För ett par år sedan gjorde Ed Gillespie en resa jorden runt där flygplan var bannlyst som transportmedel. Genom Futerra, en grön kommunikationsbyrå, vill han göra den hållbara livsstilen så attraktiv att den blir gängse. RES har pratat grönt resande med den moder Jord-älskande pionjären.

Att resa jorden runt är en dröm många har. Men att resa jorden runt utan att överhuvudtaget sätta sin fot i ett flygplan? Är det ens möjligt?

– Jag har alltid rest mycket. Senare års intensiva arbete med klimatfrågor planterade tanken om att inte vilja flyga längre, och min flickvän och jag bestämde oss för att resa jorden runt utan att färdas i flygplan. Självklart ville vi dra ner på koldioxidutsläppen, men vi lockades även av tanken på att göra en resa som var mer avstressad. Resans äventyr var viktigt – det fanns en fantastisk tillfredsställelse i att uppleva övergången mellan landskap, kulturer, folkslag, språk och kök i takt med att vi förflyttade oss genom jorden, i stället för över den. Vi upplevde romantiken av en äldre form av resande som egentligen försvann först för någon generation sedan. Tänk att få se hela världen, utan att bidra till dess förstörelse!

Saknar du aldrig flygets bekvämlighet och snabbhet?

– Personligen är jag inte helt ”anti-flygplan” men jag har, med undantag för vid ett tillfälle, inte flugit på sju år. Jag saknar det inte. Jag har fantastiska semestrar, och känner att jag ser mer av världen just för att jag reser genom landskapen.

Är tåget favorittransportmedlet?

– Ja, näst efter kamelen. Skämt åsido, kamelryggen är hemsk. På vår resa försökte vi hitta 80 sätt att färdas på, men det slutade med att vi bara red på en massa konstiga djur. Fraktskeppen vi åkte med över Stilla havet var en ödmjukande upplevelse – man kände sig väldigt liten och isolerad, samtidigt som båtfärden var ett fantastiskt äventyr.

Är denna typ av långsammare resande på återintåg?

– Det är en oerhört nischad del av resandet. Det tar längre tid och kan bli dyrare, men till viss del tror jag vi kommer se mer av det.

Vad har vi framför oss när det gäller hållbart resande?

– Vår största utmaning är att begränsa koldioxidutsläppen. Hur vi tar itu med denna utmaning kommer att ha stor påverkan på vårt sätt att transportera oss. För att överhuvudtaget kunna upprätthålla vår nuvarande nivå av flygtrafik måste vi minska utsläppen av koldioxid i resten av näringslivet med 90 procent. Därför kommer vi att tvingas flyga mindre – vi ”samlar på oss” koldioxid för de längre resorna, och drar ner på kortare flygresor som i stället ersätts med tåg. Det har gång på gång bevisats att snabbtåg som är pålitliga och attraktiva gör att folk slutar flyga – se bara på tågen som trafikerar sträckorna London–Paris och Barcelona–Madrid.

Hur ser du på dagens hållbara resande?

– Med blandade känslor. Många lyfter fram hur oerhört viktigt till exempel ekoturism är för urinvånarnas samhällen, men om man måste flyga för att komma dit så undergräver man idén om hållbarhet. Vi måste skapa kreativa lösningar för sådana dilemman i framtiden.

Kan du exemplifiera?

– Absolut! Några av de upplevelser jag hade i Mongoliet kändes oerhört genomtänkta – man tar del av en livsstil som i princip har varit oförändrad i över 1 000 år. Vi bodde hos lokala familjer i deras jurtor, där energin kommer från getter och kamelers spillning som man eldar upp. Vissa jurtor hade även solceller. Som turist fick man lära sig om kretsloppets samberoende, och att sättet att leva på är anpassat efter den miljö man befinner sig i. Jag anser att olika destinationer måste skräddarsy sina turistlösningar efter de egna omständigheterna. Jag fick även se en del spännande initiativ i Centralamerika, och framför allt i Nicaragua. Runtom i landet finns rancher som har tagits över av lokala grupper, och som drivs som kooperativ. Turister är välkomna, och det är superbilligt och väldigt enkelt att bo där. Man får tillfälle att lära sig mer om och arbeta med permakultur. Ställen som Finca Magdalena på Isla de Ometepe är både ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbara.

Upplever du att det finns länder som jobbar extra hårt med att lyfta fram ekologiska alternativ?

– Nej, inte direkt. Det jag däremot ser är att man börjar använda termen ”eko” på allt, utan att man har några direkta belägg för det. Problemet är att det inte finns många ackrediterade märkningar för denna typ av miljöanspråk. Just i turistindustrin är det ett enda stort minfält.

Hur kan man som resenär välja rätt i denna djungel?

– Man måste kolla runt, göra sin egen research. Det gäller att ställa krav – allt handlar om utbud och efterfrågan. Förändringen kommer genom att vi ställer frågor och kräver utveckling.

Vilka är de viktiga frågorna att ställa?

– Är affärsverksamheten lokal? Det är viktigt att se att den lokala befolkningen är de främsta förmånstagarna av olika initiativ. Sedan är det viktigt att ta reda på var maten och vattnet kommer från. Hur genereras energin? Vad har man för åtgärder för vattenbesparingar? Detta är en väldigt viktig fråga att ställa i områden där vatten är sällsynt, och eventuellt leds om för att förse ett enskilt vandrarhem i stället för en hel by. Sådana situationer är inte alls ovanliga.

Hur långt har vi kommit om 20 år?

– Då tror jag verkligen att vi reser på ett annorlunda sätt. Min dröm är att vi reser med luftskepp, så som Aircruise designade av Seymourpowell. Tvärs över Atlanten på 36 timmar, och en resa som verkligen kan göras i stil.

Vart reser du helst privat?

– Skottland, jag älskar det vilda och barska landskapet och den alltjämt förändrande väderleken. Det finns inget som slår ett glas whisky framför en öppen brasa med utsikt över det skotska landskapet. Varje år uppsöker min flickvän och jag en ny ö i norra Skottland.

Vilken ovanlig pryl lämnar du aldrig hemmet utan på dina resor?

– En kompass. Det är världens mest användbara pryl. Tänk dig att du står mitt i en gigantisk matmarknad i Mexiko, där kan en kompass vara oerhört användbar för att hitta vägen.

Vilken av världens turistfällor älskar du mest?

– Jag bor mitt i en – London. Samtidigt älskar jag staden, hela världen finns ju runtomkring mig. Jag tror att det talas över 300 språk i London.

Vilket är favorithotellet ute i världen?

– När vi var ute och reste drogs vi ofta till vandrarhem som tidigare hade varit fängelser. Vi försökte resa rätt billigt, och Jailhouse i Nya Zeeland var fint. Ett annat som är värt ett omnämnande är Celica i Slovenien. Stället var ett politiskt fängelse under den jugoslaviska konflikten, och jag tror att den nuvarande presidenten suttit fängslad där. Cellerna är kvar, och har inretts individuellt av olika konstnärer.

 

 

Var skulle du välja att äta din sista måltid?

– Det blir utan tvekan Indochine i Hanoi, men maten som såldes på trottoaren utanför var nästan minst lika bra. Streetfood är helt klart min grej. Sedan är jag svag för pekinganka, en maträtt som är helt sensationell.

Kommunikationsbyrån Futerra manar till grön revolution, och jobbar med att marknadsföra olika typer av hållbara initiativ. Ed Gillespies koldioxidneutrala resa runt jorden kommer senare i år ut i bokformat, håll utkik efter Only planet.

futerra.co.uk

Antingen eller med Ed Gillespie

Carry-on/Check-in

Flygplan/Tåg

Landet/Storstaden

Morgon/Kväll

Klubb/Restaurang

Business/Ekonomi

Fönster/Gång

 

Adresser

Finca Magdalena
Isla de Ometepe, Nicaragua
+505-849 816 83
fincamagdalena.com

Jailhouse
338 Lincoln Road, Christchurch, Nya Zeeland
+64-3-982 77 77
Lediga rum & priser

Celica
Metelkova 8, Ljubljana, Slovenien
+386-1-230 97 00
souhostel.com

Indochine
16 Nam Ngu, Hoan Kiem District, Hanoi, Vietnam
+84-4-942 40 97