På Charlotte Street i Fitzrovia möts Frankrike och Tyskland på brittisk mark. Bistro Elsa hämtar inspiration från Alsace, men under Holly Hayes ledning är det framför allt årstiden som bestämmer vad som landar på tallrikarna. Resultatet är ett modernt bistrokök där enskilda råvaror till stor (för)del får tala för sig själva.

Text: Linda Iliste

Menyn på Elsa kräver inte någon lång läsning. Ett gäng tilltugg, en knapp handfull förrätter respektive huvudrätter, pommes frites och sallad vid sidan av, och så en trio efterrätter.

Bakom det till synes enkla upplägget finns däremot flera influenser. Matjournalisten Solynka Dumas och hennes partner Julian Oschmann öppnade Elsa våren 2024, då under namnet July. De hade träffats några år tidigare när de bodde i samma hus i Berlin, där de började ordna middagar tillsammans.

När en egen restaurang så småningom blev verklighet hämtade de inspiration från Alsace, den franska regionen vid den tyska gränsen där de tu matkulturerna sedan länge vävs samman. När July hösten 2025 tvingades byta namn efter en varumärkeskonflikt blev det Elsa – en variant av Elsass, det tyska namnet på Alsace. I övrigt har man fortsatt på samma spår och i köket står Holly Hayes, tidigare souschef på välrenommerade 40 Maltby Street i Bermondsey.

Restaurangen är smal ut mot Charlotte Street, men väl inne öppnat ett större matsalsrum upp sig – och vi inleder vårt besök med två martinis precis i mitten, med baren intill oss och utsikt över och känsla för ”båda” delarna av Elsa.

Senapsgult, orange och mörkt trä blandas med konst, böcker och en stor väggmålning; det känns mer personlig kvarterskrog än stram fransk bistro.

Säsongsambitionerna är tydliga i maten. En god inlagd sardin tar avstamp i välbekanta, nordeuropeiska silltraditioner. Därefter delar vi två rätter som på pappret knappast kunde låta mer anspråkslösa: gröna bönor med timjan i en ansjovisvinägrett samt borlottibönor på bifftomat med basilika. Men råvarorna är utmärkta och smakerna därefter.

Till huvudrätt glänser en rockavinge med fänkål och klassisk grenobloise på brynt smör, citron och kapris, samt bavette med Colston Bassett Stilton, fikon och ”bitter leaf”. Den kraftiga blåmögelosten från Nottinghamshire, de söta blommorna (ja, fikon är en blomma!) och den beska salladen gör det till kvällens mest självklara, men samtidigt påhittiga tallrik.

Avslutningsvis delar vi på en kula persikosorbet med ett litet kex.

Vi låter personalen bestämma vinet, som blir såväl rött som vitt och orange. Det känns följdriktigt på en restaurang som beskriver sig lika mycket som vinbar som bistro.

Vin har också varit en central del av Elsa redan från starten, med en lista som ursprungligen skapades ihop med sommelieren Honey Spencer och byggdes kring låginterventionsviner från mindre europeiska producenter. Alsace har förstås en särskild plats bland dem.

Maträtterna ändras regelbundet, och en middag här i september kommer med andra ord att se helt annorlunda ut vid ett senare tillfälle. Med det sagt skvallrar måltiden om något som känns mer permanent tack vare personalen: hög kvalitet och goda smaker. Kombinationerna av ingredienser är genomtänkta samtidigt som maten sällan behöver någon förklaring.

Trots en historia som sträcker sig från Berlin via Alsace till Fitzrovia, är Elsa en krog väl värd att besöka just för att allt är tydligt och rakt-på-sak, baserat på bra råvaror och rätt vin i glaset. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Foto: Safia Shakarchi

ADRESS: 10 Charlotte Street, Fitzrovia, London W1T 2LT
https://elsabistro.co.uk/