Ibiza

Etikettarkiv: öknen

SINAI: en visit i öknen

Dagarna bara flyter förbi i tystnaden. Dag efter dag vill man göra mindre och mindre.

Vi befinner oss i Ras Satan, Sinai. Nästan inga människor. Tystnad. Beduiner. Sand. Röda Havet.

Varje solnedgång ett nytt skådespel. De röda bergen mittemot är Saudi Arabien.

Det blir mörkt tidigt på vintern och dagarna känns korta om man inte vaknar till soluppgången. Det gjorde inte jag kan jag säga… jag sov till minst 10 på min obekväma, tunna madrass och stenkudde. Att ta med sig egna lakan rekommenderas- vi glömde. Fick sova under dammiga tunga filtar.

Maten som serveras är enkel och smakar inte så mycket. Det är som att allting simplifieras när man är här. Tar bort allt det extra som man faktiskt inte behöver i livet. Extra stress, extra smaker, extra ljud, extra saker…

Stjärnhimlen är obeskrivlig och varje natt lär man känna fler stjärnor. Det var meteorregn varje natt och många fallande stjärnor. Dom obekväma madrasserna på sanden och den tunga filten på- och voila- man ligger under stjärnhimmel och diskuterar var allting tar slut. Och plötsligt har man fått perspektiv på livet och inser hur liten man är, och hur lite det betyder med allting man vanligtvis oroar sig för.

Vägen till simpelt. En process som nog alla som kommer hit går igenom. Att ta bort, rensa. Det är som att rensa huvudet och kroppen från allt onödigt, stressigt, överdrivet, skvaller, onödigt skit som vi samlar på oss.

Röda Havet är kristallklart och revet är fullt av liv. Vattnet är varmare än luften. Fantastiskt att bada och sen ligga och torka i solen trots friska vindar. Rensande.

Beduinkvinna.

Beduinflicka.

 

Kvinnor som säljer saker på stranden är del av verkligheten här.

En annan verklighet: ännu en dramatisk solnedgång att långsamt se på.

Så fort solen börjat gå ner bakom bergstopparna tänds elden och beduinerna och besökarna samlas runt den. Ibland talar man, ibland är man stila och tyst.

Rensande för själen och meningsfullt för kroppen. En paus, en rensning, komma tillbaka till det enkla. Jag var där alldeles för kort tid, bara fyra dagar, men det kändes som en evighet som flög förbi som en solnedgång. Ett evigt ögonblick i mitt onödiga liv som jag varmt kan rekommendera till alla som stirrar ner i sin iPhoneskärm lite för mycket. Lyft blicken, se upp. Stjärnor och oändliga himlavalv får oss att hitta vår plats i det hela.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)