Ibiza

Etikettarkiv: hemlängtan

Nu är det den där jävla satans midsommar igen

FullSizeRenderNu är det den där jävla tiden på året igen. Den värsta. Den då jag längtar hem till Sverige som mest. ”Hem”- ja, jag kallar det fortfarande hem, fastän jag inte bott där på så länge. Hemma är här också, på Ibiza. Men Sverige kommer nog alltid att vara något slags djupare ”hem”- det hemmet jag är separerad från. Mitt eget val, men inte utan en djupare längtan efter allt jag lämnade.
Då är det alltså den här satans jävla tiden på året igen.
Jag saknar kanske inte sill och gräddfil och jordgubbar och nypotatis SÅ himla mycket. Det är saker man alltid kan hitta och improvisera ihop, vart man än är i världen (nästan!).
Det jag saknar är… det där LJUSET. Det där magiska, trollbindande ljuset. Det där speciella. Det där lila-aktiga skenet på himlen när solen inte går ner hela vägen.
Ljudet av fåglarna som kvittrar. Koltrasten. Svalorna som flyger kors och tvärs över himlen.
Lukten av sommar. Av gräs. Sommarregn, lukten av asfalt efter sommarregn. En sommarmorgon i Juni, vindstilla, himlen verkar så ljust blå, så hög, så långt borta.
Lycka, lycka att det är sommar, att ljuset är med oss. Det är så flyktigt, vi vet att det är så tillfälligt, så vi uppskattar det så mycket.
Att cykla genom en park eller över kullerstenar. Vinden i håret, cykla fort, med korgen där framme.
Allt så grönt, så grönt, så grönt. Så skirt. Så rent. Så friskt, så levande.
Det värsta är väl att jag vet att jag inte kan lämna Ibiza denna tiden på året, eftersom vi jobbar så intensivt just nu. Det är säsong. Kanske i framtiden kan det ändras, kan jag åka ”hem” över midsommar. Jag hade så gärna velat att mina barn upplevde denna fina tradition, som hyllar ljuset, det där ljuset.
Det är som ett hål i hjärtat, det fattas mig. Jag försöker att inte tänka på det. Allt jag lämnat. Mina rötter, alla barndomsupplevelser. Så många människor i vår värld som ofrivilligt lämnat sina hem, men jag valde det. Men det är ändå inte ett lätt val.
Jag tror aldrig jag kommer bo i Sverige igen. Jag tror inte det.
Jag känner mig inte hemma där. Men jag känner mig inte helt hemma här heller. Jag känner mig inte helt hemma någonstans, precis som säkert massor med miljoner med andra människor just nu.
Det är runt denna jävla tiden på året, midsommar, som jag tänker mest på det. Annars kan jag bara stoppa undan alla tankarna, jag tänker inte på det överhuvudtaget, bara pressar ner det någonstans, undan. Men det är någonting med ljuset denna tiden på året, ljuset som når in i det mörkaste, den mörkaste delen av mig själv. Det där ljuset, som letar sig in, och avslöjar.
Det där ljuset.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 9.7/10 (3 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Dreaming of Ibiza

Livet i Goa är bra. Fantastiskt bra. Bra livskvalité, bra mat, kul för barnen, allting är fresh coconuts and mangoes and freedom. Indien är så otroligt omvälvande. Det rör om i allt man trodde man visste, kunde och trodde. Inget ärt raka linjer. Allt är kringelikrokigt och snurrigt men ändå total harmoni. Men nu börjar jag sakna mitt älskade Ibiza… Fräsch luft. Tallbarrsdoft efter vårregnet. Kristallklart, rent vatten. Tystnad. Rutin. Barnen på dagis. Det är det som är grejen med att bo på Ibiza… att flera månader om året kan man resa. Resa till inspiration, värme, nya saker, nya ställen. För att sedan komma hem och uppskatta denna lilla, råa, oslipade, kritvita, vilda lilla Medelhavsö.

Nu börjar det närma sig. Har inte exakt datum för hemresan; men vet att det är bara några veckor nu. Om några veckor är jag här… min favoritstrand, Cala Conta. Finns få vackrare ställen.Calacomtaibiza-1

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Att välja att bo långt från familj och… svensk jul

almonds-febr-2014Vem jag än talar med som bor här med barn, saknar sitt hemland och sin familj där hemma. Det är ett val vi alla har gjort- att bo i ett annat land, utan familj, utan mor- och farföräldrar. Det är inte lätt. Inte lätt alls. Det är alltid något som saknas.

Å andra sidan tvingar det oss att hjälpa varandra. Att vara lite av ett ”community” som stöttar varandra och firar högtider med varandra. Som nu, julafton, firar vi med nära 90 andra Ibiza-bor, som inte har sin familj här på ön. Andra som oss, som har barn här, men inte sina syskon eller föräldrar eller kusiner. Barnen har inga kusiner och inga mostrar eller farbröder. Men vi alla är i samma båt ändå, liksom, och det blir som en enda stor familj ändå. Utan familjefejder, bråk och gammal ilska. Men också utan rötter, utan riktig historia.

Och många av oss som bor här har partners från andra länder och kulturer, så alla högtider blir uppblandade och urvattnade.  Eller så kan man kalla det ”nyskapande” och ”kreativa”.

Jag vet i alla fall en sak; julen är den enda tiden i mitt liv då Sverige är det absolut enda stället i världen jag vill vara på. Jag älskar Ibiza, jag älskar att resa, och tyvärr kommer julen mitt i den mörkaste vintern då jag ofta redan befinner mig på en längre resa i varmare länder, så det är inte alltid möjligt att åka hemåt. I år finns det liksom inte riktigt tid och plats för det eftersom vi reser till Goa i början på Januari och stannar i två månader. Men saknaden tar stor plats. Saknaden av familj, glittrande julgranar, utebliven snö och Blossa’s moderna glöggsmaker.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)