Dykning i Egyptens röda havet

Sharm el Sheik i Egypten - ett paradis för dykare med koraller och färggranna fiskar. Det behövs inga dykartuber och certifikat för att njuta av livet under ytan. I Sharm el Sheik i Egypten räcker det med cyklop och snorkel.

_LGT2594.jpg

Text: Gunnar Andersson

Kroppen svävar bland fiskar och koraller. Fri och fantastisk. Sinnesnärvaron är total och nyfikenheten tycks gränslös under den enstaka och tidlösa minut som jag orkar hålla andan. Vissa dykare lär sig att kontrollera andningsreflexen och stannar länge under vatten. Andra snorklar mestadels uppe vid ytan för att stilla betrakta. Oavsett attityd väljer vi att marinera våra medvetanden på naturens egna villkor och accepterar människans fysiska begränsning. Jag har förstås försökt att dyka med tuber, men det blev aldrig mer än en instängd teknikpanik med dånande hjärt- och andningsljud i skallen. När längtan efter undervattensvärlden ändå kvarstod bestämde jag mig för att försöka som snorklare i stället, och mötet med egyptiska Sharm el-Sheik slog som klubba. Jag var långt ifrån ensam om att vilja uppleva Röda havets berömda korallrev. Kaoset i marinan var enastående. Bryggan sjöd av bruna bärare och bleka turister, hojtande sjömän och allsköns säkerhetsvakter i röran av den fascinerande mängd skilda språk som stötvis lyckades tränga genom dieselmotorernas orenade avgaser. Vinden blåste i vanlig riktning och sjön var gropig.


egypten7.jpg
Första revet blir Jackson. Namnet stammar från en brittisk general och på revets nordsida rostar vraket efter en cypriotisk styckegodsare. Som så många andra korallrev kring Sharm el-Sheik skjuter Jacksonrevet upp som ett torn ur djupet och vi snorklare väntar artigt tills de aningen nervösa och ständigt lika fokuserade apparatdykarna försvunnit ur sikte.
– För fem år sedan dök alla med tuber. Numera är över hälften snorklare, berättar svensken Niklas Funk som driver dykcentret Colona Divers och som jobbat med dykning i Sharm el-Sheik ända sedan åttiotalet när den milslånga turiststaden blott var en sandig kustremsa med enstaka hotell.

Själv presenterar jag mig som en skapligt rutinerad snorklare med erfarenhet från både Thailand och Västindien, men vätan överraskar lika fullt och kroppen sprattlar i upprätt fosterställning som om den inte visste hur man simmar. Inom en halvtimme hinner jag avverka de flesta nybörjarmissar: Krocka med andra snorklare. Svälja saltvatten. Förlora riktning och tappa bort instruktören. Krocka med ankarlinan. Krocka med korallrevet. Kliva ombord på fel dykbåt och givetvis ställa den absoluta nybörjarfrågan om vad det var för färgglad fisk som jag sett. Niklas svarar artigt att det nog var en vanlig papegojfisk (chlorurus sordidus) som innesluter sig i slem om natten till skydd mot rövare, och jag instämmer fastän jag vet att det inte var någon papegojfisk, utan förmodligen en arabisk picassofisk (rhinecanthus assasi) eftersom den hade blå- och svartrandig fantomenmask med orangea ögon högst upp på den gulgröna kroppen. Sedan frågar jag om Ulla Skoog-fisken. Den som saknar närminne i filmen Hitta Nemo, men Niklas begriper inte vad jag yrar om. Han är mantalsskriven i Egypten och har inte sett versionen där alla talar svenska.


_LGT2334.jpg
Det finns dryga tusen fiskarter i Röda havet, ungefär lika många ryggradslösa djur och säkert två hundra olika koraller. Vattenvärldens färgstarka ymnighet kontrasterar skarpt mot landbackens bruna ökenberg och orsaken till havets slösande rikedom beror på värmen. Röda havet är världens nordligaste tropiska vatten. Dessutom utgörs Akabaviken, där vi snorklar, av en bråddjup förkastning med aktiv vulkanbotten och ju varmare vatten, desto frodigare växtlighet. Allra livligast under ytan är det följaktligen under sommaren när vattentemperaturen ligger kring tjugoåtta grader och du kan steka ägg på bilens bagagelucka efter dykningen. Därtill spolar starka havsströmmar in rikligt med plankton mot Akabaviken, vilket lockar än mer fisk, vilka i sin tur lockar än större predatorer som hajar – alla apparatdykares våta dröm.

Störst chans att se haj är vid Hajrevet som ligger i nationalparken Ras Mohammed vid Sinais absoluta sydspets. Här finns flera av världens bästa dykställen och tre dagar senare driver vi längs en formidabel korallvägg som störtar åtta hundra meter i djupet. Läderlappsfiskar (platax orbicularis) möter i stim och clownfiskarna (amphiprion ocellaris) är så söta att man vill ta med dem hem, och girlander av små orangefärgade vimpelabborrar pyntar närseendet (utan att jag bryr mig om vad de heter på latin). Tillsammans med de tropiska regnskogarna är korallreven de mest produktiva miljöerna på jorden. Mer än tjugofem procent av allt marint liv är direkt avhängigt av dessa stora kalkstrukturer, vilka skapas av koralldjurens skelett och som försvunnit med en procent per år under de senaste tjugo åren.

egypten8.jpg

 

Vårt lilla snorkelsällskap flyter med strömmen och simmar sakta längs korallväggens kant. Plötsligt är det någon som tar ett par ordentliga fentag, vinklar överkroppen nittio grader ner, rätar upp benen i luften och låter deras tyngd pressa neråt. Redan vid tre meter börjar öronen att spränga och du nyper tag kring näsborrarna, och blåser ut så att det tjuter till i skallen. Trycket upphör och du är lycklig som en säl. Eller en dugong (dugong dugong) som dess rödlistade släkting kallas i Röda havet.

Förutom fiskarna är det instruktören Lindsey Syne från Kanada som imponerar. På land rör hon sig lika spattigt som de flesta nyss-fyllda-tjugo-tjejer, men under ytan blir hon en lekfull sjöjungfru genom att forma kroppen till en enda effektivt böljande muskelrörelse. Hon är fullkomligt vattenvan och mycket harmonisk.
Imponerar gör även en fridykare som lite motvilligt samlar vår nyfikna beundran. En sådan där vältränad ensamvarg ur filmen Det stora blå. Fridykaren simmar längs en lina mot botten och stannar under ytan så länge att vi hinner bli oroliga. Ändå handlar det bara om träningsdyk till trettiofem meter. Mitt eget personbästa ligger kring åtta meter. Världsrekordet är tvåhundrafjorton meter.

På den här turen finns inga apparatdykare att visa hänsyn inför, varför stämningen blir mer kaotisk och uppsluppen. Vi snor varandras prylar av misstag, står i vägen och babblar skit. Säkerhetsnivån är lika hög som alltid, men ingen vet något om nitroxblandningar och ingen behöver certifikat för att bada. Det enda som krävs är lite god vilja. Snorkling är en social frihet som bygger på upptäckarglädje och en viss portion barnslighet. Dessutom råkar livet under ytan vara som allra vackrast i grunda vatten. Dit apparatdykarna längtar finns inga färger, där är bara kallt och mörkt.

_LGT3221.jpg

Snorklingstips
Utrustning
Om du reser till ett känt dykställe finns utrustning för snorkling att hyra på plats, men hyrprylar slits hårt och du kommer snart att vilja ha en egen utrustning. Främst då mask (”cyklop”) och snorkel. Masken ska sitta tätt. Placera den mot ansiktet utan att ta på nackbandet, tryck till och se om den sitter kvar.
Fenor tar stor plats i bagaget och kan med fördel hyras på plats. För nybörjare blir helfotsfena bäst, med ett kortare plastblad. Neoprensockor minskar risken för skavsår. Våtdräkt låter som överkurs, men vattnet är kallare än kroppen och kyler. I tropiska vatten räcker det med en så kallad shorty (korta ärmar och ben). Dräkten skyddar även mot solen och ger extra flytkraft som du snart vill ha vikter för att kompensera. Är du helt ovan börjar du med flytväst.Ta med en vindjacka eller tröja till havs, liksom rikligt med dryck och något att äta, såvida inte lunch serveras ombord.

Dykcenter
Välj ett dykcenter som håller på disciplin och punktlighet, inte semesterslappa firman med salta hangarounds på kontoret. Är du på charterresa anlitar du dykcentret som din researrangör rekommenderar – de är stora kunder och charterföretagen gillar inte när gästerna klagar. Gör klart för instruktören att du vill lära dig lite teknik.

Viktigt
Rör inget under vatten. Varken djur eller korall. Snorkla aldrig ensam.

Sharm el-Sheik-tips
Sharm el-Sheik är en hundraprocentig turistort som vuxit sanslöst snabbt under kort tid och som i princip sitter ihop med grannen Naama Bay, som håller på att ta över funktionen som nöjescentrum. De flesta stränder är privata och tillhör något hotell. Några är offentliga, men kostar inträde.

Resa dit
Det är smartast att åka charter. Alla stora charterarrangörer har Sharm el-Sheik i programmen och att resa dit på egen hand blir både dyrt och tidskrävande.

Boende
Iberotel Lido i Naama Bay är bästa tänkbara boende. Fanara tillhör samma hotellkedja, ligger mittemellan turiststäderna och har ett korallrev vid stranden. Båda säljs av Fritidsresor.

Barer och restauranger
Bra arabisk krog är Abu el Sid som ligger ovanför Hard Rock Café. Dykarnas traditionella vattenhål heter Camel Bar och är ett lite halvsunkigt ställe som håller öppet så länge som det är varmt ute. Båda finns i Naama Bay.

Dykcenter
Colona Divers (www.colona.com ) är ett väletablerat dykcenter med instruktörer som bland annat talar svenska. Beyond Limits (www.beyondlimitsegypt.com) i Naama Bay är dykbutiken.

Relaterade artiklar