Ibiza

Etikettarkiv: bubbla

Livet i en (fastighets/pirat) bubbla

Lilla bubblan Ibiza. Lilla turist-bubblan. alltid genom historien har besökare kommit hit, ofta den typen av människor som inte passar in i ”vanliga” samhällen. Pirater, till exempel. Piraterna har hyllats med ett monument på Ibiza. Den enda platsen på jorden där man ser upp till pirater. Nutidens Ibiza-pirater är läkare, advokater och lantbrukare som vägrar att betala skatt. Nästan alla lokala Ibicencos äger fastigheter; det är något som ärvs och stannar inom familjen. Som existerar i en liten mikrokosmos bubbla av fastigheter som kostar skjortan att hyra och köpa, ett litet ekonomiskt paradis- men bara tre månader om året- som gör att alla är giriga efter de där pengarna som bara haglar ner så kort tid om året. Man gör det mesta man kan för att roffa åt sig, plus då att slippa betala skatt. Myndigheterna sliter sitt hår- vad ska man göra åt fastighetsägare som tar betalt ett år i förskott från sina utländska rika expats- i CASH- det handlar om belopp som 80.000 euro per år som betalas kontant, som då fastighetsägaren som inte vill betala skatt stoppar i… madrassen? Eller? Snacka om moderna pirater.
Denna lilla vackra bubbla, långt från verkligheten, är också bara en kristalliserad liten värld. så klart pågår dessa saker överallt. Fastighetspriser har att göra med hur mycket efterfrågan vs tillgång. Och för tillfället verkar det som att ALLA vill bo på/semestra på Ibiza, och det finns så klart inte SÅ många fastigheter att tillgå på en liten mini-ö.
Och lokalborna är och har alltid varit just… giriga. Dom säljer inte gärna sina fincas (gamla historiska traditionella hus) utan de mjölkar expats och rika och kända Europeer som vill komma och sola sig i Ibiza’s glans. En liten rungdång som gynnar alla inblandade, utom då… spanska staten, som går miste om massor. Det är nästan komiskt att se hur de försöker ta sig in och reda ut allting. Det verkar bara inte gå i ett samhälle uppbyggt på familjer, rika familjer, som äger i princip allt. FullSizeRender

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Så här känner jag just nu: IBIZA direkt

Jag känner mig väldigt energisk just nu, till skillnad från den senaste månaden. Jag vet inte om det låter helt konstigt, men jag tror det är vädret. Det har varit mittemellan-väder, alltså både sol och moln, med ett slags tryck i luften som har gjort mig trött och tung. Nu har vädret skiftat och det känns som att det är antingen molnigt och regnigt eller så är det bara sol och vindstilla. Alltså vädret är det ena eller det andra fullt ut. När det är så där mittemellan blir ljuset störande vitt och det borrar sig in i min hjärna. Och det kanske kan låta som en konstig och knäpp gravidnoja, men det är det inte, för jag har alltid haft det. Jag brukar känna det mest i Sverige, där vädret verkar vara precis så. I Skåne i alla fall. Så där mittemellan med tryck i luften och ett väder som skiftar konstant och inte är det ena eller det andra.

Men som sagt, nu mår jag bra, har fullt med energi, och vädret är åt ena hållet. Så jag tog en promenad med min hund Xucla, äntligen. Har inte kunnat gå med henne på länge på grund av foglossningar, som också har magiskt försvunnit nu när vädret har ändrats.

Det är riktigt, riktigt grönt och ser ut som Skåne på våren eller Somerset i England under den regniga sommaren. Otroligt vackert och det bara växer överallt och fåren har fått små gulliga lamm.

Jag tittar mig omkring och ser hur löjligt romantiskt och gulligt allting är. Det gör mig lite illamående ibland. Det är så överdrivet gulligt. Blommor och får och höns och små fält. Det ser ut precis som Bröderna Lejonhjärtas Nangijala- och ännu vackrare. Jag blir trött på det ibland. Det är så jävla gulligt så man vill spy.

Bara kolla på dom små söta tusenskönorna som sträcker sig mot solen. Blä. Ha ha. Jag saknar storstaden och dess puls, dess oändlighet, dess spänning. Ibiza är så litet. Det är en ö. Man kommer ingenstans. När man går och handlar eller tar en kaffe ser man alltid folk man känner. Man kan inte vara anonym. Jag saknar anonymiteten en storstad erbjuder. Jag bodde i London i fem år och det var som en oändlig, bottenlös existens, där jag kunde välja vilken typ av liv jag ville leva. Jag kunde vara intellektuell, konstintresserad, partyprinsessa, yogagalen och mycket mycket mera. Eller allt på en gång. Det fanns kurser och museum och möten och oväntade saker hände alltid.

Här känns det som att allting redan är utstakat. Lite som att man gått i pension. Och faktum är, att många av dom som bor här permanent, faktiskt har gått i pension. Dom kommer från Berlin eller Paris eller London och dom har redan tjänat sina cash. Dom är redan rika eller har redan sin business set up. Till Ibiza kommer man för att partaja, dra linor, kindpussas och ligga i solen och sippa vitt vin till sin lunch på stranden med andra solbrända plastikopererade vänner.

För barn är det ett paradis att växa upp här, tills en viss ålder, när skolsystemet inte räcker till. Barn är fria, trygga, barfota och långt från konstiga storstadsproblem som pedofiler och trafik och brott. Dom pratar många språk (ofta minst fem, föräldrarnas språk vardera, engelska, spanska och katalanska) och dom är ofta öppna och fria och växer upp med djur och natur. Men när dom kommer upp i tonåren finns det inget bra skolsystem och dom lokala skolorna sägs vara sämsta kvalité och ungdomarna står mest bakom skolan och röker hasch och drömmer om att åka bort från denna lilla tråkiga ö där det inte händer någonting. Party och DJ’s är inte så värst spännande när man sett och hört allt sedan man använde blöjor.

Ja, här är den. Min mage. Jag ser ut som barbamamma. Jag har upptäckt Sveriges Radio’s app för iPhone och jag lyssnar på P1 och P3’s dokumentärer och program. Halsbränna, ryggont och allt sådant har jag väl accepterat tror jag. Svullna ben inte accepterat. Jag gör min yoga och jag sorterar barnkläder. Om en månad är det dags. Jag blir arg på allting omkring mig och stör mig på hur efterblivet Spanien är, och hur Ibiza är så jävla gulligt och perfekt men med absolut ingen connection till verkligheten. En pensionerad perfekt vacker bubbla med hedonistiskt leverne och så mycket hippietrams att jag inte ens orkar nämna det för då blir hag ännu mer arg.

Så här känner jag, gravid 8 månader, direkt från Ibiza. Om du mot all förmodan skulle vilja se mer gulliga bilder från Ibiza, kolla min instagram på @lindusja.

Jag har skrivit en blogg som har mycket bilder från mitt år i Barcelona. Kan läsas HÄR.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)