Ibiza

Etikettarkiv: raval

Blixtvisit till barcelona

Det är alltid nice att besöka en stad man bott i för man vet var man ska gå och man har minnen från överallt och man stöter på bekanta på gatan. Denna gången tog jag med mig min yngsta son Noy i babybjörnen för att hämta hans första pass som anlänt till Sveriges konsulat, skickat från ambassaden i Madrid. Jag bodde på Barcelo Raval, på Rambla de Raval, med utsikt över hela staden hela vägen till Tibidabo. BBC news på konstant och mycket vietnamesisk mat på Bun Bo och La Vietnamita  en promenad i Poble Sec som nu är mega trendigt med coola barer och caféer med hälsosamma superfood juicer och glutenfria alternativ och coola små butiker som denna: Zucker Haus med cupcakes och andra hemmagjorda sockriga konstverk, med original shopfront från hårfrisörer som nog varit där länge innan..

Noy var ganska nöjd med att få ha mamma för sig själv i hela 48 timmar. Lyx . Folk stoppade honom på gatan för att snacka lite och alla hjälpte oss överallt.

image image

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

En Barcelona- tilbakablick: tips till en klient från New York

fantastik-3 filmoteca-7 fuzzbox-3 laboqueria-11

The neighbourhoods, in local language the “barrios” are all very different, and each with its own ups and downs, good and bad.

In short,  Ciutat Vella (Catalan for old city) is made up of

Barceloneta: the barrio next to the beach, originally the fisherman’s barrio, many cool little bars, local feel, a lot of thief and drunks, might be the next up and coming barrio for fancy apartments, a lot of south american immigrants, not so fancy, a bit rough, narrow lanes with fragrant laundry hanging from the balcony and closer to the beach there are overpriced fish restaurants

Born: the super famous and much visited Catedral Santa Maria del Mar is here, also the Picasso museum, beautiful narrow lanes, fancy little shops, little cute bars, top area for reformed apartments for tourists, manicured, nice, posh

Gotico: the most touristy of them all, little cute squares with nice restaurants, many shops, high street shopping, label shopping, gentrified, a bit boring, comfortable, McDonalds, H&M, at night many seedy/touristy bars

Raval: The most young, hip and trendy one; think creative, skaters, graffiti, media folk, Apple products mixing with prostitutes, criminals, drug addicts/sellers and poor immigrants. To me; the most interesting one at the moment. Government trying to “clean up” so it’s changing rapidly. Home to trendy bars and restaurants, the museum MACBA, the cool street Joaqin Costa with vintage shops, bars and restaurants. This barrio is the most densely populated area in Europe, with people from all over the world.

Then there is Eixample connecting the old city with what used to be villages outside the city but have now grown together and forms part of the modern city of Barcelona. For example Gracia, local neighbourhood with lots of buzzing local life and many cute squares and less tourists.

Example is more modern, spacious and fresh than the old city, and has some great restaurants, bars and more upmarket shopping.

Higher up the mountain Tibidabo there’s an old theme park, beautiful to visit, and to see the whole city below.

I recommend Woody Allen’s “Vicky Christina Barcelona” if you haven’t seen it!

Questions?

Oh and AVOID Las Ramblas, the main street in the city! Full of thiefs and awful food and overpriced bad coffee and sangria!!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

La Boquería, Raval, Barcelona: en fest för ögonen

St Josep: La Boquería. Metro Liceu. Tre steg bredvid Las Ramblas i centrala Barcelona.

Juicer, färska frukter, mums, mums, mums.

Färsk sparris. Wow. Plockad i närheten. Wow.

Oj då. Grisfötter. Ja, ska det vara traditionellt, så ska det vara grisfötter. Oj då.

Octopus. Puss Puss.

Boquerones. Klassisk tapas i Barcelona. Lätt friterade, ett stänk citron, en nypa salt. Enkelt. Gott.

Om fisken hade vingar… Skulle den flugit till en tallrik nära dig. Helst grillad.

Mätta och druckna går turisterna hemåt.

Säljer skinka. Jamon Jamon.

Hej Drakfrukt.

Hejdå Boquerían.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Billiga Mojitos är bättre än Vintage Shopping

Barcelona i en bilruta. Barcelona i en ruta. En ruta innehållande Barcelona.

Vad är Barcelona?

De flesta som kommer hit tjatar om ”förälskelsen” som de känner. Ja, du, säger jag. Det är lätt att låta sig luras! För på ytan ser det så fint ut, med allt det vackra, med all solen, med alla uteserveringar och den brokiga blandningen av coolt folk. Men du skulle bara veta, tänker jag, hur det ser ut inifrån den där bilen… Vi som bor här- alltså vi invandrade, utlänningar, flyktingar från kylan- vi lever en verklighet här som kanske inte alls är så glamorös eller cool.

Jag träffade en gammal arbetskamrat i lördags. Nina från Stockholm. Hon jobbar kvar på Cafe Suec i Grácia. Därifrån som jag fick sparken. Hon är dansare, och danslärare. Hon har lyckats få ihopa en dansklass i veckan, och har just nu TVÅ (2) betalande elever.

Hon funderar på att ta med sin Latinamerikanska pojkvän, och flytta hem till Sverige snart.

Men jag kan iföreställa mig att det är mycket, mycket värre att vara en Pakistansk, Muslimsk invandrare. Den största invandringsgruppen kommer därifrån, och de flesta bor i stadsdelen Raval. Min kompis Emma skickade mig en dokumentär om Ravals Pakistanska kvinnor nyligen.  http://www.youtube.com/watch?v=__QDbSbnVN4 Det hade anordnats en Barcelona-tur exklusivt för dem, för att de skulle få se staden, och lära känna Barcelona. Anordnarna menade, att när man vandrar runt i Raval, ser man bara de Pakistanska männen. Kvinnorna är invandrade hit uteslutande för att ansluta sig till arbetande familjemedlemmar. Enligt sin kultur, stannar de hemma i hemmen, och lagar mat, städar, tvättar, ta hand om barnen. Men eftersom de kommer från vitt spridda delar av sitt hemland, känner de ofta inte alla de andra tusentals Pakistanska kvinnor som bor i deras eget område, och de lever därmed isolerat.

Vintage och secondhandgatan. Riera Baixa, Raval. En liten hemlig skattkammare. En gata med vintage på display utomhus. I cirka trettio meter, ställer alla secondhandbutikerna ut sina gods, med coola displayer, och kreativa klädställ.

Vi vandrade runt och njöt.

Men något var konstigt.

Där var knappt en enda människa, förutom vi, och försäljarna.

Vart ÄR alla? Är krisen SÅ jävlig, att INGEN handlar? Men…?

Emma och Kim diskuterar kläder. Nej, Kim är inte blind. Men han har för långa armar. I alla fall för denna jackan.

Xucla ville så gärna leka men det ville inte detta konstiga djuret. Det var fånge bakom glaset, på något konstigt sätt.

På kvällen var jag i Raval igen, denna gången på den Mexikanska restaurangen Rosa de Raval (c/Angels) där Mojiton kostar endast €3.50. Här var det packat med folk som åt och drack. Det är detta som är Barcelonas prioritet. Inget shoppande efter kläder i världen kan mäta sig med en härlig kväll ute, med god mat och dryck, och framför allt, goda vänner och många skratt.

Det sociala livet fullkomligt brinner av liv och lust. Finns alltid pengar till en Mojito!!!

Det är därför vi älskar vår stad, trots den omöjliga ekonomiska situationen.

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Gin & Tonic Trams och Blondinparets Äventyr

Sådan här var himlen från mitt fönster i stadsdelen Grácia, Barcelona, härom dagen. Det regnade och blåste rejält i nästan två dagar. Väldigt ovanligt för detta så annars typiska soliga Medelhavsklimat.

Himlen var fräsch och annorlunda.

Härligt.

Fuktigt blir det. När det regnar ute och man lagar mat hemma, blir rutorna dimmiga och man ser ingenting.

Ute i Raval på kvällen. Denna gatan är bara underbar. Dag och natt. Mellan Las Ramblas och Macbah finner man denna, som känns så…Paris. Eller Berlin. Eller Notting Hill i London. Känns INTE Barcelona, för sorry min kära stad, är det något du INTE har, så är det TRÄD.

På vissa barer får Xucla följa med in. Hon njuter verkligen av all uppmärksamhet hon får. Världens socialaste hund, som viftar på svansen åt katter. Till och med när de fräser och väser åt henne att sticka. Hon bara viftar och vill leka.

Dom säger att hundar är som sina ägare.

Jag är definitivt inte så social som min hund. Hon kan inte ha fått det från mig.

Sen säger dom att hundar liknar sina ägare. Jag vet inte, jag. Men jag har fått rätt så intressanta kommentarer. ”Que pareja!” utbrast en man en gång, när han såg oss två komma trippande. (=vilket par!)

Andra kommentarer har varit ”Rubias!” (Blondinerna! i plural, då.)

Men sanningen är att min hund får enormt mycket uppmärksamhet. Och hon hälsar på alla, lite naiv till sättet. Ungefär som jag var, när jag först flyttade till Spanien för första gången, för 13 år sedan. Alla kallade mig Rubia och jag tittade mig omkring naivt, och hälsade på alla. Till och med dom som fräste åt mig.

Kanske växer hon upp en dag, Xucla, och blir som sin osociala ägare, som tycker att idiotiska kommentarer på gatan skall ignoreras, eller om det är en riktigt ful en, skall mötas med en giftig blick.

Sedan var det då det där med Gin & Tonic i Barcelona. Av någon anledning, så är detta en enorm grej i det sociala livet här. Folk dansar över lik för att få komma till den baren som serverar den ”bästa” Gin Tonicen. Den skall serveras i ett sådant här glas som syns på bilden. Det skall finnas minst sexton olika ginsorter att välja mellan, och alla har ”sin” gin.

Det sjuka är, att de kan verkligen INTE uttala gin-namnen.

När jag jobbade på den Irländska (jävla) puben i vintras, fick jag fråga både en och fyra gånger vad som sades. ”Bombay Sapphire” kunde uttalas typ Vomvejj shaffie och när jag sa ”jaha,  bombay sapphire?” sa de, ”Nej, vomvejj shaffiie” och jag fick fråga min Irländska kollega vad det var de ville ha.

När jag serverade en Gin & Tonic till en äldre herre vid baren, i ett vanligt avlångt glas som vi serverade all sprit i, sa han att ”det var fel.” Han ville ha en ”copa”- alltså en sådan som på bilden ovan. Jag sa att vi tyvärr inte hade sådana glas.

Han blev så arg att jag trodde han skulle explodera. Han svor en radda svordomar på Spanska och Katalanska och jag uppfattade att han sa att jag hade ingen aning om hur man gjorde en äkta Gin & Tonic. Han smällde med glaset och sköt det mot mig, betalade, och stolpade ut.

Inte för att jag är någon expert, men kommer inte denna drink i från Brittiska öarna? Sedan NÄR har man i Storbrittanien serverat en Gin & Tonic ett precis bara ett SÅDANT glas?

I mitt barrio, Grácia, finns dessutom en bar med BARA gin & tonic. De stoltserar med typ femtielva sorters gin och fem (5) sorters tonic. Den ligger på Carrer d’en Vidalet om någon verkligen är intresserad.

Jag träffade en kompis till en kompis en gång som sa att hon varit på gin & tonic kurs nyligen. Hon var så petig med hur den skulle serveras, för hon visste vad det handlade om, sa hon.

Jag fattar inte. Verkligen inte.

Jag tycker det verkar tramsigt. Att Katalaner är helt vansinniga över en jävla Brittisk Gin & Tonic.

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

33/45: cool Berlin-bar i Barcelona

Plötsligt befinner man sig i Berlin. Fastän man är i Barcelona. Bar 33/45, på Joaqin Costa 4, en av de trendigaste gatorna i Raval, hittar man coolaste baren, med nice detaljer och sköna omatchande skinnsoffor.

Inte bara öl, utan även gudomliga CREPES. Både saltiga och sötiga. Nutella eller hummous. Citron och socker eller ost och skinka. MMMMM! JAAAA!

Detaljerna är noga utvalda, och känslan är lite sparsammare än den vanliga stökiga dammiga myspys Barcelona-känslan. Lite mera sparsmakat, istället för att slänga in allt i ett enda kaos. Plats att andas. Lite mera tyskt.

Folket är ungt och trendigt. Klädstilar som får oss 70-talister att undra om dessa flickor och pojkar ens levde på 80-talet. Förmodligen inte, eftersom de klär sig så som vi gjorde när vi var 10 år gamla.

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)

Trendiga solbrillor och pyttesmå kök: Barcelonavardagsmat

Vi träffade en trendig Brasiliansk kille härom helgen på en galleriöppning i Poble Nou.

Nu när vi spanar på Raval, tänkte vi gå och hälsa på honom i hans butik som ligger på coola Joaquin Costa.

Snacka om balla brillor…

Eller vad sägs om dessa???? Ha ha!

Bländvita skor i den ljumma vårvinden känns också helt rätt.

Fan. Jag bara skojar. Jag är ingen sån där modebloggande trendtjej alls- tvärtom. Jag HATAR nya skor. Jag var TVUNGEN att köpa nya Converse för mina gamla var FYRA år gamla och helt håliga och såg för jävliga ut. Men jag saknar dom, så att det gör ONT i min själ. Med skor är jag hemskt känslig. Med hår också, faktiskt. Jag tvingar mig till frisören en gång om året, sedan sörjer jag i månader. Sist var nyligen, på en salong vid Paseig de Grácia, där frisören var en gaykille från Aruba och ägarna till salongen var översvallande Italienare som alla pratade till mig på amerikansk engelska. Jag ville bara fly, egentligen.

Jag gillar mest slitna hårtoppar och sunkiga Converse.

Men solbrillebutiken var cool, faktiskt. Leoparder och John Lennon. Känns bra. Helt rätt. I tiden. He he.

Sen var det då köket.

Jag har ett typiska Spanskt, trångt och litet och opraktiskt kök, inklämt i en liten hörna av lägenheten. Där kan man stå, helt själv, som i en liten cell, och laga sin mat. (Hur var det med kvinnosynen nu igen?)

Inga hyllor, skåp som inte kan öppnas för den nya (-ish) gasspisen är för bred. Utrymme att förvara saker? Nope. Nada.

Välkommen till Barcelona-vardagsmat.

Så nya roomie Kim, som har bott trångt i Amsterdam förr, hade en idé, som hade fungerat där. En bräda, rör, ståltråd och några skruvar- et voilAAA!!!!

Akta ögonen!

Det blev bra. Fantastiskt bra. Snudd på tjusigt.

Sen gjorde han mig den enorma tjänsten att bryta upp luckan som har ett skåp innanför som jag inte sett, någonsin, för jag är inte så praktiskt lagd. Jag behövde denna händiga roomie. Han har gjort mitt kök till något som faktiskt skulle kunna ses som användbart, och inte bara en total irritation att behöva jobba i.

Han hjälpte mig dessutom att möblera om mitt vardagsrum, som nu är en miljard gånger bättre.

Suck.

Jag är hopplös på att göra praktiska saker. Tack gode gud för att det finns de som kommer och räddar mig.

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (2 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 2 votes)

Förlåt, men Barcelona är faktiskt inte fantastiskt!

Idag kände jag att det var dags att ge mig iväg till ett annat barrio än mitt eget, Grácia. De säger om Gráciabor, att de gärna inte lämnar sitt barrio. Jag tyckte tidigare att det lät löjligt- varför skulle man inte göra det, för?- men nu har jag insett att jag börjar bli likadan. Jag åker mera uppåt, till Sarriá och Sant Cugat, än neråt, till Raval, Gótico & El Borne.

Så nu får det vara nog, tänkte jag. Idag är det RAVALEJAR som gäller!

Raval= ett barrio i centrala Barcelona. Ravalejar= ett verb uppfunnet av Barcelonabor. Det betyder= att Ravalisera. Typ.

Att hänga i Raval. Typ.

Så det gjorde jag och Xucla idag. En eftermiddag.

Denna delen av Raval kallas Macbah. Det är namnet på det moderna muséet. Här samlas alla skejtar på den öppna platsen framför muséet.

Bredvid ligger Plaza Angel, som har utserveringar och coola små barer.

Coolt, nice, allts sådant. Såklart. Barcelona är nice och coolt och allt sådant.

Men Barcelona har även en annan sida, som jag verkligen varken kan eller vill blunda för.

Det finns fattigdom, prostitution, illegal invandring, och folk som knarkar ihjäl sig på gatorna, i desperation eller brist på hem, pengar, och kärlek.

Eller i sökandet efter något annat?

Jag vet vad det vill säga att söka. Jag har alltid blivit kallad ”sökare.” Ofta är det den ”typen” som ”söker” något. Bortom den ”vanliga.”

I Barcelona finns många sökare. Som letar mera.

Denna mannens ägodelar ryms i tre kundvagnar. Han har även en persisk matta som han rullar ut och sover på. Här ligger han mitt i coola, skejtande Barcelona, fullt av coola unga trendiga människor, som Ravalejarar, fotograferar, dricker öl, och …söker?

Inne i en liten patio-park sitter unga människor och jäser i solen. Alla är halv-hippie-aktiga, med smutsiga kläder, och de röker cigg och dricker öl.

Det gjorde säkert denna mannen också när han var i tidiga 20-årsåldern. I jakten på något ”mer”- i sitt Ravalejarande- kanske han tappade bort sig själv i ett djupt missbruk.

Jag väckte honom och sa att det såg ut som att han var på väg att ramla. Han tackade mig ödmjukast. Han var helt väck. Totalt väck. Jag vill inte spekulera om vilken drog det är han var hög på, men de som känner till den, vet vad denna ställningen brukar innebära.

Jag undrar vad han söker. Lugn? Kärlek? Trygghet?

Det är som att vi alla söker någonting. Alla vi som kom till Barcelona. Vi kom letandes efter något.

De säger att det är ”ekonomisk kris” i Spanien. Att det gör människor deprimerade. Passiva.

Jag tror att hela fokus på pengar och materialistiska mål gör oss tomma. Många av oss söker mer i livet. Ett äventyr. Inte bara ett stort fint hus. Något annat…en känsla. Inuti. Att leva för stunden, att uppskatta färger, former, och konst. Att få uttrycka oss fritt. Att få älska fritt. Att få leva våra liv som vi vill. Att inte springa i det tomma hamsterhjulet med diktatorer som kallas banker och ekonomi.

Så mycket smärta i denna kvinnans ansikte. Folk vände sig ifrån henne med avsky. De vände bort hela sina kroppar från hennes tårar och desperation. Hon behöver pengar. Till vad?

Något som dövar hennes tomhet inuti?

Vad söker hon?

Vårt samhälle är fan kaos. Pengar, hus, lån, nyaste platt TV:n.

Resten, som vägrar springa runt, runt i hamsterhjuelt, hamnar i ett vakuum, utanför systemet. Kaos, kaos, kaos.

Min nya polare, heliga hundmannen i Grácia, vägrar ta del av systemet. Han bara vägrar. Men det har blivit svårare för honom på senaste tiden. Polisen är efter honom. De tillåter inte honom att spela sin indiska flöjt på gatorna. Säkert samma med denna kvinnan. Polisen tillåter inte tiggeri. Är du inte del av systemet- springer du inte i hjulet och flåsar snällt åt banker och chefer, då ska du inte heller få lov att existera.

Tillbaka i lilla trygga bond-Grácia, utan tiggare, hänger vi en stund på familjära Plaza del Sol. Här chillar alla killar och tjejer som vägrar vara med i systemet. Å andra sidan vet jag inte hur, men de har nog något sätt att skaffa en inkomst, för de tigger inte.

Många av dem saknar tänder, har smutsiga, ihåliga kläder, och nästan alla har hundar. En av dem ääälskar Xucla och kramar henne varje gång han ser henne. Han berättade att han har nu tagit droger och druckit nonstop i 10 dagar- han tog en paus från ”verkligheten.”

Varför klarar vi inte verkligheten?

Vad flyr vi ifrån; och vad flyr vi TILL?

Vad SÖKER vi?

Sanningen måste bara vara, att det i alla fall rätt och slätt INTE är pengar.

Den ”ekonomiska krisen” är en kris i hur vårt samhälle är uppbyggt. Med sjuka, äckliga barriärer, som hindrar människor som dem jag sett idag, att delta i samhället.

Kris. Ja. Det är fan inte fantastiskt alls i Barcelona. Det är kaos. Det finns människor som inte klarar av sin verklighet, för att de inte deltar i det sjuka systemet, så de knarkar och dricker.

Men det värsta är dessa uppklädda, utklädda människor, i senaste Italienska designade kostymen, med sina fula blanka skor, som följer alla regler, och tror att de är ”fria” för att de har pengar. Som vänder bort sin kropp från en gråtande, bedjande kvinna. Som spottar på Pakistanska illegala invandrare som försöker sälja dem en ros.

Respekt till dem i världen som tar sin verklighet i sina egna händer, och skapar vad de vill av sina liv, och litar på sig själva, och väljer att inte blint följa ett sjukt system som ett får i skocken.

Respekt till de människor jag sett och mött i Raval idag, som kämpar, varje dag, för sin överlevnad. Som måste ta skit från nypressade robotar, som ser ner på dem, för att de valt att inte springa med fårskocken.

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)