Ibiza

Etikettarkiv: massage

Oktober Ibiza


I lördags på Salinas, första gången jag är där i år. Vilken show!! Tjejer som säljer strandklänningar och kaftaner går runt och modellar sina varor och kryssar mellan solstolarna. Tjejen med fjädrarna på bilden är en brittisk, brunbränd och topless söt tjej som säljer handgjorda allt-möjligt av fjädrar. Och de afrikanska killarna som säljer solglasögon och fejka dior väskor spänner sina vackra muskler för dom få turisttjejer som är kvar.
Jag hoppade i havet som var friskt och kallt och väckte mig till liv efter en lång, het sommar. Efter det tog jag en massage av en kinesisk kille som masserade hårt, fort och med massor av energi. Hade sjuk träningsvärkskänsla efteråt; som att musklerna fått en redig träning/knådning.
Perfekt början på vintern- som ju börjar nu! Här är det bara tvärt vinter direkt efter sommaren.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ibiza-Barcelona-Istanbul-Bangkok: resa med bebis, vilken grej!!!

Första stopp. Barcelona i en och en halv dag. Kallt som fan och egentligen onödigt stopp. Köpa GoPro och träffa vänner. Bodde hos en vän som har utsikt över hela staden. Såg solen gå upp över Barcelonas skyline. Staden jag känner genom alla mina promenader och cykelturer med min älskade hund Xucla. Överallt stannar folk oss och pratar med Pi.

Andra stopp. Istanbul en väldigt lång och iskall dag. Inte visste vi att det var 3 grader, regn, blåst och mörkt i Istanbul. Usch! Men väldigt god mat. Men vem kan njuta i bara converse och ingen jacka? Nä. Tyvärr gjorde inte Istanbul något alls för mig. Taksim square, döner kebab, turkiskt kaffe och turkish delight. Taxi till flygplatsen som tog två timmar. Genom en kall och frusen stad i rush hour. Men en sak kan vi konstatera: turkarna är ett enormt varmt folk. Alla älskar barn. Alla, till och med immigrationspolisen och säkerhetsvakter, stannar och pratar med honom. Tar honom i sina armar och gosar på turkiskt bebisspråk.

Khao San Road.

Jag var här 13 år sedan första gången. Sen flera gånger fram tills 2005, sista gången.

Nu, 8 år senare, kommer jag tillsammans med min familj.

Reser med barn.

Är vuxen.

Vilken skillnad!

Inget mer boxliknande rum för 80 baht på Sweety Guesthouse.

Inget mer ute sena kvällar på bussbarerna drickande vodka redbull.

Khao San Road är nu ett enormt distrikt, som sprider sig och ringlar utåt från den gata där allting började. Ett distrikt som aldrig verkar ta slut; ständigt växer och förökar sig.

Jag ser japaner och ryssar, jag hör katalanska och polska.

ALLA åker till Thailand.

Det brukade vara bara västerländska backpackers och singelmän. Unga folk, resenärer. Alla barer och restauranger visade filmer. Nu reser alla med en lätt liten I-pad och isolerar sig i sin lilla internetvärld.

Maten är fantastisk som alltid.

Staden är inte alls lika smutsig som den var.

Det är trendigt, bekvämt, organiserat.

Så lätt att vara här.

Mina senaste resor har varit i Indien, så att komma tillbaka hit är som rena semestern. Folk är inte så pushiga, det är inte så hett, det är inte så smutsigt, det är bara nice liksom.

Alla älskar barn. Vi blir välkomnade som kungligheter var vi än går. Alla vill prata med Pi och hålla honom. Vilken skillnad från mina tidigare vistelser i Thailand!

Min erfarenhet av Thailand innan är att människor ofta är otrevliga och ointresserade. Likadant nu om jag går utan min bebis. Arga, tittar inte mig i ögonen, suckar för jag stör dom i sina samtal med arbetskamrater eller i telefon. Men med bebis är det annorlunda. Alla älskar bebisar i Thailand.

Den bästa reseacessoaren jag haft hittills, utan tvekan!

Vi var i Sverige i en vecka innan denna resan började. Pi fick inte mycket uppmärksamhet någonstans när vi var ute. Min slutsats är att hur människor agerar mot bebisar och djur är en tydlig måttstock på hur varma dom är innerst inne. Sverige är kallt, på utsidan och insidan. En kall och isolerad kultur. Svenska hjärtan bultar där inne bakom dubbelglas, halsdukar och värmeelement. Men långt borta och svagt. Sverige fokuserar så mycket på det mörka, det omöjliga, det orättvisa och det grymma. Det bara känns i själen när man är där, att det är melankoliskt och att allt är stillastående svårmod. Hela landet följde Kristian Gidlunds kamp mot cancern. Alla storsäljande böcker är mörka deckare. Alla pratar om hur svårt det är. Hur omöjligt det är. Hur man måste.

Genom att resa med min son ser jag världen på ett helt annat sätt. Jag upplever saker från hans perspektiv. Jag ser världen genom hans kameralins.

Skrivet från ett medelmåttigt hotellrum, på min MacBook Air, med bilder tagna av min Iphone, i Khao San Road-distriktet, med Aljzeera på TV:n i bakgrunden som visar Mandelas memorial services live nonstop, och en gnällig febrig bebis klängande på min vänstra sida.

Tio år sedan hade det varit en filmkamera, en långsam PC på ett rökigt internetcafé, utan man och barn, bara jag, på jakt efter allt det jag har nu med ursäkten att jag reste för att finna mig själv.

                                                                      På väg från Ibiza till Barcelona

                                                                   Pi på en solig plaza i Barcelona

                                                          Min utsikt över Barcelona i en och en halv dag

                                                                      Utsikt by night

                                                   Istanbul flygplats. Turkish Airlines staff gosar med Pi

                                                                           Khao San Road

                                                                          Pi på Khao San

                                                                       Pi får massage

                                                                  Hund ligger på ett isberg

                                                       Som Tam, papayasallad- Thailands bästa mat!

                                                                         I love Thailand

                                                                   Fantastisk mat på gatorna

                                                           Pi shoppar på MBK, typ världens största varuhus

                                                                   Dricker färsk kokos

                                                                   Skåne från ett pågatåg

                                                                     Svenskt hus

                                                           Jag fastnade också i Kristian Gidlunds historia

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)