Ibiza

Etikettarkiv: palestina

Shalom Israel: Jalla! Hommous, Pitta, Burekas….

Så efter att ha packat upp, packat ner, sålt slängt, städat (men inte så noga: i de flesta länder i världen städar man en lägenhet när man flyttar IN och inte så helt sjukt kontrollerat av poliser och myndigheter som i Sverige när man flyttar UT) lägenheten i Gracia, Barcelona, tog vi oss lördag kväll till El Prat Aeropuerto för att boarda ett halvtomt Vueling-flyg till Tel Aviv. Det tof bara 3.5 timmar och vi landade i ottan- klockan halv 5. Vi hittade vår hyrbil och körde i soluppgången den femfiliga motorvägen med stressade trafikanter in till Yafo- Tel Avis’s arabiska historiska tvillingstad, där moskéer blandas med skyltar på Hebreiska och trendiga små butiker med coola loppmarknader. Definitivt kosmopolitisk känsla, redan klockan sex på morgonen!

Det var ganska tomt på gatorna när vi kom körande i vår lilla vita Fiat hyrbil med Noam’s näsa styrd mot bästa frukosten. Han har inte varit ”hemma” på två år och det ska ätas, ätas, och ätas. På Ibiza är maten god och fräsch och allting, men maten här på andra isdan Medelhavet är något HEEEELT annat. Den är… to DIE for. En blandning av fräsch Mellanösternmat, Medelhavsgrönsaker och frukter, och hela det Österuropesiska, Yemenesiska och alla andra ställen som folk emigrerade ifrån till sitt nya land, Israel, som grundades 1948 som en judisk stat.

Nu ska jag bli lite personlig och säga att jag vägrar snacka politik just nu. Jag har en polsk mamma och en svenska pappa, är uppväxt på Norra Fäladen i norra Lund där vår högstadieskola hade 68 nationaliteter, mina bästa vänner hade föräldrar från Thailand, Nigeria, Brasilien, Syrien, Monte Negro, Island, Belgien, Spanien, Israel, Marocko, Mozambique…. listan är enormt lång, men låt mig säga en sak: Rasism existerade inte förutom den 30 November då nazister valde Lund som sin plats att demonstrera i. (Detta fenomen existerar inte längre så klart!) Vi alla var från överallt och smakade varandras föräldrars mat och skojade (ibland rätt rått) om varandras kulturella bakgrunder. Jag var kär i Micha som har en pappa från Israel och jag var kär i Valle som har en mamma från Syrien. Arab, muslim, jude…. människa.

Jag har senare blivit smått hjärntvättad efter att ha bott i Malmö, med demonstrationer på Möllan med ”Fria Palestina” och Palestinasjalar i högsta hugg, och jag tror jag jag undermevetet tog Palestinas sida, just för att min hjärna tvättades med att det var det som var det rätta. Malmö är fullt av araber och muslimer som självklart väljer att ta denna sidan och se Israel som den stora, onda, rika, vapenfyllda som agerar med USA och Storbritannien bakom sig.

När jag kom till Israel första gången för två år sedan, för att besöka Noam (min partner) såg jag en annan sida. Nämligen: båda sidor. Jag minns Auschwitz och Treblinka och alla andra läger vi varit runt på i Polen, eftersom mina föräldrar mycket angelägna om att vi skulle förstå vilka brutala handlingar som utförts väldigt nyligen. Jag såg denna lila plats där allting, enligt historien, börjar: i Jerusalem, sida vid sida, befinner sig den heligaste platsen för Judendomen och den heligaste platsen för Islam, och inte långt därifrån alla Bibliska platser och referenser till Kristendomen. Jerusalem är en blandning av alla tre religionerna, som klär sig på olika sätt och tittar i olika böcker, men dom är alla människor, från samma plats, med samma rötter, och samma historia.

Jag anser att det är fel att ”ta sida” och jag anser att det är rätt att säga att vi alla är människor som vill leva i fred, äta vår mat, skratta med våra barn, älska våra vänner, och dricka det kaffet vi föredrar på morgonen. Ingen vill ha krig. INGEN. Krig är en produkt av oljehungriga, pengastinna ledare och politiker som hjärntvättar massor med människor att tro att dom ”dör för sitt land” eller för sin religion. Helt jävla sjukt när man verkligen tittar sanningen i ögat. Det handlar inte om oss människor, detta kriget- vi är bara brickor i ett stort, elakt spel som handlar om makt och pengar.

Så, tillbaka till denna tidiga morgon i Yafo. Vi kom till stället som Noam hade planerat in på ät-resan, och vi åt en frukost före frukosten, bestående av massor med goda saker som jag inte ens minns för sedan dess har jag ätit så sjukt mycket mer goda saker. Men kolla in granatäpplena- stora som fotbollar (överdrift!) och intensivt rosa.

Så, en annan sak. Nu delar jag alltså inte längre min tid mellan Barcelona och Ibiza. Jag satsar helt och hållet på Ibiza just nu, eftersom det händer något som är relaterat till granatäpplen. Granatäpplen är ju en symbol för… fertilitet. Just det. Jag har ett litet granatäpple i min mage som sparkar rundor. Så Barcelona läggs på hyllan och minns som ett fint, men inte alltid så lätt, minne. Nu är det Ibiza och vårt B&B och vårt granatäpple som gäller på heltid, men i framtiden kommer vi definitivt att bo på andra ställen också. Jag har alltid varit dragen till Israel, Spanien, Sydafrika, Indien… det finns en del ställen som är ”på listan” att uppleva, att besöka, eller att resa i, men andra ställen som jag känner att jag vill bo i och engagera mig i. Israel är definitivt ett av dom ställena som jag känner mig väldigt engagerad och relaterad till.

När vi ätit frukosten före frukosten körde vi in till centrala Tel Aviv i jakt på den riktiga frukosten, som var jahnu (från Yemen) och burekas som serveras tillsammans med kokt ägg, stark sås, färska malda tomater, inlagd gurka och hommous… MMMMMM!

SEN… körde vi norrut, mot Pardes Hannah och Noams föräldrar och våra vänner som vi bodde hos en natt. Nu: hippieby i norra Israel som heter Klil. Nästa rapport alltså: Klil!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)