En mötesplats bland molnen i Mexiko

Följ med RES till den mexikanska bergsbyn San Cristobal de las Casas. Molnens drömska stad, är mest känd som en mötesplats för backpackers på deras pilgrimsfärder från Mexico City till Oaxaca, Guatemala eller längre söderut. Men staden har också ett eget liv och en rik historia.

Text: Mattias Sigurdsson
Foto: Mattias Sigurdsson och Audoriza Palma

– Vill du verkligen inte ha någonting, Roberto? frågade den döende mannen.
– Nej, inget alls utöver din vänskap. Den är mer värd för mig än något annat du kan ge mig.

Så kom det sig att min nye bekantskap Roberto blev arvlös efter bäste vännens bortgång för en tid sen. Men han tog bilder av det Jesusbarn han fattat tycke för och kanske trots allt bespetsat sig på, och lät en träsnidare i Guatemala göra en kopia.

Där ligger det nu, på bordet i hans finrum, oformligt och blekt och med ett underligt vuxet ansikte, i enlighet med hur barn avbildades för 200 år sen när originalet skars. På sätt och vis sött, men som sagt var i blekaste laget. Josef står bredvid i grön mantel med stolt hållning som om han vore dess rättmätige fader. Maria är klädd i blått – sval och vacker.



Min tillfällige bekant Roberto är advokat och ”coleto”, en riktig urcoleto. Så kallas San Cristobals criolloinvånare av det gamla slaget. De är ofta inte helt lätta att komma in på livet, men den här är desto mera öppenhjärtlig.

Han högg mig i vimlet när jag fotograferade de storrumpade clownernas cumbiadans utanför kyrkan där Nådens Jungfru – la Virgen de la Merced – högtidlighölls med gudstjänster, blommor, copal (en bärnstensliknande kåda som används som rökelse), fyrverkerier, mässingsmusik och dans. Han föreslog att jag skulle följa med honom hem och bjöd på kaffe. Samt berättade om sin tillvaro och om sin stad, San Cristobal de las Casas, provinsen Chiapas rättmätiga huvudstad. Nyss en avkrok i bergen, sen en tid tillbaka en hotspot på den internationella backpackerkartan, lika plötsligt och oväntat som när Törnrosa vaknar till liv efter hundra års oavbruten sömn, och San Cristobal har sovit betydligt längre än så.

När man ser hur turisterna i dag väller in i stora skaror, somliga från flygplatsen, andra i buss eller bil, inte sällan från Mexikos karibiska kust med sikte på Oaxacas atlantkust eller Antigua i Guatemala, är det ironiskt att höra Robertos berättelse från tidigt 1600-tal. Då skrev stadens befattningshavare, såväl de världsliga som de kyrkliga, till högre myndigheter och bad om befrielse från bördan att vara biskopssäte och huvudstad för administrationen. Orsaken var dess isolering och de långa och besvärliga vägar som ideligen måste befaras för ordningens upprätthållande.

Petitionen avslogs och indianprovinsen Chiapas – på den tiden tillhörig Guatemala - fortsatte ännu i 300 år att styras från sin spanska utpost i bergen, med en liten befolkning men en kyrka i varje väderstreck. Ända tills en indianättad guvernör i slutet av 1800-talet kom på kant med den anstolta stadsledningen – så berättar Roberto – som vägrade att ta emot honom på grund av hans hudfärg. Han tog beslutet att flytta stadens alla världsliga befogenheter till grannen Tuxtla Gutierrez ett tiotal mil bort och några hundra meter närmare havsytans nivå, där det växer bananer.

Menos mal tycker både Roberto och jag, eller på svenska: som tur var. Vad hade annars funnits kvar av San Cristobals drömska och inåtvända charm? Av dess koloniala arkitektur och marimbatraditioner? Hade de omkringliggande bergens tzotziltalande indianbefolkning varit stor nog för att sätta sin prägel på staden som den gör i dag? Nej, bäst som skedde, att staden fick fortsätta att vara förhållandevis liten.

Däremot kan man sätta frågetecken för det som i dag pågår, här som på så många andra ställen där resenärer fylkas i stora skaror. Hur mycket upplevelseknarkande turism tål en stad vars attraktionskraft bygger på dess autenticitet, innan något skadas och går förlorat?

En sak måste besökaren i San Cristobal ha klart för sig: kameran bör man använda med urskiljning. Många tzotzilkvinnor går alltjämt klädda i vackra traditionella dräkter, och de gatuförsäljande barnen är bedårande. Men de vill inte bli fotograferade. Detta bör man respektera. Punkt slut.

Skulle det sedan hända att turisten blir berövad sin kamera för att ha överträtt det outtalade förbudet, ja då bör det ses som en läxa och en chans att fundera över sitt uppförande i främmande land. Tzotzilindianerna befinner sig trots allt på sin hemmaplan. Själv har jag svårt att invända mot att de skriver en del av reglerna för turismen, allrahelst när mycket få av dem lär ha råd att komma hem till oss och plåta våra vardagsliv.



Ute har det börjat regna. Cumbian från kyrkan runt hörnet har tystnat. Det betyder att ännu en gudstjänst har tagit sin början och att de storrumpade clownerna får en paus i rultandet. De tappraste lär hålla igång till långt in på småtimmarna. Jag tar en titt ner på mina egna clownskor, ett par sandaler som gått upp i limningen efter mycket nötande på stadens skoningslösa stenläggning. Sulan har delat på sig och gummibeläggningen spretar hopplöst åt ett annat håll än foten. Barfota travar jag hem genom natten.

Det tar inte lång stund förrän fyrverkerierna åter brakar loss bakom mig och talar om att La Merced härskar i staden i natt. I San Cristobal går Nåden på mässingsmusik och raketer!

FAKTA

San Cristobal de las Casas, Chiapas kulturella huvudstad, grundades 1528 av Diego de Mazariegos, en av de tidiga conquistadorerna. Länge hade den formen av ett militärhögkvarter, men så småningom växte en spansk kolonialstad fram. Omgivningen dominerades dock fortfarande av mayafolk med sina egna språk, och gör så än i dag. En säregen balans uppstod mellan mayakultur och en spansktalande stadsbefolkning, där var och en visste sin exakta plats och sina roller. I religionsutövningen hittade man beröringspunkter och utvecklade gemensamt en lokal variant av katolicismen.

Så kom 1960-talet och en stark evangelisk omvändelse, vilket skapade splittring bland indianbefolkningen. Politiken tog sig nya uttryck och 1994 togs staden helt över av zapatister; vänsterrevolutionära mayaindianer, och ett inbördeskrig bröt ut. Revolutionen slogs så småningom ner och en delvis ny balans etablerades, där en något större hänsyn kom att tas till indianbefolkningen. Under 2000-talet har ytterligare en mäktig faktor blandat sig i leken: en alltmer växande turism. Många av turisterna besöker staden som en del av utforskandet av en större mayakontext. Andra kommer helt enkelt för att träffa likasinnade. Kaka söker maka och San Cristobal är en av de städer, likt Barcelona och Berlin, där turister drar turister till staden.

På vandrarhem och barer umgås en brokig skara resenärer sinsemellan. Flera av de resande har ett musikinstrument under armen och stans mer eller mindre spontana musikliv, från barock till jazz och latinomusik, håller världsklass. Så har molnens drömska stad Jovel, eller San Cristobal de las Casas, hastigt och lustigt kommit att bli en mötesplats och internationell smältdegel där kaffet och kakaon är lokalproducerat, men pizzerior och västerländska restauranger dominerar matutbudet. Huruvida det är mest vackert eller sorgligt – svaret finner man i betraktarens öga.

Boende

Casa Mexicana
Centralt beläget med kolonial charm är det fyrstjärniga hotellet Casa Mexicana. Mycket originalkonst och en charmig patio med bananpalmer. Dubbelrum från 450 kronor natten.
Calle 28 de Agosto 1
hotelcasamexicana.com

Casa Vieja
En halv stjärna mindre än Casa Mexikana har Casa Vieja, också det ett restaurerat kolonialpalats i centrum. Dubbelrum från 600 kronor natten.
Profesora Maria Adelina Flores 27
casavieja.com.mx

Casa Margarita
Praktiskt beläget på gågatan Real de Guadalupe ligger Casa Margarita som är ett ytterligare något billigare boendealternativ. Dubbelrum från 300 kronor natten.
Real de Guadalupe 34
tourshotel.com.mx

Mat & dryck

Här nedan följer ett urval av restauranger med lokal eller mexikansk profil.

Tierra y Cielo
På Tierra y Cielo serverar den prisbelönta inhemska kocken Marta Cepeda en gourmetmeny som bygger på inhemska mattraditioner och lokalt producerade, organiska råvaror. Missa inte ostbollen i tomatsoppa eller chokladkulan till efterrätt.
Benito Juárez 1
tierraycielo.com.mx

Krocante Bistro
På den här pizzerian äts gourmetpizzor av argentinskt slag, några av dem mexikoinspirerade med chili och i ett fall med huitlacoche, en svamp som angriper majskolvarna, men ofta tas tillvara som en delikatess.
28 de Agosto 18
facebook.com/KrocanteBistro

El Caldero
På avenida Insurgentes ett stenkast från la plaza central ligger El Caldero som serverar goda mexikanska soppor för en billig peng. Glöm inte bort att prova pozoles om det är ditt första besök i Mexiko!
Insurgentes 5 A
elcaldero.com.mx

Revolucion
Revolucion ligger ett stenkast från katedralen och är en intim klubb med varierad livemusik av hög kvalitet. De har en sevärd hemsida som säger det mesta om stället och ett och annat om San Cristobal de las Casas.
20 de noviembre esq. 1 de marzo
elrevo.com

Dada
Dada ligger i samma kvarter som Revolution och är en uttalad jazzklubb. Öppet torsdag till söndag.
Calle 1o. de Marzo 6
dadaclubjazz.net

Contra tiempo
Contra tiempo är ett crêperie och en pub som ligger i närheten av Guadalupekyrkan, några minuters promenad från själva centrum. Hög musikalisk standard, specialiserad på mexikansk folkmusik.
Real de Guadalupe 170
facebook.com/keratao

Se och göra

Besök den lokala matmarknaden
Ett besök på den lokala matmarknaden ett par kvarter från kyrkan Santo Domingo är nästan ett måste. Chiapas är en provins med mångskiftande klimat och utbudet är därefter, från havsfisk och tropiska frukter till äpplen och mångfärgad majs, som skördas på hög höjd. Alla frukter och grönsaker är fräscha och man kan gärna äta en nygrillad eller – kokt elote – en majskolv - eller tamale vid entrén till marknaden. Däremot bör man undvika kokerierna inne på själva marknaden, de är ökända för sin dåliga hygien.

Ta en tur till hantverksmarknaden
Vid Santo Domingo breder även en stor hantverksmarknad ut sig. Här säljs mycket fint textilhantverk och de stenhårt stoppade filtdjuren är säregna och söta. I Simojovel två timmar från San Cristobal bryts bärnsten direkt ur berget, och den kan köpas här till mycket rimliga priser. Självklart gäller det att se upp med förfalskningar. Vill man vara säker på att inte blir lurad finns det en uppsjö av bärnstensshoppar att handla i, dock till betydligt högre priser.

Besök Sna Jolobil – Vävarnas hus
Alldeles intill hantverksmarknaden vid Santo Domingo har ett centrum för traditionell textilkonst nyligen öppnats. Det heter Sna Jolobil på tzotzil eller Vävarnas hus, och är i högsta grad värt ett besök. Centret drivs av ett kooperativ bestående av 800 vävare från regionen och saluför åtskillig exklusiv textilkonst från såväl Chiapas som Guatemala.
Calzada Lázaro Cárdenas 42

Upptäck stadens smågator
På stadens gågator, som är tre till antalet, kan man med fördel tillbringa en dag åt att bara strosa, lyssna på gatumusikanter, sitta ner på kaféerna och inta lokalt kaffe med lokal kakao. De lokala majsbrygderna pox och tazcalate kan med fördel provas på. Från parkernas paviljonger hörs ofta marimbamusik, som är starkt förknippat med San Cristobal och dess musiktraditioner.

Att besöka

Na Bolom
Den danske arkeologen Frans Blom och hans schweiziska fotograferande hustru Gertrude upplät på 1950-talet sitt hus till en stiftelse under namnet Na Bolom. I dag fungerar deras hus som hotell, men också som museum med synnerlig inriktning på lacandonerna, ett mayafolk i regnskogarna i de lägre delarna av Chiapas. En utställning av Gertrudes fotografier gör bara det besöket mödan värt.
Calle Vicente Guerrero 33
na-bolom.org

Santo Domingo
San Cristobal har ett stort antal kyrkor, av vilka Santo Domingo möjligen är den som är mest värd att besöka. De religiösa högtiderna är många, och besökaren gör rätt i att försöka ta reda på om besöket sammanfaller med någon av dessa. De religiösa festerna i grannbyarna Chamula eller Sinacantan är berömda, liksom de i Corso de Chiapas.

San Cristobals omgivningar
Ett flertal tourarrangörer har San Cristobal som sin utgångspunkt och erbjuder utflykter till arkeologiska utflyktsplatser som Palenque eller Bonampak, men också ut i delstatens vattenrika och storslagna natur. Explora Chiapas är ett företag specialiserad på äventyrsturism med lång erfarenhet av att ta med turister på forspaddling, klätterturer och liknande. Företaget samarbetar med lacandonindianer.
explorachiapas.com

 

 

 

 

 

Relaterade artiklar