Det går inte snabbt att resa till Botswana – men belöningen är desto större. I Okavangodeltat, världens största inlandsdelta, väntar en safariupplevelse som saknar motstycke: översvämmade slätter, lejon i skymningen och långsam paddling i mokoros bland flodhästar och lilabröstade blåkråkor.
TEXT: Linda Iliste.
FOTO: Tom Clark.
Det är när hjulen på vårt lilla turbopropplan slår i den rödgrusiga landningsbanan mitt ute i Botswanas vildmark som det börjar på riktigt. Kroppen är tung efter resan, öronen susar, men landskapet som möter oss är bedövande stilla. Cikador spelar. En elefant trumpetar någonstans. Ett lugn inträder, nära nog omedelbart.
Foto: Tom Clark.
Foto: Great Plains Conservation.
Vid planet väntar AB, vår guide under dagarna vi nu ska tillbringa på Duba Plains Camp, en av Botswanas mest exklusiva safarilodger. Han lyfter in väskorna i en Toyota Land Cruiser byggd för att ta sig genom både savann och vatten. Något vi mycket snart får erfara.
Lyxig safari bland vilda slätter
Duba Plains ingår i Great Plains Conservations portfolio av totalt 18 safariläger i Botswana, Zimbabwe och Kenya, uppförda på mark som staten upplåter i syfte att bevara och återställa naturen. Just detta består av fem tält och noll stängsel.
Foto: Great Plains Conservation.
Även om vi är jetlaggade finns det bara ett val: ut i naturen. Vi åker genast på vår första game drive. Omedelbart möter vi kuduer med spiralskruvade horn som viftar på öronen bland buskaget i campet. Snart korsar vi en ranglig träbro över vattnet och kör rakt in i de översvämmade slätterna i en miljö som jag tidigare bara skådat i David Attenborough-filmer.
– Har ni något på golvet? Ta upp det i så fall och se alltid till att era grejer ligger på en sittplats. Vi kommer att bli blöta! skrattar AB, precis innan han styr bilen ner i deltat.
Foto: Tom Clark.
Vattnet stömmar in. Motorn gurglar. Vi gungar över lermark, uppspelta och lätt nervösa – att bilar fastnar är inte ovanligt. Men adrenalinet rusar. Safari i Botswana är allt annat än tillbakalutad.
Lejon i skymning och leoparder i ljuskäglan
Redan första kvällen bockar vi av hela ”The Big Five”. Elefanter, bufflar, noshörningar – både svart och vit. AB berättar att lejon setts vid lägret på morgonen, och i timmar följer vi deras nyckfulla rörelser. Han pratar med oss om tydliga tecken när vi bara ser sand och gräs, för att sedan kunna peka: mycket tydliga fotspår i sanden. Och så där, fem lejonhonor och en något tilltufsad hane.
Foto: Tom Clark.
Foto: Great Plains Conservation.
Mörkret har hunnit dra in och tidsramen för klassiska sundowners i solnedgången passerat, men lyckan är total. På väg hem igen dyker en leopard upp i strålkastarljuset.
– Wow! utbrister fotografen Tom, och förkunnar att han är så nöjd efter bara en halv dag, att om vi reste hem i morgon skulle hela resan ändå vara värd det.
Safariresor med syfte
I Afrika är Botswana känt som något av ett mirakel – ett land utan kust, men med en modell för hållbar turism som bygger på exklusivitet, småskalighet och respekt. Inget massturismtänk, utan högt värde – lågt avtryck.
Det märks i varje aspekt av Great Plains Conservation. Företaget, grundat av National Geographic-profilerna Dereck och Beverly Joubert, har gjort lyxsafari till ett verktyg för att skydda djurlivet.
– Jag kallar det vi gör för ”conservation tourism”. För oss handlar det alltid om att turismen ska stödja bevarandet – av djuren, av marken, av människorna som bor här, förklarar Dereck när vi senare samtalar om hans och hustruns livsverk.
Ett av deras viktigaste projekt är Rhinos Without Borders, där 87 noshörningar har flyttats från tjuvjaktshärjade delar av Sydafrika till tryggare områden i Botswana.
Foto: Tom Clark.
Foto: Great Plains Conservation.
Ett ofattbart överflöd av djur
Varje dag följer samma rytm: en tidig morgonutfärd med frukost ute i det fria, följd av ett par timmars vila mitt på dagen innan eftermiddagsturen som sträcker sig fram till den traditionsenliga kvällsdrinken. Kvällarna avrundas runt elden i lägrets hjärta.
Varje färd här ute är ett överflöd av naturupplevelser. Elefanter som rör sig i stora grupper, babianer som putsar varandras päls, olika slags antiloper i mängder – hela tiden är något i rörelse, något i sikte. Vi har svårt att slita oss, men det är dags att lämna.
Foto: Linda Iliste.
Foto: Great Plains Conservation.
Okavango från ovan
Nästa anhalt är Sitatunga Private Island och vi tar oss dit med helikopter. Piloten heter Þórví och visar sig vara islänning.
– Jag bor i Maun och har flugit i deltat i två år nu, säger han, vilket förklarar hans förmåga att peka ut alla möjliga sevärdheter från luften.
Uppifrån avslöjar Okavango sin verkliga skönhet. Här rinner vattnet aldrig ut i havet utan sipprar ner i sanden, vilket gör att deltat sväller ut över landskapet i ett ständigt föränderligt mönster. Resultatet är ett av jordens största inlandsdeltan, och tillika en av dess mest artrika vildmarker – ett skimrande nätverk av vatten, öar och växtlighet.
Mitt i en vattenvärld
I Sitatunga styr vattnet än mer än det gjorde i Duba Plains. De två tälten, byggda på pålar och med utsikt över lagunen, står helt ensamma.
Foto: Great Plains Conservation.
Här finns inga andra läger, och under vårt besök inte ens några andra gäster. Tystnaden om morgnarna är total, så påtaglig att vi hör flodhästarnas frustande innan vi ens ser dem bryta vattenytan.
Med paddel i hand, med fötterna på jorden
Våra guider, Chilib och Egyptian, paddlar med oss i mokoros – traditionella kanoter som använts i generationer.
Foto: Tom Clark.
Papyrusen rör sig i vinden, en skrikfiskörn cirklar högt ovanför och lilabröstade blåkråkor blinkar förbi i vad som ser ut som små färgexplosioner. Vi äter frukost i vad som känns som mitt ute i ingenstans, men i Chilibs huvud är varje liten krök välbekant: han är uppvuxen i deltat.
Foto: Great Plains Conservation.
Foto: Tom Clark.
En morgon tar vi oss med safaribåt till en ö där vi ger oss ut till fots på en bush walk. Chilib och Egyptian visar hur de läser vindriktningar, tolkar spår och avgör vad som är lämpligt att göra om vi möter djur. Förutom ett ensamt vårtsvin i fjärran får vi inte syn på något, men ändå känns pulsen tydlig. Att själv gå omkring i den här miljön är något helt annat än att färdas i båt eller bil. Det är en mer intensiv närvaro.
Foto: Great Plains Conservation.
Great Plains allra första läger
Sista delen av vår resa tar oss till Zarafa Camp i Selindareservatet – Great Plains första läger och fortfarande ett av deras mest omtalade. Redan innan vi landar ser vi giraffer, zebror och impalor från luften.
Foto: Great Plains Conservation.
Maten och vinerna här håller hög klass, och i en avskild del av lägret finns ett slags vinkällare mitt i bushen – med humidor – där vi äter vår första lunch. Trots att utbudet av champagne är imponerande väljer vi ett så lokalt vin vi kan.
Även här är canvastälten generöst tilltagna, inredda med vintagemöbler, fotografier tagna av makarna Joubert själva, och pooler på terrasserna.
Foto: Great Plains Conservation.
Ibland måste vi vänta med att återvända till tältet efter en måltid – flockar av markattor kan ha intagit stigen, eller är det en flodhäst som passerar genom lägret. När mörkret faller får vi inte röra oss utan sällskap, och vi ledsagas av vår guide Obi – Great Plains huvudguide.
Foto: Tom Clark.
Härliga dagar med huvudguiden
Obi berättar om sin allra första gäst på Zarafa, för ett decennium sedan. Då fick han bara två dagar på sig att lära sig området. På en av sina första turer insåg han att han kört vilse, något som även gästen uppfattade.
– Men jag försäkrade henne att jag inte var vilse, bara en aning desorienterad, skrattar Obi som behövde vänta in stjärnorna, ta ut väderstreck och snart kände igen trädkronorna intill lägret.
– Naturens GPS!
Foto: Tom Clark.
Med oss är det annorlunda. Obi känner till varje meter av Selinda, vilket blir tydligt när ett anrop kommer över bilradion: en annan guide har fått upp spår av afrikanska vildhundar.
– Vi kommer aldrig hinna dit om vi inte kör gasen i botten. Om ni vill?
Vi nickar, och strax visar det sig att Obi även besitter färdigheter som rallyförare. Den mest intensiva off road-färden vi varit med om tar vid. Fyrtiofem minuter senare får vi lön för mödan och betraktar sju vildhundar i stilla rörelse, deras fläckiga kroppar nästan svävande genom vegetationen.
Foto: Tom Clark.
Foto: Great Plains Conservation.
Några sista sundowners
När dagen går mot sitt slut dricker vi gin & tonic vid ett vattenhål. Ett tiotal flodhästar rör sig långsamt i vattnet framför oss. Det är just den här blandningen – mellan dramatik och stillhet – som gör att tiden i Okavango inte känns linjär.
Så intensiv att jag inte ens nämnt hur ett hyenaskall tidigare under eftermiddagen ledde till att vi hittade en leopard och hennes byte i ett träd. Det får bli en safarihistoria för en annan gång.
Foto: Great Plains Conservation.
RES HIT
Flyg från Arlanda går till Kapstaden eller Johannesburg i Sydafrika. Sedan vidare med flyg till Maun i Botswana. Därefter följer safariflyg samt helikopter för att nå lägren i Okavangodeltat.
Svenska safariarrangören Travel Beyond samarbetar med Great Plains Conservation och kan hjälpa till att skräddarsy hela resan, inklusive alla flyg.
NÄR
Till Okavango kan du resa året runt. Juli-november är högsäsong med torrt vädret och det är mycket vatten i deltat. Det kan bli kyligt på nätterna, ofta under 10 grader. December-mars innebär förvisso mer regn, men också varmare temperaturer.
