Några gånger i månaden rankar RES:s chefredaktör Viggo Cavling ett gäng aktuella platser, barer, restauranger, hotell, destinationer, böcker, tv-serier och fenomen. Detta är handplockade tips inför helgen eller nästa weekendresa. Denna vecka, Sveriges bästa restaurang, en ölkrog och en tv-serie om ett gäng galna missionärer i USA.

1. Brasserie Astoria

Det är bara att kapitulera, stjärnkocken Björn Frantzen har skapat Sveriges bästa restaurang på stekheta nedre Nybrogatan mitt i Stockholm. Det är hit du ska gå om du vill ha en suverän Ceasarsallad eller en superschysst hamburgare med perfekt fritterade stripps. Eller en kebabpizza (typ 225 kronor) eller en entrecote för 2350 kronor. För den summan får du ett kilo mjölkko som mörat i sju månader. (Jag sparar den rätt till ett besök när chefen bjuder.)

Det är hit du ska gå för att titta på kändisar, vid mitt senaste besök såg jag Petter Stordalen med flickvän och Hanna Widell med tjejgäng. Jag tycker inte att flödet i lokalen lämpar sig för kringstrykande hundar som mig, men har du bokat bord här är det i princip omöjligt att lämna den gamla biografen besviken. 

Hitta hit! 

2. OMAKA  

Hedda Spendrups ölkrog OMAKA fick en tuff start mitt i pandemin. Nu är man ute ur detta och har tagit in två nya stjärnkockar: Jesper Gren och Jacob Davidsson. Testade deras torsk häromdagen och den var FANTASTISK. 

Jag är ingen stor ölkonnässör, men det finns drycker här även för oss som gillar en industritillverkad stor stark. 

OMAKA ligger ett stenkast eller två från Stureplan i det hus som flera gånger utsetts till Stockholms fulaste: gamla arkitekturhögskolan. Numera är det hipster-kontorshotell i den gamla betongklumpen (A House) och ja, det garanterar många roliga gäster på OMAKA både till lunch och middag. När våren gör entré kan jag även rekommendera uteserveringen som har fin eftermiddagssol. På andra sidan klumpen ligger nyöppnade TenGu, ett nudelhak i samma krogfamilj som Café Nizza och Babette. Jag har inte varit på TenGu än, men lovar att återkomma snart med en liten rapport.  

Hitta hit! 

 

 

3. Plais 

Kvarteren runt Swedenborgsgatan på Södermalm kokar. Senaste tillskottet är Plais som skulle öppnat redan före pandemin, men har alltså nu slagit upp dörrarna. Jag har hittills bara varit här på ett glas vin i baren, men när jag såg kockarna jobba på i det öppna köket förstod jag att jag snart måste återvända för en fullskalig middag. Maten som bars ut såg fantastiskt fin ut. 

 

4. The Righteous Gemstones 

Humor är svårt. Det är bara att läsa standup-arnas officiella code of conduct. Vem fan tror de vill lyssna på “roliga historier”...

Skratt uppstår när det blir en kortslutning i hjärnan. Vi förstår inte vad som händer och för att inte framstå som en tråkig tönt skrattar man. Exakt hur man framkallar ett skratt är ett lika stort mysterium som universums slut och den heliga anden i Bibeln. Själv gillar jag svart, rå humor. Gärna byggd på fördomar och mobbning. Har därför skrattat högt flera gånger när jag tittat på The Righteous Gemstones. Det kretsar kring en frireligiös familj med tv-pastorer som tjänar ofantliga summor på lögnen att Jesus snart kommer tillbaka och att det finns ett liv efter döden. Man borde gråta, men det är roligare att skratta.

 

5. Utan hänsyn, Marianne Lindberg De Geer

Det finns gott om självgoda män som skriver dagbok. Och publicerar dem utan att skämmas det minsta. Att utgå från att andra människor är intresserade av ens mest intima sexliv, tvättvanor och dåliga tänder? Jag är lika fascinerad som förvånad. 

Att de vågar… 

Men det som botten i dessa självgoda jävlar är förstår botten även i mig som Gunnar Ekelöf skulle ha sagt. 

I många år har jag försökt att komma igenom Lars Norén bibeltjocka dagbok. Det gick fint när jag hittade texten i Nextory och kunde läsa med platta i sängen. Men så försvann texten från internet och har inte synts till på länge. 

Så är fallet även med Marianne Lindberg De Geers dagbok Utan hänsyn. Den finns bara på papper. Jag har kommit igenom hälften av de 600 sidorna. Hon skriver precis lika naket som sin idol Lars Norén. De två brevväxlar i bokens inledning, men sen går Lars bort i corona. Det är som om han räcker över en stafettpinne till Marianne. Det är samma minutiösa redovisande av vardagligt liv. Men tack och lov utan Noréns närläsning av nazisten Martin Heidegger. 

Jag gillar det mesta i Utan hänsyn. Mycket. Men det finns ett drag i texten som jag finner obehagligt. De personer som inte tycker enligt Mariannes regelbok ska läxas upp. Helst av någon chef högt upp i systemet. Här anar jag en totalitär människosyn i samma härad som Lenin och Stalin. Lindberg De Geers värsta exempel på felande människa är Aftonbladets förre kulturchef Åsa Linderborg. Den senares val av ny pojkvän (Bengt Ohlsson) är bara ett av många exempel på vilken vidrig människa Marianne talar om.

Svårigheten att stå ut med avvikande åsikter är mycket talande.

Men ändå. 

Utan hänsyn är en bok som jag inte vill leva utan och jag ser redan nu fram emot nästa dagbok. För en sak är säker när det gäller publicerade dagböcker. De är nästan lika beroendeframkallande som gott vin och bearnaisesås.