Det var den första april 1962. I dåvarande Märsta landskommun ringlade sig bilköerna och på taket till Arlandas enda terminal var åskådarterrassen till bristningsgränsen fylld av en del av de över 9 000 nyfikna besökarna. Sextiofyra år senare räknas resenärerna i miljoner, och juli 2026 bjöd flygplatsen på ett rekord: att drygt 2,2 miljoner utrikesresenärer hade passerat flygplatsen under månaden.

Från en terminal till ett maskineri

Skillnaden mellan då och nu ligger inte enbart i siffrorna. Den ligger i banorna, i själva arbetsplatsen och i hela maskineriet som måste fungera för att en resenär ska ta sig hela vägen från den parkerade bilen till flygplansstolen.

Om man på denna invigningsdag stod bland alla besökare på terminaltaket, kunde man följa allting som hände på flygplatsen. Skulle man i dag ställa sig på ett terminaltak på Arlanda, skulle man bara se en bråkdel av allting som pågår.

Bakom avgångshallarna finns bagagehanteringen, säkerhetskontrollerna och markservicen, allt på en gång, medan flygledarna dirigerar trafiken från det 83 meter höga flygledartornet.

På vintertid pågår även avisning som innebär att flygplanen avisas med propylenglykol på särskilda ytor, följt av fordon som suger upp överbliven glykol för att den sedan ska kunna renas och återanvändas.

Bortanför tornet ligger de vidsträckta långtidsparkeringarna, som exempelvis Lindskrog långtidsparkering, vars transferbussar, som tar fyra minuter till terminalen, är gratis för alla som parkerar där.

Under 2025 kunde Arlanda erbjuda 163 direktdestinationer och 291 direktlinjer. Flygplatsen är i dag inte ett ställe dit människor åker för att se ett tekniskt underverk. Det är ett transportsystem som fungerar lika väl varje dag.

Taket där nio tusen stod och tittade

När Arlanda invigdes sändes tillställningen på tv. Invigningen förrättades av kung Gustav VI Adolf och den övriga gästlistan omfattade 700 personer. Dessutom fanns det alltså 9 000 nyfikna personer utöver gästerna på plats.

Det var en storslagen dag med firande, men vägen dit hade varit snårig. Bara beslutet att lägga Stockholms flygplats nästan fem mil utanför stan var för många fullständigt oacceptabelt.

Namnet Arlanda baserades också på en resa som gick längs med kringliga krokar. Man hade utlyst en tävling 1958 som gav cirka 2 400 förslag från över 1 000 personer. Tyvärr klarade inget av dessa förslag urvalsprocessen. Därför föreslog juryn själv Stockholm Arlanda flygplats. Namnet kom från Husby-Ärlinghundra socken, som i folkmun kallades Arland.

Puckelbanan finns faktiskt kvar

Själva bygget av flygplatsen startade redan 1952. Men budgeten var ansträngd och första versionen var endast en enkel betongbana med både svacka och backe. Höjdskillnaden var nio meter. Banan kallades Puckelbanan och användes sällan. Det var så illa att när SAS chefspilot Georg Lindow provlandade på Puckelbanan 1954, kunde han konstatera att “det här gör jag inte om frivilligt”.

Men trots att Puckelbanan var så impopulär, finns den kvar än i dag. Den blev ombyggd till en taxibana som i dag ligger intill bana 2 och fyller en annan sorts funktion i det moderna Arlanda.

I dag hittar man tre start- och landningsbanor. Huvudbanan är 3,3 km lång och de två andra 2,5 km vardera. Vid normal drift använder man bara två banor åt gången, en för landning och en för start.

Julirekordet: Drygt 2,2 miljoner utrikesresenärer på en månad

Den första reguljära avgången från Arlanda gick till New York den 23 juni 1960. Och terminalen var det som i dag används som fältgarage. Under det året, alltså redan före den officiella invigningen, reste 4 000 passagerare via flygplatsen.

I juli 2026 reste nära 2,5 miljoner människor via Arlanda enligt Swedavias statistik. Det är ungefär 600 gånger så många på en enda månad, jämfört med hela året 1960. Och av dessa reste drygt 2,2 miljoner utrikes. Med det slogs rekordet från juli 2018, om än bara med omkring 10 000 resenärer. Marginalen kanske inte är så stor, men ett rekord är ett rekord.

Inrikesresandet å andra sidan gick neråt och minskade med nära 16 % till drygt 214 000 resenärer.

Resan börjar långt före gaten

När flera miljoner människor ska genom samma flygplats under de intensivaste månaderna blir även vägen fram till terminalen en del av logistiken. En del reser med tåg eller buss, andra kommer med egen bil och lämnar den utanför flygplatsområdet.

I slutet av 1960-talet, några år efter invigningen, föddes idén om en långtidsparkering vid Arlanda. Den hette först Arlanda Parkering, men namnet fick bytas när Luftfartsverket, i dag Swedavia, gjorde anspråk på det. Under 1970- och 1980-talen rymde parkeringen omkring 100 bilar, och en vecka kostade omkring 90 kr.

I dag finns det flera parkeringar, bland annat tidigare nämnda Lindskrog långtidsparkering, som har över 1 500 platser och personal på plats dygnet runt. Området är inhägnat, väl belyst och kameraövervakat. Elbilsägare kan förboka laddning bland 250 garageplatser, och medan bilen står parkerad går det dessutom att beställa tvätt, invändig rengöring eller hjulbyte.