Med Dubrovnik som utgångspunkt ligger en spännande matresa bara runt hörnet. Glöm sladdriga pizzabitar, skippa de skräddarsydda turistmenyerna och njut i stället av lokalt odlade råvaror utan mellanhänder.

Text: Marcus Olsson
Foto: Jonas Lindstedt

Pero Sare kupar ena handflatan och fyller den med ett ostron. Några sekunder tidigare drogs det ur sjön och upp på båten.

– De är de bästa, säger han.

Ostron- och musselodling i bukten utanför Mali Ston har funnits sedan 1700-talet. De hundratals flyttunnorna syns lång väg. Det är de som håller repen och näten där ostronen och musslorna växer under ytan.

Byn, som till stora delar omgärdas av en medeltidsmur, följer de branta och gröna kullarna. Hit har många erövrare kommit men ingen har lyckats besegra ortsbefolkningen.

Ostronen är av arten Ostrea edulis, europeiska platta ostron. Det är samma sort som finns i svenska vatten, och det är just ostronen som är huvudnumret i Mali Ston.

– EU är det värsta som kan hända oss. Vi uppfyller inte kraven för hur man ska odla dem, och vi skulle aldrig få tillåtelse att plocka upp ostronen rakt ur vattnet så här. Enligt EU ska varje ostron märkas individuellt och godkännas. Det tar tid. För lång tid. Man kan inte servera dem tillräckligt färska då, säger Pero

Sare, som driver ostronodlingen.

Bara vid ett tillfälle har ostronen exporterats utanför Balkan. Det var 1981.

– När lady Diana skulle gifta sig ville hon ha ostron härifrån. Det fixade vi. Hon älskade ostronen. Alla som har smakat dem tycker att de är de bästa de har ätit.

Ostronen är världsberömda. I Kroatien. Vattnet är saltrikt och innehåller mycket mineraler. På andra sidan bergen utvinns saltet ur havsvattnet. Ända sedan 1300-talet har ortsbefolkningen hjälpt till att bärga uppemot 100 ton salt varje år.

– Det är vattnet här som ger våra ostron den speciella smaken. Det räcker att du tar lite vatten på fingrarna och smakar. Det är riktigt salt, och det gillar ostronen.

Han delar skalet med kniv, och häller en skvätt olivolja ovanpå. Sedan låter han innehållet rinna ner i munnen innan han tuggar en gång och sväljer.

– Franska ostron är de mest kända, men de är mindre och de smakar inte heller lika mycket.

Vid kajkanten säljs råvarorna till lokalbefolkningen något billigare än till turisterna. Talar man kroatiska kan man få ostronen för mindre än 1 euro styck. Den största kommersen är i mars när merparten av ostronen dras ur vattnet. På restaurangen Bota Sare, som också ägs av familjen Sare, kan gästerna serveras ostron året om.

– Här får gästerna chansen att äta mat som har plockats precis framför ögonen på dem, säger Pero. De kan sitta vid borden och se hur råvarorna kommer direkt från vattnet, genom köket och ut på tallrikarna. Eller så kan de följa med ut på sjön, dricka plommonbrännvin och samtidigt få sig ett och annat ostron.

På restaurangen tillagas ostronen och musslorna i vissa rätter. Som i en krämig risotto eller tillsammans med en tomatsås och pasta i het panna.

– Oliverna och olivoljan kommer från träden här i bergen, citronerna och grönsakerna har vi odlat själva, liksom alla örter. Vinet är också härifrån. Vi vill få hit gäster som uppskattar sådant. Det är därför vi inte har några stora skyltar och det är därför vi inte gör reklam för restaurangen eller odlingen. Vi nöjer oss inte med annat än det bästa, och vi vill ha kunder som tänker likadant.

Innanför de låsta träportarna till de över 300 år gamla kalkstenshusen gömmer sig hundratals slavoniska ekfat och dess innehåll. Varje dag kommer oanmälda men välkomna besökare till vingården Crvik, men inte fler än runt 1 500 hittar hit varje år. Vissa nöjer sig med att bjudas på oliver, hembakat bröd och en skvätt vin. Andra köper en flaska av den mest kända sorten, Malvasija Dubrovacka, för 20 euro.

– Vin och mat förenar människor. Det har det alltid gjort, säger Andro. Förhoppningsvis gillar våra gäster vinet och får med sig en flaska. I minsta fall har de och vi fått ett trevligt möte tillsammans. Det är så det fungerar här i Kroatien. Det är avslappnat och bekymmersfritt, säger Andro Crvik, som äger vingården.

Han masserar några oplockade druvor och berättar om den stolta och för många besökare okända historia som finns samlad på vingårdens två hektar.

– DNA-analyser har visat att vår druva plavac mali är direkt släkting med den populära zinfandeldruvan som finns i Kalifornien. De har samma robusta kropp och fyllighet och de når upp till samma höga alkoholhalt – över 15 procent.

I nästan 1 000 år har invånarna i Konavledalen producerat vin och förfinat användandet av den lokala Malvasiadruvan. Den familjeägda vinodlingen har funnits sedan 1993 och är traktens mest kända. Men produktionen ligger bara på runt 100 000 liter per år. Andro, som tidigare jobbade för statens vinproducent, driver företaget tillsammans med sina barn och barnbarn. De flesta av dem bor i direkt närhet till vingården. 18 personer sammanlagt. Under skörden använder de sig av ytterligare 2 000 personer från trakten.

– Vi tar emot stora och små turistgrupper. Oftast är det amerikaner som kliver av de stora lyxkryssarna i Dubrovnik. Men de är inte alltid så intresserade av att höra mig prata om hur vår process ser ut eller hur vi arbetar med att öka vår export. De vill mest smaka på vinerna, och det gör de rätt i!

Gästerna har precis slickat bort honungssåsen från fingrarna när det har blivit dags för nästa rätt. Kvar i skålarna ligger resterna från en handfull stora Medelhavsräkor och den citronskiva som har dekorerat förrätten.

– Man behöver inte kasta en massa saker på tallriken för att det ska smaka mycket. Det här är typiskt kroatiskt, så enkelt och samtidigt så många smaker, säger Jelena Niksic, som är en av deltagarna i matlagningskursen.

Mislav Burdjelez är ägare av restaurang Taverna Galija och övervakar alla steg som hans kockar och den fem personer stora turistgruppen går igenom.

– Det finns två nycklar. Man ska ha roligt. Och det ska vara nästan lika mycket vin i maten som i deltagarna, säger han.

Det smattrar från den stora grillen ute vid långborden på terrassen. Kocken Dalibor Erceg lägger försiktigt ner de fetaostfyllda bläckfiskarna på det heta gallret. Han penslar dem med olivolja och använder en kvist rosmarin som han precis har ryckt upp från en rabatt intill restaurangen. Först visar han momenten och sedan lämnar han plats åt besökarna att upprepa hans manövrar.

Tandpetare i ena änden av bläckfiskarna håller kvar det mesta av fyllningen. Det som smiter ut exploderar och flyger därifrån.

– Recepten är bara vägledning. Man kan studera många böcker och läsa rader upp och ner om olika tekniker. Men jag lovar dig att man kan känna smakskillnaden mellan mat av den som har lagat med hjärtat och mat av den som bara har använt hjärnan, säger Mislav.

Cavtat är en liten fiskeby med mindre än 3 000 invånare och ligger 20 minuter med bil från Dubrovnik. Här finns fortfarande en och annan eka som guppar i viken bredvid flera våningar höga lyxjakter.

– George Clooney brukar ha sin semester här. Han har i alla fall varit här. Och han sångaren … vad heter han? Bono! Han har också varit här. De vill vara i fred och gömmer sig för paparazzi. Kändisarna brukar ta sina båtar och förankra dem en bit ut i vattnet. Ibland kommer de in till hamnen för att äta eller handla något.

Cavtat myllrar av små hus och vägen ner till hamnen, som är ortens hjärta, slingrar sig tätt mellan dem. Det finns nästan inga större villor. Mycket pengar har lagts på bilar och båtar. Under turistsäsongen är det därför svårt – om inte omöjligt – att få en bra parkeringsplats här. De flesta skapar i stället egna parkeringsrutor med varierande lutning och ibland teoretiskt omöjliga placeringar.

Pang! Mislav har precis öppnat en flaska mousserande vin. Det är nätt och jämnt lunchtid men redan fest. Huvudrätten innehåller, utöver huvudingrediensen bläckfisk, några kokta potatisar, kroatisk grönkål och aubergine. Inne i köket slår lågorna högt en stund senare.

– Att flambera banan är enkelt, men det imponerar på gästerna. Och dessutom smakar det gott. De kommer inte hit för att lära sig svåra matlagningstermer eller för att se oss jonglera med stekpannor. De vill få en fin matupplevelse, men med något extra. Då räcker det långt med bra råvaror och mycket glädje.

Fakta

Boende

Stari Grad
Stari Grad betyder Gamla stan på kroatiska, och det är just där som det här hotellet ligger. Boka i tid för de åtta charmiga rummen försvinner snabbt under högsäsongen. Halvpension 90 euro.
Od Sigurate 4, Dubrovnik
+385-20-32 22 44

Lediga rum & priser

Hotel Argosy
Ligger i stadsdelen Babin Kuk (som på kroatiska betyder ”mormors höft”) och är strandnära och familjevänligt. Bra kommunikationer och bara 15 minuter med 6:ans buss till Gamla stan. Halvpension 90 euro.
Iva Dulcica 41, Dubrovnik
+385-52-46 50 00
Lediga rum & priser

Grand Hotel Park
I stadsdelen Lapad finns en promenadgata med restauranger, kaféer och en del shopping. Hotellet har bassäng och gym. Gångavstånd till havet och runt en kvarts bussresa in till centrum. Halvpension 100 euro.
Setaliste Kralja Zvonimira 39, Dubrovnik
+385-20-43 44 44
Lediga rum & priser

Mat och dryck

Taverna Galija
Nästan ute i vattnet, längst ut vid piren i Cavtat ligger Taverna Galija inklämd mellan lyxjakter och en gammal kyrka. Rustik, kroatisk matlagning i en exklusiv miljö. Fisk och skaldjur i fokus, och en varmrätt kostar runt 150 kronor.
Vuliceviceva 1, Cavtat
+385-20-47 85 66
galija.hr

Wanda Restaurant
Ligger i Dubrovniks gamla stad bara 50 meter från huvudgatan – men tillräckligt välgömd för att många turister ska missa den. Medelhavsmat i modern tappning. Pasta speciale är paradnumret och innehåller hummer, räkor och hjärtmusslor i mustig tomatsås. Flera dagliga rätter som anrättas efter köp på marknaden samma dag.
Prijeko 8, Dubrovnik
+385-98-944 93 17
wandarestaurant.com

Taverna Bota Sare
De höga valven på insidan skvallrar en del om tavernans förflutna som gammalt saltlagringshus. Ostronen och musslorna är i fokus, men även andra fiskrätter. Många gäster tar chansen att åka ut på en ostronsafari och själva plocka sin måltid. Testa den svarta bläckfiskrisotton!
Mali Ston
+385-20-75 44 82
bota-sare.hr

Lokanda Peskarija
Ett av de bästa lägena i Dubrovniks gamla stad – precis utanför stadsmuren vid den gamla hamnen och före detta fiskmarknaden. Utöver utsikten kan besökarna njuta av, just det, fisk och skaldjur.
Lokanda Peskarija
Na Ponti, Dubrovnik
+385-20-32 47 50
mea-culpa.hr