Siciliens kök: Varmkorv med champagne

Krönika

Siciliens kök: Varmkorv med champagne

2017-07-25

RES stående matkrönikör Staffan Heimerson om hur man egentligen ska beskriva Siciliens kök.

Av: Staffan Heimerson

”Alla regioner har ett eget kök”, sa jag och lät motbjudande förnumstig. ”Jag har bara inte kommit på hur man beskriver Siciliens.”

”Så!”, sa min reskamrat och pekade i mot en gränd med namnet Via XXV Novembre. ”Läs skylten! Det är SÅ Sicilien är.”

Jag läste och förstod någorlunda. Skylten sa: ”FRITTO & DIVINO”.

”Spänn ögonen och läs menyn under!”

”Jag bara gissar”, svarade jag. ”Fritto betyder nog friterad mat och divino står för ljuvligheter. Kanske.”

”Eller kanske inte. Men läs längre ner!”

”Du har rätt, signora. Det står: MACKOR OCH CHAMPAGNE. Regionens kök. Siciliens själ. Avanti!”

Klockan var redan 9.30. Vi var i Cefalú. Vi hade redan avverkat Duomon, kyrkan i siciliansk barock, och vandrat i sanden på den halvmåneformade badstranden nedanför vårt hotell, vilket bar ett namn, som förde tankarna till folkrörelse-fix från 50 år tillbaka i tiden, Riva del Sole.

Vi var verkligen värda ett glas champagne. (En beprövad iakttagelse: champagne smakar bäst på förmiddagen.) Till vår champagne åt vi en varmkorv med arancine, friterade risbollar. Prima. Ja, det finns verkligen regionala kök utan spridningseffekt överallt i världen. Det är i Skåne – surprise, surprise – vi äter skånsk kalops och i Piteå vi äter pitepalt. Inte tvärtom.

I Frankrike lagas maten med smör i Normandie men med olivolja i Provence. I Tjeckien dricker alla öl, i Slovaken är det vin som gäller. Om ni äter gumbo med cornbread är ni garanterat i New Orleans och äter ni en chicken tikka med salmonella är ni i Kathmandu.

I matens värld existerar gränser. Men nu i Cefalù ­– en arkeologisk pärla och badort sju mil öster om Palermo och platsen där stora delar av den underbara filmen Cinema Paradiso spelades in ­­– undrade vi: Är det egentligen nå’n skillnad på italiensk mat och siciliansk?

O ja! Det finns på Sicilien, Medelhavets största ö, många rätter och recept som inte tar sig över Messinasundet. Jag upptäckte det dag två. Jag hade av fantasilöshet och lättja, och för att det är så gott, ätit pasta till varje måltid. Nu den fjärde var det pasta igen, och det blev spaghetti con le sarde; sardinerna var smaksatta med öns unika vildfänkål och av lök, pinjenötter och russin. Det smakar som det låter.

Det sicilianska köket är resultatet både av öns råvaror och dess märkliga historia: den är präglad av härskare och kolonisatörer från det klassiska Grekland och kartager, fenicier och punier redan på 700-talet f.Kr. Senare av sikaner, sikeler och elymer, följda av romare, saracener, spanjorer, napolitanare och – mest överraskande – normander.

Det är på Sicilien Europa, Mellanöstern och Nordafrika kolliderar och det är här världens allra första kokbok författats, Konsten att laga mat, av Mithaecus, en grek från Syrakusa, på 400-talet f. Kr. Och, tänkte jag, om jag äter mig runt ön kanske jag stöter på ”det nya saracenska köket” eller en ny-punisk konkurrent till Fävikens avskalade jämtska kök.

Ja, minsann. I det gamla Ragusa i Siciliens sydosthörn fick jag bord på den tvåstjärniga Locanda Don Serafino, ett gammalt stall som inretts minimalistiskt. Det var skrämmande formellt i sin framtoning. Jag åt en finstämd kombination av ägg och tomatsås som sannolikt inte skulle kunna presteras någon annanstans. Det var också mycket sparris och smultron.

Det sicilianska köket präglas annars av ett enkelt livsnjuteri, baserat på öns råvaror som körsbärstomater och kapris, svärdfisk, mandel, pistagenötter och saffran. Skalden Homeros besjöng det. Araberna kom med apelsiner och citroner, auberginer och sockerrör. Öborna fick smak för sötsaker, främst marsipan, och i gränderna i vilka jag vandrade bjöds överallt ut granite, isglass smaksatt med frukt.

Aristokraterna åt förnämligt och de fattiga klasserna apade efter. Men av kostnadsskäl ersatte de köttet med aubergine och i stället för riven ost använde de brödsmulor. Det är detta fattigmanskök som ger det sicilianska köket dess särart.

Sicilianarna är så fästa vid det att jag under en vecka i bil över hela ön såg mycket få pizzerior och inte ett enda McDonalds.

Mer från RES

Varför Macau förtjänar en plats i din reseplanering för Asien
Macau är ingen destination som försöker vara något det inte är. Det är en stad där portugisisk kolonialtid möter kantonesisk kultur, där antika tempel står några kvarter från världens mest spektakulära kasinoresorts, och där gatumaten håller en standard som fått internationellt erkännande. Många resenärer förbiser Macau till förmån för Hongkong eller Tokyo, men det är
Cykla på Irlands vildaste ö – upptäck Inis Mór på två hjul
Följ med Hanna till Inis Mór, den största av Aranöarna utanför Irlands dramatiska västkust – en plats där vilda klippor, hav och uråldrig historia möts. Här finns inga stora vägar och ön är lagom stor för att upptäckas på cykel. Hanna trampar fram genom det spektakulära landskapet och besöker några av Inis Mórs mest fascinerande
Resan börjar i sökrutan men AI håller på att ta över
Det första steget på en resa är ofta förvånansvärt litet. Ett ortsnamn skrivs in, några hotell öppnas i nya flikar och en karta börjar fyllas med markeringar. Den ritualen är inte borta, men den utmanas av AI-tjänster som kan ta emot ett helt residé i en enda fråga och lämna tillbaka ett förslag som redan
På vandring i Tadzjikistan – långt från turiststråken
Tadzjikistan är kanske inte det första landet som dyker upp när svenskar planerar nästa vandringsresa. Men för Lars Dahmén blev det den perfekta kombinationen av höga berg, okända trakter och ännu ett land att lägga till på listan. Tillsammans med sju gamla kompisar gav han sig iväg till Centralasien – och kunde konstatera att både
Slakthusområdet i Stockholm en av världens coolaste stadsdelar
När storstadsbibeln Time Out listar världens 40 coolaste stadsdelar 2026 landar Slakthusområdet i Stockholm på plats 15. Varje år låter Time Out sitt globala nätverk av lokala redaktörer och skribenter nominera stadsdelar som är särskilt intressanta just nu. Därefter bedöms de utifrån bland annat mat och dryck, nattliv, lokala verksamheter, livskvalitet och lokalsamhälle. På årets
Hotellrecension: The Fifth Avenue Hotel i New York City
Bakom en drygt hundra år gammal fasad på Manhattans Fifth Avenue har svenske Martin Brudnizki gått loss med siden, sammet, konst och färg. Men på The Fifth Avenue Hotel är det inte minst servicen som sticker ut, och gör enorma New York mer tillgängligt än någonsin. Ovanpå det serveras mat och dryck värda resan i
Recension: Elsa Bistro i London
På Charlotte Street i Fitzrovia möts Frankrike och Tyskland på brittisk mark. Bistro Elsa hämtar inspiration från Alsace, men under Holly Hayes ledning är det framför allt årstiden som bestämmer vad som landar på tallrikarna. Resultatet är ett modernt bistrokök där enskilda råvaror till stor (för)del får tala för sig själva. Text: Linda Iliste Menyn
Recension: Afternoon Cheese på Covent Garden Hotel i London
Scones, macaron, éclair… Vid första anblick ser kakfatet på Covent Garden Hotel ut ungefär som väntat när man beställer afternoon tea. Men på Brasserie Max är det sju brittiska ostar som stjäl showen. Den brittiska traditionen med afternoon tea har en tämligen väletablerad ordning. Först äter man små smörgåsar. Därefter scones med ”clotted cream” och


Copyright © 2026 RES Travel Magazine Sweden AB, c/o Nils Norberg, Lövängsgatan 3, 11544 Stockholm.