Van life

Etikettarkiv: Familjen

En mer utzoomad bild där hela familjen sitter samlad i vanen. Mamma, storebror 13 år, storasyster 15 år, mellansyster 6 år och så jag som är knappt två veckor gammal.

Hur började vi med vanlife?

Ja hur började vi med vanlife egentligen? Även om vi nu har rest runt i Doris i över fem år, så var det här med vanlife ingenting som vi upptäckte tillsammans. Ni vet hur barn ibland gör revolt och väljer en helt annan bana än sina föräldrar? Det har uppenbarligen inte jag gjort, i alla fall inte när det kommer till sättet jag föredrar att resa på. De drog nämligen med mig ut på mitt första vanlifeäventyr innan jag ens fyllt två – VECKOR!

 

Min syster sitter i soffan i vanen, hon är sex år gammal och håller mig i sin famn. Jag är knappt två veckor gammal.

 

Jag minns givetvis ingenting av den tiden, men jag måste säga att jag är imponerad över mina föräldrar. Tänk att de byggde om en liten Peugeot handikappbuss, till en van som hade plats för fyra barn och två vuxna! I senaste avsnittet av Vanlife Sverige-podden intervjuar jag mina föräldrar för att fråga hur det var att resa runt hela familjen. Dessutom känns det ju som att mitt vanlife började tack vare dem och då är det ju inte mer än rätt att ta reda på hur de i sin tur började med vanlife.

 

En mer utzoomad bild där hela familjen sitter samlad i vanen. Mamma, storebror 13 år, storasyster 15 år, mellansyster 6 år och så jag som är knappt två veckor gammal.

 

För dig som också är nyfiken på hur sjutton vi fick plats, kan jag avslöja det med hjälp av bilden här ovanför. De ryggstöd som går längst med bussen, alltså precis bakom mitt huvud och bakom min mammas rygg, gick att vika upp och ut. De fästes sedan med kedjor i taket. På så vis fick vi två britsar ungefär som i små båthytter om ni har varit i en sån någon gång, där mina äldsta syskon sov. Sen gick det att fälla ner bordet så att det blev i jämnhöjd med soffsitsarna. Genom massor av pusslande  med madrasserna blev detta tillslut till en dubbelsäng där mamma, pappa och min yngsta syster sov. Själv sov jag tydligen på spisen! (I den lilla barnsängen som syns till höger i bild som tur var).

 

 

Men även om vi fick plats, är det såklart ingen walk in the park att resa runt med fyra barn i åldrarna 0-15 år. Kan tänka mig att det var en del tjafsande och bråkande från vår sida. Men den här vanen fick hänga med i ganska många år, så pass att jag har några av mina bästa minnen från somrarna i ”bussen” som vi kallade den. Och fördelarna måste uppenbarligen ha vägt upp allt det jobbiga, eftersom vi nu lever vanlife igen både jag, mamma och pappa!

En gammal bild som föreställer en verkstadsplan där det står ett gäng gamla bilar. Mitt bland dem står mammas och pappas röda Peugeot i väntan på reservdelar.

Om du är sugen på att höra varför Calle började med vanlife, eller vill veta hur det kommer sig att mamma och pappa valde just denna plats att campa på under sin Englandsresa 1985, då borde du lyssna in podden! Den finns överallt där poddar finns, bland annat på iTunes, Acast och Spotify. Sök bara på ”Vanlife Sverige”

Kram Bella

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0.0/10 (0 votes cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 0 (from 0 votes)

Höstpromenad i december

Närbild på Doris skitiga framruta i motljus, motorhuven är uppfälld

Doris högra bakdäck och en sladd som är ansluten till uttaget. Skuggan från trädgrenar spelar på Doris sida

Som vissa av er säkert redan har sett på vår Instagram, var Doris inte särskilt nöjd över att vara tillbaka i kylan. Vi fick problem redan efter att vi kört av färjan i Malmö och det verkar inte finnas något slut på det. Men nu är vi äntligen tillbaka hos mina föräldrar och kan få hjälp av pappas expertis.

As some of you might already have seen on our Instagram, Doris isn’t so found of coming home to the cold. We’ve had trouble since we came of the ferry in the south of Sweden and they doesn’t seem to end. But now we are finally back at my parents place and have the best help there is from my dad.

Mamma och pappa som promenerar i skuggan från en lada, solen lyser på skogen i bakgrunden

Ett rostigt oljefat står i det torkade fjolsommargräset

Solen skiner ju inte i överflöd precis, så när den tittade fram bakom molntäcket idag passade vi på att ta en liten promenad. Säga vad en vill om Europa, men det är ju någonting magiskt att komma tillbaka till sin barndoms ängar och skogar, eller vad säger ni?

The sun is rarely seen so when we caught a glimpse of it today we took a short walk. Europe is amazing, but it is always something magic with your home surroundings, don’t you agree? 

Mammas rygg på promenad, iklädd en röd jackaGamla traktorspår som fyllts med smältvatten och fått en tunn hinna av is, till höger i bild syns nederdelen av två ben, iklädda raggsockor och stövlar

Här har jag kutat runt under hela min barndom, ju äldre jag blev desto längre vågade jag mig iväg. Nu för tiden får jag alltid någon slags speciellt lugn när jag promenerar runt här. Luften känns fulltankad med syre på något märkligt vis.

I’ve been running around here all my childhood, daring to go further and further the older i grew. I always get a special calm feeling when I walk around here. The air seems to be richer in a way. 

Blå himmel, ett traktorspår och en hängbjörkEn närbild på två torkade blommor som fortfarande står på ängen

Det ända som saknas för att få till den där härliga julstämningen är snön. Men nu får vi å andra sidan uppleva den underbar hösten som vi missade när vi var ute och flängde. Inte helt fel det heller!

The only thing that is missing to make the Christmas feeling complete, is the snow. But now we actually get to catch up with the beautiful Swedish autumn that we missed while we where away.

Ett gammalt emaljerat tvättfat står vid laduväggen, i det finns en julgrupp med grangrenar och nyponEtt gammalt emaljerat tvättfat står vid laduväggen, i det finns en julgrupp med grangrenar och nypon

VN:F [1.9.22_1171]
Rating: 10.0/10 (1 vote cast)
VN:F [1.9.22_1171]
Rating: +1 (from 1 vote)