skylt. Men inte i Sants. Här står den kvar på sitt ställe, där den alltid stått. Affären undertill är igenmurad sedan massor av år.

Baksidan av Barcelona. Hit hittar inte en enda turist. Hit finns det ingen anledning att komma. Det är inte ”underground” så att det är coolt. Det är bara baksidan.

Men denna baksidan känns ÄKTA. Mycket mera äkta än den glättiga Gaudi-fasaden och de överdyra Sangria- och paellasäljande restaurangerna på Las Ramblas.

”Konst- inte brott” säger denna grafitti-konstnären.

Detta säger mer än bara dessa orden. Läser man mellan raderna, kan man också börja fundera på vad som är rätt, vad som är fel, vad som är bra, och vad som är dåligt. Barcelona visar upp sin bästa, leende framsida mot turisterna. Men denna äkta baksida finns, i mycket större utsträckning. Här händer det ”äkta” livet, här lever, älskar, och dör folket.

För några är Sants en ful, skamsen baksida. För andra är den sanningen.

Fult och fattigt, brukar i många städer så småningom bli coolt, ungt, och artistiskt trendigt.

Fast på något sätt känns det som att Sants har långt, långt dit. Det har inte retro-cool-känslan. Det har bara en rå äkthet.

Baksidans poesi. Poesi på baksidan.

Slitet, obebott, gammalt. Vad har hänt i dessa gapande, tomma hål, som brukade vara hem? Hur många generationer har bott, levt, älskat och hatat, precis här?

Det finns förvånansvärt lite immigranter i Sants. Det ger ännu mer känslan av att tiden stått stilla här. Det är överhuvudtaget det mesta Katalanska, och arbetsklass-aktiga, barriot i Barcelona. Grácia anses också vara väldigt Katalanskt, men här har vi även många av de tillfälliga Barcelona besökare som pluggar Spanska (och snart inser att det inte är Spanska som talas här, alls) och många av de lite ”flummigare” och ”hippie-aktiga” folket, som öppnar sin lilla drömbutik, säljandes små drömplagg, designade i Milano, eller en affär med bara tvålar, typ, från Provence.

När man vandrar mot Montjuic, alltså bortåt från Sants, mot Gran Vía som leder till L’Hospitalet och sedan mot Monjuic, kan man välja att ta vägen genom den gamla trådfabriken, som nu är mestadels parkering, och halvt typ kulturcentrum. Katalanerna har en förkärlek för kultur och konst, och konverterar allt gammalt oanvändbart till kulturella projekt. (Fantastiskt!)

Men denna läskiga gamla skelettfabrik behöver verkligen ses över ordentligt innan den görs om till kulturcentrum. Den påminner nämligen alldeles för mycket om Auschwitz. Fruktansvärt mycket.

Får en att tänka på Franco, och på Spanska inbördeskriget.

Block elva. Undrar hur många människor som har spenderat hela sitt yrkesverksamma liv här. Undrar om de stängde nyligen, på grund av krisen. Undrar hur många Sants-invånare som nu ”estan en paro” (=är arbetslösa) på grund av stängningen.

En gata i Sants är full av Sydamerikaner. Här bor de immigranter som finns i detta barriot. De är unga, och uppklädda, med tajat brallor och höga klackar. Fastän deta bara är lördag eftermiddag, är det full fest. Salsamusiken strömmar ut ur barer och klubbar, och bilar kör förbi med kepsprydda och tatuerade unga killar. Luften är full av hångel, flirt och bråk.

När matchen börjar, avstannar all trafik på vägarna, och alla samlas inuti och utanför alla caféer och barer som visar el Clasico. Folk skriker unisont, så att det ekar genom bergen som omger staden Barcelona.

Här i Sants känns gatorna övergivna. Folk är som klistrade runt de otrendiga barerna. Ölen kostar en tredjedel av vad man betalar i centrala delarna av staden, men den är samma. Estrella, så klart, the one and only, producerad i Katalonien.

El Clasico vanns av Madrid. Det var en överraskning. Barca vinner ju fan alltid.

Liver går vidare. I Sants och runt den glättiga Gaudi-fronten.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

La Boquería, Raval, Barcelona: en fest för ögonen

St Josep: La Boquería. Metro Liceu. Tre steg bredvid Las Ramblas i centrala Barcelona.

Juicer, färska frukter, mums, mums, mums.

Färsk sparris. Wow. Plockad i närheten. Wow.

Oj då. Grisfötter. Ja, ska det vara traditionellt, så ska det vara grisfötter. Oj då.

Octopus. Puss Puss.

Boquerones. Klassisk tapas i Barcelona. Lätt friterade, ett stänk citron, en nypa salt. Enkelt. Gott.

Om fisken hade vingar… Skulle den flugit till en tallrik nära dig. Helst grillad.

Mätta och druckna går turisterna hemåt.

Säljer skinka. Jamon Jamon.

Hej Drakfrukt.

Hejdå Boquerían.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Ett coolt ställe utan namn: Barcelona Upptäcktsfärd

Vi vandrade i Park Guell, jag och min fina hund Xucla. Men vi har varit där så många gånger, och vi tyckte det var dags för något nytt.

Så vi vandrade ur parken och vidare norrut.

Det var tyst och varmt.

Vägarna steg högre och högre, och Barcelona blev mer och mer som en låtsasminiatyrstad nedanför oss.

Vi stötte på en brant gata, som ledde upp till en skylt, en sådan som alla officiella turistinstitutioner har i Katalonien.

Jag undrade vad detta var. Jag hade aldrig hört talas om detta stället.

Vi klättrade uppåt, och såg massor med tonåringar som satt i grupper och rökte jointar och käkade chips i solen.

Det var som en sönderbombad utsiktsplats. Eller bunkrar som blivit till modern telemastplats.

Konstigt ställe.

Men utsikten var grym.

Vi upptäckte att det funnits hus här.

Rester av kakel, kök, och toaletter syntes tydligt, som ett rutmönster ritat av en arkitekt. Bara golv och rester, i nivåer, i etapper. Tonårsgrupperna satt i var sitt rum i var sin lägenhet. Med fullt solsken.

Bisarrt och sjukt coolt.

Här syns resterna av ett vackert kaklat typiskt Barcelonagolv, och trapporna som ledde upp till vad som varit en toalett.

På väg ner igen, hittade jag en skylt, som beskrev ställets historia.

Under Francotiden och inbördeskriget, hade denna plats servat Barcelona som utkiksplats och försvar. Här hade militären haft ett högkvarter och kunnat blicka ut över havet och alla andra potentiella anfallshåll.

Efter inbördeskrigets slut, hade bostäder byggts här, och ett helt barrio hade existerat här på Barcelonas högsta plats, i många år.

Det värsta är, att jag minns inte namnet på denna plats. Kan inte heller hitta det på Google, oavsett vad jag googlar. Kollat Lonely Planet, men finns inte med.

Finns det någon som kan säga mig vad detta coola stället heter??

 

Tacksam för hjälp!

Moltes Gracis,

Bona Tarda!

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 6.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 2 votes)

Barcelona Brinner

Strejk i Barcelona. Transportkaos. Poliser överallt som dirigerar trafiken. Metro och tåg går med ”minimal service”; dvs bara ett fåtal timmar morgon och kväll. De flesta företag har stängt. Vissa affärer och restauranger har öppet, men med stålrullgardinerna bara uppe halvvägs, i fall demonstrationståget skulle dra förbi och kasta sten eller förstöra, i protest mot att de håller öppet.

Jag pluggar Fotojournalistik. Det enda vi får höra på kursen är BLABLABLA Fotografin och Journalistiken och framförallt FOTOJOURNALISTIKEN är död. Här ser vi varför. När det händer, när Barcelona brinner, sår varenda människa med sin iPhone och fotar. Vi alla har tillgång till att förmedla information.

Jag anser att det är tvärtom- fotojournalistiken LEVER och FRODAS och information sprids snabbare än elden (!) runt planeten. Revolutioner hålls inte hemliga och diktatorer kan inte hålla en nation i fängelse. Alla vet vad som händer, tack vare detta fenomen. Jag tycker det är sjukt BRA. Inte för min yrkeskår kanske, men för jordens befolkning. Ta till exempel Bushhistmunkarnas revolution i Burma för några år sedan. Ett stängt land, en diktatur. Men med mobilkamerornas revolution, visste plötsligt hela världen vad som pågick. Fri press. Fri kommunikation. Det kan ju bara vara POSITIVT.

Överallt var det sprayat ”allmän strejk” i flera veckor innan Dagen. Alla visste, alla var beredda. Vad strejkar vi mot?

Enligt en artikel i BBC idag, http://www.bbc.co.uk/news/business-17557172, har Spanien ”Europas högsta arbetslöshet” och strejken är relaterad till arbetsmarknadsreformer som snart skall slå i kraft, designade av den nyvalda premiärministern Mariano Rajoy, i ett försök att minska arbetslösheten.

Fråga inte mig om detaljerna. Men vi alla vet att Spaniens ekonomi är kaos. Det känns som att vi är på väg mot Greklands situation, med frustrerade unga människor, som anser att bränna upp saker och förstöra, är deras enda sätt att bli hörda.

29 Mars: STÄNGT.

Så här såg det ut på de flesta gator. Sopor, sopor, sopor. Det luktade fruktansvärt i de trånga små gatorna i Gótico och Raval, där många män på kvällarna hade valt att ställa sig och urinera ovanpå soporna. (Eftersom soporna var ivägen för deras vanliga pissplats.)

För många var det en helt vanlig ledig dag. I Grácia, mitt barrio (som är mer som en lite by bortom turistBarcelona) befann sig demonstrationen tidigt på morgonen, och rörde sig sedan långsamt nedåt mot staden. Resten av dagen i Grácia var som en Söndag, och gatuartisterna som blåser gigantiska såpbubblor, tog tillfället i akt att förhäxa de skollediga barnen med sina konster, och förhoppningsvis tjäna en surt förvärvad Euro eller två från deras strejkande föräldrar.

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Gin & Tonic Trams och Blondinparets Äventyr

Sådan här var himlen från mitt fönster i stadsdelen Grácia, Barcelona, härom dagen. Det regnade och blåste rejält i nästan två dagar. Väldigt ovanligt för detta så annars typiska soliga Medelhavsklimat.

Himlen var fräsch och annorlunda.

Härligt.

Fuktigt blir det. När det regnar ute och man lagar mat hemma, blir rutorna dimmiga och man ser ingenting.

Ute i Raval på kvällen. Denna gatan är bara underbar. Dag och natt. Mellan Las Ramblas och Macbah finner man denna, som känns så…Paris. Eller Berlin. Eller Notting Hill i London. Känns INTE Barcelona, för sorry min kära stad, är det något du INTE har, så är det TRÄD.

På vissa barer får Xucla följa med in. Hon njuter verkligen av all uppmärksamhet hon får. Världens socialaste hund, som viftar på svansen åt katter. Till och med när de fräser och väser åt henne att sticka. Hon bara viftar och vill leka.

Dom säger att hundar är som sina ägare.

Jag är definitivt inte så social som min hund. Hon kan inte ha fått det från mig.

Sen säger dom att hundar liknar sina ägare. Jag vet inte, jag. Men jag har fått rätt så intressanta kommentarer. ”Que pareja!” utbrast en man en gång, när han såg oss två komma trippande. (=vilket par!)

Andra kommentarer har varit ”Rubias!” (Blondinerna! i plural, då.)

Men sanningen är att min hund får enormt mycket uppmärksamhet. Och hon hälsar på alla, lite naiv till sättet. Ungefär som jag var, när jag först flyttade till Spanien för första gången, för 13 år sedan. Alla kallade mig Rubia och jag tittade mig omkring naivt, och hälsade på alla. Till och med dom som fräste åt mig.

Kanske växer hon upp en dag, Xucla, och blir som sin osociala ägare, som tycker att idiotiska kommentarer på gatan skall ignoreras, eller om det är en riktigt ful en, skall mötas med en giftig blick.

Sedan var det då det där med Gin & Tonic i Barcelona. Av någon anledning, så är detta en enorm grej i det sociala livet här. Folk dansar över lik för att få komma till den baren som serverar den ”bästa” Gin Tonicen. Den skall serveras i ett sådant här glas som syns på bilden. Det skall finnas minst sexton olika ginsorter att välja mellan, och alla har ”sin” gin.

Det sjuka är, att de kan verkligen INTE uttala gin-namnen.

När jag jobbade på den Irländska (jävla) puben i vintras, fick jag fråga både en och fyra gånger vad som sades. ”Bombay Sapphire” kunde uttalas typ Vomvejj shaffie och när jag sa ”jaha,  bombay sapphire?” sa de, ”Nej, vomvejj shaffiie” och jag fick fråga min Irländska kollega vad det var de ville ha.

När jag serverade en Gin & Tonic till en äldre herre vid baren, i ett vanligt avlångt glas som vi serverade all sprit i, sa han att ”det var fel.” Han ville ha en ”copa”- alltså en sådan som på bilden ovan. Jag sa att vi tyvärr inte hade sådana glas.

Han blev så arg att jag trodde han skulle explodera. Han svor en radda svordomar på Spanska och Katalanska och jag uppfattade att han sa att jag hade ingen aning om hur man gjorde en äkta Gin & Tonic. Han smällde med glaset och sköt det mot mig, betalade, och stolpade ut.

Inte för att jag är någon expert, men kommer inte denna drink i från Brittiska öarna? Sedan NÄR har man i Storbrittanien serverat en Gin & Tonic ett precis bara ett SÅDANT glas?

I mitt barrio, Grácia, finns dessutom en bar med BARA gin & tonic. De stoltserar med typ femtielva sorters gin och fem (5) sorters tonic. Den ligger på Carrer d’en Vidalet om någon verkligen är intresserad.

Jag träffade en kompis till en kompis en gång som sa att hon varit på gin & tonic kurs nyligen. Hon var så petig med hur den skulle serveras, för hon visste vad det handlade om, sa hon.

Jag fattar inte. Verkligen inte.

Jag tycker det verkar tramsigt. Att Katalaner är helt vansinniga över en jävla Brittisk Gin & Tonic.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Äntligen regn- äntligen får vi något gjort!

Det är verkligen inte varje dag vi är välsignade med droppar, våta och hala gator, och tunga, grå skyar. Jag saknar det verkligen. Solen skiner liksom typ ALLTID. Jag saknar gråtung himmel och veckor med nonstop regn. Det gör mig lugn i själen, när det regnar. Man får så mycket mera gjort. Man har inte lust att stanna och njuta av en kaffe på en uteservering. Man dröjer sig inte kvar vid en secondhandbokhandel. Man stannar inte och studerar den senaste grafittigrejen på det där planket. Man bara rusar vidare och rör sig fort, man blir effektiv och gör vad man ska. Inte konstigt det är kris i Spanien. Här regnar ju aldrig.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)