Bakom en diskret fasad i Fitzrovia döljer sig ett av Londons mest särpräglade boutiquehotell. Med en grönskande innergård, surrealistisk konst, prisbelönt wellnesskoncept och bra restaurang, är The Mandrake en destination helt i sin egen rätt.

Text: Linda Iliste

Hotellet må inte synas från gatan, men det tål att påpekas på en gång: The Mandrake gör inga försök att smälta in. Från ganska anonyma Newman Street ett stenkast från shoppinghysterin på Oxford Street leds vi genom en becksvart korridor, innan hotellet öppnar upp sig mot en spektakulär innergård där grönskan klättrar längs loftgångarna.

Intrycket är omedelbart: det här är inte “bara ett hotell”. Det här en värld för sig. Som om en marockansk souk ägd av en säregen konstsamlare fått flytta in mitt i Fitzrovia, som i sin tur transporterats till en feberdrömsversion av New Orleans.

Bakom hotellet, som snart fyller tio år, står entreprenören och konstsamlaren Rami Fustok. Hans personliga samling smyckar hela fastigheten, och det finns något att upptäcka i nästan varje hörn – masker, skulpturer, målningar och fantasifulla uppstoppade djur som lika gärna hade kunnat höra hemma i ett kuriosakabinett.

Bakom baren hänger exempelvis ett av hotellets mest omtalade inslag: ett mytologiskt väsen som ser ut som en korsning mellan en påfågel och en känguru. Det är lika elegant som det är excentriskt, precis som allt annat på The Mandrake.

De 33 rummen och sviterna följer samma röda tråd. Vi pratar mörka färger, sammetsklädd dekor, orientaliska detaljer och dramatisk belysning. Atmosfären är närmast filmisk.

Vårt rum vetter mot innergården på andra våningen och långt ifrån hotellets största. Men det känns ombonat och genomtänkt med fina materialval och ett badrum i marmor. Sängen är bekväm. Trots att det är fredag kväll och hotellet sjuder av liv är det förvånansvärt tyst när terrassdörrarna väl stängts. Men nu går vi händelserna i förväg.

När vi slår oss ner i för middag har klockan knappt slagit 18 och vi är de första gästerna. Efter en omfattande förnyelse har kökschefen Viktor Yordanov tagit The Mandrakes restaurang YOPO Zaytoun mot en mer Mellanösterninspirerad meny.

Måltiden inleds med ett generöst urval av mezze. Hummusen är silkeslen och baba ghanoushen perfekt rökig. Taramasalatan är särskilt god, krämig och len på det nybakade brödet. Därefter får råvarorna tala för sig själva i just rå version. Tunna skivor yellowtail serveras med grillad citron och grön chili; carpaccio på handplockad pilgrimsmussla har sällskap av grapefrukt och fänkål.

Till varm huvudrätt väljer vi långbakad aubergine smaksatt med miso, sesam och granatäpple. Intill: morötter med spiskummin, grekisk honung och fetamousse samt broccoli med citrusaromatisk ricotta och inlagd citron. Smakerna är fräscha och välbalanserade. Avrundningen blir en tallrik kubformad mille-feuille bakad med pistage och smaksatt med citrus och vanilj, med två skedar.

Innan kvällen är slut hinner vi också prova såväl några signaturdrinkar som klassiska cocktails på hotellbaren Waeska. Blue Lotus 75 – blandad på vodka, champagne, de tu likörerna Blå curaça och Akashi-Tai Yuzushu, blå lotus samt rosenblad – rekommenderas särskilt.

Morgonen därpå fortsätter vistelsen i ett betydligt lugnare tempo. Frukosten är klassisk utan att vara tråkig (en vällagad full English för den ena av oss, en smakrik shakshuka för den andra) innan vi beger oss vidare till Damu, hotellets spa som öppnade för drygt ett år sedan.

Eller spa och spa, Damu känns mer som ett wellnesskoncept. Interiören går helt i jordiga toner och dess hjärta är de så kallade Mud Caves. En (du gissade rätt) grottliknande miljö där hela upplevelsen bygger på att på härligt DIY-vis ägna en timme åt olika lager av ånga, lera, väta och vila.

Vi får tydliga instruktioner på hur ritualen bäst genomförs, och lämnas därefter ensamma. Efter en stund i ångrummet följer en saltskrubb innan den mineralrika leran, hämtad från de österrikiska Alperna, appliceras över hela kroppen.

Ansiktsmasken blandas med en annan lera och mineralpulver, innan allt sköljs av och ersätts av ett sista lager med oväntat frisk doft av grönt te.

Det hade lätt kunnat kännas teatraliskt för sakens skull, men upplevelsen fungerar förvånansvärt väl. De dunkla rummen och varma stenbänkarna gör det lätt att tappa tiden (tur att det finns ett timglas). De vetenskapliga effekterna av våra 60 minuter på Damu lämnas osagda, men det råder ingen tvekan om att vi är märkbart avslappnade och att huden känns både riktigt ren och silkeslen.

När det till sist är dags att checka ut går vi åter genom den svarta korridoren för att kliva ut på Newman Street. Mer eller mindre blinkar mot dagsljuset. Var har vi just varit egentligen?

Kanske är det The Mandrakes största styrka. Hotellet erbjuder inte bara erbjuder en plats att sova på med utmärkt läge mitt i London – det är en helt egen värld man gärna skulle stanna kvar mycket längre i.

Samtliga foto: Press

ADRESS: 20-21 Newman Street, Fitzrovia, London W1T 1PG
www.themandrake.com