På Vägen

Kategoriarkiv: Vanlife

Semester i Dolomiterna

Vi är i början av mars. Snön faller och försvinner lika snabbt. Många av oss längtar redan efter sommaren, jag är en av dom.

Kanske det till och med är så att en del av oss redan har börjat se vart vi kan åka över semestern?

2018, var året då jag flyttade ut från min lägenhet in i bussen. Jag jobbade då som lärare på en förskola i Oslo centrum. Att bo i en buss kan vara komplicerat av och till, att därtill bo runt i en huvudstad på parkeringar kanske inte heller låter som en dröm. Ändå så var bra sätt att få kastas in i hettluften direkt (mer om detta senare).

Sommaren kom, semestern likaså. Jag frågade mig själv. ”Vad göra?” Detta var ju en av anledningarna till att jag från början flytta ut i bussen. Att kunna röra fritt, från plats till plats. Europa var spelfältet och eftersom jag ständigt reste runtom i Norges vackra fjordar så ville jag pröva på något nytt. Jag tog fram en karta och lät fingret glida runt tills det stannade på Alperna!

Så denna vecka tänkte jag rekommendera en plats som har kommit mig nära hjärtat.

 

  1. Tre Cime Di Lavaredo

 

Uppe i de Italienska fjället, kant i kant med molnen så ligger en helt fantastik plats. Av en slump så hamnade jag här. Backe efter backe tog vi oss högre upp. Stundtals trodde jag att bilen skulle börja rulla bakåt. De sista 2 km tog säkert 20 minuter då jag fick köra på 1ans växel (en nackdel av att ha en buss född på 80talet). Vad som mötte mig på toppen var som taget ur en Sagan om ringen film. Kala steniga berg med rullande gröna kullar i förgrunden.

 

(vy från hotellet)

Nationalparken Tre Cime Di Lavaredo är en plats som ingen annan. Belägen 2000 meter över havet. Massiva bergsformationer som ser ut att kunna falla när som. Blomstrande ängar, små kyrkor och hotell längs vägen. Gillar du friluvsliv på höga höjder så kommer du inte bli besviken. Förutom fantastiska vyer, långa vandringsleder så finns det även möjlighet till bergsklättring för den som är modig. Här såg jag allt från skolklasser som var på dagstur till bergsklättrare som ägnade hela sommaren åt att bestiga de steniga pikar.

När du når Rifugio Auronzo så kommer vägen till ett stop. Här har du ett flertal stora parkeringar för vanliga bilar men också en bobilsparkering där du kan stanna hur länge du vill (priser längre ned).

Rifugio Auronzo är också startplatsen för de många vandringsleder som finns (se nedan).

 

Vandringar:

Rifugio Auronzo till Rifugio Lavaredo – 30 min, 1.7 km

Rifugio Lavaredo till Forcella Lavaredo – 15 min, 0.6 km

Forcella Lavaredo till Rifugio Locatelli –  45 min,  2.2 km

Rifugio Locatelli till Malga Langalm – 1 hr, 3.2 km

Malga Langalm till Rifugio Auronzo  – 50 min, 2.6 km

 

 

 

 

(Bilder – Första hostelet du möter. 200 meter från parkering. Vilket också är slutet på bil vägen)

 

 

 

 

Dolomiterna i sig är perfekt för den som luffar runt i bil eller cyklar med tält på ryggen under sommaren och Tre Cime Di Lavaredo känns som hjärtat av denna mäktiga plats. Hängmatta är det enda jag inte kan rekommender pga brist på träd höhö!

Har du inte tillgång till tält eller bobil så finns ett flertal andra byggnader som agerar hostel runt om på berget. Närmaste hostel, Rifugio Auronzo ligger ungefär 200 meter från parkeringen. De andra hotell/hostel kommer kräva en tids vandring och troligtvis kan det vara smart att förboka då detta är ett populärt resemål för människor från hela världen. Antecking för boende på parkering, toaletter finns närliggande hostelet och är franska sådana, vilket innebär att det är ett hål i marken. (vissa föredrar det, vissa inte)

 

 

 

 

 

 

 

 

(Bobilscampingen från ovan, finns även plats bortanför massorna, iaf på sensommaren)

 

 

Avgifter:

20-30€ får du betala för att åka upp om du åker i bil eller bobil. Då får du lov att stanna i 24h. Vill du stanna ytterliggare en natt eller fler så tillkommer det 15€ per natt. Detta är något du betalar vid vägtullen när du åker ned för berget.

Komma hit: 

Bil: Det finn 3 vägar till Tre Cime Di Levardo, alla vägar leder igenom staden Misurna. vägar via Cortina d’Ampezzo, Auronzo och Toblach. När du kommit till Misurna så är det skyltat mot berget. Därefter kommer du möta vägtullen där du som jag skrev ovan betalar 20-30€ för 24h.

Buss: Det går även bussar från staden; Cortina. Ta buss nr 444 som går hela vägen till Rifugio Auronzo . Bussen går frekvent från Juni till mitten av Oktober.

 

 

 

Se till att ha med:

  • Vandringskor – Avstånden är långa och enda möjlighet att ta sig runt är per fot.
  • Vatten/mat – (Då den enda butik finns i hotellet vid parkeringen så är priserna ganska höga)
  • Kläder – Viktigt att tänka på är att du är 2000 meter över havet. Temperaturer kan svikta ganska ordetnligt från dag till natt. Ta med dig något varmt! Vädret, kan också komma att ändras vart 10 minut, det kan vara klarblå himmel för att sedan 20 minuter senare ösregna.
  • Börja vandra i tid! Åker du mitt under sommaren så rekommenderar jag att vid påbörja vandringar under tidig morgon då tempraturer kan vara skyhöga under den stekheta solen.
  • Glatt humör! Det är alltid roligare att åka på semester när man är glad(?)

 

Ha en fin vecka. Mer kommer snart!

Peace and Love

 

Vill du ha mer fotoinspiration så får du gärna kolla in min hemsida – LinusBergman

Också mina sociala medier – Linusmountainman 

Eller om du undrar något, foto/van eller rese relaterat så är det bara kasta iväg ett mail eller liknande 🙂

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)
Länk

En kort introduktion

 

Vår värld kan idag, tack vare vår snabba digitala utveckling, kännas helt och hållet utforskad. Du kan leta upp vad som helst på det stora nätet. Nyheter om katastrofer dyker upp ditt flöde i samma sekund de händer. Istället för att tänka två gånger kring en fråga eller ett problem låter vi vår smarta telefons sökmotor göra jobbet. Det är lätt att känna att världen har blivit mindre. Mer osäker. Mer våldsam. Det är också lätt att fastna i rutiner vi kallar livet. Jag tror vi alla har varit upplevt deras grepp. Klockan ringer 06:00, och innan vi hinner tänka så har dagen blivit till natt och klockan ringer igen. Men jag har förstått att dessa känslor inför världen inte är de enda möjliga. Genom att skala ner livet och göra mig av med så mycket materiella saker som möjligt, genom att flytta ut i en buss och sluta med att slaviskt följa nyhetsflödet, har jag istället upptäckt att livet kan vara både mer komplext, vackrare och säkrare än vad vi vanligen tror.

Hur många gånger före du beger dig iväg på resande fot har du inte blivit förmanad om hur farlig din resa kan bli? Jag tror att vi i vårt samhälle räds det vi inte vet, och att vi hatar det vi är rädda för. Alla rädslor grundar sig i det okända. Så ju mer du ser och upptäcker, ju fler människor och kulturer du möter, desto mer kommer du förstå att allt för det mesta är okej. Att de flesta vill gott. Och att livet inte alltid är svart eller vitt, bra eller dåligt, gott eller ont.

Reseskildraren Jedidiah Jenkins beskriver i sin bok ”To shake the sleeping self” rutinen som tidens fiende. Det är en tanke som jag under de senaste åren kommit att dela. Rutinen får tiden att rusa förbi. När vi var små så kändes varje sommarlov som ett år. Det kändes som varje dag var en vecka. Ju äldre vi blir desto snabbare försvinner dagarna. Varför är det så?

När vår hjärna har lärt sig ett mönster för hur något görs – hur man till exempel tar sig till jobbet och där klockar in och ut, eller hur man tvättar sina kläder – blir aktiviteten en rutin. När mönstret har satt sig behöver hjärnan inte längre aktiveras på samma sätt som när alla våra intryck i dessa handlingar var nya. Det här är så klart en ofrånkomlig del av livet – att bli äldre, veta mer och förstå mer. Men jag tror också att det kan vara destruktivt, vilket är en av anledningarna till att jag flyttade ut i gammal rostig buss: jag vill inte se hur ett decennium springer förbi utan att jag faktiskt lever det. Jag vill smaka på alla frukter livet har att erbjuda och möta världens alla hörn med ett vaket sinne.

 

Jag blickar ut, solen får morgonfrosten att glittra över trädens grenar. Kylan har kommit. Den verkar ha kommit för att stanna. På en ort i mitten av Sverige sitter jag denna kalla februari-morgon och drömmer mig bort. Bort till den öppna, å så härliga väg som jag nu för tiden så ofta har lyckan att kalla ”hem”.

När jag är på ett och samma ställe för länge så brukar tankarna rymma dit, till vägen. Ändå sedan jag var ett litet barn har fascinationen över vår värld, över allt det okända, funnits inuti mig. Det har växt och växt likt ett frö som grävs ned under jorden. Jag minns en särskild stund, hur hela familjen satt samlad framför ett stort tygstycke. Morfar och Mormor var precis hemkomna från vad som då kändes som en annan planet, Kina, och visade stolt upp sina diabilder. Jag var fast: där och då visste jag att livet skulle ägnas åt att utforska, resa. Även om vägen dit jag befinner mig idag har varit allt annat än enkel, har den alltid lett mig tillbaka ut. Till nya platser.

 

Jag heter Linus. Just nu är mitt hem en gammal Volkswagen buss varifrån jag frilansar som rese/livsstils fotograf. De senaste åtta åren så har alla mina ägodelar fått plats i en ryggsäck. Jag har hunnit besöka 30 länder. Jag har klättrat upp i otaliga berg, kvaddat en Harley D på vägarna uppe i Himalaya, blivit lurad på pengar av vietnamesiska tjänstemän, frusit fast ett par meter framför flera hungriga björnar på finsk-ryska gränsen och dansat i glädjeyra och fruktan på en isolerad ö, resignerad och redo för en tsunami som tack och lov aldrig nådde oss.

Under min tid här på Res så kommer jag gå djupare in på min passion inom fotografering, på hur det är att frilansa, hur man pitchar idéer till företag samt tankar kring kamerautrustning. Men jag kommer också berätta om hur det är att bo i en bil, om mina olika inspirationskällor, vad som händer på vägen och dela med mig av allmänna existentiella tankar som livet bringar. En hel drös av olika saker, helt enkelt. Det här mitt första inlägg avslutar jag med ett ordspråk jag försöker lever efter:

“Skriv någonting värdigt att läsa eller gör något värt att skriva”  – Okänd

Om ni har förslag och tankar på något specifikt ni vill läsa om, eller om ni bara vill säga hej, så kontakta mig gärna. Det går att skriva nedan i kommentarsfältet eller att skicka ett mail på min hemsida: linusbergman.com 

Om ni vill ha lite inspiration tillsvidare så kan ni också besöka min instagramsida: LinusMountainman

Ha en strålande vecka så ses vi snart!

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 9.3/10 (7 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +2 (from 4 votes)