Paradisstränder, hårda mörka lavalandskap, svindlande höga vattenfall och perfekt surfing. Hawaiiöarna Big Island och Maui tillhör samma ögrupp men erbjuder olika äventyr. RES guidar till USA:s stolthet mitt i Stilla havet.
Foto: Gustav Gräll
MAUI
Ön med de vackra stränderna
Maui är ön med de små gesterna, ön som varken försöker göra sig till eller sticka ut. Turismen är en stor del av öns identitet, men stämningen är ändå avslappnad och charterstressen känns långt borta.
Stränderna är stoltheten. Här finns flera stränder som turas om att vinna utmärkelser som USA:s vackraste.
Utanför Kihei Caffe, Mauis mest populära frukosthak, ringlar kön med matgäster lång. De första kommer redan vid 6.00 och sedan är det full fart fram till lunch. Här serveras hälsofrukosten müsli med färska bär, den klassiska engelska ägg och bacon, french toast samt specialiteten amerikanska pannkakor med banan och macadamianötter. Inredningen är enkel och anspråkslös men ställets goda rykte sprider sig snabbt till nyanlända turister. Den 80-åriga ägarinnan besöker kaféet varje dag, promenerar mellan borden och småpratar för att kolla med gästerna att alla är nöjda och glada.
Kihei Caffe ligger i anslutning till Kamuela Beach Park, en av många stränder i Kihei, som är den centrala orten för turister på Maui. Lite länge norrut ligger Lahaina, en amerikansk småstad med huvudgata längs med stranden och en mysig hamn där fiskebåtar lägger till. I Lahaina finns inte lika många hotell som i turisttäta Kihei. Här bor man på ett mysigt bed and breakfast eller hyr en trästuga vid stranden söder om stan. Längs med huvudgatan finns flera barer och restauranger som serverar utsökta mai tai ackompanjerade av solnedgången.
Vill man se Mauis olika sidor är det inte svårt att ta sig runt med bil. Landskapet är storslaget, grönt och vackert. Att ge sig ut på en tur på Maui visar det mesta av naturens under. Höga berg, vattenfall, vulkaner, sällsynta djur och många andra spännande upplevelser. När vi åker längs kusten känns det som om vägarna aldrig slutar överraska. Kraftiga kurvor, smala vägar, trånga möten och häpnadsväckande utsikter.
Öns längsta utflykt går till Hana. På kartan ser det ut att ta en halvtimme att köra, men ett parti är så slingrande att det tar nästan tre timmar att ta sig fram.
I Hana finns en vacker strand nedanför berget och en ranch som man kan besöka. Men det är 20 minuter söder om byn som den verkliga attraktionen finns. Vattenfallen O’heo Gulch, även kallade Seven Sacred Pools, ligger i naturreservatet Haleakala National Park och består av flera vackra vattenfall i olika storlekar sammanbundna med mellanliggande små naturliga pooler som till slut rinner ner i havet.
Att bada i havet nedanför vattenfallen är det inte tal om, eftersom det är fullt av hajar. Men i poolerna går det att bada. Trots det är det inte många som vågar sig i. Kanske är kontrasterna från de kritvita stränderna för stora. De flesta tittar på.
Vi hoppar i. Ett simtag ut och vattnet blir djupt. Stilla. Simturen påminner om att bada i en insjö djupt inne i skogen någonstans i Norrland. Det är bergigt, botten är stenig, sötvattnet är svalt och simturen svalkar inte bara kroppen utan också själen.
Att ta sig till de sista två poolerna före utloppet i havet är lätt, det tar tio minuter att gå från entrén i nationalparken. Vill du se de som ligger högre upp tar du Pipiwai Trail, en av de vackraste hajkerna på Hawaii. Turen, som består av ungefär sju kilometer ganska brant terräng, tar cirka fyra timmar att vandra och tar dig bland annat förbi det vackraste vattenfallet Waimoku Falls.
Om inte vattenfall passar att bada i finns hela 81 stränder att välja mellan på Maui. I norr finns gömda, otroligt vackra men brutala Slaughterhouse Beach, i kuststaden Lahaina ligger Baby Beach där du kan kika på sköldpaddor från strandpromenaden, i väster finns bakluckestränderna Ukumehame Beach och Pāpalaua State Wayside Park där det bara är att backa upp bilen och du har din egen privata del av stranden.
Ka’anapali Beach, en av de stränder som har vunnit pris som USA:s vackraste strand, är en av de mest populära stränderna på Maui. Det märks tydligt på parkeringen och på klientelet på stranden. Stranden är mjukt gul och halvmånformad med vänliga vågor, men dess omgivning med höga hotell och resorter är inte lika rogivande som stränderna som ligger längre österut på Maui. Barnvänliga Baldwin Beach, vindsurfarstranden Ho’okipa Beach, den svarta stranden Wai’anapanapa Beach och avlägsna Hamoa Beach bara för att nämna några.
I Kihei finns de flesta stränderna, men där finns också flest turister. Alla stränder har sin egen charm, sin egen stil. Några är överfulla med turister, men har ändå rena och städade ytor. En kort promenad över berget, och stämningen är den motsatta: en liten skymd nudistrand med små tält och annat småplock.
Hawaiianerna är noga med sin kultur. Ukulele är obligatoriskt från årskurs sex i skolan och nyligen infördes en ny lag som säger att surfing ska erbjudas som en sport som kan utövas även i skolan. Stor som liten, gammal med käpp eller trotsig tonåring, alla på Hawaii surfar.
”När du tänker på Hawaii tänker du på surfing. Sporten är en del av vår kultur och vårt sätt att leva”, beskrev Hawaiis guvernör Neil Abercrombie sporten nyligen.
På Kalama Beach i Kihei hänger Carlos Zartler, en surfinstruktör som varje morgon är ute och lär turister att surfa. Han föddes i Kalifornien men flyttade till Maui för surfingen och atmosfären. Han tycker egentligen att den häftigaste surfingen finns på huvudön i Hawaiigruppen, Oahu, men han klarar inte av stressen där.
– Stämningen är speciell här på Maui, inte som på andra turistorter, det är ett helt annat tempo här, avslappnat och ödmjukt, säger han och blickar ut över havet. Man måste kunna leva där man jobbar, känna att själen hinner med.
Carlos lever, äter och andas surfing. Sex dagar i veckan jobbar han som surfinstruktör, den sjunde dagen åker han i väg och surfar själv. Frukost, lunch och middag intar han på något av byns surfhak, Fred’s Mexican Café eller Kihei Caffe. Livet är enkelt, men ändå fantastiskt.
Jag lever ”the american dream”, säger han, gör ”hang loose”-tecknet genom att vifta på vänsterhanden med tummen och lillfingret utsträckta, och skrattar.
BIG ISLAND
Ön med den storslagna naturen
Svindlade gröna vidder, hårda mörka lavalandskap, kraterliknande paradisstränder med turkost vatten och en aktiv vulkan. Big Island är Hawaiiön med ett förvillande, skiftande landskap.
På 1980-talet trodde alla att Big Island skulle bli den stora attraktionen bland Hawaiiöarna efter huvudön Oahu. Man byggde hotellkomplex och restauranger. Men i stället seglade lilla grannen Maui upp och tog platsen som strandparadis.
Kanske har Big Islands storslagna men aningen läskiga vulkaniska natur med saken att göra. Ön är stor och tar längre tid att ta sig runt än de andra Hawaiiöarna, och stora delar av den består av svarta, ödsliga landskap, stelnad lava så långt ögat kan nå. Små samhällen ligger nästan isolerade längs med kusten. Palmerna är högre, vågorna är kraftigare och vulkanerna är argare här. Egentligen finns fem vulkaner på Big Island varav tre är aktiva. Det är dock bara en av dem som gör väsen av sig, och du är välkommen att ta en närmare titt på den.
Kilauea har varit aktiv sedan 1983 när utbrottet började. -Sedan dess har den täckt över 200 hem och mer än 16 000 hektar av lågland och regnskog. När man besöker vulkanparken åker man in i reservatet med bilen. Man kan sedan gå ur och titta på ångan som väller upp ur jorden, ett vulkanmuseum samt den stora -kratern, ingången till vulkanens inre.
Kailua-Kona är den huvudsakliga turistorten på ön. Här finns små mysiga hotell från 1970-talet och större resorter samt kaféer och restauranger. Söder om centrum ligger det gamla hotellet Kona Tiki insprängt i en klippa mitt bland alla resorter på huvudgatan Alii Drive. Här kastas man tillbaka till 1970-talets Big Island. Rummen är små och utan tv men i utbyte ligger alla rum mot havet med fantastiska balkonger och terrasser.
Emmy Wohlenberg, som är manager på Kona Tiki, tror att det främst är äventyrarna som söker sig till Big Island för semester. Här finns många spår för hajker, möjlighet att rida och dessutom vackra stränder att upptäcka.
– Många fascineras av att Big Island fortfarande faktiskt formas. Ön växer hela tiden och vulkanens aktivitet går att se på så många platser på ön, säger hon, samtidigt som hon plockar av efter morgonens frukostbuffé på den stora terrassen vid poolen.
Det är ofta samma gäster som kommer tillbaka år efter år till Kona Tiki. När det är dags att åka hem reserverar de för nästa års semester, allt för att det inte ska hinna bli fullbokat. På sajten Tripadvisor, där resande själva kan skriva recensioner om hotell och restauranger, finns dock en recension av en man som inte riktigt gillade hotellets läge: ”Vågornas brus väckte mig på natten, mycket störande!” skriver han upprört.
På andra sidan ön ligger staden Hilo som är lokalbefolkningens stad. Söder om den finns Hawaiis våtaste marker med orörda tropiska skogar och palmodlingar som sedan tvärt avbryts av de lavatäcken som påminner om att vulkanen härskar på ön.
Big Island är till utseendet huvudsakligen en hård, kall och karg ö, men det finns gröna områden som är bevarade och påminner om vad som var före vulkanens många utbrott. Svart landskap så långt ögat kan nå, så plötsligt ligger en strand insprängd som en krater med några vajande palmer och turkost badvatten. På Big Island finns även flera svarta stränder. Först tror man nästan att ögonen ser fel. Färgen på havet blir mörkturkos, djupt grönblå. Känslan mot fötterna är mer sträv, sanden mer grovkornig.
Mitt på öns norra del, som vi når efter en häftig bilfärd genom lavalandskap, ligger den lilla amerikanska småstaden Waimea. Här finns flera rancher och det känns som om man har hamnat i en vilda västern-film. Mot den östra kusten blir landskapet lite grönare, fortfarande lika vidsträckt. Strax efter Waimea på vägen mot Honokaa ligger Dahana Ranch, en familjeägd farm med kor och hästar. Den ryska familjen Galata har kommit hit för att ta en ridtur runt på ranchens marker.
– Naturen här är helt fantastisk, säger mamma Marina.
– Det var därför vi åkte hit, för äventyr, säger pappa Alexej, som är lite orolig att han ska få ont i rumpan av ridturen.
Dottern Alina, åtta år, lugnar honom:
– Det ska göra lite ont när man är ute på äventyr.
Ridturen går över kullar och ner i dalar. Hästarna verkar kunna rutten, så det är aldrig tal om att vi ska bli oense om vart vi ska. Ridning på Big Island passar både nybörjare och avancerade ryttare. Man kan anpassa tiden och ridterrängen efter hur duktig man är. Yta, natur och terräng finns det ingen brist av på Big Island.
– Det är kul att få visa upp vår ö från ett annorlunda perspektiv, från hästryggen. Det är mycket lavaland på Big Island, men här är det ju grönt och vackert, säger vår ridinstruktör Pa’akaula Kalawaia’nu som är uppväxt på farmen.
Den största överraskningen med Hawaii är varken de svindlande höga vattenfallen, de kolsvarta stränderna, de tropiska skogarna eller den storslagna vulkaniska naturen. Nej, det är faktiskt hur avspända och generösa invånarna på öarna är.
Var du än befinner dig möter du nyfikna människor som verkar ha all tid i världen för lite samtal om allt och inget. Det finns en sorts avslappnad inställning till vardagen som är en total kontrast till det stressiga Sverige. Det är svårt att lämna Big Island, ja hela Hawaii. Lugnet, värmen och kärleken har liksom trängt in i själen. Något de på Hawaii kallar för ”the aloha spirit”.