Staden har genomgått en fullständig förvandling. Från att inte ha något att erbjuda turister för bara femton år sedan är hela Alacati i dag som ett enda stort boutiquehotell. Den har lyckats behålla en charm som annars ofta brukar försvinna när turister anströmmar till platser.

– Hit söker sig designers och konstnärer snarare än de som är ute efter snabba pengar, berättar Hilal Johnson från London, vän till konstnärinnan Özlem Yuruk som driver en liten smyckesbutik inne på gågatan.
– Alla affärer här är lite mer upscale.

Enda undantaget är den lokala marknaden där det är lika livat som på vilken annan turkisk ort som helst. Kommersen är hektisk – samtidigt är det något charmigt med kaoset (även om en timme där räcker gott och väl för att man ska gå därifrån utmattad).

Här säljs allt det som butikerna på gågatan inte säljer: kinesiska märkeskopior, allt du kan tänka dig i plast, hemlagad marmelad, frukt och grönt, torkade blommor. En perfekt plats att fynda ”slit och släng-mjukiskläder”. (Men vill man fynda kläder av kvalité ska man snarare söka sig till gågatan.)

Alacati var länge bebott av greker. De grekiska influenserna är stora – staden känns mer grekisk än turkisk även om grekerna övergav staden under 1900-talets första hälft. Utbudet av både restauranger och kaféer är stort. Och menyerna visar inte bilder på maten – något som annars kan vara vanligt förekommande på turistorter och som ofta är ett tecken på att man inte kommer att bjudas på en vidare större smaksensation (även om undantag finns).

Nattlivet i Alacati är också vida känt. Precis utanför byn, intill vattnet, drivs nattklubben Dusk som öppnar ett på natten och stänger…

– …tidig morgon. Här håller festen på hela natten, berättar nattklubbschefen Ehran Seven som under vinterhalvåret bor i Istanbul, men som sommartid kallar Alacati hemma.

Dagtid är det beachklubben Madeo som gäller för Ehran.
– Du kan festa i Alacati dag som natt, säger han och ler.

Boka din resa till Turkiet med SunExpress här.