Det är tid att vaccinera sig inför vinterns resor. Men vilka vaccin är egentligen nödvändiga och vilka sjukdomar kan man strunta i att oroa sig över? RES reder ut begreppen.

Inför en resa till bland annat Bangkok och den indonesiska övärlden ska jag vaccinera mig. Lätt hypokondrisk och livrädd för allt som har med sjukdomar att göra, söker jag hungrigt information om alla tänkbara virus som den smutsiga storstaden och den outvecklade landsbyg­den kan tänkas föra med sig. Jag pratar med sjukvårdsupplysningen, laddar ner appar och läser broschyrer. Att hitta informa­tion är enkelt men rekommendationerna varierar. Jag rör mig i en snårig djungel av goda råd. Ett par dagar senare lämnar jag vaccinationskliniken, flera tusen kronor fattigare, men med skydd mot både hepatit A och B, drickvaccin mot kolera i hand­väskan och ett recept på malariaförebyg­gande tabletter att hämta ut på apoteket.

Men hur stor är egentligen risken att bli sjuk utomlands? Ja, det beror förstås på vart man ska, hur länge man ska vara där och i vilken typ av miljö man ska vistas. Till Thailand åker nästan 350 000 svenskar varje år. Både mångmiljonstaden Bangkok och badorten Phuket har toppat listorna över de mest populära resmålen de senaste åren. Inför resor hit och till resten av Asien bör man i första hand vac­cinera sig mot hepatit A och turistdiarré. Det finns egentligen inget vaccin mot turistdiarré, men vaccinet mot kolera anses ge ett visst skydd. Ska man vistas på landsbygden rekommenderas ibland förebyggande läkemedel mot malaria, som också alltid finns i den indonesiska övärlden öster om Bali. Ska man vara borta en längre tid på landsbygden kan det vara aktuellt med vaccin mot hepatit B, japansk encefalit och tyfoid.

– De flesta svenskar som blir sjuka ut­omlands drabbas av turistdiarré, säger pro­fessor Lars Rombo på infektionskliniken på Mälarsjukhuset. Med vaccin kan man skydda sig mot en tredjedel av de mag­sjukdomar man kan råka ut för. Även om magsjukdomar sällan är farliga kan det vara värt pengarna det kostar att skydda sig när risken är stor, fortsätter han.

Afrika är den kontinent i världen där de allmänna levnadsförhål­landena är allra sämst. Sjukdoms­risken är därför högre än på andra ställen och standarden på sjukvård är i regel långt ifrån vad vi är vana vid. Även här är diarré den vanligaste sjukdomen som drabbar turister. Men förebyggande läkemedel mot malaria behövs nästan alltid. Utöver det rekommenderas vaccin mot hepatit A och ofta också mot gula febern. Den som ska stanna längre än tre veckor bör också vaccinera sig mot tyfoid och hepatit B. För resor till nordafrikanska länder räcker det däremot i allmänhet med vaccin mot hepatit A och kolera/turistdiarré.

I Sydamerika är risken för malaria generellt avsevärt lägre än i Afrika. Här bör man istället i första hand vaccinera sig mot hepatit A och kolera/turistdiarré. Ska man resa mellan olika sydamerikan­ska länder kan man behöva vaccin mot gula febern, då flera länder har krav på vaccinationsintyg vid inresa. Det är egent­ligen bara på landsbygden som det finns en liten risk för malaria. Myggstift och myggnät anses ofta räcka som skydd här. I vissa riskområden, till exempel kring Amazonas, rekommenderas däremot före­byggande läkemedel.

Men resevaccin är en lukrativ bransch. Doserna är dyra och många kliniker drivs i privat regi. På några mottagningar i Stockholmsområdet rekommenderas till exempel två doser mot hepatit A och B, på andra tre.

Finns det risk att vinstintresset gör vaccinatörerna ivriga med sprutan?

– Nej, det är en farhåga som är överdriven. De sjukdomar som man vaccinerar mot är ovanliga, men allvarliga om man skulle drabbas. Även på privata kliniker tror jag att man har så bra etik att man i första hand tänker på patienten, inte på pengar. Däremot är det är alltid en svår bedömning eftersom det är individuellt vilka vaccin man kan behöva, säger Lars Rombo.

Han rekommenderar att man skaffar sig en egen uppfattning baserad på informa­tion från en objektiv instans, till exempel Sjukvårdsupplysningen. För att hinna få rätt skydd bör man göra detta minst en månad innan avresa. Vaccinationsråd är en färsk­vara och varierar bland annat beroende på årstid. Sjukdomssituationen och smitto-risken i olika länder förändras dessutom ständigt. Under våren drabbades till exem­pel Uganda av en gula febern-epidemi, vil­ket innebar att vaccinationskraven för resor till bland annat Kenya och Tanzania, inklu­sive Zanzibar, skärptes. Men hur stor är då risken att bli allvarligt sjuk på semestern?

– De flesta som blir sjuka på semestern blir som sagt magsjuka, och även om det är obehagligt är det sällan farligt. Mindre än en procent av de som blir magsjuka måste läggas in på sjukhus. Risken att dö av en sjukdom som man fått utomlands är väldigt liten. Den bör jämföras med risken att dö i trafiken, som är avsevärt mycket högre. Men det är det få som tänker på. Man oroar sig mycket för sjukdomar när man egentligen borde tänka mer på trafik­säkerhet, säger Lars Rombo.

Att barn skulle vara mer utsatta än vuxna är inte heller en befogad oro?

– Nej, så skulle jag inte säga att det är. Barn och vuxna brukar drabbas av samma sjukdomar i lika stor utsträckning och lika hårt. När små barn får diarré kan det hålla i sig längre, men annars är det ingen skill­nad, säger Lars Rombo.