Ibiza

Etikettarkiv: resa med bebis

Resa Längs Med Mekongfloden

Just nu är vi i Laos. Vi kom in i landet via Chiang Khong, i provinsen Isaan, nordöstra Thailand. Buss från Chiang Mai till Chiang Khong och sen över floden som utgör gränsen mellan länderna. Byn Huay Xai tar vant emot dom- i jämförelse med mängderna som kommer till Thailand- fåtal turister som anländer via bron varje dag.

Skillnaden mellan Thailand och Laos är märkbara direkt. Allt är långsammare och inte så modernt. Kycklingar och tuppar längs med dom skumpiga vägarna. En känsla av ”från förr” och ”traditionellt” och definitivt ingen massturism. Definitivt inga moderniteter.

Dagen efter hoppade vi på båten mot Luang Prabang. Två dagar plus en natt på guesthouse i en liten by mitt i ingenstans, skulle det vara. Det blev i stället så här: En hel, låååång dag på båten. Båten gick sönder runt klockan 17. Vi stjälptes av längs med floden, där det var sandigt, och ett tag var det kul. Alla vi turister skrattade och en del drack öl och andra gjorde upp en eld. Alla lokalbor (dom var cirka 10 stycken) sprang till en annan båt som kvickt flöt bort. Efter en timmes solnedgångspartaj meddelades det att båten inte kunde fixas och vi måste sova där. WHAT??? Jag var arg som ett bi, men fasen hjälpte det. Detta företaget har monopol och det fanns liksom ingen att klaga till. Lokalborna hade ju fattat vad som var på väg att hända, och därför skuttade dom snabbt ombord på den andra båten medan vi dumma turister satt kvar och väntade.

Vi blev erbjudna att 6 personer kunde ta en ”speedboat” (vilket är just vad dom flesta tog ”the slow boat” för att undvika) och då fick vi ju så klart gå före alla eftersom vi reser med bebis. Men hade jag vetat vad det innebär, verkligen FÖRSTÅTT vad det innebär att åka speedboat, hade jag hellre campat. Speedboat är en mardröm! Och det var mörkt dessutom redan- ”kaptenen” såg knappt ett skit- tur det var nästan fullmåne i alla fall. Men det går helt för fort och känns helt för mycket som en slags extremsport för adrenalinjunkies. När vi kom fram var vi väldigt tacksamma att fortfarande vara vid liv.

Men Mekong gör ingen besviken, som väntat. Wow, vilken imponerande flod!! Precis som man har föreställt sig. Precis som på film.

Den lilla byn man bor i under färden mot Luang Prabang är en bisarr upplevelse. Vi bestämde att stanna en extra natt här. Alla båtarna anländer vid 17-18, och hela byn fylls upp med turister. Hela byn är guesthouses och restauranger för turister. Klockan 6 nästa morgon är byn full av dessa samma turister som köper take away mackor (ja, Laos var en fransk koloni så alla käkar baguette och croissant!!) och klockan 9 har alla parkerat sin backpack i båten igen och är på väg vidare. Sen är det bara lokalborna hela dagen tills… klockan 17-18, då samma sak händer igen!

Som vanligt är Pi kändis. I Laos kallar dom honom Falang Noi. Falang-utlänning och Noi-bebis. FALANG NOOOOOOI!!! Här är vi i den där lilla bisarra byn och tittar på när falangerna anländer den där extra natten som vi stannade och upplevde detta stället.

Ja, före detta fransk koloni alltså. Skrattande kon-ost, Nutella och baguetter. Inte helt fel! Köerna till sandwich-ställena innan båten avgick var LÅNGA. Eller ska man säga STÖKIGA. Laos-folket är LÅNGSAMT och nog inte så effektiva. Det kändes stressigt från falang-hållet men inte från Laos-hållet.

Vi satte oss på båten och denna gången var det kallt som fasen. Solen gick inte upp, båten är vidöppen, och vi frös. Alla frös. Tills slut flyttade vi bak dit motorn är, och alla Laotier är också, för det är varmt. Nevermind avgaserna! Alla barnen var där, så Pi hade skitkul som vanligt, medan hans föräldrar led sig igenom en sjukt lång, kall och stinkande dag. Till slut anlände vi Luang Prabang vid 18-tiden… Äntligen. Luang Prabang är en UNESCO world heritage site och förtjänar helt klart en helt egen bloggpost. Ett otroligt speciellt ställe!

 

 

 

 

 

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)