2008-04-01
Skrivet av Magnus Falkehed
Reseguide Paris: I vår reseguide till Paris hittar du de bästa tipsen till hotell, restauranger, barer, klubbar, affärer och de sevärdheter som staden har att erbjuda. Den här resguiden till Paris är den oumbärliga för den som vill hitta till den bästa shoppingen det pulserande nattlivet och restauranger som håller måttet. Här finns det mesta av det bästa inom underhållning och mat och dryck.
Som reporter hände det mig för ett par år sedan att jag stod mitt på Place de la République i centrala Paris. Mina brallor var dyngsura av en vattenkanon. I näsborrarna stack det av den där otrevliga frätan som tårgas ger. Folket sprang runt omkring mig i olika riktningar. Det var en adrenalinladdad situation. Kravallpolisen hade omringat Place de la République. Arga ungdomar fanns överallt, många av dem var från förorten. Somliga av mina kollegor hade tagit på sig hjälmar och var på helspänn. I ögonvrån såg jag plötsligt en ung kille komma rusande mot mig. Jag hann knappt snurra runt innan jag såg honom höja högra näven och … vifta med mitt busskort.
— Monsieur! Jag tror bestämt att det är ert kort, det här? sa killen i kepsen.
Jag kände mig dum. Så himla dum. Parisarna hade gjort det igen. Förbluffat mig, fått mig att snubbla på mina egna fördomar och förväntningar. ”Servitörer är sura misantroper, förortsungdomar bränner bilar som andra tänder en cigg, gamla damer i Fendipäls är väluppfostrade …”. Varje dag får jag mina fördomar ställda på hårda prov i den här staden. En kärring i päls ger mig en armbåge i solarplexus på bussen, en förmodat snorkig servitör skiner upp som en sol och en kille i keps räddar mitt månadskort åt mig.
Listan kan göras oändlig: det där solkiga kaféet visar sig vara ett näste för kändisar, hålet-i-väggen-krogen visar sig vara en gourmetrestaurang. Eller bara den där sena solstrålen som dansar i Seineflodens gråbruna vatten. För jisses, vad kan inte Paris göra med enkel solstråle! Jag lovar, jag har verkligen försökt att inte älska den här staden. Jag har spelat både dryg turist och gnällig parisare. I slutändan sitter jag ändå där på min stol och myser åt allt.
Kvällen på Place de la République slutade naturligtvis på ett kafé, med rosslig Gainsbourgmusik i högtalarna, där jag än en gång satt och myste åt allt. Vive la république!
Visa/dölj kommentarer
