Ibiza

Etikettarkiv: gracia

En Barcelona- tilbakablick: tips till en klient från New York

fantastik-3 filmoteca-7 fuzzbox-3 laboqueria-11

The neighbourhoods, in local language the “barrios” are all very different, and each with its own ups and downs, good and bad.

In short,  Ciutat Vella (Catalan for old city) is made up of

Barceloneta: the barrio next to the beach, originally the fisherman’s barrio, many cool little bars, local feel, a lot of thief and drunks, might be the next up and coming barrio for fancy apartments, a lot of south american immigrants, not so fancy, a bit rough, narrow lanes with fragrant laundry hanging from the balcony and closer to the beach there are overpriced fish restaurants

Born: the super famous and much visited Catedral Santa Maria del Mar is here, also the Picasso museum, beautiful narrow lanes, fancy little shops, little cute bars, top area for reformed apartments for tourists, manicured, nice, posh

Gotico: the most touristy of them all, little cute squares with nice restaurants, many shops, high street shopping, label shopping, gentrified, a bit boring, comfortable, McDonalds, H&M, at night many seedy/touristy bars

Raval: The most young, hip and trendy one; think creative, skaters, graffiti, media folk, Apple products mixing with prostitutes, criminals, drug addicts/sellers and poor immigrants. To me; the most interesting one at the moment. Government trying to “clean up” so it’s changing rapidly. Home to trendy bars and restaurants, the museum MACBA, the cool street Joaqin Costa with vintage shops, bars and restaurants. This barrio is the most densely populated area in Europe, with people from all over the world.

Then there is Eixample connecting the old city with what used to be villages outside the city but have now grown together and forms part of the modern city of Barcelona. For example Gracia, local neighbourhood with lots of buzzing local life and many cute squares and less tourists.

Example is more modern, spacious and fresh than the old city, and has some great restaurants, bars and more upmarket shopping.

Higher up the mountain Tibidabo there’s an old theme park, beautiful to visit, and to see the whole city below.

I recommend Woody Allen’s “Vicky Christina Barcelona” if you haven’t seen it!

Questions?

Oh and AVOID Las Ramblas, the main street in the city! Full of thiefs and awful food and overpriced bad coffee and sangria!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

24 timmar i Barcelona

En paus från den glödheta brusande lilla bubblan Ibiza. Hämta passet till Pi på Svenska Konsulatet i Barcelona. Åh vad härligt att komma iväg, om bara för ett dygn! Att igen gå på Barcelona’s smala gator, så fyllda av liv, dofter och smaker. Vi anlände md bara en liten lätt väska och bebis i BabyBjörnen, blev upphämtade av vänner på flygplatsen, och landade här, i Gracia, där jag bodde i ett år.

Det kändes verkligen som att återbesöka ett före detta liv, som jag nu visade min son. Gracia. Barcelona. Stad. Frihet. Liv. Konst. Kultur. Katalonien. Jag var som ett barn, och mitt barn var minst lika förtjust som jag. Han sprattlade i BabyBjörnen och log mot alla.

Jag och Andrea strosade till en cool babyaffär, Rock 01 Baby, som har världens coolaste babykläder. Köpte bland annat hörlurar som dämpar ljud, varje Ibiza-barns-must-have, för här följer alla med överallt, inga bebisar stannar hemma när det är fest! Andrea är gravid i femte månaden så vi köpte en present till hennes lille pojke som ska komma i vinter. Vilken skillnad… för ett inte så långt tag sedan, bodde vi båda i Gracia, och kämpade med livet i Barcelona… nu är det bebisar och familj som ändrat allt och vi både verkar mycket gladare. Vi åt thaimat och pratade om livet till ljudet av alla fläktar som surrade vilt i hennes lägenhet högst upp i huset.

Spontan konst på dörrar i Gracia.

Min gamla gata, Carrer Verdi, med den fantastiska bion Cines Verdi, som visar alternativa och konstnärliga fantastiska filmer. Jag saknar denna institution mer än något annat. Min gamla gata. Verdi. Gröna Gatan. Så vacker!

För att inte tala om alla dom fantastiska plazorna i Gracia. Fyllda av liv, hundar, Estrella-burkar och solsken som klättrar neråt.

En klassisk trappa i ett klassiskt Eixample-hus i Barcelona’s nyare distrikt. Distriktet som sammankopplar gamla Barcelona (Raval, Gótico, Barceloneta, El Borne) med Grácia, som var en separat by innan.

Inne på Svenska Konsultatet hittar man matnyttig information såsom hur det gick med Estelles första steg. Och skön luftkonditionering. Killen i luckan var väldigt trevlig och skulle snart på semester till en av Ibiza’s gannöar Menorca.

Så här vandrade vi runt, glada som bara barn kan vara.

När vi hämtat passet fikade vi och sen gick vi en sväng på Macba. Pi uppskattade verkligen konsten.

Kunde inte sluta tänka på Emma när jag var här. Hon älskar detta stället. Nästan lika mycket som hon älskar Rio de Janeiro!

Metro, Placa Catalunya. Varmt som en bastu tills man kommer in i tåget där det är kylskåpskallt. Känns halvt ohälsosamt. Minns sommaren jag spenderade i Barcelona. Wow. Det är som en tryckkokare. Det svalnar inte på kvällen, och lägenhterna blir varmare och varmare ju längre in i Augusti man kommer. Phew!!

Macchina i Gracia. Andrea’s pojkväns restaurang. Grymt fräscht, värt ett helt blogginlägg, kommer snarast! Luftkonditionering och sjukt god mat. Här svalkade vi oss och åt gott tills det var dags att flyga tillbaka till lilla ön som just nu sjuder av semesterliv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En sista vecka i Barcelona

Utsikten från lägenheten i Gracia. Kommer sakna den. En vacker baksida. Stökigt och ojämnt och konturer täckta av gyllene sol.

Carrer Verdi, min gröna gata. Full av Katalanska flaggor som hänger längs med den trädkantade och mysiga gatan. Gracia, mitt barrio, är extremt katalanskt. Att vara i Spanien är inte liksom på tal. Katalonien!!! Politik och åsikter, konst och grafitti. Sådant som liksom inte känns viktigt inne i bubblan Ibiza. Jag saknar sådant mänskligt rörigt engagerat som inte finns därute i Medelhavet. Där är det mest bara natur, långsam vardag, solmogna frukter och eldar som sprakar på vintern.

Blå himmel och tvätt som hänger på tork, känns som Barcelona och Medelhavet i ett nötskal. Det är härligt stökigt, soligt och o-perfekt avslappnat. Trångt och intimt. Jag är redan van vid att bo en el campo med kuckeliku och åsneskri. Här får jag minsann veta att Katalanska tonåringarna däruppe skriker på sin mamma medan hon vispar grädde och pappan kissar.

Trappuppgångar i Raval kan kännas läskigt coola. Fula och galet snygga på samma gång. Andra halvan av just denna trappan, som befinner sig på den värsta horgatan i Raval Carrer d’en Robadors, har redan renoverats. Precis som halva Raval redan har renoverats och städats upp. Gentrifiering, hola!!!

Det här är insidan av det där tomma gapande hålet som alla byggnader i Spanien (och Katalonien) har. Fult och skräpigt och dammigt och smutsigt. Men charmigt… och sååå Barcelona. Fult och fint på samma gång. Perfekt i sin imperfektion.

Cupcakes är trendigt överallt, vad jag förstått. Skit i trender… denna red velvet grejen var helt jävla otroligt smaskigt god. Och stället som sålde den sjukt gulligt kakigt cupcakeigt. I Gótico på Calle Regomir.

Second hand shopping på Riera Baixa i Raval. Det luktar gammal garderob och det är en cool röra av allting man kan föreställa sig blandat på en och samma minimala yta.

Lilla second hand/ vintage gatan Riera Baixa, som på helgen blir lite av en streetmarket. Men under veckan ganska öde.

Alla julbelysningar är på plats och runt Placa Catalunya blinkar det för fullt i kapp med att människors kreditkort slamsas i rännorna till kassornas köpsystem. Blä. Men det tindrar i ögonen på oss Ibiza-folk. Vi är lite som lantlollor som inte kan sluta titta på allting som bjuds till att köpa och konsumera. På lilla Ibiza har man inte så värst mycket val. Det ät det simpla livet. Här finns det så mycket. Av allt.

La Vietnamita får minst tre besök som vanligt. Torrent de l’Olla, Gracia. Fräscht, färskt, nyttigt och sjukt gott. Gud vad jag kan sakna fräsch billig asiatiskt takeaway när jag är på ibiza. Å andra sidan, när jag är här, saknar jag mitt stora kök som det alltid lagas mat i. Soppor, äpplepajer, schnitzlar och potatismos. Redig husmanskost för det har vi tid till där ute i ingenstans i det simpla livet.

Speciellt denna desserten: kokosris med mangosås. Åhhhh! Fast mina pajer och kladdkakor är faktiskt goda också.

Placa del Sol på vintern är som ett härligt eftermiddagspaussollampetillhåll. Vi alla delar en liten bit av plaza, en tredjedel av en bänk, en lite bit av en trappa…. men vi delar rättvist och trängs noggrant så att alla får sin bit sol. Här i denna delen av världen vänder folk också ansiktet mot solen, som man gör i Sverige vid de få tillfällen då den visar sig, under vintermånaderna.

Bästa baren med bästa soltillfälle under dagen. Skuggorna från bänken, som syns: full av solare. Baren heter ”Sol de Nit” och det är Katalanska och min fresstule översättning är att det nog kan betyda ”Nattsol”. Kan ha fel.

Efter långa dagar med mycket gående slänger jag upp fötterna i luften så dom får vila. Inte van vid stora staden längre. Gud vad man går mycket! I morgon, lördag, flyttar vi ut det sista ur det som varit mitt hem i Gracia, Barcelona, Katalonien: inte Spanien. Nu är det nya tider.

Jag kommer nog inte sakna Barcelona. Det är en tuff stad att bo i men helt maravilloso att besöka. Besökare för alltid till Barcelona!!! Inte konstigt att BCN är en av de mest besökta städerna. Den har allt för ett tillfälligt konsumerande och avslappnande och intagande av alla sinnenas kapacitet vad gäller fult och fint och sol och asiatisk himmelsk mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

en weekend i Barcelona: vad gör jag?

Jag ska inte tråka ut er med det tråkiga, utan jag ska berätta för er om det jag gör MELLAN det tråkiga.

Nämligen:

Jag äter frukost på Grekisk-ägda LUKUMAS, ett underbart fräscht café på Torrent de L’Olla (nummer 169), den coolaste gatan i Grácia.

Frappe (iskaffe grekiskt-style) och donuts från HEAVEN. Citronkräm inuti, eller pinjenötsglasyr? Proppfulla av Nutella inuti eller marmelad? ÅÅÅH!

Självklart catchar jag upp med diverse magasin från dagstidningar. Mode, trender, och…RESOR!! Det är ju snart semestertider här i Spanien…

På väg hen från middag på La Vietnamita (Torrent de L’Olla 78) där det är självservering och full rulle med fräscha örter och chili och citronella och kokos och lime och citron och underbart allting, stannar jag svältfödd trots den underbara maten och törstar trots den underbara drycken efter det som saknas på Ibiza, nämligen: KONST! Det fräscha galleriet med nya exhibitions varje månad heter Espai [b] och ligger på nummer 158. Denna målningen är enorm och ser ut som kolonial-Sydamerika-någonting. Jag ville försvinna in i den och bara stanna där. Ett tag, i alla fall.

Inte nog med at jag åt på La Vietnamita, jag åt även en ypperligt prisvärd Menu del Día på Bun Bo Vietnam i Gótico http://www.bunbovietnam.com/ som jag kan rekommendera varmare än sommarhettan i Barcelona. Vilken fantastisk mat, vilken inredning, wow!!!

För €10 på vardagar får man förrätt, huvudrätt och efterrätt eller kaffe, och en dryck (vin, öl, vatten eller soft drink) precis som på alla andra Menu del Día-ställen i Spanien. Men denna smakupplevelsen kombinerat med hur hälsosamt det är, gör det totalt oslagbart.

…så oslagbart att jag cyklade nerför alla gator från Grácia efter jag gjort allt tråkigt på lördagen och bara råkade hamna här igen… Trots att det inte är Menu del Día på helgen! Däremot fanns det citrongräsmarinerad fisk ångad i bananblad och en jordgubbsdaiquri..och servitriserna kände igen mig och var så gulliga!

Jag tror jag har en ny passion…passionerat beroende..av Vitenamesisk mat!!!

Macba, modern konst, mitt i Raval. Så nice att vandra omkring inne på ett museum. Tillfredställer den delen av själen som får vara hungrig på Ibiza. Men… ändå hamnade jag på en utställning som handlade om just… Eivissa. (Ibiza på Catalá)

En arkitekt- nånting mötesgrej- nånting på 70-talet, i Port Sant Miqel, Eivissa. Fascinerande att se bilder. Utställningen hette ”Utopia is Possible”. Väldigt passande. För Ibiza. Till och med under Francos tid var Ibiza fritt.

På väg till den kinesiska superaffären nära Ronda Universitat snubblade jag på Pride-paradens förspel. Jag hade som tur var kameran med mig och fångade en hel den bilder som kanske kommer att bli censurerade pga snuskigt läderlesbiskt innehåll. Men så fort jag är tillsammans med min kabel som kan ladda ner mina bilder till min dator, lägger jag upp dem. Mycket juicy lovas!

Bio på kvällen. Cinemes Verdi. Carrer Verdi. Nyaste med Juliette Bonoche. Jag njöt. En polsk mamma som fick mig att skratta (de alla säger samma saker!!!) och Parisiska scener som får mig att rysa (en dag ska jag ha en Parisisk studio och skriva böcker där!) och skådespel av Juliette Binoche som bara verkar bli vackrare för varje år (fast hon var ju sååå ung i första filmen jag såg henne, Kielowski’s The Blue  …det ät så många år sedan, men det var liknande, du vet.. en film med henne regisserad av en polack. I like!)

Söndag och jag vaknade med smällande huvudvärk som snart lättade då regnet äntligen kom. Det har varit tryckande hett i dagar och regnet kom som guldmanna från himlen. Jag tog på mig shorts och paraply och gick ut och vandrade längs med Grácias glänsande gator, till ”La Nena” (Ramon y Cajal 36) som är superultramegamys på Söndagar.

Nu?

Det är fortfarande regnfriskt i luften och jag vill ut och njuta. I Sverige är det ju så underbart när det väl är sol. Här är det så underbart när det väl är regn.

Weekend i Barcelona. Vietnamesisk mat, konst, film, foto, lesbo, och regn. Halleluja och Bon Día!

Moltes Gracies per la pluja! (Tack så mycket för regnet på Katalanska)

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

trång alkofylld bodega

Belamrat från golv till tak, och till och med hängande i taket. Med alkohol.

Vin, cava, mera vin och mera cava.

Bodegorna är trånga, mörka, och överbelamrade ställen, klassiska små grottor, vart man kan slinka in och ta sig ett eller två glas både billigt och skuldfritt, närsomhelst på dagen. På kvällen är det ju stängt, liksom.

Ingen tittar snett på en för att man tar ett glas vilken tid som helst under dagen. För alla andra gör det också, nämligen. Business typer med blanka skor och finslipsarna sitter med en hel flaska cava och läser lugnt och stilla tidningen. Gamla damer som tar en paus från morgonens grönsakshandling på marknaden. Alla möjliga typer. Ofta en och en, sitter de där det går att sitta, längs med belamrade väggar och skåp och hyllor.

Just denna heter ”Bodega Marin” och ligger i Grácia. Den har öppet till klockan halv nio, som en helt vanlig butik. På fredagkvällar är den belamrad inte bara med cava, men också med vindrickande människor, som spiller ut ur den fullsmockade lilla lokalen, ut på trottoaren framför. Det är trångt, det är mysigt, och det är billigt.

Det är klassik Barcelona-feeling.

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Lördagseftermiddag i det vårvarma katalanska gatulivet: flygande franska bulldoggar och grillade gröna lökar

Denna lilla varelsen heter Frodo. Han är den mest fantastiska hunden jag träffat. Så tålmodig. Går med på allt.

Hans ägare bor typ på Plaza del Sol, och i de billiga barerna där. Så han får hänga på torget hela tiden.

Det är ett socialt liv, definitivt trevligare för en hund att vara ute på gatan och torgen, än att sitta hemma och mögla…

Faktum är, att livet i Barcelona nu håller på att flytta ut på gatan igen, helt och hållet, efter vinterns kalla dagar. Nu är vi på plats igen. Utomhus. Där det händer.

Vi leker, pratar, dricker Estrella, hälsar, skrattar, solar. Idag gick jag ut med Xucla i den varma vårdagen, och pratade med flera olika människor, som jag inte känner- men det gör detsamma här. När vi kom utanför dörren, sprang två treåriga flickor fram till Xucla och attackerade henne med pussar och kramar. Jag och mammorna stod och vek oss av skratt över den underbara, direkta kärlekskommunikationen som pågick i typ tio minuter, mellan en hund och två småflickor.

Sedan fortsatte vi genom de soldränkta, fullsatta torgen i vårt barrio, Grácia. Det är calchots-säsong- dessa långa gröna lökar, som grillas. Kött också, så klart, och öl- massor av Estrella, Katalanernas egenproducerade öl.

På Plaza Virreina försökte jag hitta en tom stol att sitta på och dricka en kaffe, men det var omöjligt. Istället vandrade ni uppåt, till de mindre populära torgen- men de var lika fulla. Till slut väntade jag, och fick ett bord på Cafe Flanders, på Plaza Rovira i Trias, en liten plaza, inte alls så full av folk som de som ligger mera centralt, men sååå mysig. Alla var ute idag, alla drack öl, alla käkade Patatas Bravas (en annan Katalansk favvisuppfinning) och alla njöt av värmen och solen.

Jag njöt särskilt av att titta upp mot himlen och se denna husfasaden, så klassiskt Medelhavsaktig- och trädets silhuett som avtecknade sig mot den blå himmeln.

Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag är, som bor här. Jag drömde om detta för några år sedan- att ha denna vyn som min vardag.

Nu är den det. Jag satt och drack en cafe con leche och åt en bocadillo med tomate y queso (tomatens inre gegga har tryckts ut på brödet, tillsammans med olivolja och salt, sedan en färsk, lokalproducerad ost i riklig mängd, på nybakad baguette…) och bara njöt av stunden. Inga pengar knappt, knappt något jobb, knappt några sådana saker som vanligtvis definierar lycka i Sverige; men med blå himmel, Medelhavsfasader, underbart kaffe, och en SJUKT snygg servitör från Venezuela (som sa att jag var farlig för hälsan, innan jag gick- och tog sig för hjärtat. En liten flirt och komplimang så där på lördagseftermiddagen- ah! Han fick en euro i dricks från min sinande spargris. He he. Bra jobbat!)

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Mexikanska detaljer, heliga hundmän och sex…eller fem.

På det coola, fräscha grekiska caféet Lukumas på Torrent de L’Olla i Grácia är väggarna dekorerade med enkla, roliga bilder. dessutom har de underbara donuts som är glaserade med mintgrönt och puderrosa, och fantastiskt kaffe. ja tack!

Det är tjatigt kanske, men jag måste säga det igen. Barcelona är ingen helhet. Barcelona är detaljer. Detaljerna gör upp Barcelona till ett brokigt, myllrande konstverk, ett sådant som de har ovanför tandläkarstolen, som man kan kolla på i timmar och hela tiden hitta nya saker.

Frida Kahlo. ÄÄÄlskar Frida Kahlo. Så sjukt cool. Mexikanska restauranger finns det gott om i Grácia, mitt hood. I alla fall på en gata: Carrer de Torrijos. Inte mindre ä tre stycken! Men Cantina Machito är den coolaste vad gäller inredning och detaljer. Och tequila-utbud!

Det här är jag. Välkommen till min Barcelona-värld.

Mera mexikanska detaljer. Religiösa saker som blir till coola mönster.

Konstgalleri på Torrent de L’Olla. ”Espai 5”. Helt galet cool. Fullt av detaljer. En salig röra av färger och former. Och så denna bilden, som jag så klart fastnade för. ”See you in Ibiza”- en gammal billboard längs med vägen mellan San Antonio och Ibiza Town. Space, en av de största nattklubbarna. Ja, see you in Ibiza. Coming soon. Coming home.

Konstiga saker sker när man vandrar runt i ett och samma kvarter dag ut och dag in med sin hund. Som att man blir polare med denna mannen, till exempel. Första gången jag såg honom, var jag helt tagen. Det var kallt, och han gick barfota. Han är närmre två meter lång, och har alla sina hundar bundna runt midjan. Han ser ut som en vandrande helig man från Indien. Jag blev fascinerad och ville verkligen veta mera.

Nu vet jag det mesta om honom.

Wow. Vilken historia. Men det får bli en annan dag.

En fotoutställning med ”fem”= kvinnor på katalanska.

Well, för mig var det roligare att tänka på att jag och min bästa vän byter ut ordet ”sex” mot ”fem” när vi pratar framför hennes son (3 år, min gudson, bästa killen i världen!) så när jag ser detta, FEM, tänker jag på…just det!

Ha en bra onsdag… Jag ska nu till Sarriá och ha en kids yoga class! Wieee!

Bon día!

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Det bara exploderar av liv och lust: jag är oförskämt lycklig

 

Jag kan inte beskriva hur lycklig denna hunden gör mig. Hon har förändrat mitt liv. Varje dag är ett nytt äventyr. Ut ska vi- alltid.

I den finaste hundrastgården i Barcelona växer ett mandelträd. Det exploderar just nu av blommor och doft. Gudomlig doft.

Här sitter jag under ett blommande träd och funderar på hur lycklig jag känner mig. Det är nästan oförskämt, så lycklig jag är. Trots att jag just slutat ett hemskt jobb och nu inte har ett jobb längre, trots att det är ”kris” och 21% arbetslöshet… Trots dessa moderna trauman är jag helt jävla lycklig.

Det kanske är för att det är svårt att låta bli att se att livet är lyckligt. Som träden, blommorna, färgerna och dofterna. De behöver inte jobb och pengar och inkomst och fast anställning. De vet redan vad deras jobb är, och de bara gör det. Automatiskt. Utan att klaga.

Faktum är, att sedan jag slutade mitt senaste skitjobb i Barcelona, bestämde jag mig (i samma sekund) för att bara göra det jag älskar. Att bara ägna hela dagarna till att göra det jag älskar. Som om pengar inte fanns, spenderar jag mina dagar med att vandra runt med min älskade Xucla i solen, tar bilder på allt jag vill ta bilder på, skriver på två olika projekt, skriver på två bloggar, gör yoga, och umgås med fantastiska människor.

Igår tog jag med min dator och satt och skrev utomhus medan Xucla lekte med kompisar och tränade på att morra och skälla. Detta var min utsikt; Tibidabo. Det var helt tyst- bara fåglar som kvittrade. Och så dansade ljudet av en och annan ambulanssiren upp då och då, från långt nedifrån.

Allt det gröna lyser, sprudlar, studsar runt. Det exploderar av liv och lust. Alla gör det de vill, det de ska. Det får mig att tänka på den klassiska Hinduiska boken ”Bhagavad Gita” som har som sitt budskap att ”gör det du är ämnad att göra i ditt liv- även om du inte är bra på det, gör det med hjärta och själ. Så småningom kommer ditt liv att bli helt och fullt. Tvingar du dig att göra det du inte är ämnad att göra, kommer du alltid att hamna fel. Du kommer aldrig att må fullkomligt bra. Acceptera ditt öde.”

Allt är inte vackert. Men jag väljer att se det vackra. Jag väljer min väg och mitt liv. Just nu har jag mitt liv totalt under kontroll. Det krävs att jag just nu släpper taget om all rädsla för att inte ha pengar- men om jag aldrig vågar släppa taget om den rädslan, kommer jag aldrig kunna prova att göra det jag vet att jag är ämnad att göra.

Xucla är min konstanta spegel. Var här och nu. Andas. Kärlek. Så mycket kärlek. Nyfikenhet. Glädje. Villkorslös kärlek. Här och nu. Leka. Spela. Hoppa. Skratta. Lukta. Smaka. Alla sinnen. KÄRLEK. Massor.

Att njuta av solen en stund. Vilken lycka. Fånga stunden. Carpe Diem.
Hon lär mig att leva här och nu, att lita på livet.

Kreativiteten flödar. I mitt liv, i mina omgivningar. Jag tror det är ”krisens” förtjänst. Vi är inte upptagna med 40 timmar i veckan och sedan dödströtta. Vi har tid. Vi har sol. Vi har blommor. Vi är kreativa. Vi kan utforska.
Iallafall just nu.
Vem vet vad det blir sedan.
Ingen.
Vem bryr sig?
Det luktar gott här och nu.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

En mångkulturell gryta: allt i en wok

Först drack jag kaffe med Emma från Sverige. (ja innan dess hade jag ju så klart varit ute en lång runda med min Ibizeniska vovve)

Vi satt på Plaza de la Vila de Grácia (i folkmun kallat plaza Reloj, alltså plaza klocka, för dess enorma klocktorn mitt på torget) och drack kaffe och njöt av vårvärmen och folklivet och smidde planer.

Sedan träffade jag min kompis Christine från Tyskland och vi gick till en mega-stor all-you-can-eat buffet med kinesisk och japansk mat och åt tills vi fick ballongmagar och började prata viktminskningsmetoder.

Blandningen av allting var delikat. Vi avslutade med profiteroler fyllda med isande grädde som gav oss pilar av smärta i tandhalsarna, tillsammans med godismaskar och äcklig falsk creme brulée med sprutgrädde. OJ!

Hur vet man att turistsäsongen har börjat så smått, förutom att det är 18 grader i luften?

Jo: För framför Café Zurich på hörnan av Plaza Catalunya, mot Las Ramblas, står massvis med afrikanska killar och säljer kopior på typ Gucci solglasögon och Luis Vuitton-väskor.

De alla har sina gods utbredda på fina mattor på marken och pratar med turister som går förbi.

Men på en sekund förvandlas alla dessa försäljare till en grupp killar med säck på ryggen, som simultant rör sig ner i Metron. Polisen hade synts till.

När jag halade upp kameran skrek hälften åt mig ”NO PHOTO” och andra hälften blinkade år mig att det var ok, ”tranquilo”.

I kväll kommer en gammal flatmate från London till Barcelona (han själv är från Paris) och jag tänkte ta med honom på nån cool bar. Shit… vilken då? Bar Marsella för en absentha brukar ju aldrig sluta att imponera mina Barcelona- besökare… Mitt i Raval’s ”flick-distrikt” ligger denna baren som är en kvarleva från förrförra seklet och där man dricker absinth som Salvador Dali och Oscar Wilde gjorde innan de skapade sina verk. Läs mer om baren och se bilder här: http://lindadreams.blogspot.com/2011/11/getting-drunk-on-absinth-in-bar.html

Happy Friday!

Buen fin de Semana!

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)