Ibiza

Etikettarkiv: Bun Bo

Blixtvisit till barcelona

Det är alltid nice att besöka en stad man bott i för man vet var man ska gå och man har minnen från överallt och man stöter på bekanta på gatan. Denna gången tog jag med mig min yngsta son Noy i babybjörnen för att hämta hans första pass som anlänt till Sveriges konsulat, skickat från ambassaden i Madrid. Jag bodde på Barcelo Raval, på Rambla de Raval, med utsikt över hela staden hela vägen till Tibidabo. BBC news på konstant och mycket vietnamesisk mat på Bun Bo och La Vietnamita  en promenad i Poble Sec som nu är mega trendigt med coola barer och caféer med hälsosamma superfood juicer och glutenfria alternativ och coola små butiker som denna: Zucker Haus med cupcakes och andra hemmagjorda sockriga konstverk, med original shopfront från hårfrisörer som nog varit där länge innan..

Noy var ganska nöjd med att få ha mamma för sig själv i hela 48 timmar. Lyx . Folk stoppade honom på gatan för att snacka lite och alla hjälpte oss överallt.

image image

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Hur jag slutade ännu ett skitjobb i Barcelona: varje avslut är en ny början

Det vackraste med Barcelona, är detaljerna.

Som här; ett dörrhandtag till ett café i Eixample.

En dörr öppnas; en annan stängs.

Igår vaknade jag till ett högljutt ”NEEEJ” och bestämde mig för att lämna det där jobbet på den där Irländska puben med den där hemska ägaren som bara skriker och är arg hela tiden.

Så det gjorde jag. Hejdå!

Ungefär samtidigt föddes ett projekt. Ett samarbete mellan mig och två andra. En investering, ganska mycket arbete, en risk, en chansning- men jag har en bra känsla.

 

 

Xucla hade inte direkt någon åsikt om saken. Men jag är ganska säker på att hon tycker det är bra att jag inte lämnar henne 50 timmar i veckan. Ganska säker.

Jag och Xucla firade med en megalång promenad genom Barcelona. Ner genom vårt barrio, Gracia, genom Eixample, och till den här tunneln, som knyter samman med El Borne. Här finns små hål i väggen under gnisslande stålgardiner, som öppnar vid olika tidpunkter på dagen. En bar, en sytrådsaffär. Allt man kan önska sig.

Hur många skitjobb kan man ha innan man hittar ett icke-skitjobb? Hur många icke-skitjobb existerar i en stad, i ett land, där det är ekonomiskt kaos? Jag, invandrare- letar efter mina drömmar- hah. Från Sverige? Varför är du här?

Men det är jag. Jag har valt detta. Här kan jag cykla på trottoaren med min hund och ingen hötter med näven eller ringer polisen. Grannarna vill helst inte veta vad jag gör, så länge jag helst inte vet vad de gör. Vi vet precis allt om varandra, då väggarna är gjorda av papper- men vi mindar vår egen bizniz. Frihet!

Jag ger det ett år.

Jag har varit här i 8 månader. Jag har haft många jobbiga dagar.

Att sluta ett skitjobb känns inte som något större trauma längre.

Barcelona tuffar till mig.

Jag har fått många dörrar smällda i ansiktet i denna staden. Men även många som öppnat sig för mig.

En bar i Gótico. Mysigt, fyllt av ljus, konst. En flaska cava. Två män som håller hand. Frihet. Öppna dörrar.

En gata i Gótico. En sovande kille. Fängelse. Stängda dörrar. Mitt under bar himmel.

Jag drack en lemon daquiri på en Vietnamesisk restaurang för att fira dörren jag hade valt att stänga. Den heter Bun Bo och ligger i Gótico och jag rekommenderar den varmt!

Jag älskar dessa lampor, som fyller taket på denna restaurangen.

MMMM. Sedan beställde jag vårrullar, för att fira mellanrummet jag befinner mig i just nu.

Sitt ner och vänta ett slag. Betrakta rummet mellan dörrar. Mellanrummet.

Sedan tog jag en cocktail till, en delikat Mai Tai, för att fira alla de dörrar som är öppna.

När vi vandrade genom de svagt upplysta trånga gatorna i Barcelona’s pissluktande gamla stad, stannade jag vid fönstrena och tittade in. Detta är en affär. Totalt kaos. Men med vackra detaljer. Det ligger i detaljerna. Det vackra.

Innanför dörrar, värme, detaljer, ljus och lampor. Mysiga vinter- Barcelona.

Allting hänger ute, inget gömt. Man ser och man hör, men man kommenterar inte, man dömer inte. Jag vet att du har rosa slitna trosor och att du och din man hade sex igår natt, men det är din bizniz. Frihet, Barcelona, frihet.

Friheten är en känsla, och det är den känslan jag sökte och fann i Barcelona och på Ibiza. Friheten som inte kan mätas med pengar eller fast inkomst, utan en frihet i rörelse. Barcelona är rörelse. Liv, Frukt, Fläng och Färg. Ljus och pisslukt och cykla på trottoaren.

Och så då alla de där dörrarna som jag kan välja att öppna, stänga, öppna.

 

 

 


VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)