På Mykonos samsas tusenåriga myter med levande hantverk, familjeägda tavernor och en matkultur som formats av Egeiska havets vindar. RES upptäcker en grekisk ö vars historia och traditioner gör sig särskilt fint under årets mildare månader.
TEXT: Linda Iliste

Marmorerade lejon blickar ut över det soldränkta landskapet. Bakom dem breder ruinerna av tempel, bostadshus och gamla handelsplatser ut sig mellan torra kullar och det intensivt blå Egeiska havet. Det är nästan omöjligt att föreställa sig att denna stillsamma lilla ö en gång var en av den antika världens viktigaste mötesplatser. Vi befinner oss på Delos, en kort båtfärd från Mykonos. Enligt den grekiska mytologin var det här gudinnan Leto födde tvillingarna Apollon och Artemis. Apollon blev ljusets, musikens och konstens gud, medan syster Artemis förknippas med jakt och vildmark.

Delos blev följaktligen en av antikens heligaste platser. Pilgrimer kom långväga ifrån för att dyrka gudarna, och med tiden utvecklades ön också till ett blomstrande handelscentrum. Här möttes människor, varor och idéer från hela Medelhavsområdet. Det finns gott om spår kvar, vilket förklarar varför Delos varit världsarvslistat sedan 1990. Att vandra genom det omfattande utgrävningsområdet är en säregen upplevelse, särskilt under vårens och höstens mildare dagar.

Särskilt fascinerande är Dionysos praktfulla hus och Lejonterrassen, där de berömda skulpturerna en gång stod uppradade till Apollons ära. Från berget Kynthos är utsikten vid över det kykladiska öriket. Det är också här vi får en förklaring till ögruppens namn. Kykladerna kommer från grekiskans kyklos, cirkel, och syftar på öarna som bildar en ring kring det heliga Delos.

EN ÖVÄRLD FORMAD AV VIND OCH HAV

Kykladerna omfattar några av Greklands mest säregna öar. Naxos, Paros, Tinos, Sifnos, Syros och Mykonos har alla egen karaktär, men förenas av det tusentals år gamla, gemensamma kulturarvet. Havet har alltid varit både förbindelse och försörjning. Sjöfart, handel, fiske och jordbruk har format samhällena, medan de ständigt närvarande vindarna satt sin prägel på landskapet och arkitekturen.

De vitkalkade husen med blå dörrar och fönsterluckor är förstås omisskännliga. Men den kykladiska byggnadstraditionen är också praktisk. Smala gränder ger skugga och skydd, tjocka murar håller husen svala och de platta taken samlar upp det sparsamma regnvattnet.

På Mykonos märks detta tydligt i huvudorten Chora. Gränderna slingrar sig mellan små kapell, vitputsade hus och blommande bougainvillea. I stadsdelen Kastro reser sig Panagia Paraportiani, ett kyrkokomplex bestående av fem sammanbyggda kapell vars mjukt rundade former närmast påminner om en skulptur.

Inte långt därifrån ligger öns berömda väderkvarnar, som vittnar om en tid när spannmål maldes med hjälp av de kraftiga vindarna. För den som vill veta mer är Bonis kvarn, en del av Mykonos jordbruksmuseum, särskilt intressant. Bevarade redskap, vinpress, tröskplats och en traditionell vedugn ger en tydlig bild av öns jordbruk. Varje september uppmärksammas för övrigt just den historien med en traditionell skördefest vid kvarnen, då den gamla miljön återigen får liv genom lokala maträtter, musik och folkliga traditioner.

OST MED SMAK AV KYKLADERNA

Doften är kraftig, smaken salt, pepprig och påtagligt pikant. Den mjuka, fermenterade osten kopanisti är inte för den kräsne, men desto mer älskad av dem som uppskattar karaktärsfulla delikatesser.

Kopanisti är en av Mykonos mest typiska specialiteter och har skyddad ursprungsbeteckning inom EU. Den tillverkas av ko-, får- eller getmjölk, ibland en blandning, och får sin särpräglade smak genom en traditionell mognadsprocess. Serverad på en bit rostat bröd eller kornskorpa tillsammans med färsk tomat kallas den mostra, en av öns klassiska smårätter som gärna njuts med ett glas lokalt vin.

Osttillverkningen är nära förbunden med Kykladernas jordbrukshistoria. På de torra, vindpinade markerna växer örter och aromatiska växter som betesdjuren livnär sig på. En av dem som förvaltar traditionerna är Thodoris Koukas, tredje generationens ostproducent som tillverkar flera av öns klassiker. Familjens historia sträcker sig dessutom till Delos, där djuren förr betade och där kopanisti ingick i matsäcken.

Hos Mykonos Farmers i Agios Lazaros fortsätter Giorgos Syrianos, även han tredje generationens ostmakare, att utveckla familjens hantverk. Bland annat genom att tillverka den mildare färskosten tyrovolia, syrlig xynotyro och mjuk niari. Besökare kan få en introduktion till tillverkningen och provsmaka de olika sorterna. Det är fascinerande hur stor variation som ryms inom en till synes enkel råvara som mjölk.

FRÅN JORD TILL BORD I ÁNO MERÁ

För att förstå mer av öns matkultur är det värt att bege sig till Áno Merá, en by några kilometer inåt landet. Låga stenmurar delar upp odlingsmarkerna, små kapell ligger utspridda mellan kullarna och getterna betar bland den torra växtligheten.

Mitt i byn ligger det vackra klostret Panagia Tourliani, vars historia sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Byggnaden rymmer en rikt utsmyckad ikonostas i trä, och klostret spelar fortfarande en viktig roll i öns religiösa traditioner. Under vårens stora religiösa högtider blir traditionerna särskilt påtagliga. I samband med den ortodoxa fastan förs en ikon av Jungfru Maria i procession från klostret till Chora, en sedvänja som för samman generationer av öbor.

I närheten hittas Rizes. Här har familjen Zouganelis återskapat en gårdsmiljö med grönsaksodlingar, vinrankor, stenugn och traditionella byggnader. Man kan lära sig att baka bröd, laga lokala maträtter och få en inblick i hur livet på ön såg ut innan moderna bekvämligheter förändrade vardagen.

Maten är förstås en viktig del av upplevelsen. På bordet samsas nybakat bröd med grönsaker, kryddiga korvar och långsamt tillagade kötträtter. Smakerna är okomplicerade men omsorgsfulla.

På Mykonos Vioma, en ekologisk gård i det närliggande området Maou, utgår man från landskapets förutsättningar i produktionen av viner och andra grödor – och som på alla vingårdar är det särskilt spännande under hösten när druvorna mognar.

HANTVERKSÖL MED MYKONISK IDENTITET

Det är inte bara de gamla mattraditionerna som lever vidare på Mykonos. Ett av de mest intressanta, moderna exemplen är öns eget hantverksbryggeri, Mykonos Brewing Company. Verksamheten grundades av två ölentusiaster som började brygga kommersiellt 2017, och under varumärket Mikònu producerar de nu den öl som serveras på merparten av öns restauranger.

Precis som ostmakarna arbetar bryggarna med råvaror, hantverkskunnande och smaker, och under en ölprovning blir det tydligt hur olika stilar kompletterar det grekiska köket. En frisk, humlearomatisk öl är god till salta ostar och kryddiga smårätter, medan en mörkare, maltigare sort passar bra till grillat kött och långkok.

Bryggeriets verksamhet har utvecklats genom åren och dess öl går även att upptäcka på Mikònu Beer Taverna i Tourlos, nära öns nya hamn.

FAMILJERECEPT OCH VÄLFYLLDA TAVERNABORD

Mykonos gastronomi handlar emellertid lika mycket om var maten äts som om hur den tillverkas. I Choras vindlande gränder ligger To Maereio, en familjedriven taverna där tvillingbröderna Isidoros och Dimitris Monoyios lagar traditionella recept. Tänk köttbullar efter deras mammas recept, lokal korv och det lufttorkade, kryddade fläskköttet louza, en älskad specialitet. Det är mat som gör sig bäst i sällskap, med flera tallrikar mitt på bordet och gott om tid för samtal.

Ett annat namn att lägga på minnet är Katrin, en restauranginstitution som grundades 1971 och fortfarande förknippas med familjetraditioner och omsorgsfull matlagning. För en mer samtida tolkning av det kykladiska köket rekommenderas M-Eating, där kocken Panagiotis Menardos använder lokala råvaror i rätter som förenar grekiska smaker med modern gastronomi.

Utanför Chora är Fokos Taverna vid den nordöstra kusten ett hett tips. I en avslappnad miljö nära havet serveras godsaker som grillad fisk, linssallad och aubergineröra. Ägaren Marissa Taboulchanas är dessutom keramiker och visar sina handgjorda föremål i restaurangen. Avsluta gärna måltiden med amygdalota, traditionella mandelbakverk, eller en bit melopita, en söt ostpaj med honung och kanel.

TRADITIONER SOM FÅR NYTT LIV

Keramik är bara ett av de många hantverk som länge haft en viktig plats i Mykonos historia. Särskilt vävning var länge en betydelsefull sysselsättning, och textilkonstnären Faye Chatzi är en av dem som skapar samtida textilvaror med hjälp av äldre tekniker. I hennes ateljé på boutiquehotellet Kalesma kan besökare få en inblick i arbetet och själva prova på vävning.

Det krävs både tålamod och precision för att få trådarna på plats. Men när skytteln väl börjar röra sig fram och tillbaka över vävstolen växer mönstret sakta fram, tråd för tråd. Inte helt olikt mosaikerna på Delos, där tusentals små stenar fortfarande bildar mönster efter mer än två tusen år.

Klicka här för RES-guiden:
De bästa autentiska adresserna på Mykonos