Ibiza

Etikettarkiv: mat

Bästa nyheten för säsong 2016: när Veritas kom till stan

Det är inte varje dag man hoppar jämfota av glädje av det existerande utbudet av affärer på Ibiza. Tvärtom. Det är krångligt att handla här. Ibland suger det, rent ut sagt. Ingen affär har allt man behöver. Spanska storma rknader har inte förstått att folk vill äta ekologiskt och hälsosamt. Deras ”hälsohylla” består av tre riskakor, en torr glutenfri kaka och någon sådan där bantningsdryck. Och ekologiska affärer finns det- men alla är pyttesmå. Eller har en mataffär en ekologisk/hälsohörna som är typ 1.5 kvadratmeter stor, så man måste handla på fem ställen för att hitta allt man behöver.
Därför är det minst sagt en GOD nyhet att Veritas har öppnat i Ibiza stad! När jag var i Barcelona häromveckan handlade jag på Veritas, som där finns överalt, och tänkte ”varför öppnar dom inte i Ibiza??” Vi har ju mest yogis, hippies, alternativa, eko-vänliga människor per capita i hela världen, typ! Och voila. Här har vi den! Jippi! Ligger på Avenida Espana, nära Vara del Rey.

IMG_6868

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Från Malmö-jul till födelsedagsfrukost i Tel Aviv


En jul, nyår, mellandagar och en begravning i Sverige. 15 dagar stannade jag- längre än på länge, och ändå hann jag inte träffa alla jag ville träffa och göra allt jag skulle göra. Detta är till stor del på grund av hur det är i Sverige på vintern; mörkt, kallt, jobbigt att gå ut, helt för mysigt hemma. Dagen är så mörk och kort. Man vill bara stanna hemma. Så mycket kläder som ska på för att komma från A till B. Jobbigt. Tungt. Ångest. Usch. Sverige. Jag vet varför jag inte vill bo där. Jag saknar många och jag beundrar landet på många sätt, men passiviteten som kylan och stelheten skapar, gör mig ledsen och tung.
Vi flög vidare till Israel den 2 januari, alldeles för tidigt på morgonen men med otroligt effektiva och prisvärda Norwegian, och nu är vi i soliga Tel Aviv. Här är det tvärtom kallt inomhus så man vill bara ut i solen i stället för att stanna hemma. Gatorna är fyllda med leende liv, hundar, caféer och barer. Konst och gallerier och museum. En otroligt levande stad, fylld av livsvilja och ljus, till skillnad från vad man kanske tror när man ser nyheter från detta landet.
Födelsedagsfrukost på trottoarcafe i stadsdelen Nevet Zedek. Jag bara älskar maten, så fräsch, färsk, hälsosam. Sallader och grönsaker och färska ostar, tahini, hummus och färskpressade juicer. Så mycket lättare för mig som inte äter gluten- under julen sa jag ”skitsamma” och åt allt jag sentimentalt saknar, och blev enormt straffad. Nu är jag tillbaka på rätt spår med bra mat, glutenfri, hälsosam, fräsch. Mycket lättare här där kosten som helhet är mycket färskare och helare och folk äter generellt sett inte så mycket processad mat.

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Ibiza-Barcelona-Istanbul-Bangkok: resa med bebis, vilken grej!!!

Första stopp. Barcelona i en och en halv dag. Kallt som fan och egentligen onödigt stopp. Köpa GoPro och träffa vänner. Bodde hos en vän som har utsikt över hela staden. Såg solen gå upp över Barcelonas skyline. Staden jag känner genom alla mina promenader och cykelturer med min älskade hund Xucla. Överallt stannar folk oss och pratar med Pi.

Andra stopp. Istanbul en väldigt lång och iskall dag. Inte visste vi att det var 3 grader, regn, blåst och mörkt i Istanbul. Usch! Men väldigt god mat. Men vem kan njuta i bara converse och ingen jacka? Nä. Tyvärr gjorde inte Istanbul något alls för mig. Taksim square, döner kebab, turkiskt kaffe och turkish delight. Taxi till flygplatsen som tog två timmar. Genom en kall och frusen stad i rush hour. Men en sak kan vi konstatera: turkarna är ett enormt varmt folk. Alla älskar barn. Alla, till och med immigrationspolisen och säkerhetsvakter, stannar och pratar med honom. Tar honom i sina armar och gosar på turkiskt bebisspråk.

Khao San Road.

Jag var här 13 år sedan första gången. Sen flera gånger fram tills 2005, sista gången.

Nu, 8 år senare, kommer jag tillsammans med min familj.

Reser med barn.

Är vuxen.

Vilken skillnad!

Inget mer boxliknande rum för 80 baht på Sweety Guesthouse.

Inget mer ute sena kvällar på bussbarerna drickande vodka redbull.

Khao San Road är nu ett enormt distrikt, som sprider sig och ringlar utåt från den gata där allting började. Ett distrikt som aldrig verkar ta slut; ständigt växer och förökar sig.

Jag ser japaner och ryssar, jag hör katalanska och polska.

ALLA åker till Thailand.

Det brukade vara bara västerländska backpackers och singelmän. Unga folk, resenärer. Alla barer och restauranger visade filmer. Nu reser alla med en lätt liten I-pad och isolerar sig i sin lilla internetvärld.

Maten är fantastisk som alltid.

Staden är inte alls lika smutsig som den var.

Det är trendigt, bekvämt, organiserat.

Så lätt att vara här.

Mina senaste resor har varit i Indien, så att komma tillbaka hit är som rena semestern. Folk är inte så pushiga, det är inte så hett, det är inte så smutsigt, det är bara nice liksom.

Alla älskar barn. Vi blir välkomnade som kungligheter var vi än går. Alla vill prata med Pi och hålla honom. Vilken skillnad från mina tidigare vistelser i Thailand!

Min erfarenhet av Thailand innan är att människor ofta är otrevliga och ointresserade. Likadant nu om jag går utan min bebis. Arga, tittar inte mig i ögonen, suckar för jag stör dom i sina samtal med arbetskamrater eller i telefon. Men med bebis är det annorlunda. Alla älskar bebisar i Thailand.

Den bästa reseacessoaren jag haft hittills, utan tvekan!

Vi var i Sverige i en vecka innan denna resan började. Pi fick inte mycket uppmärksamhet någonstans när vi var ute. Min slutsats är att hur människor agerar mot bebisar och djur är en tydlig måttstock på hur varma dom är innerst inne. Sverige är kallt, på utsidan och insidan. En kall och isolerad kultur. Svenska hjärtan bultar där inne bakom dubbelglas, halsdukar och värmeelement. Men långt borta och svagt. Sverige fokuserar så mycket på det mörka, det omöjliga, det orättvisa och det grymma. Det bara känns i själen när man är där, att det är melankoliskt och att allt är stillastående svårmod. Hela landet följde Kristian Gidlunds kamp mot cancern. Alla storsäljande böcker är mörka deckare. Alla pratar om hur svårt det är. Hur omöjligt det är. Hur man måste.

Genom att resa med min son ser jag världen på ett helt annat sätt. Jag upplever saker från hans perspektiv. Jag ser världen genom hans kameralins.

Skrivet från ett medelmåttigt hotellrum, på min MacBook Air, med bilder tagna av min Iphone, i Khao San Road-distriktet, med Aljzeera på TV:n i bakgrunden som visar Mandelas memorial services live nonstop, och en gnällig febrig bebis klängande på min vänstra sida.

Tio år sedan hade det varit en filmkamera, en långsam PC på ett rökigt internetcafé, utan man och barn, bara jag, på jakt efter allt det jag har nu med ursäkten att jag reste för att finna mig själv.

                                                                      På väg från Ibiza till Barcelona

                                                                   Pi på en solig plaza i Barcelona

                                                          Min utsikt över Barcelona i en och en halv dag

                                                                      Utsikt by night

                                                   Istanbul flygplats. Turkish Airlines staff gosar med Pi

                                                                           Khao San Road

                                                                          Pi på Khao San

                                                                       Pi får massage

                                                                  Hund ligger på ett isberg

                                                       Som Tam, papayasallad- Thailands bästa mat!

                                                                         I love Thailand

                                                                   Fantastisk mat på gatorna

                                                           Pi shoppar på MBK, typ världens största varuhus

                                                                   Dricker färsk kokos

                                                                   Skåne från ett pågatåg

                                                                     Svenskt hus

                                                           Jag fastnade också i Kristian Gidlunds historia

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Juanitos: vin, vatten och vänner!

Enligt mig, en av dom bästa och mysigaste lokala restaurangerna i Ibiza. Juanitos, heter egentligen ”Can Muson de Sa Vila” men ingen säger det. Ligger på Carretera San Juan, på väg till byn San Juan. Maten är grillat, utsökt, fantastiskt gott, underbar alioli och oliver och bröd, och goda viner. Skön stämning, alltid fullt, och nice klassisk Ibicenco dekoration.

Vi kommer hit ofta under hela året. En av dom få restaurangerna som har öppet på vintern också! Och då brinner en varm brasa alltid. Men nu är det den mysiga innergården som gäller, och mycket vin, vatten och vänner!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Shalom Israel: Jalla! Hommous, Pitta, Burekas….

Så efter att ha packat upp, packat ner, sålt slängt, städat (men inte så noga: i de flesta länder i världen städar man en lägenhet när man flyttar IN och inte så helt sjukt kontrollerat av poliser och myndigheter som i Sverige när man flyttar UT) lägenheten i Gracia, Barcelona, tog vi oss lördag kväll till El Prat Aeropuerto för att boarda ett halvtomt Vueling-flyg till Tel Aviv. Det tof bara 3.5 timmar och vi landade i ottan- klockan halv 5. Vi hittade vår hyrbil och körde i soluppgången den femfiliga motorvägen med stressade trafikanter in till Yafo- Tel Avis’s arabiska historiska tvillingstad, där moskéer blandas med skyltar på Hebreiska och trendiga små butiker med coola loppmarknader. Definitivt kosmopolitisk känsla, redan klockan sex på morgonen!

Det var ganska tomt på gatorna när vi kom körande i vår lilla vita Fiat hyrbil med Noam’s näsa styrd mot bästa frukosten. Han har inte varit ”hemma” på två år och det ska ätas, ätas, och ätas. På Ibiza är maten god och fräsch och allting, men maten här på andra isdan Medelhavet är något HEEEELT annat. Den är… to DIE for. En blandning av fräsch Mellanösternmat, Medelhavsgrönsaker och frukter, och hela det Österuropesiska, Yemenesiska och alla andra ställen som folk emigrerade ifrån till sitt nya land, Israel, som grundades 1948 som en judisk stat.

Nu ska jag bli lite personlig och säga att jag vägrar snacka politik just nu. Jag har en polsk mamma och en svenska pappa, är uppväxt på Norra Fäladen i norra Lund där vår högstadieskola hade 68 nationaliteter, mina bästa vänner hade föräldrar från Thailand, Nigeria, Brasilien, Syrien, Monte Negro, Island, Belgien, Spanien, Israel, Marocko, Mozambique…. listan är enormt lång, men låt mig säga en sak: Rasism existerade inte förutom den 30 November då nazister valde Lund som sin plats att demonstrera i. (Detta fenomen existerar inte längre så klart!) Vi alla var från överallt och smakade varandras föräldrars mat och skojade (ibland rätt rått) om varandras kulturella bakgrunder. Jag var kär i Micha som har en pappa från Israel och jag var kär i Valle som har en mamma från Syrien. Arab, muslim, jude…. människa.

Jag har senare blivit smått hjärntvättad efter att ha bott i Malmö, med demonstrationer på Möllan med ”Fria Palestina” och Palestinasjalar i högsta hugg, och jag tror jag jag undermevetet tog Palestinas sida, just för att min hjärna tvättades med att det var det som var det rätta. Malmö är fullt av araber och muslimer som självklart väljer att ta denna sidan och se Israel som den stora, onda, rika, vapenfyllda som agerar med USA och Storbritannien bakom sig.

När jag kom till Israel första gången för två år sedan, för att besöka Noam (min partner) såg jag en annan sida. Nämligen: båda sidor. Jag minns Auschwitz och Treblinka och alla andra läger vi varit runt på i Polen, eftersom mina föräldrar mycket angelägna om att vi skulle förstå vilka brutala handlingar som utförts väldigt nyligen. Jag såg denna lila plats där allting, enligt historien, börjar: i Jerusalem, sida vid sida, befinner sig den heligaste platsen för Judendomen och den heligaste platsen för Islam, och inte långt därifrån alla Bibliska platser och referenser till Kristendomen. Jerusalem är en blandning av alla tre religionerna, som klär sig på olika sätt och tittar i olika böcker, men dom är alla människor, från samma plats, med samma rötter, och samma historia.

Jag anser att det är fel att ”ta sida” och jag anser att det är rätt att säga att vi alla är människor som vill leva i fred, äta vår mat, skratta med våra barn, älska våra vänner, och dricka det kaffet vi föredrar på morgonen. Ingen vill ha krig. INGEN. Krig är en produkt av oljehungriga, pengastinna ledare och politiker som hjärntvättar massor med människor att tro att dom ”dör för sitt land” eller för sin religion. Helt jävla sjukt när man verkligen tittar sanningen i ögat. Det handlar inte om oss människor, detta kriget- vi är bara brickor i ett stort, elakt spel som handlar om makt och pengar.

Så, tillbaka till denna tidiga morgon i Yafo. Vi kom till stället som Noam hade planerat in på ät-resan, och vi åt en frukost före frukosten, bestående av massor med goda saker som jag inte ens minns för sedan dess har jag ätit så sjukt mycket mer goda saker. Men kolla in granatäpplena- stora som fotbollar (överdrift!) och intensivt rosa.

Så, en annan sak. Nu delar jag alltså inte längre min tid mellan Barcelona och Ibiza. Jag satsar helt och hållet på Ibiza just nu, eftersom det händer något som är relaterat till granatäpplen. Granatäpplen är ju en symbol för… fertilitet. Just det. Jag har ett litet granatäpple i min mage som sparkar rundor. Så Barcelona läggs på hyllan och minns som ett fint, men inte alltid så lätt, minne. Nu är det Ibiza och vårt B&B och vårt granatäpple som gäller på heltid, men i framtiden kommer vi definitivt att bo på andra ställen också. Jag har alltid varit dragen till Israel, Spanien, Sydafrika, Indien… det finns en del ställen som är ”på listan” att uppleva, att besöka, eller att resa i, men andra ställen som jag känner att jag vill bo i och engagera mig i. Israel är definitivt ett av dom ställena som jag känner mig väldigt engagerad och relaterad till.

När vi ätit frukosten före frukosten körde vi in till centrala Tel Aviv i jakt på den riktiga frukosten, som var jahnu (från Yemen) och burekas som serveras tillsammans med kokt ägg, stark sås, färska malda tomater, inlagd gurka och hommous… MMMMMM!

SEN… körde vi norrut, mot Pardes Hannah och Noams föräldrar och våra vänner som vi bodde hos en natt. Nu: hippieby i norra Israel som heter Klil. Nästa rapport alltså: Klil!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)